Bakgrund: Personer med palliativa vårdbehov ökar stadigt globalt och det blir vanligare för sjuksköterskor att möta dem i varierande vårdsammanhang. Idag är det en tredjedel av dessa personer som inte får adekvat smärtlindring. Sjuksköterskans uppgift är att uppmärksamma, identifiera, värdera och behandla smärtan. Utifrån omvårdnadsteorin “Total Pain”:s perspektiv kan smärtlindringen aldrig bli adekvat om inte hänsyn tas till att den totala smärtupplevelsen påverkas av både fysisk,psykisk, social och existentiell smärtproblematik. Syfte: Syftet var att utforska sjuksköterskors erfarenheter av smärtlindring hos vuxna inom palliativ vård. Metod: En litteraturstudie, där 18 vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL och PubMed kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Resultatet presenterades utifrån tre huvudteman; Värdet av att sehelheten, Smärtlindrande åtgärder som upplevs hjälpa samt Hindrande faktorer för en god smärtlindring. Sjuksköterskor ansåg att en holistisk patientsyn var nödvändig för att kunna lindra smärta oavsett smärtans uppkomst. Både farmakologiska och icke-farmakologiska smärtlindrande metoder lyfts fram. Sjuksköterskor erfor även flertalet hindrande faktorer för smärtlindring, däribland tidsbrist, rädsla och kunskapsbrist. Slutsats: Resultatet visade att en smärtbedömning utifrån ett holistiskt perspektiv erfors som nödvändig för att kunna smärtlindra patienter inom den palliativa vården medan tidsbrist och okunskap erfors bidra till undermålig smärtlindring. Med ökad kunskap och medvetenhet om hur smärtan på bästa sätt lindras skulle mycket onödigt lidande kunna undvikas inom den palliativa vården.

Bakgrund: Att föda barn är en av de största livshändelserna en människa kan genomgå. Förlossningssmärtan upplevs smärtsam och unik. De flesta kvinnor använder smärtlindring under sin förlossning men det finns även de kvinnor som önskar att föda utan smärtlindring. Barnmorskans stöd är centralt åt den födande kvinnan. Syfte: Syftet med studien var att undersöka barnmorskors erfarenhet av att ge stöd åt kvinnor som önskar föda utan farmakologisk smärtlindring. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie där innehållsanalys användes som analysmetod. Sex barnmorskor från olika delar av Sverige intervjuades. Resultat: Fyra kategorier och dess underkategorier framkom: Att vara en närvarande guide, Att bekräfta kvinnans egen kraft, Att ha en egen kunskap och erfarenhet och Att ges organisatoriska möjligheter och förutsättningar. Konklusion: Barnmorskan fungerar som en närvarande guide för den födande kvinnan och partner. Hen behöver en förankrad kunskap och känna tillit till kvinnans egna förmåga. Förutsättningar i organisationen påverkar barnmorskans arbetssätt där arbetsplatskultur och fysisk miljö har en betydande roll. Att kunna arbeta en barnmorska per födande är önskvärt. Implikation: Fortsatt forskning med fokus på organisation behövs eftersom främjande faktorer bidrar till en förbättrad omvårdnad för den födande kvinnan och ger en mer kvinnocentrerad vård där den födande kvinnans egna preferenser kan uppnås.

En viktig del av det behov vårdpersonalen möter i sitt arbete handlar om smärtlindring, detta då flertalet patienter som söker vård lider av just smärta. Trots att detta är en utbredd problematik för patienter upplever författarna att det finns brister i vårdandet vid smärttillstånd. Flera faktorer spelar in i patientens upplevelse av smärta och meningsbärande begrepp i denna studie innefattar delaktighet, förförståelse och bemötande. Att sjuksköterskan har en medvetenhet om hur dessa faktorer påverkar patienten vid akut smärta anser författarna är betydelsefullt för att skapa god upplevelse för patienten. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av bemötandet från vårdpersonal vid akut smärta. Metoden som användes var en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Resultatet av studien beskrivs i fyra kategorier, kommunikation, förväntningar, förtroende och delaktighet, med två subkategorier vardera. Dessa kategorier visar att det finns flera faktorer som spelar in och att flera olika delar av bemötandet från vårdpersonalen påverkar upplevelsen av smärta. Vissa oväntade resultat framkom under studien exempelvis hur mycket information spelar in för upplevelsen av smärta och att patienter kan uppleva delaktighet genom att endast lyssna på en överlämning mellan vårdpersonal. Studien påvisar även vikten av att patienten får möjlighet att vara delaktig i behandling och utvärdering av den egna smärtupplevelsen. Patienter som upplevt att de är delaktiga i smärtlindringen tillbringar mindre tid i akut smärttillstånd.

Bakgrund: Postoperativ smärta är vanligt förekommande hos patienter som genomgått någon form av kirurgiskt ingrepp. Enligt tidigare studier uppger ungefär hälften av dessa att de inte erhållit tillfredsställande smärtlindring. Underbehandlad smärta kan leda till försämrad återhämtning och förlängd vårdtid för patienterna. Utöver detta är smärta ofta tätt sammankopplat med lidande. Allt detta påvisar att det finns ett behov av fler metoder för att lindra smärta postoperativt. Komplementära metoder har visats kostnadseffektiva för sjukvården och riskfria för patienterna. Musik kan verka avslappnande genom att fungera som en distraktion, och är därför intressant ur smärtlindrings synpunkt. Syfte: Att undersöka effekten av musik som smärtlindringsmetod vid postoperativ smärta hos vuxna patienter inneliggande på sjukhus. Metod: En litteraturöversikt genomfördes med tolv inkluderade artiklar. Dessa återfanns genom sökning i databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Utav de tolv inkluderade studierna fann tio stycken en statistisk signifikant lägre nivå av självskattad smärta hos interventionsgruppen som fick lyssna på musik gentemot kontrollgruppen. Tre studier av dessa tio hade dock inte en statistiskt signifikant skillnad vid alla sina mättillfällen. De två resterande studierna noterade ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Utav de fyra studierna som undersökte analgetikakonsumtion fann två statistiskt signifikant lägre användning av analgetika hos interventionsgruppen. De andra två studierna erhöll ej någon statistisk signifikant skillnad. Slutsats: Musik visade sig ha positiv effekt på självskattad postoperativ smärta hos vuxna patienter inneliggande på sjukhus. Musik kan därför anses inneha klinisk relevans och kan således användas som en komplementär smärtlindringsmetod. Angående musikens effekt med avseende på analgetikakonsumtion kan ingen slutsats dras. / <p><strong>Abstract [sv] </strong></p><p><strong>Bakgrund: </strong>Postoperativ smärta är vanligt förekommande hos patienter som genomgått någon form av kirurgiskt ingrepp. Enligt tidigare studier uppger ungefär hälften av dessa att de inte erhållit tillfredsställande smärtlindring. Underbehandlad smärta kan leda till försämrad återhämtning och förlängd vårdtid för patienterna. Utöver detta är smärta ofta tätt sammankopplat med lidande. Allt detta påvisar att det finns ett behov av fler metoder för att lindra smärta postoperativt. Komplementära metoder har visats kostnadseffektiva för sjukvården och riskfria för patienterna. Musik kan verka avslappnande genom att fungera som en distraktion, och är därför intressant ur smärtlindrings synpunkt. </p><p></p><p><strong>Syfte: </strong>Att undersöka effekten av musik som smärtlindringsmetod vid postoperativ smärta hos vuxna patienter inneliggande på sjukhus. <strong></strong></p><p><strong> </strong></p><p><strong>Metod: </strong>En litteraturöversikt genomfördes med tolv inkluderade artiklar. Dessa återfanns genom sökning i databaserna PubMed och CINAHL. </p><p><strong> </strong></p><p><strong>Resultat: </strong>Utav de tolv inkluderade studierna fann tio stycken en statistisk signifikant lägre nivå av självskattad smärta hos interventionsgruppen som fick lyssna på musik gentemot kontrollgruppen. Tre studier av dessa tio hade dock inte en statistiskt signifikant skillnad vid alla sina mättillfällen. De två resterande studierna noterade ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Utav de fyra studierna som undersökte analgetikakonsumtion fann två statistiskt signifikant lägre användning av analgetika hos interventionsgruppen. De andra två studierna erhöll ej någon statistisk signifikant skillnad. </p><p><strong> </strong></p><p><strong>Slutsats: </strong>Musik visade sig ha positiv effekt på självskattad postoperativ smärta hos vuxna patienter inneliggande på sjukhus. Musik kan därför anses inneha klinisk relevans och kan således användas som en komplementär smärtlindringsmetod. Angående musikens effekt med avseende på analgetikakonsumtion kan ingen slutsats dras. </p>

Ambulanssjukvården är i ständig utveckling. Det som en gång var taxiverksamhet är idag en avancerad akutsjukvård som bedrivs utanför sjukhusen. Ambulanspersonal möter dagligen olika utmaningar och svårigheter i sitt yrke. En särskild utmaning är då de ställs inför att möta barn. År 2020 blev barnkonventionen lag i Sverige. Denna stärker barnets rättigheter, inte bara i samhället utan även i sjukvården. Smärtlindring för barn fortsätter att vara undermålig. Tidigare forskning har främst fokuserat på föräldrars eller ambulanspersonalens upplevelse vid omhändertagandet av barn. Därigenom uteblir barnets egna unika perspektiv och berättelser. Syftet är att belysa barnets upplevelser av smärta och smärtlindring i en prehospital kontext. En kvalitativ design användes och tio ostrukturerade narrativa intervjuer med barn genomfördes. Dessa analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Analysen genererade en huvudkategori, tre generiska kategorier och sju subkategorier. Essensen av resultatet är den smärtsamma händelsens aspekter. Det är en mångfacetterad upplevelse att för barn drabbas av smärta. Negativa känslor skapas av smärtan och gör att barnet upplever ett lidande. Smärtlindringen upplever barnet är effektiv och baseras både på omvårdnad och farmakologi. Barnets strategier vid smärtlindring prehospitalt liknar de som används av barn intrahospitalt. Upplevelsen av mötet med ambulanspersonal har även likheter med hur vuxna patienter beskriver fenomenet. Det behövs mer forskning på barn avseende det prehospitala omhändertagandet, främst kvalitativ för att få mer nyanser av deras upplevelse. Genom en ökad förståelse om barnets smärtupplevelse och dess syn på smärtlindring kan omhändertagandet av smärtpåverkade barn förbättras. Ambulanssjuksköterskan bör fokusera på att inge trygghet i situationer då barnet upplever smärta för att skapa förutsättningar för en effektiv smärtlindring.

SAMMANFATTNING Personer med demenssjukdom är en växande patientgrupp som kommer att ställa höga krav på den framtida demensvården. Demens är ett tillstånd som försämrar de kognitiva funktionerna. Inom vården av personer med demenssjukdom är smärta ett vanligt och vanligtvis ett obehandlat symtom. Smärta är en subjektiv upplevelse som endast kan värderas av den som har ont. Eftersom många personer med en demenssjukdom har en nedsatt kommunikationsförmåga är det en stor utmaning för sjuksköterskor att identifiera och lindra smärta hos dessa personer.  Syftet var att belysa sjuksköterskors attityder till och kunskap om smärta hos personer med demenssjukdom.  En litteraturöversikt genomfördes för att besvara studiens syfte. Sökningar utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och Psycinfo. Femton vetenskapliga artiklar inkluderades i studien efter noggrann kvalitetsgranskning.  Resultatet påvisade att sjuksköterskor saknade kunskap om demenssjukdomar, smärtlindring och behandling. Vilket påverkade sjuksköterskors förmåga att identifiera och bedöma smärta hos personer med demenssjukdom. Vidare påvisade resultatet att sjuksköterskor kände en oro för de ökade riskerna med att använda narkotikaklassade läkemedel hos den äldre befolkningen. Sjuksköterskor oroade sig även för biverkningar som förstoppning, illamående, fallrisk och missbruk. I resultatet framkommer ett flertal hinder och barriärer för att bedöma smärta, svårigheter att kommunicera, tidsbrist och en hög arbetsbelastning. Strategier som underlättade identifieringen och bedömningen av smärta var teamarbete, ett gott samarbete med kollegor och att ta stöd av anhöriga. Sjuksköterskor använde sig av den icke-verbala kommunikation, när den muntliga kommunikationen inte fungerade. Beröring var en effektiv strategi för att kommunicera med demenspatienter och kunde användas för att stimulera och förmedla trygghet.  Slutsatsen är att vård av personer med demenssjukdom bör vara personcentrerad. Och sjuksköterskor är i behov av utbildning om demenssjukdomar för att kunna identifiera och bedöma smärttillstånd hos denna patientgrupp.

Bakgrund: Huvudsymtomen vid fibromyalgi är utbredd, kronisk, migrerande muskelsmärta samt muskelömhet, trötthet och sömnstörningar där 80 procent av patienterna utgörs av kvinnor. Diagnos sätts med hjälp av en detaljerad smärtanamnes, som innefattar att 11 av 18 tenderpoints ska smärta vid palpation. Orsaken till fibromyalgi är okänd varför det ännu inte finns någon botande behandling, men det förekommer tillfrisknanden. Patienter erbjuds symtomlindrande insatser som spänner över ett brett område från farmakologiska till icke-farmakologiska behandlingar. Studien utgår från två av Stockholms län utvecklade vårdprogram för fibromyalgi, dels Stockholms läns landsstings vårdprogram från 2009, dels Vidarklinikens behandlingsplan från 2010. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva vilka metoder kvinnor med fibromyalgi använder för att uppnå smärtlindring. Metod: Kvalitativa semistrukturerade intervjuer gjordes med sju kvinnor i åldern 18-65 år. Deltagarna hade haft fibromyalgi under minst två år och använt behandling i smärtlindrande syfte. Kvinnorna ombads att fritt berätta hur de gör för att uppnå smärtlindring och under analysarbetet identifierades tre teman, som blev huvudrubriker i resultatet. Resultat: Förutom behandlingar erbjudna från traditionell hälso- och sjukvård, med allt från läkemedel och sjukgymnastik till samtalsterapi och kognitiv beteendeterapi (KBT), sökte sig kvinnorna till komplementära och alternativa behandlingsmetoder, t.ex. olika former av massage. Gemensamt för behandlingarna var dess kortvariga effekter, från någon timme till högst någon dag. Samtliga utövade också egenvård vilket kunde bestå i olika värmebehandlingar och fysisk aktivitet. De beskrev också egenvård i form av distraktion där skapande i olika former och umgänge med vänner och familj uppgavs ge en form av smärtlindring. Slutligen var stresshantering en faktor som påtalades som viktig eftersom smärtan påverkades negativt av stressupplevelser. Slutsats: Fynden i studien visar att varaktig smärtlindring vid fibromyalgi uppnåddes först efter omfattande livsstilsförändringar utifrån ett biopsykosocialt perspektiv, d.v.s. med en syn på människan som en helhet. Vid behandling med enskilda och begränsade insatser, t.ex. tio tillfällen med varmvattengymnastik, nåddes endast temporär smärtlindring. Nyckelord: Fibromyalgi, smärtlindring, biopsykosociala modellen, livsstilsförändringar, integrativ medicin.

Smärthantering är en komplex uppgift och en viktig del i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa olika faktorer som påverkar sjuksköterskans smärtbedömning och beslut angående farmakologisk smärtlindring. Joyce Travelbees omvårdnadsteori har använts som teoretisk referensram. Nio vetenskapliga artiklar analyserades och resultatet visade att patientens olika karakteristika, aspekter hos sjuksköterskan, omgivningen och organisationen samt attityder till analgetika påverkar sjuksköterskans smärtbedömning och beslut om farmakologisk smärtlindring. För att smärtbehandlingen ska kunna bli mer effektiv bör sjuksköterskan lyssna på och lita till patientens beskrivning av smärtupplevelsen. / Pain management is a complex task and an important part of nursing care. The aim of this literature review is to illustrate different factors that influence nurses pain assessment and decision making regarding pharmacological pain relief. Joyce Travelbees nursing theory was used as a theoretical reference. Nine scientific articles was analysed and the results revealed that patient characteristic, nurses, environmental and organisational aspects as well as attitudes towards analgesia influences nurses pain assessment and decision regarding pharmacological pain relief. To make the treatment of pain more effective the nurse should listen to and trust the patients description of the experienced pain.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka om det finns vetenskapliga belägg för att massage lindrar smärta. Studien inriktades på cancer- och rygg-smärta och massagens användning som omvårdnadsåtgärd samt alternativ/komplementär smärtlindringsmetod vid just dessa tillstånd. Goodmans systematiska metod användes i modifierad form. Sammanställningen bygger på nio vetenskapliga artiklar där resultatet visar att det vetenskapliga underlaget för att massage kan användas som alternativ/komplementär smärtlindringsmetod vid cancer- och ryggsmärta är otillräckligt. Massage kan dock eventuellt användas som omvårdnadsåtgärd på kort sikt vid cancersmärta. Av resultatet att döma behövs ytterligare forskning om massage som smärtlindringmetod för att denna i framtiden ska kunna användas inom sjukvården. / The aim of this literature review was to examine if there is scientific evidence that massage relieves pain. The study focused on cancer- and back pain and the use of massage as a nursing intervention and alternative/complementary method for pain relief under these specific conditions. The systematic method by Goodman was used in a modified version. The review is based on nine scientific articles where the result shows that there is insufficient scientific evidence for the use of massage as an alternative/complementary method for pain relief among patients with cancer- and back pain. Massage can, however, possibly be used as a short term nursing intervention to cancerpatients with pain. Further research about massage as a method for relieving pain is required if it is to be used within healthcare in the future.

Bakgrund: Barn inom ambulanssjukvården är sällan förekommande patienter. Bland de barn som bedöms och behandlas är smärta ett vanligt förekommande symtom. Forskning har visat att smärtlindringen av barn prehospitalt fungerar suboptimalt. Intranasalt fentanyl är en metod för smärtlindring som är både enkel och effektiv. Dock är det ringa undersökt hur prehospital vårdpersonal upplever metoden.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att smärtlindra barn med intranasalt fentanyl prehospitalt. Metod: Studien inkluderade tio semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från ambulanssjukvården i Mellansverige. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av tre kategorier: I. Utmaningar med barn som patienter. Där det framkom att barn som patient var utmanande möten som ofta väckte känslor. Närstående kunde både underlätta och försvåra vårdmötet. Vidare visade sig användningen av skalor för smärtskattning vara svår. II. Ovanlig behandling till barn. Deltagarna hade liten erfarenhet från intranasalt fentanyl till barn samt att de beskrev läkemedlet som potent, vilket ledde till ökad följsamhet till riktlinjer och höjd vaksamhet. Vidare framkom att erfarenhet skänker trygghet och både förvärvad erfarenhet samt barnspecifik utbildning ökade benägenheten ge intranasalt fentanyl. III. Praktiska färdigheter om behandlingen. Intranasal fentanyl uppfattades som en snabb och effektiv metod för smärtlindring och ansågs även underlätta omvårdnaden. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenhet av intranasalt fentanyl är att det är en snabb, enkel och oftast effektiv metod för att behandla smärta hos barn. Resultatet tyder också på att möten med barn som lider av smärta i prehospitalvård var en utmaning och kan upplevas som stressande.