Inledning: Forskning visar att smärta vid stora trauman är underbehandlat, vilket kan ge ett förlängt sjukdomsförlopp och leda till komplikationer för patienten. Smärtbedömning är en viktig del i smärtbehandlingen och kan göras med hjälp av observationer av fysisk status och smärtskattningsinstrument. Eftersom ett stort trauma även innebär en psykologisk påfrestning för patienten är det viktigt att lindra både smärtan och det psykiska lidandet. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors uppfattningar om traumapatienters upplevelser av smärta samt beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av smärtbehandling och omvårdnadsåtgärder som lindrar lidande hos dessa patienter. Metod: En intervjustudie med elva ambulanssjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ambulanssjuksköterskans arbete vid smärtlindring vid stort trauma präglades av avvägningar och prioriteringar. Dessa gjordes utifrån ambulanssjuksköterskans egna bedömningar samt de riktlinjer som fanns inom ambulanssjukvården. Omvårdnadsåtgärder var lika viktiga som de farmakologiska åtgärderna, i arbetet för att lindra patientens smärta och lidande. Majoriteten av ambulanssjuksköterskorna upplevde smärtan vid stort trauma som underbehandlad. Detta på grund av otillräckliga läkemedelsdoser men också på grund av prioritering av livsuppehållande åtgärder. Slutsats: Studiens resultat visar att ambulanssjuksköterskans arbete stämmer väl överens med kompetensbeskrivningen. Smärtlindring vid stora trauman är komplext och de upplevda hindren är många. Ambulanssjuksköterskans egen bedömning, med utgångspunkt från gällande riktlinjer, är kärnan i deras arbete med traumapatienter. Smärtlindring vid stora trauman är ett viktigt ämne och ett relativt outforskat område. Det är därför angeläget med vidare forskning. / Introduction: Research shows that pain at major traumas are poorly treated, which can lead to a prolonged course of the disease and lead to complications for the patient. Pain assessment is an important part of pain treatment and can be done either through observations of the patient’s physical status or via pain assessment tools. A major trauma involves also a psychological stress for the patient, therefore it’s important to relieve both the physical pain as well as the mental suffering. Aim: To describe ambulance nurses’ perception regarding trauma patients’ experiences of pain and to describe ambulance nurses’ experiences of pain treatment and nursing care that ease the suffering for these patients. Method: An interview study with eleven ambulance nurses. The interviews were analyzed by using qualitative content analysis. Result: Ambulance nurses’ work with pain relief at major traumas was characterized by balancing decisions and prioritizations. These were made based on the ambulance nurses’ own judgment combined with the guidelines for the ambulance health care. The nursing care was just as important as the medical treatment in the work to ease the patient’s pain and suffering. The majority of the ambulance nurses experienced that pain at major traumas was poorly treated. The reason for this opinion was due to a restricted use off analgesics, but also due to prioritization of life support care. Conclusion: The study´s findings shows that ambulance nurse’s work are in line with the ambulance nurse’s competence description. Pain treatment at major traumas is complex and the perceived difficulties are many. The ambulance nurses’ own evaluations, with the associated guidelines, constitute the core work with trauma patients. Pain relief at major traumas is an important and relatively unexplored area and it is therefore desirable with further research in this area.

Syftet med denna studie är att studera ambulanssjuksköterskors upplevelser av att bedöma och vårda barn under tio års ålder med akut smärta i en prehospital kontext.   Metod: Studien utfördes som en kvalitativ empirisk intervjustudie baserad på fem öppna frågor. Tio ambulanssjuksköterskor intervjuades och fick beskriva positiva och negativa upplevelser av att omhänderta barn 0-10 år med akut smärta i prehospital kontext. Materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en manifest och latent ansats.   Resultat: Upplevelser av det vårdande mötet var en utmaning. Ambulanssjuksköterskan förberedde sig inför smärtbehandling under framkörningen till barnet. En bra smärtlindring var förenad med ett gott omhändertagande men smärtbehandlingen var svår och mångfacetterad. Vikten av stöd och samarbete prehospitalt från kollegorna och andra personalgrupper framkom liksom frustration som följd av kommunikationssvårigheter med barnet. Vikten av att skapa en god kontakt med barnet och dess anhöriga betonades och det fanns en upplevelse av otillräcklighet och utrymme för förbättring kring barn och smärta. Ambulanssjuksköterskan upplevde otillräcklighet i sitt yrkesutövande och mer utbildning önskades. Behovet av alternativa behandlingsprinciper lämpliga för barn där ambulanssjuksköterskan inte behöver sticka barnet efterfrågades.   Slutsats: Den prehospitala vården behöver utvecklas ytterligare på flera områden avseende riktlinjer, metoder för att skatta barns smärta och vid omhändertagandet av de yngsta barnen. Mera utbildning kring barn och smärta är önskvärt samt utveckling kring andra administrationssätt än perifer venkateter. / The purpose of this study is to find out the ambulance nurses experience in assessing and nursing children under the age of ten with acute pain in a prehospital context. Method: The study was conducted as a qualitative empirical interview study based on five open-ended questions. Ten ambulance nurses were interviewed and were asked to describe positive and negative experiences in caring for children 0-10 years old with acute pain in a prehospital context. The material was analyzed through a qualitative content analysis with a manifest and latent approach. Results: Experiences of the caring encounter was a challenge. Ambulance nurses prepare themselves for pain treatment while they drove to the child. A good pain relief was associated with good care but pain treatment was difficult and multifaceted. Importance of support and cooperation from prehospital colleagues and other staff groups was found as frustration due to communication difficulties with the child. The importance of creating a good contact with the child and their family was important and there was a feeling of inadequacy, and room for improvement around children and pain. Ambulance nurses experienced inadequacy in their professional practice and more training was desired. As well as alternative modes of administration where the stick torque is not needed. Summary: The prehospital care need to be developed further in several areas regarding policies, methods to estimate the child's pain and the care of the youngest children. More education about children and pain is desirable as well as development on other alternatives than intravenous drug administration.

Bakgrund: Smärta är ett mångfacetterat begrepp och det vanligaste symtomet inom palliativ vård. Begreppet innefattar såväl fysisk, psykisk, social som existentiell smärta. För att uppnå en individanpassad smärtlindring bör sjuksköterskan ta hänsyn till smärtans alla dimensioner genom såväl subtila tecken som direkta uppmaningar på hjälp. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med smärta inom palliativ vård. Metod: En litteraturöversikt baserad på elva artiklar har använts. De vetenskapliga artiklarna är hämtade i databasen Cinahl with full text och har granskats och analyserats enligt Fribergs modell (2012). Resultat: Resultatet av analysen presenteras i fyra huvudkategorier. Den första kategorin är Rädsla ett hinder i patientens smärtlindring och belyser en rädsla hos såväl patienter som sjuksköterskor och närstående. I Kunskapens betydelse för tillfredsställande smärtlindring beskrivs en osäkerhet hos sjuksköterskorna vid kunskapsbrist. Den tredje kategorin Sjuksköterskors erfarenheter av att ge en individanpassad smärtlindring visar på svårigheter och hinder vid smärtbedömning och smärtlindring. I Samarbetets betydelse för patientens smärtlindring framkommer sjuksköterskans centrala roll som patientens ombud vid smärtlindring Diskussion: Resultatet knyts an till Travelbees omvårdnadsteori om den mellanmänskliga relationen. Sambandet mellan rädsla och okunskap diskuteras, likaså kommunikationens olika uttryck och betydelse samt vikten av en fungerande vårdrelation.

Antalet patienter som söker sig till akutmottagning på grund av smärta är mycket omfattande. Smärta är en subjektiv upplevelse, därför är smärtlindring en komplex omvårdnadshandling som ställer höga krav på sjuksköterskans kompetens. Syftet med litteraturstudien var att belysa vad som påverkar sjuksköterskors omvårdnad vid smärtlindring av vuxna patienter på akutmottagning. Studien genomfördes med en systematisk litteratursökning med utgångspunkt i problemformuleringen. Genom strukturerade sökningar identifierades, granskades och analyserades relevant forskning inom området. I resultatet framkom tre övergripande teman som påverkar sjuksköterskors omvårdnad vid smärtlindring av vuxna patienter på akutmottagning; Sjuksköterskors smärtbedömning, Sjuksköterskors uppfattningar och prioriteringar samt Sjuksköterskors arbetsförhållanden. Resultatet visar att majoriteten av sjuksköterskor underskattar patienters smärta. Sjuksköterskors individuella uppfattning av smärta har en stor påverkan på omvårdnaden vid smärtlindring. Prioritering av smärta som företeelse är en förutsättning för smärtlindring. Miljön på akutmottagningar gör att sjuksköterskor upplever sig oförmögna att ge tillfredställande omsorg till patienter i smärta. Stöd från ledning samt andra professioner är en förutsättning för sjuksköterskor att kunna tillgodose bästa möjliga omvårdnad vid smärtlindring. Vidare forskning angående patienters upplevelse av omvårdnad vid smärtlindring kan öka förståelsen och medvetenheten hos sjuksköterskor. / Pain is one of the most frequent reason for patient´s seeking emergency care. Pain management is a crucial task in nursing due to the fact that pain is a subjective experience. This study aimed to illuminate what affects nursing care of adult patient´s seeking emergency care because of pain. Through a systematic literature search relevant research were identified, reviewed and analyzed. The results presents three themes; Nurse´s pain assessment, Nurse´s perceptions and priorities and Nurse´s working conditions. The results indicates that a majority of nurse´s underestimate patient´s pain. Nurse´s individual perception of pain has a large impact on nursing care regarding pain management. Priority of pain as a phenomenon is essential for pain management. Nurse´s define themselves as patients advocates but because of the emergency department environment they feel unable to provide satisfactorily care for patient´s in pain. Organizational support and teamwork is a presumption to enable best-practice in nursing pain management. Further research regarding patient´s perceptions of nursing care in pain management is required to enhance nurse´s understanding and awareness of pain and pain management.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vilken aktuell vetenskap som lett till rekommendationen av att administrera sockerlösning till nyfödda barn i smärtlindrande syfte, i samband med hälstick/venpunktion. Litteraturstudien var av kvantitativ, deskriptiv art. Data analyserades med hjälp av Forsberg och Wengströms granskningsmall för randomiserade kontrollerade studier. De studier som granskades i denna uppsats visade genomgående att sockerlösningen har betydelse för smärtlindringen hos det nyfödda barnet som genomgått någon form av procedursmärta. Vad gäller styrkan på sockerlösningarna kunde konstateras att högre styrka gav bättre effekt. Utöver sockerlösningen vidtogs i studierna även andra omvårdnadsmässiga strategier för att reducera stress och smärta. Det är viktigt ur ett sjuksköterskeperspektiv att tänka på att till exempel hålla barnet varmt och bara klä av den extremitet som ska stickas i. Det anses att ett tryggt, lugnt och mätt barn visar mindre smärtreaktioner än ett hungrigt och irriterat. Författarna till denna litteraturstudie anser att man inte bara ska förlita sig på som i det här fallet sockerlösningen i smärtlindringssyfte utan se helheten då planering och eftertanke också är viktiga bitar vid provtagningar av spädbarn. Sockerlösningen skall ses som ett bra komplement i smärtlindringssyfte.

Bakgrund: Postoperativ smärta uppkommer efter operation. En obehandlad akut smärta kan utvecklas till långvarig smärta och detta är den vanligaste orsaken till att patienter söker läkarvård. Sjuksköterskans ansvar är att lindra, bedöma och skatta smärta hos patienter. Ett ömsesidigt förtroende kan underlätta arbetet, emellertid blir enbart hälften av patienterna på en avdelning delaktiga i sin smärtbehandling. Patientens egna uppfattningar, tidigare erfarenheter och beskrivning av smärta bör tas på allvar. Studiens teoretiska referensram är Joyce Travelbees teori där huvudkomponenten innefattar förståelse för vad som händer i interaktionen mellan patienten och sjuksköterskan. Vårdlidande kan uppstå om patienten förlorar kontroll, vilket är vanligt förekommande inom vården. Smärta är ett exempel på en situation när patienten tappar kontroll över situationen. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av postoperativ smärta.  Metod: Litteraturstudie av kvalitativa artiklar genomförd i databaserna Pubmed, CINAHL, PsycINFO. Totalt inkluderades 10 stycken vetenskapliga artiklar.  Resultat: Generellt upplevde patienter postoperativ smärta fysiskt. Kroppsliga förnimmelser var kopplade till smärtans karaktär, intensitet och varaktighet. Patienterna upplevde att smärtan begränsade vardagliga livet genom svårigheter att utföra aktivitet och sämre sömn. Patientens psykiska upplevelse präglades av rädsla och oro. Patienter upplevde att vårdpersonalens bemötande hade en inverkan på förtroendet. Tidigare erfarenhet och kunskap av smärta påverkade hur patienter hanterade smärta. Den farmakologiska och icke- farmakologiska smärtlindringen upplevdes positivt och negativt. Slutsats:Patienter upplever smärtans karaktär, varaktighet, intensitet och lokalisation individuellt. Förtroendet för vårdpersonal, deras bemötande och attityd har en betydelsefull inverkan på patienternas postoperativa smärtupplevelse. Tidigare erfarenheter av smärtlindring och relationen till vårdpersonal påverkar patienters inställning gentemot analgetika.  Nyckelord: lidande, postoperativ smärta, smärtbedömning, smärtlindring, upplevelse. / Background: Postoperative pain emerge after surgery. Untreated acute pain can develop into chronic pain. It’s the most common cause for patients to seek medical treatment. It’s the nurse's responsibility to ease and evaluate pain among patients. Mutual trust can help make these responsibilities easier, though only half of the patient in a caring unit gets to be involved in their pain-treatment. Patients opinions, earlier experiences and descriptions of pain must be taken seriously. The theoretical reference frame of this study is Joyce Travelbee’s theory, where the main component includes the understanding of the interaction between patients and nurses. Suffering in healthcare can develop if the patient loses control, which is common in health care. Pain is an example of a situation when a patient loses control over of the situation. Aim: To describe patients experiences of postoperative pain. Method: A literature study of 10 qualitative articles, found in Pubmed, CINAHL and PsycINFO. Results: Patients generally experienced their postoperative pain physically. The experience related to the pains character, intensity and durability. The pain was often perceived to restrict everyday-life by bringing difficulties performing exercises and resulted in deficient sleep. The physical experience where tinged by fear and anxiety. The healthcare professional’s treatment towards patients had an impact on the relationships trust-status. Earlier experiences and knowledge about pain affected how patients handled their pain. Pharmacological and nonpharmacological pain treatment were experienced as both positive and negative.  Conclusion: Patients experiences the character of the pain, as well as the intensity and durability, individually varying. Trust towards healthcare staff, their treatment and attitude, had an impact on the postoperative pain experience. Earlier experiences of pharmacological treatments and the relationship with staff impacted patients attitude towards analgesics.  Keywords: Experience, painassessment, pain relief, postoperative pain, suffering.

Ungefär 90% av alla födande kvinnor i Sverige är i behov av smärtlindring, antingen farmakologisk, icke-farmakologisk eller en kombination av båda. Barnmorskan ska kunna ge information och verktyg till kvinnan och partnern under graviditet för att få vetskapen om olika metoder av smärtlindring som finns att tillgå. Ämnet är relativt outforskat sedan tidigare och endast ett fåtal studier finns inom området. Studiens syfte är att beskriva gravida kvinnors upplevelser av information om smärtlindring från barnmorskan på barnmorskemottagning. Metoden som använts är kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats och totalt intervjuades tio kvinnor. I resultatet framkom ett tema vilket var: Att känna tillit hos barnmorskan på förlossningen trots en ovisshet inför smärtlindring. Resultatet presenteras i fyra kategorier: Tilltro till att barnmorskan på förlossningen kommer att guida, En känsla av kontroll genom information om olika metoder, Det är viktigt att få kunskap om smärtlindring, En känsla av otillräcklig information. Kvinnorna i studien visar stark tilltro till barnmorskan på förlossningen och att det är barnmorskan som har kunskap om vilken form av smärtlindring kvinnan är i behov av i ett visst skeende under förlossningen. Kvinnorna upplever barnmorskan som en viktig del i födandet och överlämnar sig själva trots att det finns en känsla av osäkerhet inför smärtlindring.

Bakgrund: Nästan hälften av alla vuxna svenskar är överviktiga eller lider av fetma vilket tillsammans med dess följdsjukdomar kostar samhället flera miljarder kronor per år. Trots att behandlande överviktsoperationer (främst gastric bypass [GBP]) blir allt vanligare i Sverige, är patientens hälsotillstånd intra-, och postoperativt relativt outforskat vad gäller smärta, postoperativt illamående och kräkning [PONV], vårdtid samt det ökande lidandet detta medför.   Syfte och Metod: Syftet är att beskriva mängden analgetika och antiemetika som ges till patienter som genomgår GBP-operationer, från premedicinering till utskrivning på den postoperativa vårdavdelningen. Vidare undersöks om anestesisjuksköterskan positivt kan påverka den postoperativa vården med avseende på smärtlindring, PONV och vårdtid då detta kopplas till lidande. En kvantitativ deskriptiv retrospektiv journalgranskningsstudie gällande totalt 68 patienter genomfördes.   Resultat: Gavs lokalanestetika i operationssåret under operation minskade både behovet av analgetika postoperativt (p<0,05) och den postoperativa vårdtiden (p<0,05). Om antiemetika gavs intraoperativt minskade användningen av antiemetika postoperativt (p<0,001). Ju större dos antiemetika/kg/min som gavs intraoperativt desto kortare tid på den postoperativa vårdavdelningen (p<0,001). Detta gällde oavsett om patienten fått lokalanestetika (p<0,01) eller inte (p<0,05).   Slutsats: Anestesisjuksköterskan har stora möjligheter att på flera plan positivt påverka tiden direkt efter operation. Intraoperativ administrering av lokalanestetika och antiemetika har avgörande roller för den fortsatta vården hos patienter som genomgår GBP-operationer, både vad gäller smärta, PONV, vårdtid och det lidande som detta kan medföra. Antiemetika doseras till synes enligt rutin och inte i förhållande till vikt, men ger viktberoende effekter. Mer forskning inom området efterfrågas. / Objectives: Almost 50 % of Swedish adults are overweight or obese, which costs the society billions annually. Although surgical treatments of obesity (primarily gastric bypass [GBP]) are increasing in Sweden, the patient's perioperative health status are relatively unexplored in terms of pain, postoperative nausea and vomiting [PONV], length of postoperative observation ward [POW] stay and the increasing suffering this entails. The authors aim to describe the amount of perioperative analgesics and antiemetics that GBP patients receive, and investigate how the nurse anesthetist can affect the postoperative care. Method: A quantitative descriptive retrospective study with a total of 68 patients was conducted. Result: The need for postoperative analgesics (p<.05) and the length of stay in the POW (p<.05) were both reduced whenever local anesthetics were given during surgery. If antiemetics were given intraoperatively, the use of antiemetics postoperatively was reduced; (p<.001). A greater intraoperative dose antiemetic/kg/minute reduced the length of stay in the POW (p<.001) regardless whether the patients received local anesthetics (p<.01) or not (p<.05). Conclusion: The nurse anesthetist can positively impact the immediate time after surgery. Intraoperative administration of  antiemetics and local anesthetics have crucial roles for the continued care of the GBP patient in terms of suffering connected to pain, PONV and length of stay in the POW. Antiemetics are seemingly dosed based on a routine and not on the patient's weight. More research in this area are requested.

Bakgrund: Postoperativ smärta är en subjektiv upplevelse och ett globalt, etiskt och samhällsekonomiskt problem. Alla patienter upplever smärta och smärtlindring på olika sätt och vårdpersonal anser samtidigt att postoperativ smärta är det största hindret för postoperativt välmående. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av smärta och smärtlindring i det postoperativa förloppet. Metod: Litteraturstudie med tio kvalitativa studier som identifierades via PubMed och CINAHL. Analysmetod: induktiv innehållsanalys där tre kategorier identifierades: Information, Bemötande och kommunikation samt Andra faktorer som påverkar smärta. Resultat: De flesta deltagare upplevde smärta i mer eller mindre hög utsträckning. Ett fåtal upplevde det postoperativa förloppet helt smärtfritt. Adekvat information inför och efter operation upplevdes som positivt i smärthanteringen, medan otillräcklig eller motsägelsefull information bidrog till osäkerhet och sämre hantering av smärta. Gott bemötande och god kommunikation av vårdpersonal upplevdes lindra lidandet medan dåligt bemötande och dålig kommunikation hindrade deltagarna från att be om smärtlindring. Det upplevdes som en brist att ej få tillräckligt mycket smärtlindring och att ej få smärtlindring i tid. Samtidigt kunde smärtlindring orsaka både trötthet och illamående. Delaktighet i den egna vården var individuell och upplevdes viktig för vissa och som en börda för andra. Deltagare som levt med kronisk ortopedisk smärta kunde uppleva den postoperativa smärtan som mindre svår än de föreställt sig och hade goda copingstrategier. Andra som levt med kronisk smärta upplevde den postoperativa smärtan som värre än väntad. Slutsats: Smärta i det postoperativa förloppet är en subjektiv och mångfacetterad förnimmelse som påverkar varje enskild individ på olika sätt. Hur smärtan upplevs kan både förstärkas och minskas genom ett flertal faktorer. Ej tillräckligt behandlad postoperativ smärta är idag en vanligt företeelse. Sjuksköterskan och sjukvården i stort har därför ett ansvar att kontinuerligt säkerställa kompetens om den, för individen unika företeelsen smärta, i det postoperativa förloppet och bidra till mer kunskap i ämnet genom fortsatt forskning för lindrat lidande i den postoperativa vården. / Background: Postoperative pain is a subjective experience that is a global, ethical and socio-economic problem. All patients’ experience pain and analgesia in different ways and pain is at the same time considered by health professionals to be the greatest obstacle for postoperative wellbeing. Purpose: The aim was to describe patients’ experience of pain and analgesia in postoperative care. Method: A literature study with ten qualitative studies via PubMed and CINAHL. Analysis method: inductive content analysis where three categories were identified: Information, personal treatment and communication and Other factors that affects pain. Result: Most participants experienced pain in a more or less high extent. A few experienced the time in postoperative care completely painless. Adequate information before and after surgery was experienced as positive in the pain management, whilst inadequate or contradictory information contributed to uncertainty and worse pain management. Good personal treatment and good communication with the nursing staff was experienced to relieve suffering, whilst bad personal treatment and bad communication inhibited the participants from asking for analgesia. Not getting enough pain relief and not getting pain relief in time was perceived as a flaw. At the same time, pain relief could cause both fatigue and nausea. Participation in the patients’ own self-care was individual and perceived as important so some and as a burden to others. Participants living with chronic orthopedic pain were able to experience the postoperative pain as less severe than they imagined and had good coping strategies for pain. Others who lived with chronic pain experienced the postoperative pain as worse than expected. Conclusion: Pain in the postoperative care pathway is a subjective and multifaceted experience that affects each individual in different ways. How the pain is experienced can be both enhanced and reduced by a number of factors. Inadequate post-operative pain is a common occurrence today. The nurse and the healthcare as a whole therefore have a responsibility to continuously ensure competence about pain, which is unique to the individual, the phenomenon of pain, in the postoperative care pathway and to contribute to more knowledge in the subject through further research for relieved suffering in postoperative care.

Bakgrund: Fibromyalgi är en kronisk sjukdom där smärta är en stor del av sjukdomen. 3-5% av världens befolkning beräknas vara drabbade av sjukdomen. Sjuksköterskan ska i omvårdnaden hjälpa patienten att återfå eller förbättra sin hälsa. Smärtlindring är en del av denna process. Det finns inget läkemedel som botar sjukdomen, behandlingen är inriktad på att lindra symtomen. Idag vänder sig många patienter till alternativa behandlingsmetoder för att bli smärtlindrande. Syfte: Att undersöka om TENS och/eller akupunktur har smärtlindrande effekt vid fibromyalgi. Ger någon av metoderna en sänkning på VAS? Är minskningen större vid någon av metoderna?Metod: Studien utfördes som en litteraturstudie med kvantitativ ansats. Resultatet byggde på 11 artiklar som fanns på databaserna CINAHL och Pubmed. Artiklarna granskades och kvaliteten bedömdes med hjälp av en anpassad kvalitetsmall. Resultat: Åtta artiklar handlade om akupunktur och tre om TENS. Studien visade att akupunktur och TENS hade en viss sänkning på VAS. Sänkningen varierade beroende på interventionens längd och var inte signifikant efter 12 veckor. Sänkningen var inte alltid signifikant. Konklusion: Akupunktur hade en större sänkning på VAS än TENS. Det fanns fler artiklar som handlade om akupunktur och fler personer var med i studierna än TENS. Detta bidrar till att sjuksköterskan inte kan rekommendera akupunktur över TENS på grund av att det inte fanns lika många artiklar. / Background: Fibromyalgia is a chronic, widespread disease which mostly revolves around pain. 3-5 % of the world population is estimated to be suffering from the disease. The nurse’s mission is to help patients to recover and to improve their health. Pain relief is a vital part of this process. Since the disease has no cure, the treatment is instead focused to ease the symptoms. There are many patients that seek pain relief from non-pharmaceutical treatments. Aim: To study if TENS and/or acupuncture have pain relieving effects in patients suffering from fibromyalgia. Do any of the methods a reduction on VAS? Do any of the methods have a larger reduction?Method: The study was a quantitative literature review. 11 articles were found on literature databases (e.g. PubMed and CINAHL). The quality and nature of these articles were assessed through a template. Result: Eight of the chosen articles regarded acupuncture as a treatment option and the rest regarded TENS. The study showed that both acupuncture and TENS caused a reduction on the VAS. The decrease was dependent on the duration of the treatment and was proven to be nonsignificant if treated longer than 12 weeks.Conclusion: Acupuncture caused a larger reduction on the VAS than TENS. Though more articles regarding acupuncture as a treatment were used and these studies were performed on larger populations than the studies regarding TENS. Thus, the nurse may not recommend acupuncture over TENS as a treatment option for fibromyalgia.