Bakgrund: Att lindra smärta är en av sjuksköterskans vanligaste arbetsuppgifter. Opioider är en vanlig ångest och smärtlindring men är problematisk då det finns ett omfattande substansmissbruk världen över. Palliativ vård förekommer när sjukdomen ej går att bota och att sjukdomen kommer leda till patientens död. Det finns ett utbrett användande av opioider inom den palliativa vården. Syfte: Studien avser att ge en översikt kring sjuksköterskans erfarenheter av smärtbehandling med opioider inom palliativ vård. Metod: Allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats med systematisk dataanalys. Studien följde Polit & Becks tiostegsmodell (2020) och analyserades med innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2003). Resultat: Efter den tematiska analysen framkom teman innehållande ”Komplexiteten med palliativ vård”, ”Opioiders potential och risker”, ”Förutsättningar och kompetenser”. Subteman framkom innehållande “Svårnavigerade etiska dilemman”, “Utmaningar i livets slutskede”, “Potentiellt riskfylld administrering”, “I syfte att minska lidande”, “Vikten av lyhördhet från läkarna”, “Komplexa smärtbedömningar”, “Trygghet och kompetens genom arbetserfarenhet”. Slutsats: Mer kunskap och kompentensutveckling för att sjuksköterskan ska kunna behandla patientens behov av smärtlindring utan att känna rädsla och okunskap inför risken att administrera en felaktig dos. / Background: Relieving pain is one of the nurse's most common tasks. Opioids are a common anxiety and pain reliever but are problematic as there is extensive substance abuse worldwide. Palliative care occurs when the disease cannot be cured and the disease will lead to the patient's death. There is widespread use of opioids in palliative care. Purpose: This study aims to provide an overview of what the research says about the nurse's experiences of pain treatment with opioids in palliative care. Method: General literature study with a qualitative approach with systematic data analysis. The study followed Polit & Beck's ten-step model (2020) and qualitative thematic analysis according to Graneheim & Lundman's (2003) analysis method. Results: After the thematic analysis, themes emerged containing "The complexity of palliative care", "Opioids' potential and risks", "Prerequisites and competences". Subthemes emerged containing "Difficult to navigate ethical dilemmas", "Challenges at the end of life", "Potentially risky administration", "In order to reduce suffering", "The importance of responsiveness from doctors", "Complex pain assessments", "Safety and competence through work experience". Conclusion: More knowledge and competence development so that the nurse can treat the patient's need for pain relief without feeling fear and ignorance about the risk of administering an incorrect dose.

Bakgrund: Alla människor har rätt till en bra sista tid i livet med ett gott människovärde och att avsluta sin sista tid i livet på ett fridfullt sätt och med en värdig död. Tidigare studier inom ämnet påvisar att det finns bristande kunskap hos sjuksköterskor som påverkar patientens smärtlindring negativt. Syftet: Sjuksköterskans upplevelse av smärtlindring för patienter livets slutskede. Metoden: Som metod valdes att göra en litteraturöversikt med kvalitativ data som grund med en systematisk sökning i databasen CINAHL. Totalt valdes 17 artiklar ut och kvalitetsgranskades. De utvalda artiklarna lästes igenom och därmed formades strukturerade huvudkategorier med underkategorier som var gemensamma för dessa artiklar.  Resultatet: Det framkom att sjuksköterskan ansåg att ett väl fungerande vårdlag krävdes för att genomföra en god omvårdnad samt mer tid för att kunna utföra en god omvårdnad i livets slutskede med ett positivt resultat. Ingen ska behöva dö ensam och med onödig smärta. Därför behövs mer forskning kring ämnet för att utveckla och kvalitetssäkra den palliativa omvårdnaden samt omvårdnaden i livets slutskede. Utbildning inom områden som kommunikation, smärta och smärtlindring bör ges till alla som arbetar med patienter i livets slutskede. Kurser i smärtlindring bör ingå i sjuksköterskans grundutbildning men även på arbetsplatserna för att kunna upprätthålla en god kunskapsnivå och som sjuksköterska vara uppdaterad i ämnet. Slutsats: Det är viktigt att sjuksköterskan har kompetens, kunskap samt engagemang för att kunna ge patienter i livets slutskede en god vård. Sjuksköterskorna lyfter hur viktigt det är med kompetens och kunskapsutveckling inom ämnet för att som sjuksköterska kunna bemöta behovet av smärtlindring för patienterna i livets slutskede.

Smärta är en vanlig orsak att söka akutsjukvård, ambulanssjuksköterskan möter en stor variation av patienter i varierande miljöer och ska lindra lidande för patienter. Det saknas kunskap om hur ambulanssjuksköterskor upplever användning av farmakologisk smärtlindring. Syftet var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av användning av farmakologisk smärtlindring. Metoden som valdes var en litteraturöversikt med systematisk sökning. Sex kategorier identifierades: Patientens fysiska behov, Livsstil och medicinsk historik, Uttryck och uppfattning, Oro för biverkan, Bristande utbildning skapar osäkerhet samt Tidigare erfarenheter. Konklusionen var att det är många faktorer som tas i beaktande vid smärtlindring prehospitalt, allt ifrån patientens livsbetingelser, kulturella preferenser och sjukdomshistorik till hur situationen ser ut på platsen och hur långt det är till sjukhuset. Det är en komplex uppgift att lösa på ett adekvat sätt, det behövs utbildning och erfarenhet för att lösa den uppgiften på ett personcentrerat och tillfredställande sätt. / Pain is a common cause for patients to seek emergency medical assistance, the specialized ambulance nurse meet a variety of patients in all kind of environment and is supposed to ease the suffering of the patients. There is a lack of knowledge of the experience of how specialized nurses experience the use of pharmacological pain management. The aim for this study was to describe the ambulance personnel’s experience of using pharmacological pain management. The opted method was a literature review with systematic search. Six categories were identified: Attention to the patients´ physical needs, Lifestyle and medical history, Expression and perception, Fear of adverse effects, Lack of training results in uncertainty, and Previous experiences. There are a lot of parameters to take into consideration when administrating pain medication prehospital, anything from the patient’s life conditions, cultural preferences and medical history to the status on site and how far away the hospital is located. It is a complex assignment to solve and to solve it in a satisfactory and patient centred manner, additional training and experience is required.

Introduktion: Smärta är en subjektiv och individuell upplevelse för människan. Postoperativ smärta är ett underprioriterat och ett underbehandlat problem som kan den leda till negativa konsekvenser och komplikationer för patienten.  Syftet: Att beskriva hur vuxna patienter upplever sin postoperativa smärta och smärtlindring.  Metod: Allmän litteraturstudie med beskrivande design tillämpades och datainsamling genomfördes från nio vetenskapliga studier med kvalitativ ansats från databaserna CINAHLoch PubMed. Kvalitetsanalys genomfördes med hjälp av Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU:s) granskningsmall, för studier med kvalitativ ansats. En induktiv resultatanalys användes för att uppvisa patienters egna upplevelser av postoperativa smärta och smärtlindring. Resultat: Sex kategorier framkom: två kategorier beskrev upplevelser av smärta och fyra kategorier beskrev upplevelser av smärtlindring. Smärtans kategorier var följande: Att bli bekräftad eller inte av vårdpersonalen och Smärtupplevelserna är olika. Smärtlindringens kategorier var följande: Egenhantering, Att uppleva farmakologisk smärtlindring, Hur bemötande kan påverka upplevelsen av smärtlindring och Vikten av information.  Slutsats: Patienter upplevde smärta som inte togs på allvar och där de hade önskat att sjuksköterskan skulle varit mer tillgänglig för den faktiska upplevelsen av smärta. Patienter upplevde även en okomplicerad smärta postoperativt samt att de fick stöd från sjuksköterskan. Postoperativ smärtlindring beskrevs som att de velat ha kontroll och velat behandla den icke farmakologiskt, dels för rädsla för eventuella biverkningar, dels för okunskap och otillräcklig information om den farmakologiska smärtlindringen. Det har beskrivits att patienter har varit nöjda och haft en upplevelse av att sjuksköterskan har gjort allt de kunnat för att hjälpa patienten med den postoperativa smärtlindringen. / Introduction: Pain is a subjective and individual experience for humans. Postoperative pain is an under-prioritized and under-treated problem that can lead to negative consequences and complications for the patient. Aim: The aim of the study was to describe how adult patients experience their postoperative pain and pain relief. Method: A general literature study with a descriptive design was applied and data collection was carried out from nine scientific studies with a qualitative approach from the databases CINAHL and PubMed. The quality analysis was done with the help of the Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services (SBU’s) review template for studies with a qualitative approach. Analysis was carried out with inductive content analysis to reveal patients' own experiences of postoperative pain and pain relief. Results: Six categories emerged in the results of the study, two categories described experiences of pain and four categories described experiences of pain relief. The pain categories were as follows: To be confirmed or not by the care staff and The pain experiences is various. The pain relief categories were as follows: Self-management, experiencingpharmacological pain relief, How treatment can affect the experience of pain relief and The importance of information.  Conclusion: Patients experienced pain that was not taken seriously and where they would have wished that the nurse would have been more available for the actual experience of pain. Patients also experienced uncomplicated pain postoperatively and received support from the nurse. Postoperative pain relief was described as wanting to have control and wanting to treat it non-pharmacologically, partly for fear of possible side effects, partly because of ignorance and insufficient information about the pharmacological pain relief. It has been described that patients have been satisfied and had an experience that the nurse has done everything they could to help the patient with the postoperative pain relief.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor inom anestesi- och intensivvård kommer möta patienter med substansberoende i den perioperativa vården. Att smärtlindra patienter med substansberoende kan vara en utmaning då särskild farmakologisk hänsyn behöver tas till dessa patienter. Patienter med substansberoende får ofta otillräcklig perioperativ smärtlindring. Kliniska, evidensbaserade riktlinjer spelar en grundläggande roll för att förbättra vården för patienter med substansberoende genom att hjälpa specialistsjuksköterskor att fatta de bästa omvårdnadsbesluten för dessa patienter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva i vilken omfattning det förekommer riktlinjer för perioperativ smärtlindring till vuxna personer med substansberoende, samt att beskriva hur innehållet i olika riktlinjer inom området överensstämmer med varandra. Metod: Studien har genomförts som en kvalitativ studie med beskrivande design. Riktlinjerna har granskats med en manifest innehållsanalys. Huvudresultat: Åtta regioner hade riktlinjer för perioperativ smärtlindring för patienter med substansberoende medan fem regioner saknade fastställda riktlinjer gällande patientgruppen. Tre huvudkategorier identifierades i granskningen: Preoperativ bedömning, Perioperativ smärtlindring och Perioperativt omhändertagande. Patienter med substansberoende bör identifieras och en individanpassad smärtplan bör göras i samråd med en smärtspecialist. Multimodal smärtlindring, inklusive regional anestesi och perifera blockader, är att föredra för patientgruppen. God omvårdnad, tydlig information och ett gott bemötande är viktigt för att smärtlindringen ska fungera. Slutsats: Det förekommer både regionala och lokala riktlinjer avseende den perioperativa smärtlindringen till patienter med substansberoende. Tydliga riktlinjer kan leda till bättre omvårdnad och ökad kvalitet på den perioperativa vården för dessa patienter. Multimodal smärtlindring är viktigt och leder till ökad komfort.

Bakgrund: Smärta är ett vanligt förekommande symtom hos den prehospitala patienten. Trots detta är det vanligt förekommande att smärtan underbehandlas eller inte behandlas alls. Underbehandlad smärta kan ha flera negativa konsekvenser för patienten på längre sikt, såsom kroniska smärtor och posttraumatiskt stressyndrom. Sjuksköterskan har ett ansvar att bedöma och behandla patientens smärta för att lindra det lidande som uppstår i samband med skada eller sjukdom. Syfte: Att undersöka faktorer som påverkar patientens smärtlindring inom prehospital akutsjukvård. Metod: En litteraturöversikt med integrerad analys genomfördes. Resultat: Sjutton artiklar inkluderades i litteraturöversikten. Två kategorier med två underkategorier vardera identifierades. Flera externa och mellanmänskliga faktorer som påverkar hur väl patienten som omhändertas i den prehospitala akutsjukvården smärtlindras. Ambulanspersonalens utbildningsnivå, erfarenhet och tillgång till resurser som läkemedel och stöd från kollegor men också attityder och förmåga att bedöma smärta hos olika patientgrupper spelar en roll. Patientfaktorer som smärtbeteende och kommunikationsförmåga påverkar också smärtbehandlingen. Slutsats: Det finns flera faktorer som påverkar patientens smärtlindring inom den prehospitala akutsjukvården, resultatet av denna litteraturöversikt ger en inblick i dessa. Ambulanspersonalens utbildning, erfarenhet och kunskap visade sig vara av betydelse för patientens smärtlindring och risken för oligoanalgesi, barn och personer med missbrukssyndrom visade sig vara särskilt utsatta grupper. Ambulanspersonalens inställning och attityder såväl som resurser, transporttid och vårdmiljö inverkar på smärtbehandling inom akut prehospital miljö. Aktiv fortbildning av ambulanspersonal gällande smärtbehandling och ett holistiskt omhändertagande utifrån patientens unika behov är av stor vikt för att uppnå effektiv smärtlindring och minskat lidande för patienter med akut smärta som omhändertas inom prehospital akutsjukvård. / Background: Pain is a common symptom in the prehospital patient. Despite this, it is common for the pain to be undertreated or not treated at all. Undertreated pain can have several negative consequences for the patient in the long term, such as chronic pain and post- traumatic stress disorder. The nurse has a responsibility to assess and treat the patient's pain in order to alleviate the suffering that occurs in connection with injury or illness. Aim: To examine factors that affect the patient's pain relief in prehospital emergency care. Method: A literature review with integrated analysis was conducted. Results: Seventeen articles were included in the literature review. Two categories with two subcategories each were identified. Several external and interpersonal factors that influence how well the patient cared for in the pre-hospital emergency medical care is relieved of pain. The ambulance staff's level of education, experience and access to resources such as medicines and support from colleagues but also attitudes and ability to assess pain in different patient groups play a role. Patient factors such as pain behavior and communication skills also affect pain management. Conclusion: There are several factors that affect the patient's pain relief in pre-hospital emergency care, the results of this literature review provide an insight into these. The training, experience and knowledge of the ambulance staff proved to be important for the patient's pain relief and the risk of oligoanalgesia, children and people with drug addiction proved to be particularly vulnerable groups. The attitude and attitudes of the ambulance personnel as well as resources, transport time and care environment influence pain management in the acute prehospital environment. Active continuing education of paramedics regarding pain management and holistic care based on the patient's unique needs is of great importance to achieve effective pain relief and reduced suffering for patients with acute pain who are cared for in pre-hospital emergency care.

Bakgrund: Allt fler människor drabbas av cancer, vilket innebär att sjuksköterskor någongång under sin karriär kommer att stöta på patienter med cancer. Sjuksköterskor har en storroll gällande smärtlindring hos patienter med cancer, däremot beskrivs en bristande kunskapgällande detta hos sjuksköterskor. Genom att utföra en allmän litteraturöversikt baserat påvetenskapliga artiklar som beskriver grundutbildade sjuksköterskors upplevelse av attsmärtlindra patienter med cancer inom hälso-och sjukvården kan det belysa eventuella hindereller svårigheter som i sin tur kan skapa förbättringar för den smärtlindring somsjuksköterskor ger. Syfte: Syftet var att belysa grundutbildade sjuksköterskors upplevelser av att smärtlindrapatienter med cancer inom hälso- och sjukvården. Metod: Allmän litteraturöversikt med induktiv ansats som baserats på åtta kvalitativa artiklaroch en artikel med mixad metod där det kvalitativa resultatet användes. Artiklarnakvalitetsgranskades enligt SBU:s bedömning av studier med kvalitativ forskningsmetodik ochanalysen genomfördes enligt Fribergs dataanalys. Resultat: De tre huvudkategorierna som presenteras är otillräcklig kunskap, svårt att göra rättoch utmaningar vid kommunikation. Dessa mynnar sedan ut i underkategorierna ett dåligtsjälvförtroende av att inte ha tillräcklig kunskap om smärtlindring av patienter med cancer, enovisshet om den tillämpade smärtlindringen är evidensbaserad, svårt att ge tillräckligsmärtlindring, rädsla att skapa ett opioidberoende hos patienten, utmaningar vidkommunikation mellan sjuksköterska och patient och utmaningar vid kommunikation mellanvårdpersonal. Slutsats: Otillräcklig kunskap, svårt att göra rätt och utmaningar vid kommunikation bidrartill att god smärtlindring med god kvalitet riskeras att utebli. Utbildning inom ämnet kanbidra till att minska hindren och öka möjligheterna för god och effektiv smärtlindring förpatienter med cancer.

Bakgrund Att arbeta barncentrerat och behandla smärta hos barn inom hälso- och sjukvården är ett komplext arbete. Barn och vuxna har olika fysiologiska och psykologiska behov vilket ställer krav på sjuksköterskans kompetens och kunskap om barn. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa forskningsresultat för att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda barn med smärta inom slutenvården. Metod Litteraturöversikten genomfördes som en strukturerad litteraturöversikt med inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Arbetet skrevs som en integrativ översikt där resultatet syntetiserades till en ny helhet. I artikelsökningarna användes databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna var publicerades 2013-2023 och analyserades enligt Fribergs fyrstegsmodell. Resultat Resultatet sammanställdes i två huvudkategorier; faktorer och resurser samt behov av pediatrisk kompetens med fyra underkategorier; tidsbrist, stödfunktioner, teoretiska kunskaper samt erfarenhet som visar på de faktorer som påverkar sjuksköterskornas upplevelser av att vårda barn med smärta. Slutsats Sjuksköterskornas möjlighet att utföra en god och effektiv smärtvård försvårades av faktorer som tidsbrist, personalresurser, brist på fungerande riktlinjer och otillräcklig utbildning inom pediatrisk vård. Välfungerande riktlinjer och utbildning inom pediatrisk vård förbättrade förutsättningarna att kunna utföra en god smärtvård. Sjuksköterskorna ansåg även att familjerna var en viktig resurs, genom att involvera familjen som expert på sitt barn hade sjuksköterskorna goda förutsättningar att göra en individuell bedömning och ge en god smärtvård. / Background To work child-centered and treat pain in children within healthcare is a complex task. Children and adults have different physiological and psychological needs, which demands competence and knowledge about children from the nurse. Aim The aim of this literature review is to compile research literature to highlight nurses' experiences of caring for children with pain in inpatient care. Method The literature review was conducted as a structured literature review in corporating the methodology used in systematic reviews. The work was written as an integrative review where the results were synthesized into a new whole. In the article searches, the databases CINAHL and PubMed were used. The articles were published between 2013 and 2023 and were analyzed according to Friberg's four-step model. Results The results were compiled into two main categories; factors and resources and the need for pediatric expertise, with four subcategories; time constraints, support functions, theoretical knowledge, and experience, indicating the factors influencing nurses' experiences of caring for children with pain. Conclusions Nurses' ability to provide good and effective pain management was hindered by factors such as time constraints, staffing resources, lack of functional guidelines, and inadequate education in pediatric care. Well-functioning guidelines and education in pediatric care improved the conditions for providing good pain management. Nurses also considered families to be an important resource; by involving the family as experts on their child, nurses had good conditions for making individual assessments and providing good pain management.

Bakgrund: Att möta barn med smärta i den prehospitala miljön är inte vanligt förekommande och ärenden kopplade till barn kan därför generera känslor som osäkerhet och stress hos ambulanssjuksköterskan. Det beskrivs finnas otillräcklig erfarenhet och utbildning för att hantera ärendet utan att ifrågasätta den egna kompetensen och känna stress. Både mötet med barnet och mötet med barnets närstående kan kännas obekvämt för ambulanssjuksköterskan. Att etablera en venös infart och administrera läkemedel ger ambulanssjuksköterskan känslor av stress. På grund av detta föredrar vissa ambulanssjuksköterskor att avvakta med att administrera smärtstillande läkemedel till barnet och barnet blir lidande. Syfte: Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att smärtlindra barn inom den prehospitala vården. Metod: Kvalitativ design med induktiv ansats. Ett ändamålsenligt urval användes och datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med nio ambulanssjuksköterskor på två ambulansstationer i Skåne. En konventionell innehållsanalys användes för att analysera resultatet. Resultat: Deltagarna upplevde påtaglig stress när de blev utlarmade till et smärtpåverkat barn. De upplevde att de inte hade tillräckligt med utbildning eller erfarenhe både på grund av brister i grund- och specialistutbildningen men också deras egna ansvar kopplat till inlärning, gällande bemötandet men också smärtlindringen. Deltagarna uttryckt svårigheter att bemöta både barnet och de närstående. Kommunikationssvårigheter främst med de minsta barnen bidrog till stress. De upplevde att de närstående både kunde hjälpa och förvärra situationen beroende på om de var lugna eller stressade. Kollegan hade en betydande roll i hur resultatet av ärendet blev. Konklusion: Det finns en osäkerhet blan ambulanssjuksköterskor gällande ärenden där barn är i behov av smärtstillande läkemedel.Sparsam utbildning samt klinisk erfarenhet beskrivs vara orsaken, vilket ger upphov till stress. Bristen på kunskap och erfarenhet kan leda till utebliven smärtlindring vilket kan leda till lidande för barnet. Enligt studien krävs utbildning, praktisk träning, erfarenhet och egenansvar för inlärningen för att ambulanssjuksköterskan ska känna trygghet i att administrera smärtstillande läkemedel till barn prehospitalt.

Bakgrund: Det är vanligt att patienter inom den kommunala hälso- och sjukvården lider av smärta. Upprepade studier pekar på att validerade smärtskattningsinstrument inte används i någon större utsträckning. Sjuksköterskors bristande kunskap om smärta, smärtskattning och smärtbehandling leder till sämre smärtlindring och försämrad livskvalitet för patienten. Syfte: Studiens syfte är att undersöka sjuksköterskors uppfattning om smärtskattning och smärtskattningsinstrument inom den kommunala hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturöversikt valdes för att genomföra studien. I studien ingår elva artiklar som analyserades med kvalitativinnehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier; kunskap, teamsamverkan och barriärer. Studien visar att sjuksköterskor sällan använder sig av smärtskattningsinstrument i sitt dagliga arbete. De anser att det är svårt att smärtskatta en icke-verbal patient samt de patienter som drabbats av kognitiv svikt. Sjuksköterskor saknar kunskap om smärta och smärtlindring. Det framkommer även flera olika barriärer för smärtskattning så som tidsbrist och personalbrist. Teamet runt patienten ansågs viktigt för att förbättra smärtskattning och smärtbehandling. Slutsats: Resultatet visar att sjuksköterskors kunskaper om smärta och smärtskattning är bristfällig. Arbetslivserfarenhet bidrar inte heller till att sjuksköterskor blir mer benägna att smärtskatta. Det behövs mer utbildning om smärta och smärtskattningsinstrument. / Background: It is common for patients in municipal healthcare to experience pain. Repeated studies indicate that validated pain assessment tools are rarely used. Nurses' lack of knowledge concerning pain, pain assessment and pain relief leads to poor quality pain management which leads to poor quality of life. Aim: The aim of the study was to investigate nurses' opinions of pain assessment and pain assessment tools in municipal healthcare. Method: A literature review was conducted in which eleven scientific studies were examined and analyzed according to qualitative content analysis. Result: Three categories: knowledge, teamwork and barriers, emerged from the analyses. The study shows that nurses rarely use pain assessment tools in their daily work. Nurses generally think it is complicated to assess pain in non- verbal patients or in patients with cognitive impairment. They also feel that they have a lack of knowledge when it comes to pain relief and pain assessment. Other barriers is lack of time and personnel. The multi professional team is seen as an important part to improve pain assessment and pain management. Conclusion: The result points towards the fact that nurses lack skills in pain management. It is not enough to learn from work experience. More extensive education is needed to gain nurses' interest and skills about pain.