Bakgrund: Smärta är en av de vanligaste orsakerna till varför patienter uppsöker vård. Akut smärta beskrivs som subjektiv och individuell vilket styrker nödvändigheten av ökad kunskap och förståelse för akut smärta och patienters olika upplevelser av den.  Detta skulle kunna generera i en bättre omvårdnad, där utvecklingen från akut smärta till en kronisk långvarig smärta samt ett lidande för patienten skulle kunna minimeras. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av akut smärta och vårdpersonalens betydelse i samband med den. Metod: En litteraturöversikt som baseras på 13 artiklar, sju kvalitativa och sex kvantitativa. Resultat: Fyra teman identifierades; "Vikten av adekvat smärtbehandling", "Vårdpersonalens kompetens inger trygghet", "Att underkasta sig vårdpersonalen" samt "Betydelsen av kommunikation och information". Konklusion: Akut smärta är fortfarande ett stort problem och alldeles för många patienter lider av akut smärta. Vårdpersonalen har stor betydelse för dessa patienters upplevelse då det kan lindra smärtan och förebygga onödigt lidande. För att förbättra vården för patienter med akut smärta behövs en ökad förståelse och kunskap för deras subjektiva upplevelser men även betydelsen av hur sjuksköterskan agerar, behandlar och utvärderar är viktig. / Background: Pain is one of the most common reasons why patients seek healthcare. Acute pain is described as subjective and individual, which proves the need for greater knowledge and understanding of the acute pain and the patient's different experiences of it. This could generate in a better care, where the development of acute pain to chronic prolonged pain and the suffering of the patient could be minimized. Aim: The aim was to describe the patients’ experience of acute pain and the significance of health care professionals associated with it. Method: A literature review based on 13 articles, seven qualitative and six quantitative.   Results: Four themes where identified; "The importance of adequate pain management",”To submit to the health care professionals”, “How the health care professionals’ competence incites a sense of safety” and ”The significance of communication and information”. Conclusion: Acute pain is still a major problem and too many patients suffers from it. The health care professionals have a great importance for these patients’ experience since they can ease the pain and prevent unnecessary suffering. To improve care for patients with acute pain, a greater understanding and knowledge of their subjective experiences is required but also the significance of how the nurse act, treats and evaluates should be of importance.

Bakgrund Barnsjuksköterskans främsta uppgifter är att ge trygg och säker vård till barn och ungdomar. Användandet av EMLA® kan bidra till att minska smärtsamma procedurer som barn behöver gå igenom när de vårdas på sjukhus. Användandet av EMLA® styrs av sjuksköterskans kunskap och attityd om krämen. Syftet var att undersöka kunskaper och attityder om EMLA® på barn hos sjuksköterskor. Samt att utforska om det fanns en skillnad på kunskaper och attityder om EMLA® på barn mellan två svenska barnkliniker.   Metod Ett bekvämlighetsurval gjordes och enkäter som mätte kunskaper och attityder till EMLA® skickades ut till samtliga sjuksköterskor anställda på två barnkliniker i Stockholm och Uppsala. Data analyserades kvantitativt med hjälp av SPSS. Resultat Mer än hälften av sjuksköterskorna ökade appliceringstiden av EMLA® om patienten hade mörk hudkostym. Endast en tredjedel av sjuksköterskorna var medvetna om vilka biverkningar EMLA® har och mer än hälften visste inte från vilken ålder EMLA® får användas. Varken kunskap eller attityd korrelerade med sjuksköterskornas ålder eller arbetslivserfarenhet. Det fanns ingen skillnad i kunskap eller attityd beroende på om sjuksköterskan hade specialistutbildning eller inte.   Slutsats: Smärtan som uppstår i samband med procedurer kan ha en inverkan på barns kognitiva utveckling samt skapa rädsla och ge ökad smärtkänslighet. Genom att använda EMLA® kan smärtan vid dessa procedurer reduceras. Användandet av EMLA® är beroende av sjuksköterskans kunskap och attityd om krämen. Felaktiga antaganden finns om krämen och de flesta håller med om att EMLA® är en bra smärtlindring vid smärtsamma procedurer. / Background A paediatric nurse’s primary task is to provide safe and secure care to children. The use of EMLA® can help reduce painful procedures for children. However, nurses’ use of EMLA® is dependent on knowledge about and attitudes to it. Aim The aim was to investigate knowledge and attitudes about EMLA® on children among nurses and to explore whether there was a difference in knowledge and attitudes about EMLA® on children between two Swedish children's clinics.   Method A convenience sample was made and questionnaires which measured knowledge and attitudes about EMLA® were sent out to all nurses employed at two children's clinics in Stockholm and Uppsala. Quantitative methods were used to analyse data with SPSS. Results More than half of the nurses increased the application time of EMLA® if the patient had dark skin costume. Only a third were aware of the side effects of EMLA® and more than half did not know from what age EMLA® may be used. Neither knowledge nor attitude correlated with nurses' age or work experience. There was no difference in knowledge or attitude depending on specialist training.   Conclusion The pain that arises in connection with procedures can have an impact on children's cognitive development and create fear and increase pain sensitivity. By using EMLA® the pain can be reduced. The use of EMLA® is dependent on the nurse's knowledge and attitude. Incorrect assumptions exist about the cream and most agree that EMLA® is a good pain relief in procedures.

Bakgrund: Varje år behöver mer än 10 000 nyfödda barn i Sverige vård på en neonatalvårdsavdelning. Vårdtiden präglas av åtskilliga blodprovstagningar som orsakar barnet smärta och ökat vårdlidande. Sjuksköterskans ansvar innefattar att agera för barnets bästa i alla situationer, men det kan saknas tydliga riktlinjer för hur detta ska ske på arbetsplatsen. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors resonemang och arbetssätt vid blodprovstagning på barn på neonatalvårdsavdelning, samt att undersöka hur barnets bästa finns i fokus vid proceduren. Metod: Studien utformades med en kvalitativ studiedesign i avsikt att generera kunskap om sjuksköterskornas erfarenheter vid blodprovstagning. Tolv intervjuer genomfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide med sjuksköterskor verksamma vid en neonatalvårdsavdelning på ett svenskt universitetssjukhus. Den insamlade datan analyserades genom en induktiv innehållsanalys. Resultat: Vilken stickmetod sjuksköterskorna använde var anpassat efter barnet och situationen. De såg till barnets förutsättningar och planerade provtagningen efter vad barnet klarade av, i samråd med föräldrarna. Sjuksköterskorna strävade efter föräldranärvaro vid provtagningen och åtog adekvata smärtlindringsmetoder i den mån som situationen tillät. Slutsats: Sjuksköterskorna hade genomgående barnets bästa i fokus vid provtagningsproceduren. De såg en komplexitet i sin roll att både vara den som orsakar barnet smärta, men även vara den som ska minska barnets vårdlidande. / Background: Every year, more than 10 000 newborn children require hospitalization in a neonatal intensive care unit. During this time, they are subjected to several painful blood sampling procedures that will cause them suffering to some extent. The nurses’ responsibility is to act on what is best for each child at all times but clearer guidelines for how that should be executed in practical nursing care might be needed. Aim: To describe the reasoning and the working manner of the nurses when performing blood sampling on children. The study also aims to examine how the child’s best interest is taken into account before and during this procedure. Method: A qualitative design was used for this study. Semi-structured interviews were conducted with 12 registered nurses who work in the neonatal intensive care unit at a Swedish University Hospital. Collected data were analysed using inductive content analysis. Results: Regardless of which technique the nurses chose when performing blood sampling it was assessed as the most appropriate one for each child. They took the children’s prerequisites and ability to cope into account and planned the procedure in consensus with their parents. Nurses strove to encourage parents to stay close to and support their children when blood sampling was conducted, and adequate analgesic actions were undertaken. Conclusion: Nurses had the children’s best at heart all through the process of blood sampling. Their role as both inflicting and relieving pain was considered to be complex in the aim to avoid suffering.

Bakgrund: Höftfrakturer ökar i befolkningen i takt med ökande livslängd. Äldre har skörare skelett och höftfrakturer orsakas mestadels av en lindrig fallolycka. Höftfrakturer vållar lidande, patienterna behöver omsorgsfull omvårdnad och adekvat smärtlindring redan prehospitalt.    Syfte: Att sammanställa evidens vad som är av betydelse i omvårdnaden av patienter med smärta vid misstänkt höftfraktur i akutsjukvård.  Metod: Studien är en litteraturstudie, en översikt av vetenskaplig littereratur som beskriver omhändertagandet av patienter med höftfraktur i akutsjukvård. Datainsamling från PubMed och CINAHL resulterade i 18 vetenskapliga artiklar, kvalitativa- och kvantitativa. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades. Materialet kategoriserades och sammanställdes till en ny helhet. Resultat: Smärtlindringen var oftast otillräcklig och mer individualiserad vård behövdes. Patienterna upplevde att sjuksköterskorna tappade fokus från patienten. Patienternas och sjuksköterskornas upplevelser av omvårdnaden skiljde sig åt, främst inom kommunikation, information och delaktighet. Mest förekommande smärtlindring var morfin, mindre vanligt var regional nervblockad. Patienter med hög ålder eller nedsatt kognitiv förmåga fick mindre smärtlindring vilket dels kunde förklaras med att beteendebaserade smärtskattningsinstrument saknades.   Slutsats: Patientdelaktighet, tydligt strukturerad patientinformation- och kommunikation är viktigt för att samspelet mellan sjuksköterska och patient ska bli bra. Smärtlindringsmetoderna, smärtskattningen och dokumentationen behöver utvecklas och förbättras, särskilt för patienter med nedsatt kognitiv förmåga. / Introduction: The number of elderly people with hip fracture is increasing in line with the increased life expectancy. Elderly often suffer from osteoporosis and hip fractures are mostly caused by a slight fall accident. Hip fractures cause suffering, patients need careful care and adequate pain relief in prehospital care.     Objective: To compile evidence of what is important in the care of patients with pain in suspected hip fracture in acute medical care.   Method: This study is a literature review, an overview of scientific literature that describes the care of patients with hip fracture in emergency medical care. Data collection from PubMed and CINAHL was conducted, 18 articles were selected, both qualitative and quantitative. The quality of the articles was reviewed. The material was organized into categories and then synthesized.  Results: Pain relief was often inadequate and more individualized care was needed. Patients felt that the nurses lost patient focus. Patient’s and nurse’s experiences of nursing care differed, mainly in communication, information and participation. The most common pain relief was morphine, regional nerve blockade was less common. Elderly patients or patients with cognitive impairment received less pain relief that could be explained by the lack of behavioral-based pain assessment tools.   Conclusion: Patient involvement, clearly structured patient information and communication is important for good interaction between patient and nurse. Pain relief methods, pain assessment and documentation need to be developed and improved, especially for patients with cognitive impairment.

Smärta är en vanlig orsak till att människor söker akutmottagningar och patienter med smärta blir ofta undermåligt smärtlindrade. Smärtan är en subjektiv upplevelse som även präglas av tidigare erfarenheter i livet. Genom att identifiera faktorer som påverkar patientens tillfredsställelse med smärtlindringen kan vårdpersonal ge en mer optimal vård och undvika ett vårdlidande för patienten. Litteraturstudien är baserad på 11 st kvantitativa internationella artiklar med kvalitativa inslag. Granskning av artiklarna visar att det finns faktorer som påverkar patientens tillfredsställelse. Den mest återkommande är kommunikationen mellan patient och vårdpersonal. Övriga faktorer som kan påverka tillfredsställelsen med smärtlindringen är förväntningar, ålder, etnicitet, ångest, tid, utbildning och rutiner. / Program: Fristående kurs

Att arbeta som sjuksköterska inom ambulanssjukvården innebär stor frihet under ansvar. Vid behandling av smärta finns olika behandlingsmöjligheter att tillgå. Sjuksköterskan har stor frihet i att själv bedöma vilken behandling och dos som skall ges i varje enskilt fall. Detta medför att behandlingen av patienterna kan variera mellan olika sjuksköterskor beroende på tidigare erfarenhet med mera. Traumapatientens upplevelse vid prehospital smärtlindring är sällan beskriven i litteraturen. Det fanns därför ett särskilt intresse i att ta reda på mer om patientens upplevelse för att kunna utveckla vården. Studien syftade till att beskriva traumapatientens upplevelse av prehospital smärtbehandling. Åtta informanter ingick i studien från ett ambulansdistrikt i Sverige. Kvalitativ innehållsanalys gjordes av insamlad data i form av intervjuer. Resultatet delades in i kategorier där vi fann otillräcklig smärtlindring som en kategori då informanten upplevde smärta under förflyttning och behandling men även upplevt lindrat lidande efter behandlingen. Det framkom otrygghet i vårdandet på grund av bristande information och känsla av att inte ha kontroll. De informanter som upplevde trygghet i mötet med ambulanspersonalen kände sig väl informerade och upplevde tillit till ambulanspersonalen. Informanterna beskrev både negativa och positiva följdverkningar i samband med medicineringen. Hur man som patient blir bemött och omhändertagen är ett starkare minne än själva smärtupplevelsen. Trots att informanterna inte var smärtlindrade så upplevde de ändå att ambulanspersonalen gjorde ett bra jobb för de var trevliga, professionella och då kände sig patienten trygg. Att smärtlindringen var otillräcklig kan berott på för låga doser eller att vårdpersonalen inte väntat tillräckligt länge för att läkemedlet skulle få effekt. De informanter som upplevde sig smärtlindrade fick högre doser smärtlindrande läkemedel och i de flesta fall ingick Ketamine. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

SAMMANFATTNING Bakgrund:Inom vården utsätts spädbarn för flertalet medicintekniska moment som kan ge upphov till procedursmärta. För att säkerställa att spädbarnen inte upplever procedursmärta krävs omvårdnadsåtgärder som kan minska denna typ av smärta. Omvårdnadsåtgärder som förebygger och minskar procedursmärta hos spädbarn kan vara farmakologiska och icke-farmakologiska. Procedursmärta hos spädbarn ger upphov till ett sjukdomslidande, vilket bör undvikas.  Syfte:Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga om förebyggande farmakologiska samt icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder kan minska procedursmärta hos spädbarn under medicintekniska moment. Metod:För att besvara syftet gjordes en litteraturstudie med 11 kvantitativa artiklar. Resultat:De farmakologiska omvårdnadsåtgärder som minskar procedursmärta hos spädbarn är sackaros och glukos medan paracetamol är en metod som inte har denna effekt. De icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärderna som minskar procedursmärta är bland annat amning, bekanta ljud och att linda spädbarnet. Att linda spädbarnet var även effektivt i kombination med sackaros och icke näringsrikt sugande medan icke näringsrikt sugande verkar smärtförebyggande i kombination med bröstmjölk och stödjande sammanhållning. Hud mot hud vård minskar procedursmärta både ensamt och i kombination med amning. Ingen evidens finns för att klassisk musik minskar procedursmärta hos spädbarn.  Slutsats:Det finns evidens för att farmakologiska och icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder minskar procedursmärta hos spädbarn under medicintekniska moment. Trygghet, beröring och närhet är viktiga faktorer för förebyggande av smärta hos spädbarn och kan uppnås genom användandet av olika icke-farmakologiska metoder. Trots att användandet av smärtförebyggande omvårdnadsåtgärder minskar procedursmärta kan frånvaro av smärta och sjukdomslidande inte säkerställas. / ABSTRACT Background:Infants are exposed to several medical technical procedures that can cause procedural pain. To ensure that infants do not experience procedural pain, it is required to find nursing methods that can reduce this type of pain. Nursing methods that prevent and reduce procedural pain in infants can be pharmacological and non-pharmacological. Procedural pain in infants leads to infants suffering from disease, which should be avoided. Aim:The aim of this literature study is to chart if preventive pharmacological and non-pharmacological nursing methods can reduce procedural pain in infants during medical technical procedures. Method:To answer the aim of the study, a literature study with 11 quantitative articles were conducted.  Result:The pharmacological methods that reduce procedural pain in infants are sucrose and glucose while paracetamol is a method that is not effective. The non-pharmacological methods that reduce procedural pain are for example breastfeeding, familiar auditory stimulus and swaddling. Swaddling was also effective in combination with sucrose and non-nutritive sucking while non-nutritive sucking had an preventing effect in combination with oral breastmilk and facilitated tucking. Skin-to-skin contact reduces procedural pain both alone and in combination with breastfeeding. There is no evidence that classical music reduces procedural pain in infants. Conclusion:There is evidence that pharmacological and non-pharmacological nursing methods reduce procedural pain in infants during medical technical procedures. Comfortability, physical contact and closeness are important factors in the prevention of pain in infants and can be achieved by use of various non-pharmacological methods. Although the use of pain prevention nursing methods reduces procedural pain, the absence of pain and suffering from disease can not be ensured.

<p>Validerat; 20101217 (root)</p>

<p><strong>Background:</strong> Pain may involve physical, emotional and psychological reactions. Chronic pain can lead to restrictions and problems in everyday life. One of the most common pain states is low back pain. A form of treatment that has been marketed as a charitable and pain reliefing alternative is the Shakti mat. Currently there are no studies on its effects published. <strong>Purpose:</strong> To see whether treatment with Shakti mat in a person with low back pain has an effect on the experience of the ability in activities of daily life and to see if the psychological factors will change. <strong>Method:</strong> The participant had to lie on a Shakti mat once a day for four weeks. The participant was asked to complete five questionnaires two weeks before, during intervention and two weeks after treatment. The Tampa Scale: a Measure of Kinesiophobia measures to what degree the participant experiencing pain for movement or to harm itself in motion, Coping Strategies Questionnaire - Catastrophizing scale investigating catastrophizing thoughts in connection with pain perception, Pain Disability Index investigates how the participants’ everyday affected/hampered by pain, Self-Efficacy Scale investigates how sure the participant is in his ability to carry out a task despite pain and a Self-monitoring diary where the perception of its ability in everyday activities, experience after treatment, the type of underlay and if the participant could lie longer on the Shakti mat were judged. <strong>Results:</strong> The participant’s pain in some everyday activities mitigated while the degree of ability in these increased after four weeks of treatment. The psychological factors had not changed much.</p>

<p>Introduktion: Patientkontrollerad epidural smärtlindring (PCEA) är idag en vedertagen metod för postoperativ smärtlindring med få komplikationer. Försök har gjorts för att titrera fram den mest gynnsamma kombinationen med fokus på att maximera smärtlindringen och minimera sidoeffekterna. Syftet med studien är att identifiera smärta, sidoeffekter och behandlingstid samt patientens subjektiva skattning av smärtlindring vid postoperativ PCEA-behandling med bupivacaine, fentanyl och epinephrine.</p><p>Metod: Studien är retrospektiv inkluderande 1088 patienter vilka postoperativt behandlats med PCEA och kombinationslösningen bupivacaine (1mg/ml), fentanyl (2μg/ml) och epinephrine (2μg/ml). Studien har undersökt skillnaden mellan kön, ålder och typ av kirurgi avseende smärta i vila respektive smärta vid mobilisering/hosta, infusionshastighet, givna och begärda bolusdoser, behandlingstid, sidoeffekter samt patientens subjektiva skattning av smärtlindringen.</p><p>Resultat: Smärta i vila och vid mobilisering/hosta var under de studerade dygnen generellt låg, smärtan kulminerade under dygn 2. De yngre patienterna visade sig skatta smärta högre under behandlingstiden. Studien visade att smärta vid mobilisering/hosta var högre vid längre behandlingstid. Kvinnor hade mer illamående och klåda, vilket inte entydigt påverkade behandlingstiden. Patienter vilka hade haft smärta både i vila och vid mobilisering/hosta skattade ett lägre betyg gällande smärtlindringen vid hemgång. Andelen patienter som avslutade PCEA-behandlingen relaterat till minskat behov var 78%.</p><p>Konklusion: Patienterna upplevde att den postoperativa smärtlindringen med PCEA med kombinationslösningen var mycket god. Typ av kirurgi, kön och smärta vid mobilisering/hosta visade sig påverka behandlingstiden. Förekomsten av sidoeffekter var hög men påverkade inte patientens betyg negativt. Smärtan hos patienterna var generellt låg.</p>