Bakgrund: Smärta är en komplex, individuell och subjektiv upplevelse och kan således inte jämföras mellan olika individer. I sjuksköterskans arbetsuppgifter ingår bland annat att lindra lidande och behandla alla människor med respekt. För patienter med smärta och samtidigt opioidberoende kan smärtlindringen skapa utmaningar för sjuksköterskan men även för patienten där kommunikation är en faktor för optimal omvårdnad. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans och den opioidberoende patientens erfarenheter vid smärtlindring.Metod: En litteraturstudie med kvalitativ design utfördes med hjälp av tolv vetenskapliga artiklar.Resultat: Sjuksköterskan upplevde patientgruppen som ”svår” på grund av rädslan av att upprätthålla patientens beroende. Delade uppfattningar kring behandlingssmålen skapade konflikter mellan sjuksköterskan och patienten. Sjuksköterskorna önskade mer utbildning för att lättare kunna behandla patientgruppen. Stödet av kollegor gav en ökad trygghet för sjuksköterskorna i omvårdnadsarbetet. Det framkom att patienterna ofta upplevde frustration på grund av förutfattade meningar hos sjuksköterskorna samt att de upplevde sig bli olikt behandlade. Ömsesidig respekt och vikten av kommunikation ökade förtroendeskapandet. Konklusion: Det saknas rätt utbildning för sjuksköterskor att ge korrekt omvårdnad till patientgruppen. Förutfattade meningar påverkar hur sjuksköterskan bemöter patienten. Att ta hjälp av sina kollegor och arbeta i team ger en säkrare omvårdnad och att skapa ett partnerskap med patienten bidrar till ökat förtroende. Patienterna önskar att bli bemötta med respekt där sjuksköterskan ser bortom beroendet. Nyckelord: Erfarenheter, opioidberoende, sjuksköterska, smärta, smärtlindring, stigmatisering. / Background: Pain is a complex, subjective and individual experience and can therefore not be compared between patients. One of the duties for the nurse is to relieve pain and to show respect. Patients with pain and coexisting opioid-dependency creates challenges concerning pain relief for the nurse but also the patient where communication is a factor for optimal care.Aim: The aim of the literature review is to examine pain relief and opioid-dependency from the nurse and patient perspective.Method: A literature review with a qualitative design using twelve articles.Result: The nurse experienced the patient group as “difficult” because of the fear in maintaining the patient addiction. Different opinions regarding treatment goals created conflicts between the patient and the nurse. Education was something that the nurses wished for in order to more easily treat the patient group. The support from colleagues gave an increased feeling of safety for the nurses in the caring work. Other findings were that the patients often experienced frustration and felt mistreated due to prejudices from the nurses. Mutual respect and the importance of communication helped creating trust.Conclusion: The nurses experienced a lack of education regarding the patient group. Prejudices was determined to how the nurses trust and treat the patient. Teamwork helps to optimize care and the aim of building trust nurses need to create a partnership with the patient. The patients wish to be treated with respect and that the nurses look beyond the addiction.Keywords: Experiences, nurse, opioid dependency, pain, pain relief, stigma.

Bakgrund: Åldersrelaterade sjukdomar och skador som höftledsartros och höftfrakturer ökar i takt med att befolkningen blir allt äldre. Vårdkostnader för smärta relaterat till höftkirurgi förväntas därmed öka. För att äldre ska få fullgod smärtlindring som kan öka chansen för en effektiv rehabilitering krävs kunskap om upplevelser hos patienter äldre än 50 år. Syfte: Att beskriva upplevelser av smärta och smärtlindring hos patienter som genomgått höftkirurgi. Metod: Litteraturstudien omfattade 11 vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar var publicerade mellan år 2003 och 2019 och använde sig av kvalitativa metoder. Patientgruppen omfattade personer mellan 50 år och äldre. Huvudresultat: Smärtan efter höftkirurgi var som mest påtaglig de första dagarna och särskilt vid mobilisering. Långvarig smärta påverkade förmågan att klara av vardagsaktiviteter och bidrog till en mer isolerad tillvaro. Den långvariga smärtan skapade även känslor av frustration och hopplöshet. Samtidigt förekom ett accepterande förhållningssätt där smärtan sågs som naturlig och som en del av läkningsprocessen. Smärtlindringen var central för rehabiliteringen och återanpassningen till det vardagliga livet. Det fanns dock en rädsla för läkemedelsbiverkningar hos många äldre. Slutsats: Det fanns stora variationer i hur smärtan upplevdes, hanterades och kommunicerades. Äldre patienter riskerar dessutom att inte få fullgod smärtlindring. Smärta behöver kommuniceras på fler sätt än genom enbart skattning av intensitet. Sjuksköterskan har därför en central roll i att hjälpa patienten att hitta mening med lidande och smärta, vilket är en viktigt del i personcentrerad vård. Smärtan kan annars leda till försämrad rehabilitering samt ökade vårdkostnader som följd. / Introduction: Age-related illnesses and injuries such as hip arthrosis and hip fractures are increasing as the population grows older. Costs for pain related to hip surgery are thus expected to increase. Knowledge of experiences in patients older than 50 years is required for the elderly to receive adequate pain relief that can increase the chance of effective rehabilitation. Aim: To describe experiences of pain and pain relief in patients who have undergone hip surgery. Methods: The literature study included 11 scientific articles. All articles used qualitative methods and were published between 2003 and 2019. The patient group included persons between 50 years and older. Results: The pain was experienced by the whole individual and in a unique way for each person. The pain after hip surgery was most evident during the first few days, and especially during mobilization. Prolonged pain affected the ability to cope with everyday activities and contributed to isolation. The lingering pain also created feelings of frustration and hopelessness. At the same time, there was an accepting approach where the pain was seen as natural and as part of the healing process. The pain relief of the elderly was central to the rehabilitation and re-adjustment to everyday life. However, there was a fear of drug side effects among many elderly people. Conclusion: There were large variations in how the pain was experienced, managed and communicated. There was also a risk that elderly patients did not receive adequate pain relief. Pain needs to be communicated in more ways than by estimating intensity alone. The nurse therefore has a central role in helping the patient find meaning with suffering and pain, which is an important part of person-centered care. The pain can otherwise lead to impaired rehabilitation as well as increased health care costs as a result.

Migrän är en av de vanligaste sjukdomarna i världen och förekommer hos både barn och vuxna. Den uppskattade prevalensen i Sverige är 15 % och prevalensen världen över är drygt 10 %. Det är idag känt att både gener och miljöfaktorer är inblandade i uppkomsten av migrän men det är dock oklart exakt hur migrän uppstår. Migrän är en kostnadskrävande sjukdom dels i form av behandlingskostnader men även på grund av inkomstbortfall då sjukdomen utgör ett stort funktionshinder. Behandlingsmetoder vid migrän indelas i tre kategorier: icke-farmakologisk, anfallskuperande farmakologisk, respektive profylaktisk farmakologisk behandling. Det finns ett behov av att hitta substanser som ger mildare biverkningar vid migrän, jämfört med de behandlingar som används idag, framförallt eftersom många barn är drabbade. Syftet med examensarbetet var att undersöka om magnesiumtillskott är ett effektivt behandlingsalternativ vid migrän, dels för behandling vid migränanfall och dels som förebyggande behandling av migrän. Då magnesium har en rad viktiga funktioner i kroppen leder låga magnesiumnivåer till ökade risker för sjukdomar och komplikationer. Studier visar att det finns samband mellan brist på magnesium och en ökad sjuklighet med kopplingar till bland annat typ 2 diabetes, högt blodtryck, kardiovaskulär sjukdom, migränhuvudvärk och spänningshuvudvärk. För att undersöka om magnesium kan användas för att behandla migränanfall analyserades fyra olika studier där magnesium har använts som anfallskuperande behandling. För att undersöka om magnesium kan användas i profylaktisk behandling av migrän analyserades även fyra olika studier där magnesium har getts i förebyggande syfte. För sökning efter studier användes databasen PubMed. Magnesiums smärtlindrande verkan i anfallskuperande behandling av migrän var inte övertygande vid jämförelse mot placebo. Av de studier där magnesium användes som förebyggande behandling visade dock samtliga av dessa fyra studier fördelaktiga resultat gällande bland annat migränanfallens intensitet vid jämförelse mot placebo. I två studier där man dagligen använde magnesiumcitrat som förebyggande behandling sågs även signifikanta sänkningar i migränanfallens frekvens jämfört med placebo. De analyserade studierna i detta examensarbete visar att magnesium verkar fungera som förebyggande behandling av migrän. Fler studier behövs för att undersöka om magnesium kan användas som smärtlindrande behandling vid migränanfall. Då det finns ett behov av alternativa metoder för behandling av migrän som ger milda biverkningar motiverar detta till att göra fortsatta studier inom området.

Bakgrund: Akut smärta är en av det vanligaste orsakerna till besök på akutmottagningar nationellt och internationellt. Det är viktigt att patienter erhåller en adekvat smärtlindring då de annars kan riskera akuta och kroniska besvär, behöva utstå onödigt lidande både på kort och lång sikt samt även utveckla en misstro till vården. Syfte: Att utifrån litteraturen undersöka patienters tillfredsställelse av smärtlindring vid akut smärta inom akutsjukvården.Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats. 14 studier inkluderades i arbetet samtliga hämtades från Pubmed eller CINAHL. Resultatet skapades genom en tematisk analys av de inkluderade studiernas resultat. Resultat: Tre teman identifierades efter analys av inkluderade studier. Dessa var faktorer som påverkar tillfredställelsen, faktorer som effektiviserar behandling och påverkar tillfredställelsen samt upplevelser av behandling som påverkar tillfredställelsen. Vårdpersonalens bemötande, att patienter får smärtlindring i tid samt att patienter faktiskt erbjuds smärtlindring var faktorer som påverkar tillfredsställelsen av smärtlindringen. Smärtprotokoll samt rädslor/oro som patienter hade kunde också vara faktorer som påverkade tillfredsställelsen av handläggningen av deras akuta smärta inom akutsjukvården. Slutsats: För att patienter ska känna tillfredställelse av smärtlindring vid akut smärta inom akutsjukvården bör patienter erhålla smärtlindring, erhålla den i tid samt att en vårdrelation baserad på tillit etableras mellan vårdgivare och patient. / Background: One of the most common reasons for patients visiting emergency care units are due to acute pain of some sort both nationally and internationally. It’s therefore of great importance that these patients are offered an adequate treatment for their pain, if not this could lead to acute and chronic discomfort, unnecessary suffering both in a short and a long time perspective and ultimately even to distrust in the emergency healthcare system. Aim: To investigate the literature on patients’ satisfaction with pain management provided by emergency care.Method: A literature review with an inductive approach. A total of 14 articles from the PubMed and CINAHL databases are included and are presented through a thematic analysis. Results: Three themes were identified after the analysis of the included articles. These consist of factors that affect satisfaction, factors that increase the effectiveness of management and affect satisfaction and experiences towards treatment that affect satisfaction. The compassion from caregivers, the fact that patients received analgesics and in good time are all factors that contributed to increased satisfaction among patients. Different pain protocols and fears/worries that patients may have were also factors that contributed to how satisfied the patients felt about the management of their acute pain in the emergency care setting. Conclusion: Key factors when it comes to satisfactory treatment of patients in acute pain are: receiving analgesia, receiving analgesia on time and the establishment of a relationship based on trust between patient and caregiver.

Bakgrund: Palliativ vård fokuserar på att främja livskvalitet och lindra lidande för patient och anhörig i samband med livets slut. Patientens lidande kan lindras genom att smärtan minskar. Smärta är ett vanligt symtom i livets slut, och kan lindras både farmakologiskt och icke-farmakologiskt. Sjuksköterskan ansvarar för att lindra smärta. Om sjuksköterskans kunskap brister, brister sjuksköterskan i sitt professionella ansvar och patienten utsätts för onödig smärta. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att lindra smärta vid palliativ vård i livets slut. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserat på 12 artiklar som analyserats med Fribergs kvalitativa analysmetod. Två teman och sex subteman skapades. Resultat:  Resultatet utgörs av två teman: Erfarenheter av olika smärtlindringsmetoder och Samarbetets betydelse för smärtlindringen, med tillhörande subteman. Slutsats: Huvudfynden som framkom var Erfarenheter av att bedöma smärta objektivt och subjektivt, Att våga möta och lindra existentiell smärta och Vikten av samarbete mellan sjuksköterska, läkare och andra professioner. Sjuksköterskan beskrevs som en viktig person för att identifiera patientens smärtlindringsbehov och för att smärtskatta patienten. Sjuksköterskan var länken i teamet runt patienten, men det framkom flera hinder som försvårade detta arbete. Dessa hinder kunde vara bristande kommunikationen i teamet eller att läkaren inte litade på deras bedömning. / Background: Palliative care aims to promote quality of life and ease suffering for patients and relatives in care at the end of life. The patient’s suffering can be relieved through pain relief. Pain is a common symptom in palliative care and can be eased with both pharmacological and non-pharmacological interventions. The nurse is responsible for relieving the pain. If the nurse lacks knowledge, the nurse might fail in their professional responsibility and the patient might endure unnecessary pain. Aim: Was to describe nurses’ experiences of pain relief in palliative care at the end of life. Method: Qualitative review article, based on 12 articles analysed with Friberg’s qualitative analysis method. Two themes and six subthemes were identified. Results: The result was presented in two themes: Experiences of different methods for pain relief, and The Meaning of collaboration in pain relief, with associated subthemes. Conclusion: The main findings were: Experiences of assessing pain objectively and subjectively, Dare to meet and relief existential pain and The meaning of collaboration between the nurse and physician. The nurse is important when identifying the patient’s need of pain relief, and to assess the pain. The nurse is the link in the interprofessional team surrounding the patient, but several hindering factors were identified. These factors could be lack of communicaton within the team, or when the physician did not listen to the nurse’s assessment.

Bakgrund: En av de vanligaste orsakerna till att patienter söker kontakt med hälso- och sjukvård är smärta. Smärta är en individuell och subjektiv upplevelse och definieras internationellt som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse associerad med faktisk och potentiell vävnadsskada, eller beskriven i termer av sådan skada. Icke-farmakologiska smärtlindring definieras genom terapi som inte involverar intag av medicin eller andra aktiva substanser. Det råder brist på information kring förekomsten av icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt. Specialistsjuksköterskans upplevelser av användandet av icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt kan bidra till att skapa nya perspektiv och kunskaper inom området.  Syfte: Syftet var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att använda icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt. Metod: Datainsamlingen genomfördes genom semistrukturerade intervjuer. Insamlade data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Totalt intervjuades nio specialistsjuksköterskor som arbetade kliniskt inom ambulanssjukvård. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier med subkategorier; professionellt bemötande, metoder och tekniker samt utmaningar med icke-farmakologisk smärtlindring.  Slutsats: Den här studien visar att specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård har olika erfarenheter och upplevelser av att använda icke-farmakologisk smärtlindring prehospitalt. Resultaten visar att ett professionellt bemötande och metoder, tekniker och åtgärder lindrar smärta men också att det finns utmaningar i att använda sig av icke-farmakologisk smärtlindring. Några slutsatser är att det krävs mer utbildning och forskning inom området icke-farmakologisk smärtlindring, samt ökad implementering i lokala behandlingsriktlinjer. En annan slutsats är att icke-farmakologisk smärtlindring redan används av många, om än omedvetet. / Background: Pain counts as one of the most common reasons as to why patients contact their healthcare providers in the first place. While pain constitutes an individual and subjective experience, it is defined internationally as an unpleasant sensory and emotional experience, in turn associated with actual and potential tissue damage, or described in terms of such damage. Non-pharmacological pain management constitutes forms of therapy that do not involve the administration of drugs or other active substances. There is a lack of information on the prevalence of prehospital non-pharmacological pain management. Specialist nurses’ experiences of the use of prehospital non-pharmacological pain management, can contribute to the creation of new perspectives and knowledge in the field. Aim: The aim of the study was to describe specialist nurses’ experiences of using prehospital non-pharmacological pain management. Method: Data was collected through semi-structured interviews. The collected data was then analysed, using a qualitative content analysis method. A total of nine specialist nurses, all of whom worked clinically in ambulance care, were interviewed. Results: The analysis resulted in three categories with subcategories; meeting professionalism, methods and techniques, and challenges with non-pharmacological pain management. Conclusion: This study shows that specialist nurses in ambulance care have different types of experiences and premediated knowledge of using non-pharmacological pain management methods prehospitally. The results show that a professional approach towards the administration of different methods, techniques and measures relieve pain, but also that there are challenges stemming from the use of non-pharmacological pain management methods. Consequently, an increase in both research and education is needed within the field of non-pharmacological pain management, as well as an increased implementation of local treatment guidelines. Furthermore, it can be concluded that non-pharmacological pain management methods are already being used by many healthcare providers, albeit subconsciously.

Bakgrund: Smärta är en vanlig förekommande orsak som patienter söker vård för på akutmottagningar. Tidigare forskning visar att patienter inte är nöjda med de smärtlindrande insatser som görs inom sjukvård och sjuksköterskor underskattar ofta patienters upplevda smärta. Sjuksköterskor strävar efter att alla patienter ska vara smärtfria, men olika faktorer spelar in som kan hindra sjuksköterskor att smärtlindra patienter. En adekvat smärtlindring grundar sig på smärtskattning av patienters smärta, studier visar att ajuksköterskor använder validerade instrument som VAS och NRS, men även kliniska tecken och patienters kroppsspråk. Lidande är förknippat med ett starkt obehag för människan. Smärta, i alla dess former, orsakar lidande för personen och det är sjuksköterskans uppgift att lindra lidande. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att skatta och utvärdera patientens smärta, samt behov och initiering av smärtlindring, på akutmottagning. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod och induktiv ansats. Nio semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor från fyra akutmottagningar i Sverige utfördes, intervjuerna analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys. Resultat: Två kategorier kunde urskiljas: "Upplevelsen av att bedöma patienters smärta" och "Upplevelsen av att initiera administrering av smärtlindrande läkemedel". I den första kategorin beskrev informanterna att validerade mätinstrument användes, men att det var svårt att lita på och sätta en siffra på en patients subjektiva upplevelse av smärta. I den andra kategorin beskrev informanterna upplevelser som rädsla och osäkerhet gällande administrering av smärtlindrande läkemedel, här kunde osäkerheten stävjas om läkaren hade ordinerat läkemedel innan det administrerades. Slutsats: Studiens resultat tyder på att många sjuksköterskor inom akutsjukvård upplever att de behöver mer kunskap inom smärta och smärtlindring. Informanterna upplevde även att riktlinjer, som generella ordinationer, är en viktig del i att lindra smärta och lidande, det fanns dock en önskan om att sådana riktlinjer behövde utvecklas och bli tydligare. Informanterna var överens om att en snabb identifiering och skattning av smärta, och en snabb initiering av smärtlindring gynnade patienter i form av ett minskat lidande.

Bakgrund: Äldre personer med en demensdiagnos är en växande patientgrupp som ställer högre krav på sjuksköterskans förmågor. Demenssjuka personer kräver ett annorlunda synsätt och andra typer av observationer vid bedömning av smärta och smärtlindring, än personer med intakt kognitivt medvetande. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att smärtbedöma och smärtlindra personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturstudie där 10 vetenskapliga artiklar granskats, analyserats och tematiserats utifrån valt syfte. Resultat: Fem olika teman identifierades: Sjuksköterskans upplevelser i mötet med den demenssjuka, sjuksköterskans smärtbedömning av demenssjuka personer, sjuksköterskans erfarenhet av att använda bedömningsinstrument, farmakologisk smärtlindring och icke-farmakologisk smärtlindring. Det framkom att bedöma smärta hos en demenssjuk innebar många svårigheter, som till exempel att symtom på smärta inte berodde på andra bakomliggande orsaker som stress eller oro hos personen. Det framkom att det fanns andra sätt att ge smärtlindring på än bara genom läkemedel. Att inte kunna bedöma smärta adekvat hos en demensdiagnostiserad person kunde leda till både under- och övermedicinering samt felaktig medicinering. Konklusion: Att arbeta med demenssjuka personer kräver stor kunskap och förmåga att tänka utanför ramarna. Sjuksköterskans förmåga till nytänkande vid bedömning och smärtlindring, har stor betydelse för personens välmående. / Background: Older people with a dementia diagnosis is a growing patient group that is demanding higher requirements about nurse’s abilities. People with dementia are demanding a different point of view and other kind of observations in evaluating of pain and pain relief, than people with intact cognitive consciousness. Aim: The aim of this literature study is to illuminate nurse’s experience in estimating pain and pain relief in people with dementia. Method: A literature review where 10 studies have been viewed, analyzed, and the matis to answer the aim. Result: Five different themes were identified: nurse`s experience in the meeting with dementia, nurse`s pain assessment of people with dementia, nurse`s experience in using assessment instruments, pharmacological pain relief, non pharmacological pain relief. It transpired that assess pain in a person with dementia meant a lot of difficulties, as to know if it really was symptom of pain and not other underlying causes such as stress or anxiety within the person. It appeared that it was other ways of giving pain relief than just medical treatment. Not to be able to assess pain adequately with a dementia diagnosed person could lead to both under- and over medication as well as wrong medication. Conclusion: Working with people with dementia requires huge knowledge and ability to think outside of the box. The ability of the nurse to express new thoughts in estimation of pain and to produce pain relief has huge importance regarding the wellbeing of that person.

Sverige har blivit ett alltmer mångkulturellt samhälle vilket avspeglas i vården. Den interkulturella kommunikationen inom sjukvården kan vara utmanande för sjukvårdspersonalen speciellt när det kommer till smärtlindring. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av interkulturell kommunikation vid postoperativ smärtlindring. Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Resultat: Den manifesta analysen resulterade i fem huvudkategorier. Intervjuerna visar att språk och språkförbistring är faktor som kan påverka smärtskattning och smärtlindringen på postoperativa avdelningar. Andra erfarenheter är att kulturella uttryck vid smärta, fördomar och tidsbrist kan komplicera smärtlindringen ytterligare. Slutsats: Flera faktorer samverkar för att specialistsjuksköterskor upplever interkulturell kommunikation vid smärtlindring som extra utmanande och svårt. Att använda sig av smärtskalor är komplicerat utan gemensamt språk men andra strategier används för att bedöma patientens smärta. Det kan vara svårt att öppna upp för samtal på arbetsplatsen av rädsla eller oro att bli betraktad som främlingsfientlig men det finns ett behov av att diskutera skillnader och svårigheter för att ge patienter en mer personcentrerad vård.

Bakgrund Studier visar på att placebointerventioner kan frambringa samma eftersträvansvärda effekter som verksamma behandlingar. Utöver detta har tillämpning av placeboeffektens bakomliggande mekanismer även visat sig förstärka effekten av redan erkända behandlingsmetoder. Kärnan i både placebo- och noceboeffekter är att svaret på behandlingen inte enbart kan tillskrivas behandlingens kända farmakodynamik. Fenomenen uppkommer som ett resultat av ett komplext samspel mellan kontextuella faktorer, samt neurobiologiska och psykologiska mekanismer. Placebo- och noceboeffekter genomsyrar alla aspekter av sjuksköterskans omvårdnad, vilket placerar sjuksköterskan i en ideal position för att dra nytta av dess positiva effekter i sin omvårdnadspraktik. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur sjuksköterskans omvårdnad kan anpassas för att optimera placeboeffekten hos patienter vid smärtlindring. Metod För att svara på syftet användes en icke-systematisk litteraturöversikt, med en integrerad analys av 15 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering har använts som underlag vid kvalitetsgranskningen. Resultat Resultatet med denna litteraturstudie mynnade ut i två huvudkategorier av åtgärder som befinner sig inom ramen för den legitimerade sjuksköterskans omvårdnadsansvar. Genom att anpassa sin kommunikation och främja patientens autonomi kan sjuksköterskan höja patientens förväntningar och åstadkomma en placeboeffekt vid behandling av smärta. Slutsats Denna litteraturöversikt redovisar hur sjuksköterskan kan anpassa omvårdnaden för att förstärka placeboeffekten vid behandling av smärta. Genom anpassningar av omvårdnaden kan man öka patientens upplevelse av smärtlindring och optimera behandlingsresultat, liksom minska effekten av negativa erfarenheter och känslor. / Background Studies show that placebo interventions can produce the same desirable results as active treatments. In addition to this, the application of the underlying mechanisms of the placebo effect has also been shown to strengthen the efficacy of regular treatments. The essence of the placebo effect, as well as the nocebo effect, is that the response to treatment cannot be solely attributed to the known pharmacodynamics of the treatment. The phenomena arises as a result of a complex interplay between contextual factors, as well as neurobiological and psychological mechanisms. Placebo and nocebo effects permeate all aspects of nursing care. This places the registered nurse in an ideal position to promote the potential impact on their nursing care. Aim The aim of this study was to describe how nursing care can be adapted to optimize the placebo effect for patients receiving pain relief. Method To answer the aim, a non-systematic literature review was used. An integrated analysis was made of 15 quantitative scientific articles. The quality review was done with Sophiahemmet University’s assessment basis. Results The results of this literature review were concluded in two main categories of nursing interventions within the scope of the registered nurses responsibilities. By adapting their communication and promoting the patient's autonomy, the nurse can raise the patient's expectations and achieve a placebo effect in the treatment of pain. Conclusions This literature review reports how nurses can adapt their care in order to enhance the placebo effect in the treatment of pain. Through caring adjustments, the nurse can reduce the effect of negative experiences and emotions, increase the patient’s experience of pain relief and optimize treatment results.