There are 18 000 cases of hip fracture in Sweden every year. Dementia is the strongest risk factor for hip fractures in the age of 60 to 90-year. According to current research, the most common method to assess pain is VAS (Visual Analogue). However, VAS is unreliable in assessing pain in patients with dementia or impaired communication disorders. The elderly experience pain in the same way as younger people. Inadequate pain relief is a risk factor for general health. An important cause of misinterpretation and/or underestimation of pain among the elderly is cognitive impairment and cognitive loss, which is relatively common in this age group. The work of an ambulance nurse is complex with ever shifting environments and situations. At the same time, the ambulance personnel have to make several independent decisions and carry them out. The aim of this study was to describe the treatment of pain in patients with suspected hip fracture within the ambulance care context. The method used was retrospective case control study with record analysis. Data were collected from a quality record regarding the “Hip track” in a midswede County. Two groups were created, the study group included patients with suspected dementia/ confusion and known dementia. The control group were patients where the record stating fully aware. The data were analyzed, accordance with quantitative descriptive and analytic design to answer the study questions. The study questions were how pain relief varied in relation to the patient's mental status and how the assessment of VAS differs in relation to the patient's mental status. The results showed that patients with suspected or known dementia received pain relief equally to cognitively intact patients. Likewise did the dosing of pain medication not differ significantly between the two groups. The usage of VAS in assessment and monitoring of pain was significantly lower in patients with suspected/known dementia compared to patients with intact cognition. The administration of pain relief to patients undergoing Xrays was limited in both groups, even though these patients rated high on VAS. In particular, the patients in the control group received small amounts of pain relief in relation to their assessed VAS.
 In conclusion, for patients with hip fractures the first medical contact is often the ambulance nurse. In patients with dementia/suspected dementia/confusion, the assessment using VAS occurs to a lesser extent compared to cognitively intact patients. There is room for improvement in the assessment of pain in patients with dementia due to difficulties in assessing VAS. Partly to confirm that pain is present, but also to assess its intensity in order to provide satisfying analgesia through the continuum of care, where the ambulance nurse is responsible for the patient. To the same extent, patients with hip fracture receive analgesia in the ambulance regardless of their mental status or whether pain assessment is performed in accordance with VAS. This might indicate that the ambulance nurse has the knowledge and skills to foresee the pain that the hip fractured patient is exposed to.

SAMMANFATTNING Smärta är en av de vanligaste besöksorsakerna på akutmottagningar runt om i Sverige och världen. Smärta och smärtlindring blir därmed en viktig faktor för akutsjukvården att hantera även om uppgiften inte alltid är lätt då alla individer har en unik och subjektiv upplevelse av smärta och hur den ter sig. På akutmottagningen spelar sjuksköterskan en viktig roll i att identifiera och att försöka lindra smärta. När väntetiderna blir långa och tiden till att träffa en läkare förskjuts är det av stor betydelse för patienter att träffa en kompetent sjuksköterska som i många fall kan minska lidandet genom adekvata bedömningar och  smärtlindrande åtgärder. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att lindra patienters smärta på akutmottagningen. Kvalitativa intervjuer användes som metod och semistrukturerade intervjuer utfördes med sju frivilliga sjuksköterskor som informanter. Samtliga arbetade på en större akutmottagning i Sverige. Insamlad data från intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom att sjuksköterskornas erfarenheter kring att lindra smärta kunde indelas i tre kategorier med åtta tillhörande underkategorier. Huvudkategorierna var (1) Patientens smärta, (2) Sjuksköterskans roll och (3) Akutmottagningen som kontext. Intervjuerna visade på att sjuksköterskorna ansåg att alla patienter är unika individer med subjektiva smärtupplevelser men att det på akutmottagningen kan vara svårt att bibehålla det personcentrerade synsättet när patienterna är många och arbetsbelastningen är hög. Sjuksköterskorna menade att smärtlindring på akutmottagning relateras mycket till personliga erfarenheter såväl kring bedömning som dosering av smärtstillande läkemedel. Det framkom också att akutmottagningen är en speciell vårdmiljö där det blandas patienter med olika sjukdomstillstånd, olika typer av smärta och förutsättningarna för att ge smärtlindring kan variera kraftigt. Som slutsats tyder resultatet på att sjuksköterskors erfarenheter av att lindra smärta på akutmottagningen är att det är en komplex arbetsuppgift. Dels är det förknippat med en positiv upplevelse av att kunna hjälpa  patienterna att slippa smärta och att förutsättningarna för detta finns tillgängliga för att ta självständiga beslut som sjuksköterska. Samtidigt har det i studieresultatet framkommit tecken som tyder på att hög arbetsbelastning, bristande specifika kunskaper kring smärtlindring och svårigheter att göra adekvata smärtbedömningar kan vara hinder för att lindra patienternas smärta på akutmottagningen.

Bakgrund, att handlägga smärta innebär att identifiera, bedöma och lindra smärta hos patienter och är en central del av arbetet för sjuksköterskan på akutmottagningen. Studiens syfte var att undersöka och beskriva sjuksköterskors erfarenheter gällande handläggning av smärtlindring till patienter på akutmottagning. Författarna valde att göra en empirisk och induktiv studie med en kvalitativ och deskriptiv design då avsikten med studien var att beskriva verkligheten. Den valda metoden var en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer för att få fram sjuksköterskornas egna upplevda erfarenheter genom ett induktivt förhållningssätt. Resultatet av studien visar att det framkom att sjuksköterskorna ansåg att bedömning av smärta var en viktig del i sjuksköterskans arbete på akutmottagningen. Samtliga av de intervjuade sjuksköterskorna menade att de använde sin "kliniska blick" vid bedömningen av patientens smärta, det var ofta svårt att bedöma smärtan och det var svårt att tillgodose patientens önskemål om smärtlindring då det gällde relationen till den upplevda smärtan och vad som sjuksköterskan ansåg som nödvändig smärtlindring. De tyckte också att VAS-skalan var svår att använda då patientens upplevda smärta många gånger inte stämde med sjuksköterskans bedömning. Studien visar att flera av de erfarna sjuksköterskornas erfarenhet spelade en avgörande roll då det handlade om att smärtlindra patienterna på akutmottagningen. Det visade sig i studien att det ofta krävs en sjuksköterska med erfarenhet för att snabbt kunna ta beslut om smärtlindring och i vilken omfattning smärtlindring skulle ges. Sjuksköterskorna tyckte också att de behövde mer utbildning angående smärtlindring för att kunna använda sig av de generella ordinationerna. Det framkom även att hög arbetsbelastning kunde göra så att patienterna fick vänta längre innan sjuksköterskorna hade möjlighet att ge smärtlindring till patienten. Vår slutsats, baserad på intervjuer av femton sjuksköterskor, är att när det gäller smärtlindring på akutmottagning beror handläggningen på tryggheten i sjuksköterskans yrkeserfarenhet. Det verkar finnas en brist på erfarenhet gällande handläggning av smärtlindring hos sjuksköterskor på akutmottagningar och vi anser att det på arbetsplatsen bör ses över hur man kan stärka sjuksköterskor i sin bedömning och handläggning genom att ge tillfälle till utbildning och diskussion för att ge en trygg arbetsmiljö, ökad patientsäkerhet och en ökad patientnöjdhet.

Att möta patienter med smärta ingår i ambulanssjuksköterskans vardag. Smärta hos patienterna kan uppkomma av olika anledningar, i flera fall på grund av trauma som resulterar i smärta för patienterna. Olika metoder för att lindra smärtan hos dessa patienter finns både genom omvårdnad och medicinsk vård. Smärtlindrande läkemedel finns i olika former med varierande effekt, latenstid samt biverkningar. Australien har sedan 70-talet använt sig av lågdos metoxifluran för att lindra smärta. Läkemedlet introducerades nyligen i Sverige och skiljer sig från andra smärtlindrande läkemedel genom att det inhaleras och dosen styrs av patienten själv.  Syftet var att undersöka patientnyttan av behandling med lågdos metoxifluran hos patienter med akut måttlig till svår smärta. Metoden som har används är en litteraturöversikt med systematisk ansats där fjorton artiklar ligger till grund för att undersöka patientnyttan med lågdos metoxifluran. Sökningarna efter vetenskapliga artiklar har gjorts i databaserna PubMed samt CINAHL. Samtliga artiklar har granskats med hjälp av en kvalitetsgranskningsmall rekommenderad av Sophiahemmets Högskola. De 14 vetenskapliga artiklarna analyserades genom en integrerad analys och resulterade i tre teman och sju underteman. Resultatet visar på flertalet positiva effekter i användandet av lågdos metoxifluran. Däribland tiden till administrering och smärtlindring, god smärtlindrande effekt samt metoxiflurans minimala påverkan på vitalparametrar. Vissa negativa effekter framkom också i resultatet där många biverkningar kunde ses, samt varierande smärtlindrande effekt beroende på ålder. Slutsatsen är att lågdos metoxifluran är ett läkemedel med positiva effekter för patienter med smärta samt ett gott komplement till traditionella smärtlindrande läkemedel i Sverige. Genom kombinationen av god personcentrerad medicinering och personcentrerad omvårdnad kan ambulanssjuksköterskan individanpassa vården i komplexa miljöer. / Meeting patients in pain is part of the ambulance nurse's everyday life. Pain in the patients can arise for various reasons, but in several cases due to trauma that results in pain for the patients. Different methods to relieve the pain in these patients are available both through nursing and medical care. Pain-relieving drugs are available in different forms with varying effects, latency, and side effects. Australia has used low dose methoxyflurane to relieve pain since the 1970’s. The drug was recently introduced in Sweden and differs from other painrelieving drugs in that it is inhaled, and the dose is controlled by the patient himself. The aim of was to investigate the patient benefit of treatment with low dose methoxyflurane in patients with acute moderate to severe pain. The method that has been used is a literature review with a systematic approach where fourteen articles form the basis for investigating the patient benefits of low dose methoxyflurane. The searches for scientific articles have been made in the databases PubMed and CINAHL. All articles have been reviewed using a quality review template recommended by Sophiahemmet University. The 14 scientific articles were analyzed through an integrated analysis and resulted in three themes and seven under themes. The results show most positive effects in the use of low dose methoxyflurane. Including rapid administration and pain relief, good pain relief effect and methoxyflurane's minimal impact on vital parameters. Some negative effects also appeared in the results, where many side effects could be seen as well as varying pain-relieving effects depending on age. The conclusion is that low dose methoxyflurane is a drug with positive effects for patients with pain and a good complement to traditional pain-relieving drugs in Sweden. Through the combination of good person-centred medication and person-centred care, the ambulance nurse can individually adapt care in complex environments.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att lindra lidande och ge en god och meningsfull vård till patienter som befinner sig i livets slutskede. Den personcentrerade vården fordrar ett etiskt förhållningssätt och sjuksköterskan har ett omvårdnadsansvar som innebär ett patientnära arbete. Sjuksköterskan har även ett ansvar att se till patientens fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov vilket underlättas om sjuksköterskan har en etisk känslighet.Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av etiska utmaningar inom den palliativa vården. Metod: En kvalitativ litteraturstudie som bygger på 11 kvalitativa studier baserat på sjuksköterskors upplevelser av etiska utmaningar inom palliativ vård. De 11 kvalitativa studierna inhämtades från Cinahl och PubMed. Studierna kvalitetsgranskades utifrån SBU:s kvalitetsgranskningsmall och innehållsanalysen gjordes utifrån Popenoes guide.  Resultat: Resultatet bygger på 241 legitimerade sjuksköterskors upplevelser av etiska utmaningar och delades upp i tre huvudkategorier: Konflikter som sjuksköterskan möter inom den palliativa vården, Smärtstillande och palliativ sedering i livets slutskede och Moralisk stress vid livets slutskede.  Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde etiska utmaningar när det brast i kommunikationen med läkare, när det fanns meningsskiljaktigheter i det tvärprofessionella teamet samt när de upplevde oro kring smärtlindring och sedering av patienter som befann sig i livets slutskede. En bättre kommunikation är nyckeln till ett bra teamarbete vilket i sin tur leder till en bättre vård för patienterna. En bättre kommunikation inom teamet hade också kunnat eliminera många av de etiska utmaningar som låg till grund för sjuksköterskornas upplevelser.

Bakgrund: Den vanligaste orsaken till att vårdnadshavare påkallar ambulans är på grund av att ett barn drabbats av smärta. Smärta är en kombination av sensoriska och emotionella upplevelser. Det saknas kunskap, erfarenhet och utbildning kring vård av barn. Syfte: Syftet var att belysa ambulanspersonalens erfarenhet av att vårda barn med smärta.Metod: Litteraturstudie Resultat: Barn upplever smärta mer intensivt än vuxna, trots detta får inte barn adekvat smärtlindring. Ambulanspersonal upplever att de har för lite kunskap och får för lite utbildning om barn, trots att de föreligger önskemål om ökad utbildning. Okunskap och osäkerhet vid vårdandet av barn leder till ångest och stress hos ambulanspersonalen. Smärtskattningsinstrument är ett bra hjälpmedel för att bedöma vilken grad av smärta barn upplever. Genom god kommunikation och inkludering av närstående i vårdandet av barn ökar barnets trygghet. De närstående besitter ofta värdefull information om barnet som kan vara till hjälp i vårdandet. Slutsats: Barn med smärta upplevs som komplexa att behandla. Mer utbildning för ambulanspersonal gällande dessa patienter är önskvärt, för att öka kunskapen och därmed öka chanserna till bättre vård och mer adekvat smärtlindring för barn. / Background: The most common reason why guardians call the ambulances is because children have been exposed to pain. Pain is a combination of sensory and emotional experience. There is a lack of knowledge, experience and education from caretakers of pediatric patients.  Aim: The aim was to shed light on the experience of the ambulance staff regarding caring of children with pain. Method: Literature study. Results: Children experience pain more intense compared to adults, despite this, children do not receive adequate pain relief. Ambulance staff consider they lack education and don't have enough knowledge about pediatric patients, despite the desire for adequate training. Deficient knowledge of pediatric patients increases emotions such as stress and anxiety of ambulance nurses. Pain assessment instruments prove to be a good tool for assessing the level of pain in children. Proper communication and including relative parties and guardians in the treatment of a child, will increase the feeling of security. Whilst the guardians might add valuable information about the child that will help to treat the child properly. Conclusion: An increase of education and training is a demand to have the possibility to maintain the best possible care for pediatric patients.

Bakgrund Att leva med smärta leder till onödigt lidande och en av sjuksköterskans huvuduppgifter är att lindra detta lidande. Ofta är smärttillstånd komplexa och kan bero på flera orsaker. För att kunna uppnå god smärtlindring krävs det ibland därför olika typer och kombinationer av smärtlindring för att lindra smärta. Akupunktur är en omvårdnadsmetod som sjuksköterskan kan använda för att minska patientens smärta. Den teoretiska anknytningen till denna litteraturöversikt är Katie Erikssons omvårdnadsteori som beskriver tre typer av lidande: vårdlidande, sjukdomslidande och livslidande. Syfte Syftet var att belysa effekten av akupunktur som omvårdnadsmetod vid långvarig smärta med inriktning på patienters erfarenheter. Metod En litteraturöversikt med 16 inkluderade studier, publicerade mellan år 2010 och 2020. De använda databaserna är PubMed och CINAHL Complete. Insamlade data har bearbetats med integrerad analysmetod. Resultat Fyra områden framkom: smärtlindring, välbefinnande, patienters negativa erfarenheter och patienters förväntningar av akupunktur. I flera av artiklarna framkom det att akupunktur hade en smärtlindrande effekt. Den smärtlindrande effekten visades genom patienters smärtskattningar, fysiska tecken samt en minskad användning av analgetika. Patienterna upplevde även ett ökat välbefinnande genom en ökad känsla av autonomi, ökad livskvalitet och förbättrad psykisk hälsa. Patienternas upplevda negativa erfarenheter grundade sig i smärta eller rädsla vid nålinstick eller en utebliven effekt av behandlingen. Slutsats Akupunkturbehandling har en smärtlindrande effekt och kan minska patientens lidande på flera sätt. Majoriteten av deltagarna i de valda studierna upplevde att akupunkturbehandlingarna lindrade deras långvariga smärta. Oavsett smärtlindrande effekt så upplevde flera deltagare att akupunktur hade lett till ett ökat välbefinnande, vilket i sin tur kan minska lidande. / Background Living with pain leads to unnecessary suffering and one of the nurse's main tasks is to alleviate this suffering. Pain conditions are often complex and can be due to several causes. In order to achieve good pain relief, therefore, different types and combinations of pain relief are sometimes required to relieve pain. Acupuncture is a nursing method that the nurse can use to relieve the patient’s pain. The theoretical connection to this literature review is Katie Eriksson's nursing theory which describes three types of suffering: suffering related to care, suffering related to illness and suffering related to life. Aim The aim of this study was to describe the effect of acupuncture as a nursing method on chronic pain with focus on the patients' experiences. Method A literature review was conducted with 16 research articles, published between 2010 and 2020. The databases used were PubMed and CINAHL Complete. The collected data has been processed using an integrated analysis method. Results Four areas were found: pain relief, well-being, patients' negative experiences and patients' expectations of acupuncture. In several of the articles, it was found that acupuncture had a pain-relieving effect. The pain-relieving effect was shown through patients' pain measurement instruments, physical signs and a reduced use of analgesics. Patients also experienced increased well-being in the form of increased autonomy, increased quality of life and improved mental health. The patients' negative experiences were based on pain or fear of needle insertion or a lack of effect of the treatment. Conclusions Acupuncture treatment has a pain-relieving effect and can reduce patients suffering in several ways. The majority of the participants in the selected studies experienced that the acupuncture treatments relieved their long-term pain. Regardless of the pain-relieving effect several participants felt that acupuncture had led to increased well-being.

Ambulansuppdrag med smärtpåverkade patienter ingår i ambulanssjuksköterskans vardag. Metoder för smärtlindring finns i form av olika läkemedel med varierande effekt, biverkningar och tillslagstid. Metoxifluran har använts länge i framförallt Australien men på senare tid även kommit till Sverige. Skillnaden från konventionella smärtlindrande läkemedel i ambulanssjukvården är att metoxifluran inhaleras och doseringen styrs av patienten själv. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka patientnyttan i användandet av metoxifluran i ambulanssjukvården. Metoden som har använts är en litteraturöversikt där tolv vetenskapliga artiklar ligger till grund att beskriva patientnyttan i användandet av metoxifluran. Sökning av artiklar har genomförts i databaserna Pubmed och Cinahl samt genom en granskning av inkluderade artiklars referenslistor. Samtliga artiklar har kvalitetsgranskats enligt mall från Sophiahemmet Högskola. Resultatet visar på flertalet positiva effekter för patienten i användandet av metoxifluran, där tid till smärtlindrad patient, patientnöjdhet och effekt på smärtan var övervägande. Resultatet visade även enstaka negativa effekter för patienten där fysiologiska effekter och dålig smärtlindringseffekt identifierades. Slutsatsen är att metoxifluran är ett läkemedel med positiva effekter för smärtpåverkade patienter och ett bra komplement till de konventionella läkemedel som används inom ambulanssjukvården idag. / Ambulance callouts with pain-affected patients are part of the paramedic nurse's everyday life. Methods for pain relief are available in the form of various drugs with varying effects, side effects and onset time. Methoxyflurane has been used for a long time, especially in Australia, and is also utilized in Sweden nowadays. The difference from conventional analgesia in ambulance care is that methoxyflurane is inhaled and the dosage is controlled by the patients themselves. The purpose of this literature review is to investigate the patient benefit in the use of methoxyflurane in ambulance care. The method that has been used is a literature review where twelve scientific articles serve as the basis for describing the patient benefit in the use of methoxyflurane. The search for articles has been carried out in the databases Pubmed and Cinahl and a review of the reference lists of included articles has been performed. All articles have been quality checked according to a template from Sophiahemmet university. The results show mostly positive effects for the patient benefit in the use of methoxyflurane, where time to pain relief for the patient, patient satisfaction and effects on pain were predominant. The result also gave occasional negative effects for the patient benefit, where physiological effects and a lack of effect are included. The conclusion is that methoxyflurane is a drug with positive effects for patients in pain and a good complement to the conventional drugs used in ambulance care today.

Bakgrund Stroke är idag en av de vanligaste sjukdomarna som drabbar ca 25 000 människor varje år i Sverige. Flertalet komplikationer, så kallade sekvele kan uppstå relaterat till stroken. En vanlig sekvele är att drabbas av smärta i olika former. Smärtan i sin tur kan påverka människors vardag och hela dennes liv. Idag fokuserar Socialstyrelsens rekommendationer på de farmakologiska åtgärderna vid smärta efter stroke. Det råder även brist i de nationella riktlinjerna för smärta efter stroke vilket kan försvåra för vårdpersonalen att välja rätt behandling för rätt patientgrupp. De icke-farmakologiska åtgärderna är ett stort outforskat ämne med många möjligheter och appliceras under ramen för omvårdnad. Syfte Syftet var att studera de icke-farmakologiska åtgärderna och dess effekter på smärta relaterat till stroke. Metod Studien genomfördes i form av en icke-systematisk litteraturöversikt över kvantitativa studier. Utifrån de urvalskriterierna baserades studien på 18 kvantitativa artiklar hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. En kvalitetsgranskning gjordes utifrån Sophiahemmets bedömningskriterier för att säkerställa artiklarnas validitet. Samtliga artiklar analyserades utifrån en integrerad analysmetod. Resultat Studien visar att det finns flertal olika icke-farmakologiska åtgärder som kan användas vid smärta efter stroke. Åtgärderna delades in i kategorierna motirriterande åtgärder, kropp och själsåtgärder och perifera mekanismer. Majoriteten av de ingående studierna har erhållit förbättrat resultat avseende smärta med statistisk signifikans. Patienter erhöll även en förbättrad självständighet och livskvalitet relaterad till åtgärderna. Även skillnader i effektiviteten av åtgärderna kunde påvisas hos olika typer av smärtklassifikationer ur dess karaktär och tidsaspekt. Slutsats Erhållna resultatet tyder på att det finns ett stort antal icke-farmakologiska åtgärder som uppvisar god effekt och skulle kunna användas mer inom sjukvården. Samtliga åtgärder kan sjuksköterskan utföra alternativt göra en behovsbedömning och därefter remittera vidare/delegera. Genom att tillämpa en evidensbaserad omvårdnadsprocess kan patienternas behov av omvårdnad anpassas för en optimal smärtlindring. / Background Stroke is one of the most common diseases today, affecting 25 000 people annually in Sweden. Complications, known as sequelae, can occur in relation to the stroke. A common one is to suffer from pain in various forms and can affect people's everyday life. The National Board of Health and Welfare's recommendations focus on the pharmacological measures for pain after a stroke. There is also a lack of national guidelines for post-stroke pain, which can make it difficult for healthcare professionals to choose the right treatment for the right patient group. The non-pharmacological measures are an unexplored topic with many possibilities and are applied in the context of nursing. Aim The aim was to study the non-pharmacological interventions and their effects on stroke- related pain. Method The study was conducted as a non-systematic literature review of quantitative studies. Within the selection criteria, the study was based on 18 quantitative articles retrieved from the databases CINAHL and PubMed. A quality review was carried out based on Sophiahemmets assessment criteria to ensure the validity. An integrated analyse-method was used. Results The study shows that there are several different non-pharmacological measures that can be used in the treatment of stroke pain. The measures were divided into the category's counterirritant measures, body and mind measures and as peripheral mechanisms. Most of the studies have obtained improved pain outcomes. Differences in the effectiveness of the interventions could also be demonstrated in different types of pain. Conclusions The results indicate that there is large number of non-pharmacological measures that show effect and could be used more in the health care system. All measures can be carried out by nurse, to assess needs and therefore delegate. By applying an evidence-based nursing process, patients' nursing needs can be adapted for optimal pain relief.

Bakgrund: I Sverige avlider ca 90 000 personer årligen, varav cirka 80% är i behov av palliativ vård. Smärta är ett av de vanligaste symtomen för patienter i palliativ vård. Studier har visat att många personer dör med smärta trots ordinerade vidbehovsläkemedel. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av smärtlindring till patienter på hospice. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem sjuksköterskor på hospice. Intervjuerna transkiberades ordagrant och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra katergorier och elva underkategorier. Kategorierna var; bedöma behov av smärtlindring, arbeta i team för att lindra smärta, arbeta för smärtlindring och hantera känslor i arbetet. Konklusion: Bedömning av smärta med skattningsinstrument är viktigt för att kunna ge adekvat smärtlindring. Ökad kunskap om skattningsinstrument behövs för att dessa ska användas korrekt. Sjuksköterskor behöver ökad kunskap om farmakologiska och icke farmakologiska metoder för att lindra smärta. Ett välfungerande team med olika kompetenser ökar möjligheterna för adekvat smärtlindring. / Background: In Sweden, about 90,000 people die annually, of wich about 80% need palliative care. Pain is one of the most common symptoms for patients in palliative care. However, earlier studies have shown that many people die with pain despite prescrition of individual medications as needed. Aim: The aim of this study was to describe nurses´experiences with pain relief to patients in hospice. Methods: Semi-structured interviews were conducted with five nurses at the hospice. The interveiws were transcribed verbatim and analyzed with qualitative content analysis. Results: The ananlysis resulted in four categories and eleven subcatergories. The categories were; assess the need for pain relief, work in teams to relieve pain, work for pain relief and manage emotions at work. Conclusion: The use of pain assassment scales is important to provide adequate pain relief. Increased knowledge of assessment instruments is needed for these to be used correctly. Nurses need increased knowledge of pharmacological and non-pharmacological methods to relieve pain. A well-functioning team with different competencies increases the possibilites for adequate pain relief.