Idag visar statistik att äldre personer är en målgrupp som deltar mindre i sociala aktiviteter än övriga grupper i samhället, vilket kan göra dem mer utsatta för ensamhet. Arbetsterapeuter i kommunal verksamhet möter dagligen äldre personer i sitt yrkesutövande inom hemsjukvård. Där utgör arbetsterapeuten en viktig roll i att möjliggöra meningsfulla aktiviteter och en fungerande vardag. Syftet med denna studie var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av att i sitt arbete bemöta ensamhet och främja social delaktighet bland äldre personer. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem legitimerade arbetsterapeuter verksamma inom kommunal verksamhet. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och resulterade i tre huvudkategorier; Att uppmärksamma ensamhet och stödja social delaktighet, Begränsningar i arbetet med att främja social delaktighet hos ensamma äldre samt Utvecklingsområden för att bidra till social delaktighet. Resultatet visar att arbetsterapeuter vanligen träffar ensamma äldre och att det är viktigt som arbetsterapeut att bemöta detta. Informanterna upplever att dem indirekt arbetar med att främja social delaktighet i deras uppdrag, men att det är svårt att prioritera på grund av tids- och resursbrister. En önskan finns därför att utveckla arbetssättet inom kommunal arbetsterapi för att kunna fokusera mer på social delaktighet. Slutsatsen är att arbetsterapeuter inom kommunal verksamhet bemöter målgruppen ensamma äldre, men skulle behöva mer utrymme för utveckling inom området för att kunna arbeta mer ingående med social delaktighet.

Sveriges integrationspolitik kännetecknas idag av arbetsmarknadsrelaterade integrationsåtgärder såsom utbildning och arbete. Dessa insatser ska stärka individens självständighet och möjliggöra en snabb integrationsprocess, men trots detta ökar segregationen hos invandrare. Tidigare forskning visar att vänskapsrelationer mellan etablerade invånare och invandrare är en viktig förutsättning för invandrares sociala delaktighet. Frivilligorganisationer tar ett stort ansvar i arbetet med invandrares sociala delaktighet och ett återkommande koncept de använder sig av är Befriending programs. Ett liknande koncept har startats av föreningen Vän i Umeå, som genom sina kompismatchningar parar ihop etablerade svenskar med invandrare. Syftet med arbetet är att undersöka hur vänskapsrelationer mellan etablerade svenskar och invandrare kan främja invandrares sociala delaktighet i samhället. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer har tre kompispar, bestående av tre invandrare och tre etablerade svenskar, berättat om sina upplevelser av kompismatchningen. Resultatet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och symbolisk interaktionism. Det framkom att vänskapsrelationer spelar stor roll för invandrares sociala delaktighet och att de nuvarande statliga insatserna inte räcker till. I vissa relationer hade personerna olika förväntningar vilket skapade svårigheter, och det finns vissa utmaningar kring vänmatchningens utformning. Förhoppningen är att arbetet ska leda till diskussioner kring invandrares sociala delaktighet och kring vilket ansvar civilsamhället respektive staten bör ha.

Barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning [NPF] har en nedsatt kognitiv förmåga som påverkar det sociala samspelet med andra. Genom stödinsatser kan sociala färdigheter utvecklas och bidra till social delaktighet. En stödinsats kan vara intervention med djur. Djurassisterad intervention har visat sig öka motivation och engagemang hos barn med NPF till att delta i aktivitet. Syftet med studien är att undersöka hur djurassisterade interventioner kan främja social delaktighet hos barn med autism och ADHD. En systematisk litteraturöversikt med narrativ syntes har genomförts för att besvara syftet. En sökning genomfördes i fyra databaser varpå nio studier uppnådde utvalda kriterier. Resultatet visade att interventioner med djur medfört utveckling av sociala funktioner samt sociala och kommunikativa förmågor för barn med autism och ADHD. Vidare har resultatet visat att djur bidragit till förhöjd motivation och engagemang till att delta i aktivitet. Därmed menar författarna att interventioner med djur kan vara en lämplig insats som genomförs av arbetsterapeuter.

<p>Riksdagen beslutade år 2000 om en nationell handlingsplan för att förbättra tillgängligheten för persoaner med funktionsnedsättning. Hindren skall vara åtgärdade före 2010.</p><p>Syfte. Att studera hur tillgänglighet i offentlig miljö beskrivs i vetenskapliga artiklar och hur det påverkar delaktigheten i socila aktiviteter för personaer med fysisk funktionsnedsättning.</p><p>Metod. Systematisk litteraturstudie av artiklar sökta i fyra olika databaser.</p><p>Resultat. Elva artiklar publicerade 2002-2009 studerades och resultatet visar att tillgänglighet i offentlig miljö har stor betydelse för delaktighet i sociala aktiviteter men också graden av funktionsnedsättning, ålder samt upplevelse av hinder är faktorer som är avgörande.</p><p>Konklusion. Resultatet styrker vikten av att följa den nationella handlingsplanen från 2000 för att öka möjligheten för personer med funktionsnedsättning att leva enligt sina egna önskemål och inte vara tvingade att acceptera hinder i omgivningen.</p> / <p>The Swedish Parliament decided in 2000 on a national plan to improve the accessibility to people with disability. Environmental barriers should be removed prior to 2010.</p><p>Purpose. To investigate how accessibility to public environments is described in scientific articles and how it influences participation in social activities for persons with physical functional limitations.</p><p>Method. Review of scientific articles found in four different databases.</p><p>Results. Eleven scientific articles published 2002-2009 were studied and the result showed that accessibility to public environments is found to be of great importance for participation in social activities. For persons with physical functional limitations, level of disability, age and experience of environmental barrioers are utmost importance.</p><p>Conclusion. The result strengthen the necessity of following the national plan from 2000 and thereby increase the possibilities for persons with disability to live according to their own wishes and not be forced to accept environmental barriers.</p>

Riksdagen beslutade år 2000 om en nationell handlingsplan för att förbättra tillgängligheten för persoaner med funktionsnedsättning. Hindren skall vara åtgärdade före 2010. Syfte. Att studera hur tillgänglighet i offentlig miljö beskrivs i vetenskapliga artiklar och hur det påverkar delaktigheten i socila aktiviteter för personaer med fysisk funktionsnedsättning. Metod. Systematisk litteraturstudie av artiklar sökta i fyra olika databaser. Resultat. Elva artiklar publicerade 2002-2009 studerades och resultatet visar att tillgänglighet i offentlig miljö har stor betydelse för delaktighet i sociala aktiviteter men också graden av funktionsnedsättning, ålder samt upplevelse av hinder är faktorer som är avgörande. Konklusion. Resultatet styrker vikten av att följa den nationella handlingsplanen från 2000 för att öka möjligheten för personer med funktionsnedsättning att leva enligt sina egna önskemål och inte vara tvingade att acceptera hinder i omgivningen. / The Swedish Parliament decided in 2000 on a national plan to improve the accessibility to people with disability. Environmental barriers should be removed prior to 2010. Purpose. To investigate how accessibility to public environments is described in scientific articles and how it influences participation in social activities for persons with physical functional limitations. Method. Review of scientific articles found in four different databases. Results. Eleven scientific articles published 2002-2009 were studied and the result showed that accessibility to public environments is found to be of great importance for participation in social activities. For persons with physical functional limitations, level of disability, age and experience of environmental barrioers are utmost importance. Conclusion. The result strengthen the necessity of following the national plan from 2000 and thereby increase the possibilities for persons with disability to live according to their own wishes and not be forced to accept environmental barriers.

Tidigare forskning visar på att ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning (IF) inte deltar i lagidrott i samma mån som andra ungdomar. Forskningen pekar på anpassningar som krävs för att möjliggöra deltagandet i en lagidrott, så som anpassningar på träningar, kompetenta tränare, anpassad kommunikation baserad på individens förmåga och stöd från familj eller anhöriga. Denna studies syfte är att, utifrån tränares perspektiv, undersöka behovet av paraidrottsföreningar och paraidrottslag för ungdomar med IF och hur de arbetar för att möjliggöra social delaktighet för ungdomar med IF. Studien utgår från en kvalitativ ansats där insamlingen av data skedde genom sju semistrukturerade intervjuer via Zoom, Teams, Face-Time och via telefonsamtal. Det insamlade empiriska materialet från intervjuerna, analyserades med en tematisk analysmetod. Resultatet i denna studie visar att informanterna upplevde att det fanns ett behov av lag eller föreningar som riktade sig till denna målgrupp, det fanns en efterfrågan från ungdomarna själva, då vissa ungdomar med IF inte känt att de haft ett lag där de passat in eller hängt med i instruktioner eller fysiskt med sina lagkamrater när de tidigare deltagit i lag med ungdomar som inte hade IF. Informanterna menade även att denna målgrupp behövde bli mer fysiskt aktiva för deras hälsa, såväl fysiskt som psykiskt. Ett sätt att vara mer fysiskt aktiv och främja den sociala delaktigheten är att delta i en lagidrott. Men för att kunna delta i en lagidrott krävs en del anpassningar så som bildstöd eller stöttning i den sociala interaktionen med andra spelare. Att delta i en lagidrott ger många fördelar, så som bättre fysik, en ökad möjlighet för att knyta sociala band och ökad självkänsla och tilltro till sig själv.

Utvecklingen av teknik sker i snabb takt och på grund av Covid-19 ökades kraven på ytterligare ökad digitalisering. En utsatt grupp i detta sammanhang är seniorer, som drabbas av den digitala klyftan. Med åldern isoleras människor alltmer socialt och därmed finns det ett behov av ökad social delaktighet. Samhället bidrar med goda digitala förutsättningar men alla kan inte använda digitala lösningar av diverse anledningar. Syftet med studien var därför att undersöka seniorers upplevelser av arrangerade digitala möten och dess potential för att främja social delaktighet. Metoden för studien var en kvalitativ ansats bestående av fyra semistrukturerade intervjuer och en fokusgruppsintervju baserat på den digitala interventionen 11 e-fika. Analysen genomfördes med innehållsanalys för både intervjuer och fokusgrupp. Studien genomfördes med fyra kvinnor i åldrarna 70–87 år boendes i en mellanstor kommun. Interventionen är ett pilotprojekt i samarbete med en kommun. Resultatet visade på att digitala träffar som 11 e-fika kan främja social delaktighet men seniorerna upplevde osäkerhet samt behov av stöd vid användning. Seniorerna uppgav att de föredrar fysiska träffar men att digitala är ett bra komplement som underlättar för träffar utan fysisk närvaro. Individens inställning till användning har även en påverkan. Slutsatsen var att digitala träffar kan vara fördelaktigt för social delaktighet men visar tydligt att behovet av stöd finns för att kunna använda digitala verktyg. Därför krävs fortsatt mer forskning inom området. / The digital society is evolving fast and the demand on digitalization has been affected by the Covid-19 pandemic. A vulnerable group in this context is seniors whom been affected by digital divide. With age, people become more and more socially isolated and there is a need for increased social participation. Society contributes with good digital conditions, but not everyone knows how to handle digital solutions for various reasons. The aim of the study was therefore to investigate seniors' experiences of arranged digital meetings and their potential to promote social participation. The method for the study was a qualitative content analysis of four semi-structured interviews and a focus group interview after a digital intervention (11 e-fika). The study was conducted with four women aged 70–87 years living in a medium-sized municipality. The intervention was also a pilot project in collaboration with a municipality. The results showed that digital meetings such as 11 e-fika can promote social participation, but the seniors experienced insecurity and need for support during use. The seniors stated that they prefer physical meetings, but that digital is a good complement that facilitates meetings without a physical presence. The individual's attitude to use also has an impact. The conclusion was that digital meetings can be beneficial for social participation, but the need for support when using digital tools is clear. Therefore, further research in the field is required.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva föräldrars erfarenheter om social delaktighet på lekplatser för barn med fysiska funktionsnedsättningar. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer, där 12 föräldrar till barn med fysiska funktionsnedsättning intervjuades. Vid analysen av intervjuerna använde författarna en kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i 2 kategorier. Resultat: Utifrån föräldrarnas erfarenheter visade resultaten att otillgängliga lekplatser begränsade eller hindrade deras barn att vara socialt delaktiga. Det framkom också att tillgängliga lekplatser kunde möjliggöra barn med fysiska funktionsnedsättningars sociala delaktighet om de tillgängliga delarna inte separerades från resterande lekredskap. Föräldrarnas erfarenheter var att framkomligheten på lekplatserna var av stor vikt för att möjliggöra deras barns lek med andra. Resultatet visade även att föräldrarna hade erfarenhet att bemötas av negativa attityder, oförståelse och bristande kunskap från hemkommuner och lekplatsskapare. Barnens beroende av föräldrarnas stöd för att ta sig runt på lekplatser fick föräldrarna att känna sig som ett hinder för deras barn att leka och umgås med andra barn. Slutsats: Slutsatser från studien är att involvera föräldrar till barn med fysiska funktionsnedsättningar och deras barn i skapandet av lekplatsmiljöer för att främja social delaktighet. Vidare diskuteras behovet av arbetsterapeutisk kompetens om meningsfulla aktiviteter samt kunskap om att anpassa miljöer utifrån barns behov kan utgöra ett bra stöd till skaparna av lekplatser för att möjliggöra social delaktighet genom att utforma tillgängliga lekplatser för alla oavsett förmåga. / Aim: The aim of this study was to describe parents experiences of social participation in playgrounds for children with physical disabilities. Method: The study was conducted as a qualitative interview study with semi-structured interviews, where 12 parents of children with physical disabilities were interviewed. When analyzing the interviews, the authors used a qualitative content analysis, which resulted in 2 categories. Results: Based on parents experiences, the results showed that inaccessible playgrounds limited or prevented their children from being socially involved. It also emerged that accessible playgrounds could enable children's social participation if the accessible parts were not separated from the rest of the play equipment. Parents experiences were that the accessibility of playgrounds was of great importance to enable their children to play with others. The results also showed that parents experienced negative attitudes, incomprehension, and lack of knowledge from local authorities and playground designers. Children's dependence on parental support to get around playgrounds made parents feel like a barrier to their children being able to play and socialize with other children. Conclusion: Conclusions from the study is to involve parents of children with physical disabilities and their children in the creation of playground environments to promote social inclusion. It further discusses the need for occupational therapy skills on meaningful activities and knowledge on adapting environments based on children's needs can provide good support to playground designers to enable social inclusion by designing accessible playgrounds for everyone regardless of ability.

The aim of this thesis is to explore how young adults from ethnic minority backgrounds experience social citizenship and social participation. How do they understand their social rights and duties? What are the possibilities and obstacles for their social participation? Based on the background of different studies in Sweden, that usually focus on conditions in bigger cities, this study discusses social citizenship among ethnic minority youth in the context of a middle-sized Swedish town. In contrast to research on ethnicity and youth in Sweden, that discuss social problems and social exclusion in terms of the deficient cultural, linguistic and social competence of the individuals, this study focuses on different kinds of resources and experiences of agency among young people from migrant backgrounds. Their experiences of active social citizenship and social participation fill also a gap in the contemporary research from the perspective of social inclusion. The theoretical framework is based on the concept of social citizenship as discussed by T. H. Marshall (1950), T. Bottomore (1992) and inspired by research on the subjective dimension of social citizenship conducted by R. Lister (1997, 2003, 2007). In order to grasp the subjective dimension of social citizenship, this thesis deals with differentiated expressions of universal social citizenship in terms of agency and participation in different areas of social life. Using a qualitative approach, seventeen people have been interviewed. The interviews have been analysed from an intersectional perspective where gender, age, marital status and longevity in Sweden appear to be concurrent categories. The results point towards tendencies of enclavisation among these young adults usually articulating experience of weak social bonding in relation to the Swedish majority population. Some informants refer to their expectations of living in bigger cities or a third country, and have plans to move as a strategy for better, more integrated and less discriminated conditions of future life. In sum, the central expectations of the interviewees on the improvement of their social citizenship conditions are the following: They want to be active citizens and are willing to contribute to the development of a more inclusive Swedish society. This thesis contributes to our current understanding of how young adults from ethnic minority backgrounds, experience social citizenship and social participation within the areas of: housing, education, labour-market, leisure and policy. / Denna rapport handlar om hur unga kvinnor och män med utländsk bakgrund i en medelstor svensk stad upplever social delaktighet. I fokus står vardagslivets sociala medborgarskap och hur människor förstår sina sociala rättigheter och skyldigheter och på vilket sätt detta påverkar deras medverkan i samhällslivet. Rapporten visar att de unga kvinnorna och männen har engagemang och uttrycker ansvarskänsla och vilja till social delaktighet i det svenska samhället. Samtidig upplever de inte alltid ett fullvärdigt socialt medborgarskap på grund av etnisk diskriminering. Helene Jacobson Pettersson är doktorand i socialt arbete vid Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete, Växjö universitet. Hon är anställd som universitetsadjunkt i socialt arbete vid Högskolan i Kalmar. Detta är hennes licentiatavhandling.

<p>The aim of this thesis is to explore how young adults from ethnic minority backgrounds experience social citizenship and social participation. How do they understand their social rights and duties? What are the possibilities and obstacles for their social participation? Based on the background of different studies in Sweden, that usually focus on conditions in bigger cities, this study discusses social citizenship among ethnic minority youth in the context of a middle-sized Swedish town. In contrast to research on ethnicity and youth in Sweden, that discuss social problems and social exclusion in terms of the deficient cultural, linguistic and social competence of the individuals, this study focuses on different kinds of resources and experiences of agency among young people from migrant backgrounds. Their experiences of active social citizenship and social participation fill also a gap in the contemporary research from the perspective of social inclusion. The theoretical framework is based on the concept of social citizenship as discussed by T. H. Marshall (1950), T. Bottomore (1992) and inspired by research on the subjective dimension of social citizenship conducted by R. Lister (1997, 2003, 2007). In order to grasp the subjective dimension of social citizenship, this thesis deals with differentiated expressions of universal social citizenship in terms of agency and participation in different areas of social life. Using a qualitative approach, seventeen people have been interviewed. The interviews have been analysed from an intersectional perspective where gender, age, marital status and longevity in Sweden appear to be concurrent categories. The results point towards tendencies of enclavisation among these young adults usually articulating experience of weak social bonding in relation to the Swedish majority population. Some informants refer to their expectations of living in bigger cities or a third country, and have plans to move as a strategy for better, more integrated and less discriminated conditions of future life. In sum, the central expectations of the interviewees on the improvement of their social citizenship conditions are the following: They want to be active citizens and are willing to contribute to the development of a more inclusive Swedish society. This thesis contributes to our current understanding of how young adults from ethnic minority backgrounds, experience social citizenship and social participation within the areas of: housing, education, labour-market, leisure and policy.</p> / <p>Denna rapport handlar om hur unga kvinnor och män med utländsk bakgrund i en medelstor svensk stad upplever social delaktighet. I fokus står vardagslivets sociala medborgarskap och hur människor förstår sina sociala rättigheter och skyldigheter och på vilket sätt detta påverkar deras medverkan i samhällslivet. Rapporten visar att de unga kvinnorna och männen har engagemang och uttrycker ansvarskänsla och vilja till social delaktighet i det svenska samhället. Samtidig upplever de inte alltid ett fullvärdigt socialt medborgarskap på grund av etnisk diskriminering. Helene Jacobson Pettersson är doktorand i socialt arbete vid Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete, Växjö universitet. Hon är anställd som universitetsadjunkt i socialt arbete vid Högskolan i Kalmar. Detta är hennes licentiatavhandling.</p>