Introduktion: Anestesisjuksköterskans roll prehospitalt är att vårda den kritiskt skadade patienten. De kan bidra till prehospital vård med goda kunskaper i avancerad luftvägshantering, vana att använda potent analgetika, anestesimedel och innehar erfarenhet av avancerad smärtbehandling. Ambulanser i Sverige idag är främst bemannade med specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård, men även grundutbildade sjuksköterskor förekommer. De har uttryckt efterfrågan efter mer utbildning och resurser vad det gäller smärtlindring prehospitalt. Flera studier har påvisat att smärtlindring prehospitalt som bristfällig. Bristfällig smärtlindring kan leda till svåra komplikationer för patienten. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att jobba utifrån patientens unika behov, förbereda och hantera de utmaningar som kan manifesteras. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter av att smärtlindra vuxna patienter med svår smärta prehospitalt. Metod: En intervjustudie med kvalitativ ansats med beskrivande design genom semistrukturerade intervjuer användes i denna studie. Intervjuerna analyserades genom manifest innehållsanalys. Resultat: Intervjuerna resulterade i tre kategorier – bedömning och anpassning av smärta, kompetens och erfarenhet påverkar den smärtlindring som patienten erhåller, smärtlindringens emotionella och psykologiska aspekt– med nio subkategorier. Slutsats: Anestesisjuksköterskor som deltog i denna studie beskriver att de besitter kompetens och har erfarenhet att möta de utmaningar som finns med prehospital smärtlindring. De tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt och utgår från patientens behov och aktuella situation vid smärtlindring. Anestesisjuksköterskor kan med sin kompetens och kunskap bidra med utbildning och utveckling i prehospitala verksamheter för att på sätt förbättra omhändertagandet av patienten.

Akutsjukvård bedrivs dygnet runt och inkluderar ett brett spann av olika åkommor vilka ej kan anstå. Smärta är mycket vanligt förekommande på en akutmottagning och är ofta underbehandlad. Bedömning av smärta genomförs medelst utförlig smärtanamnes samt självskattning av smärtan. Personcentrerad vård syftar till att se individens behov och ta tillvara dennes resurser för att gemensamt planera och genomföra vården, vilket utmynnar i ett partnerskap med två jämbördiga parter. Akutsjuksköterskan förväntas ta ett större ansvar för behandlingar och egna bedömningar kontra den grundutbildade sjuksköterskan. Akutsjuksköterskan ska kunna bedöma och initiera avancerad omvårdnad samt farmakologisk behandling. Sjuksköterskan är i regel den första professionen patienten möter på en akutmottagning och kan därför anses vara en lämplig initiativtagare till att påbörja smärtlindring. På flera platser i världen används protokoll med generella direktiv på smärtstillande läkemedel syftande till att användas för att minska patientens smärta och lidande innan dess att läkarbedömning har genomförts. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka effekterna av sjuksköterskeinitierad smärtlindring.   Metoden som använts är en litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt. Totalt 15 artiklar inkluderades efter sökningar i databaserna CINAHL samt PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och sammanställdes i en artikelmatris. En integrerad analys mynnade ut i fyra kategorier samt fem underkategorier. Resultatet visar att patienterna snabbare fick smärtlindring efter införande av sjuksköterskeinitierad smärtlindring. Fler patienter erhöll smärtstillande läkemedel och fler patienter inkluderades i sin vård genom ökad frekvens av smärtskattning. En ökad nöjdhet med behandlingen kunde ses, det fanns även tendenser till att fler patienter blev adekvat smärtstillade.  Inga patienter drabbades av några allvarliga biverkningar. Slutsatsen är att sjuksköterskeinitierad smärtlindring är ett bra verktyg specialistsjuksköterskan kan använda med flera positiva effekter och utan allvarliga negativa effekter för patienter. Smärtlindringen ges snabbare och till synes med god effekt. / Emergency care is provided around the clock and includes a wide range of different ailments which cannot wait to be treated. Pain is commonly present in an emergency department and is often undertreated. Assessment of pain is carried out by means of detailed pain medical history taking and self-assessment of the pain. Person-centered care aims to see the individual's needs and make use of his or her resources to jointly plan and implement the care, which results in a partnership with two equal parties. The specialist emergency nurse is expected to take greater responsibility for treatments and own assessments compared to a registered nurse. The specialist emergency nurse must be able to assess and initiate advanced care and pharmacological treatment. The nurse is usually the first profession the patient meets in an emergency department and can therefore be considered a suitable initiator to start pain relief. In several places in the world, protocols are used with general directives on painkillers intended to be used to reduce the patient's pain and suffering before a medical assessment by a doctor has been carried out. The aim of this literature review was to investigate the effects of nurse-initiated pain protocols in emergency departments. The method used is a literature review with a systematic approach. A total of 15 articles were included after searches in the databases CINAHL and PubMed. The articles were quality checked and compiled in an article matrix. An integrated analysis resulted in four categories and five subcategories. The results show that the patients received pain relief more quickly after the introduction of nurse-initiated pain relief. More patients received painkillers and more patients were included in their care through increased frequency of pain assessment. An increased satisfaction with the treatment could be seen, there were also tendencies towards more patients experiencing adequate pain relief. No patients suffered any serious side effects. The conclusion is that nurse-initiated pain protocols are a good tool the specialist nurse can use with several positive effects and without serious negative effects for patients. The pain relief is given more timely and seemingly with good effect.

Andréasson, M, Preoperativa förutsättningar och postoperativ smärta efter hysterektomi. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng, avancerad nivå (105-120 hp). Malmö högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2008.Syftet med studien var att undersöka hur 50 patienter bedömer den preoperativa fasen inför en planerad hysterektomi och att beskriva eventuella samband mellan dessa aspekter och upplevd postoperativ smärta. I studien användes ett frågeformulär med strukturerade frågor och ordinalskalor samt VAS verbala smärtskala för att värdera den pre- och postoperativa omvårdnaden.Studien visar att 18 (36 %) patienter hade postoperativt ingen till måttlig smärta och 32 (64 %) patienter hade medelsvår till outhärdlig smärta. Trots detta tyckte 36 (72 %) patienter att den postoperativa smärtlindringen var tillräcklig medan 13 (26 %) tyckte den var otillräcklig. Abdominellt opererade patienter var dubbelt så nöjda med den postoperativa smärtlindringen än de som hade opererats laparoskopiskt (robotassisterade) och vaginalt. Patienter med myom upplevde postoperativt den högsta smärtnivån. Preoperativ oro påverkade inte postoperativ smärta och vaginalopererade patienter var mindre oroliga än de som opererades på annat sätt. Den preoperativa informationens kvalitet och begriplighet fick ett högt betyg av patienterna. / Andréasson, M, Preoperative conditions and postoperative pain after hysterectomy. Degree Project, 15 Credit Points, Advanced level (105-120 CP). Malmö University: Health and Society, Department of Nursing, 2008.The purpose of the study was to examine how 50 patients experience the preoperational phase before a scheduled hysterectomy, and to describe any connection between these aspects and perceived post-surgical pain.In the study, a questionnaire with ordinal scales, VAS verbal pain-scale and struc-tured questions was used to evaluate pre- and postoperative care.The result was that postoperatively, 18 (36 %) patients had no pain to mild pain and 32 (64 %) patients had moderate to worst possible pain. Despite this, 36 (72 %) patients thought that their postoperative analgesia was sufficient and 13 (26 %) experienced it to be inadequate. Patients who had had abdominal operation were on average twice as satisfied with the postoperative analgesia than those who had laparoscopical (robotic assisted) or vaginal surgery. Patients with myoma experienced postoperatively the highest level of pain. Preoperative anxiety did not affect post-surgical pain, but patients who had been vaginally operated were less anxious than those who received surgery in any other way. The quality and comprehensibility of preoperational information were given a high rating by the patients.

Bakgrund: Palliativ vård innebär rätten till god och meningsfull vård intill livets slut, och innefattar lindrande behandling för att nå största möjliga livskvalitet. Sjuksköterskan har med sitt patientnära arbete och omvårdnadsansvar en central position inom palliativ vård, särskilt i kommunikation mellan patient, närstående och läkare. Knappa resurser, bristande kunskapsläge och kommunikativa svårigheter inom ett område där tiden är knapp och där de existentiella aspekterna är ständigt närvarande, kan resultera i etiskt problematiska situationer. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelser av de etiska problem som uppkommer i samband med palliativ vård. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med ansats till metasyntes. Översikten bygger på 17 kvalitativa primärstudier med totalt 341 legitimerade sjuksköterskor med erfarenheter av palliativ vård. Resultat: Översikten fann tre huvudteman och 9 subteman vilka illustrerade sjuksköterskors upplevelser av etisk problematik i palliativ vård. Huvudteman var kommunikation, organisation och utbildning samt smärtlindring och sedering. Dessa teman illustrerar de sammanhang där upplevelsen av etisk problematik var som störst. Slutsats: Palliativ vård medför särskilda etiska utmaningar för sjuksköterskan. Brister relaterade till sjuksköterskans utbildning, arbetsplats och/eller tvärprofessionell kommunikation kan resultera i uppkomsten av etiska problem och moralisk stress. Mer specialistutbildning för sjuksköterskor och förbättrad tvärprofessionell kommunikation kunde vara en början till förändring. Palliativ sedering och smärtlindring utgör en särskilt känslig situation för sjuksköterska, patient och familj där möjligheten till en bättre omvårdnad till en del ligger i hur den etiska problematik som uppstår kan hanteras på ett sätt som resulterar i mindre moralisk stress för sjuksköterskan och gör det till en tvärprofessionell angelägenhet. Ökad farmakologisk kompetens kunde också ge sjuksköterskan en förstärkt trygghet i palliativ läkemedelsadministrering. / Background: Palliative care entails the right to good and meaningful healthcare until the end of life. The nurse, working closely with the patient, the next of kin and the doctor, holds a uniquely central position in palliative care. Lack of resources, inadequate specialist knowledge and communication problems can lead to ethically complicated situations in this area of healthcare, in which time is already pressured and existential complexities abound. Aim: To shed light on nurses’ experiences of the ethically complicated situations that arise in palliative care. Method: A qualitative literature review with attempted metasynthesis perspective. The review is based on 17 primary studies with a total of 341 partaking registered nurses with experiences from palliative care. Results: The review found three main themes and 9 sub themes, illustrating nurses’ experiences with ethical problems in palliative care. Main themes were communication, organization and education plus pain medication and sedation. These themes point towards the areas in which nurses’ experiences with ethical problems were the most prevalent. Conclusions: Palliative care, from the nurse’s perspective, comes with its own set of ethical challenges. Lack of nurses’ specialist competence, poor organisation and inadequate cross-professional communication has an immediate secondary effect in the rise of ethical problems and experience of moral distress in the nursing community. Higher specialist education levels among nurses, and better cross professional communication, would begin to help these issues. With the complex area of palliative sedation and pain management, the betterment potential is less of a structural improvement and more of learning how to handle the existential quandaries in a way which might alleviate the moral stress put on the shoulders of nurses and make it a cross professional issue. Increased pharmacological competence among nurses would, however, be likely to ease nurses’ anxiety around palliative pain management and sedation.

Bakgrund: Akut buksmärta är en av de vanligaste sökorsakerna på en akutmottagning. Trots det är smärtlindringen till denna patientkategori omdiskuterad då smärtlindring innan läkarbedömning anses äventyra patientens hälsa och riskerar att maskera potentiellt livshotande tillstånd trots att forskning de senare årtiondena visat på motsatsen. Syfte:  Syftet med litteraturstudien var att undersöka fördelar och risker med smärtlindring administrerad av sjuksköterska innan läkarbedömning vid akut buksmärta. Metod: Systematisk litteraturstudie som granskat kvantitativa artiklar i ämnet med företrädesvis randomiserade kontrollerade studier beskrivna. De granskade artiklarna har sökts upp i medicinska databaser med hjälp av den strukturerade sökmetoden PICO. Artiklarnas resultat har granskats med innehållsanalys. Resultat: Totalt 12 vetenskapliga artiklar inkluderades och utgjorde resultatet i litteraturstudien. I resultatet framkom tre kategorier och en underkategori som belyste smärtskattning och smärtlindring, biverkningar och komplikationer, påverkan på diagnosbeslut och patientbelåtenhet. Slutsats: Tidig smärtlindring med opioider och paracetamol smärtlindrar patienten adekvat och försenar inte klinisk bedömning och efterföljande diagnosbeslut av läkare vid akut buksmärta.

Både kronisk smärta och musik har existerat från begynnelsen och de utövar stort inflytande på människan multidimensionellt. Musiken har genom tiderna använts för att påverka stämning och humör. Syftet med denna studie var därför att undersöka om musik har lindrande effekt på kronisk smärta. Metoden var en litteraturstudie där tolv vetenskapliga artiklar låg till grund för resultatet. Teoretisk referensram var Rosmarie Parses omvårdnadsteori, som beskriver människans symbios med miljön. Dessutom menar Parse att det ska finnas alternativ till den traditionella medicinen. Resultatet visade att musiken hade lindrande effekt både fysiologiskt och psykologiskt. Förutom smärtlindrande effekt uppstod avslappning och kognitiva förändringar som ökade patientens känsla av inre styrka. Denna styrka kan hjälpa patienten att ta makten över sin smärta så den inte överskuggar hela tillvaron. Musik i omvårdnaden är lätt att implementera då den är enkel, ofarlig och kostnadseffektiv. Den passar även utmärkt som egenvårdsåtgärd. / Both chronic pain and music have existed from the beginning of time and they exercise a great deal of influence over the human being on multidimensional levels. Music has been used throughout time to affect atmosphere and mood. Hence, the purpose of this study was to investigate whether music can relieve chronic pain. The method used was a literature review where our results were based on twelve scientific articles. The nursing care theories of Rosmarie Parse, where she describes the symbiosis between human and environment, served as a reference frame. In addition, Parse believes that there should be an alternative to traditional medicine. The results showed that music relieved pain both physiologically and psychologically. Apart from its pain relieving effects it resulted in relaxation and cognitive changes in the patient, which increased his sense of inner strength. This strength can in turn help the patient to take control over his pain so that it doesn’t overshadow his everyday life. It is easy to implement music in nursing care as it is simple, harmless and cheap. Music is also an excellent method of self-care.

Introduktion: Smärta kan skapa mycket oro och ångest hos patienten och obehandlad smärta kan leda till fördröjd läkningsprocess och onödigt lidande för patienten. Specialistsjuksköterskor inom den prehospitala verksamheten möter ofta patienter som drabbats av höftfrakturer. Att smärtlindra den drabbade patienten är en central del i omhändertagandet. Som specialistsjuksköterska är det viktigt att ha kunskap om smärtlindringens olika faser och läkemedels indikationer vid höftfrakturer. Vid höftfrakturer kan både procedursmärtlindring och underhållssmärtlindring vara aktuellt. Vid dessa tillfällen är det specialistsjuksköterskans ansvar att känna till läkemedlets indikationer och biverkningar för att undvika komplikationer. Syfte: Beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att smärtlindra patienter med misstänkt höftfraktur prehospitalt. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Manifest innehållsanalys tillämpades för att analysera intervjuerna. Resultat: Analysen som genomfördes i flera steg resulterade slutligen blev fyra kategorier – bedömning av patientens smärta, att lyckas eller inte lyckas med smärtlindringen, att omgivningsfaktorer påverkar patientens smärtlindring och att känna sig trygg eller otrygg. Att administrera de smärtstillande läkemedel som finns att tillgå anser informanterna att de kände sig trygga med. En osäkerhet kring biverkningar som till exempel en ofri luftväg och andningsdepression finns bland informanterna. Behandlingsriktlinjer gällande smärtlindring vid höftfraktur behövs förbättras då de anses vara otydliga. Resultatet visade att kontinuerlig utbildning och praktisk träning på arbetsplatsen hade bidragit med ökad kunskap kring behandling och smärtlindring vid höftfrakturer. Slutsats: Specialistsjuksköterskor som arbetar prehospitalt anser att de utmaningar som de ställs inför gällande smärtlindring vid misstänkt höftfraktur är hanterbara. En slutsats utifrån studiens resultat är att det behövs ett förtydligande av riktlinjer vid misstänkt höftfraktur som också kan behöva diskuteras på organisations- och ledningsnivå. Förstahandsvalet av smärtlindring varierar, baserat på patientens situation samt tryggheten hos specialistsjuksköterskorna men i slutändan får patienten likvärdig smärtlindring oavsett val av preparat. Kontinuerlig utbildning och praktisk träning på arbetsplatsen kan bidra med ökad kunskap kring behandling och smärtlindring vid misstänkt höftfraktur.

Syfte Syftet med föreliggande studie var att försöka klargöra om stötvågsbehandling har någon effekt på smärta och handgreppstyrka hos patienter med lateral epikondylalgia. Frågeställningar 1. Har stötvågsbehandling någon effekt på smärta hos patienter med lateral epikondylalgia, i så fall vilken? 2. Har stötvågsbehandling någon effekt på handgreppsstyrka hos patienter med lateral epikondylalgia, i så fall vilken? Metod Sökning av litteratur utfördes i PubMed, Cochrane, Cinahl och PEDro. Detta resulterade i 14 artiklar, som granskades och bedömdes enligt PEDro Scale. Poängbedömningen utifrån PEDro Scale omsattes till Statens Beredning för medicinsk Utrednings (SBU) mall för bevisvärde. Utifrån artiklarnas sammantagna bevisvärde bestämdes evidensnivån enligt SBU:s fyra nivåer. Resultat Enligt GRADE-systemet förelåg det ett starkt vetenskapligt belägg för att stötvågsbehandling har en smärtlindrande effekt vid lateral epikondylalgia. Studier av likartad vetenskaplig kvalitet påvisar motsägande resultat avseende om stötvågsbehandling är bättre än placebo, kortison eller tenotomi. Detta innebär att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt och att mer forskning behövs. Enligt GRADE-systemet förelåg det ett starkt vetenskapligt belägg för att stötvågsbehandling leder till förbättrad handgreppsstyrka vid lateral epikondylalgia. Vidare förelåg det ett starkt vetenskapligt belägg för att stötvågsbehandling inte är bättre än någon annan behandling gällande ökning av handgreppsstyrka vid lateral epikondylalgia. Slutsats Stötvågsbehandling har en smärtlindrande effekt hos patienter med lateral epikondylalgia. Det finns dock ingen evidens för att stötvågsbehandling är bättre ur smärthänseende än någon annan behandling såsom placebo, kortison eller tenotomi. Stötvågsbehandling leder till förbättrad handgreppsstyrka men är inte bättre än placebo, kortison eller tenotomi på att öka handgreppsstyrkan hos patienter med lateral epikondylalgia. / Aim The aim of the present study was to try to find out whether shock wave therapy has any effect on pain and grip strength in patients with lateral epicondylitis. Objectives 1. Does shock wave therapy reduce pain in patients with lateral epicondylitis? 2. Does shock wave therapy improve grip strength in patients with lateral epicondylitis? Method A literature review was performed in the databases PubMed, Cochrane, Cinahl and PEDro. Fourteen articles were found and critically reviewed. These articles were scored according to the PEDro scale and the scores were translated into a scale of evidence by the Statens Beredning för medicinsk Utredning (SBU) and the level of evidence was determined based on the four different grades presented by the SBU. Results According to the GRADE-system there was a strong scientific evidence for a reduction of pain using shock wave therapy in patients with lateral epicondylitis. Contradictory results whether shock wave therapy was better than placebo, corticosteoroid injection or tenotomy have been reported in studies of similar scientific quality. This means that more research is needed in this field. According to the GRADE-system there was a strong scientific evidence for an improvement of grip strength using shock wave therapy. Furthermore, there was a strong scientific evidence for that shock wave is not better than any other therapy in terms of improving grip strength in patients with lateral epicondylitis. Conclusion Shock wave therapy reduces pain in patients with lateral epicondylitis. There is, however, no evidence for shock wave therapy to be superior to any other treatment such as placebo, corticosteoroid injection or tenotomy. Shock wave therapy improves grip strenght but is not better than placebo, corticoidsteroid injection or tenotomy in increasing grip strength in patients with lateral epicondylitis.

Sammanfattning Bakgrund: Det är fortsatt förekommande med komplikationer relaterat till medelsvår och svår postoperativ smärta. Anestesisjuksköterskan har det samlade omvårdnadsansvaret för patienten perioperativt. En helhetsbedömning av patienten avgör postoperativt smärtlindringsbehov. Den Perioperativa dialogen skapar mening i arbetet och trygghet för patienten. Författarna identifierade avsaknad av riktlinjer vid genomförandet av en individuell helhetsbedömning vid handläggning av postoperativ smärtlindring. Syfte: Syftet var att belysa hur anestesisjuksköterskor planerar, genomför och utvärderar postoperativ smärtlindring i generell anestesi utefter tidsfaserna pre-, intra- och postoperativt samt inverkan av den perioperativa dialogen. Metod: En kvalitativ studie genomfördes med tio semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier med totalt elva underkategorier som berör informanternas handläggning. Preoperativa åtagande - Planeringsprocess Känna ansvar för planering, Skapa vårdrelation, Beakta patientens känslotillstånd. Intraoperativa vårdmoment - Konstant utvärdering av behandling, Anpassa behandling fortlöpande, Självständigt ansvarsområde. Postoperativa förhoppningar - Eftersträva återkoppling, Undvika smärtgenombrott. Perioperativa organisatoriska aspekter - Anpassa utefter arbetsförhållanden, Avsaknad av den Perioperativa dialogen. Slutsats: Handläggningen av postoperativ smärtlindring är ett komplext område vilket kräver beaktning av flera faktorer för ett gott utfall. Den perioperativa dialogen är inte prioriterad. Det saknas konsensus för anestesisjuksköterskans handläggning av postoperativ smärta. Det krävs utveckling och ett utökat samarbete av hela vårdkedjan för att kunna möta den postoperativa smärtproblematiken. / Abstract Background: Complications still occur in connection to moderate and severe postoperative pain. The nurse anaesthetic´s is completely responsible for the patient care perioperative. An overall assessment of the patient all together determine the postoperative need of analgesic. The perioperative dialogue is a method which gives the nurse anaesthetic´s a sense of meaningfulness of the work and creates a perception of safety for the patient. The authors identified the absence of guidelines to make an individual overall assessment when managing postoperative pain. Aim: The aim of the study was to elucidate the nurse anaesthetic´s planning, implement and evaluate postoperative analgesic during total anaesthesia along the time-phases pre-, intra and postoperative and the impact of the perioperative dialogue. Method: A qualitative study was conducted with ten semistructured interviews. A qualitative content analysis was made with an inductive approach. Result: The result is presented in four head categories and eleven sub-categories that illuminate the informants’ experiences. Preoperative undertakings - Feeling responsibility for planning, Create a care-relation, Respect the patients emotional state. Intraoperative steps – Constant evaluation of treatment, Adapt the treatment continuously, Independent responsibility. Postoperative expectations – trying to obtain feedback, Avoid outbreak of pain. Perioperative organizational aspects – Adjustment along work situation, Absence of the perioperative dialogue.    Conclusion: The postoperative pain management is a complex matter that demand consideration of several aspects to achieve a good outcome. The perioperative dialogue is not prioritised. There is a lack of consensus among nurse anaesthetic´s managing postoperative pain. Developing and increasing cooperation along the entire chain of care is necessary to manage the issue of postoperative pain.

SJUKSKÖTERSKANS ATTITYD OCH INSTÄLLNING TILL POSTOPERATIV SMÄRTA OCH HUR DE PÅVERKAR SMÄRTBEHANDLINGEN SYSTEMATISK LITTERATURÖVERSIKTHANNA OTTOSSON BURGERANNA AGHAOttosson Burge, H & Agha, R. Sjuksköterskans attityd och inställning till postoperativ smärta och hur de påverkar smärtbehandling - en systematisk litteraturöversikt. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö Högskola: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2012.Abstrakt. Flertalet studier har visat och visar på att postoperativ smärta underskattas och underbehandlas. Syftet med denna systematiska litteraturöversikt var att undersöka sjuksköterskors attityd och inställning till postoperativ smärta och smärtbehandling. En reviderad version av Goodmans sju steg nyttjades som metod. Elva vetenskapliga, kvalitativa artiklar användes. Vid analysen framkom fyra följande teman: 1) Oro för bieffekter 2) Syn på engagemang och inflytande 3) Subjektiv syn på smärta 4) Sjuksköterskors tillit till erfarenhet och objektiva tecken på smärta. Denna studie visar att de sjuksköterskor som deltagit i de elva utvalda studierna anser sig tycka att smärta är en subjektiv upplevelse. Trots detta resonemang visar det sig att de flesta sjuksköterskorna vid bedömning av smärta främst fokuserar på objektiva tecken på smärta. De agerar alltså utifrån perspektivet att smärta är ett objektivt fenomen. Avsaknad av objektiva, fysiologiska tecken på smärta orsakade sjuksköterskorna att tro att smärtgraden var låg, och behandlade patienten med smärta därefter.Nyckelord: sjuksköterskors attityd, sjuksköterskors inställning, postoperativ smärta, smärtbedömning, smärtlindring, smärtbehandling, systematisk litteraturstudie. / NURSE´S ATTITUDE AND APPROACH TO POSTOPERATIVE PAIN AND ITS EFFECT ON PAIN TREATMENTA SYSTEMATIC REVIEWHANNA OTTOSSON BURGERANNA AGHAOttosson Burge, H & Agha, R. Nurse´s attitude and approach to postoperative pain and its effect on pain treatment – a systematic review Degree Project, 15 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Health Care, 2012.Abstract. Several studies have shown and show that postoperative pain is underestimated and under treated. The purpose of this systematic literature review was to examine nurses' attitudes and approaches to postoperative pain and pain treatment. A modified version of Goodman's seven steps was used as method. Eleven scientific, qualitative articles were used. The analysis revealed four categories: 1) Concerns about side effects 2) Views on commitment and influence 3) Subjective view on pain 4) Nurses ´confidence in experience and objective signs of pain. This study shows that the nurses who participated in the eleven selected studies consider pain to be a subjective experience. Despite this, it appears that most nurses, when assessing pain, mainly focuses on objective signs of pain. They act from the perspective that pain is an objective phenomenon. Lack of objective, physiological signs of pain caused the nurses to believe that the pain was not so severe, and treated the patient with pain accordingly.Keywords: nurses´attitude, nurses´approach, pain assessment, postoperative pain, pain relief, pain treatment, systematic review