Syftet med denna studie är att undersöka socialsekreterares överväganden inför ett beslut om huruvida en polisanmälan bör göras vid misstanke om fysisk misshandel av barn och vilken betydelse barnperspektivet får i övervägandet. Socialsekreterare ställs dagligen inför svåra bedömningar och beslut som påverkar familjer på ett eller annat sätt. Enligt Socialstyrelsens vägledning är det för socialtjänsten en möjlighet men ingen skyldighet att polisanmäla fysisk misshandel av barn. Bedömningen läggs på socialtjänsten att utifrån varje enskilt fall göra en professionell bedömning om en polisanmälan bör göras. Detta övervägande om att göra en polisanmälan vid fysisk misshandel av barn har undersökts genom en kvalitativ studie i form av semistrukturerade intervjuer med fem socialsekreterare. För att få ett bredare perspektiv kom respondenterna från olika delar av landet samt olika stora kommuner. Den teoretiska referensram som valts i denna studie är Eileen Munro´s modell om effektivt arbete med skydd av barn. Denna belyser de problematiska ställningstaganden som det sociala arbetets praktik innebär. Studien kommer fram till att det är en komplex sammansättning avvägningar som ligger till grund för hur huruvida socialsekreteraren väljer att polisanmäla en misstänkt barnmisshandel eller inte. Personliga värderingar och erfarenheter påverkar socialsekreterarens syn på misshandelns karaktär och allvar. Barnperspektivet skiljer sig mellan socialsekreterare som genom egna erfarenheter och tolkningar skapar ett perspektiv på vad som kan anses vara bäst för barnet. Den straffrättsliga logiken ställs mot den sociala utrednings- och behandlingslogiken som bromsas upp av förundersökningssekretessen. Relationen mellan socialtjänsten och familjen är betydande för övervägandets utgång. Det är viktigt att behålla en god relation till familjen vilket kan bli problematiskt eftersom vad som är bäst för barnet inte alltid överensstämmer med föräldrarnas åsikter. Barnet rättigheter hamnar ofta i konflikt med föräldrarnas rättigheter. Intuition även kallad magkänsla fyller en funktion i övervägandet men anses inte legitim att grunda ett övervägande på. Samtidigt är det den som indikerar att något är fel och som driver socialsekreterarens vilja att samla mer information. / The aim of this study is to investigate the social secretary´s consideration before a decision on whether a police report should be made in cases of suspected physical abuse of children and the importance of the child´s perspective in this consideration. Social workers are daily confronted with difficult judgments and decisions that affect families in one way or another. According to the Swedish social board it is for social services a possibility but no obligation to make a police report of physical abuse of children. The social services shall from each individual case make a professional assessment if a police report should be made or not. This consideration about making a police report about a physical abuse of children has been investigated by a qualitative study in the form of semi-structured interviews with five social workers. To get a broader perspective the respondents came from different parts of the country and various sized municipalities. The theoretical framework adopted in this study is Eileen Munro's model for effective child protection. This highlights the problematic positions as social work means in practice. The study concludes that there is a complex composition of considerations that underpin how whether the social worker chooses to make a police report of a suspected child abuse or not. Personal values and experiences affect social secretary's views on the nature and seriousness of the abuse. The meaning of the child's perspective differs between the social workers that through ones own experiences and interpretations create a perspective on what can be considered best for the child. The legal logic is set against the logic of social investigation and processing that is slowed down by the confidentiality of judicial investigations. The alliance between social services and the family are important for the considerations outcome. It is important to maintain a good relationship with the family, which can be problematic because what is best for the child is not always consistent with their parent’s opinions. The child’s rights are often put in conflict with the rights of parents. Intuition or, so called gut feeling fulfil a function in consideration but is not seen as legitimate to base a consideration of. At the same time it indicates that something is wrong and the intuition is what drives the social secretary's desire to gather more information.

Syftet med studien har varit att öka kunskapen om hur utredande socialsekreterare ser på fenomenet barn som upplever våld mellan närstående och hur deras tolkningar förhåller sig till de lagar och riktlinjer som finns gällande barn som upplever våld. Studien har genomförts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex yrkesverksamma barn- eller ungdomsutredare, vilka alla arbetar för socialtjänsten på förvaltningar inom Stockholm stad eller i kranskommuner till Stockholm. Intervjuerna har gett ett material som sedan analyserats mot Michael Lipskys teori om Street level bureaucracy, samt tidigare forskning. Studiens resultat visar att de socialsekreterare som intervjuats ser allvarligt på det faktum att barn upplever våld mellan närstående. Samtliga respondenter anser att barn som upplever våld mellan närstående själva är offer för psykisk misshandel. Dock framkommer det i studien att våldet i sig av vissa respondenter anses få för stort utrymme i arbetet, de menar att våldet kan vara ett uttryck för andra missförhållanden som riskerar att missas om allt för mycket fokus läggs vid att enbart utreda våldet. Vad gäller hur studiens respondenter förhåller sig till lagar och riktlinjer visar studiens resultat att kännedomen om riktlinjer är låg. Respondenterna uttrycker ingen avsaknad av rutiner och de argumenterar om eventuella för- och nackdelar vad gäller införandet av rutiner i deras arbete. Socialsekreterarna är överens om att arbetet genomsyras av individuella bedömningar och att det inte går att göra generaliseringar i arbetet. De menar att för att kunna utföra arbetet på ett tillfredställande sätt är det individuella synsättet en förutsättning. / The purpose of the study has been to increase the knowledge of investigative social workers view on the phenomenon of children who experience violence between related people and how their interpretations relate to the laws and guidelines that apply to children who experience violence. The study has been conducted through qualitative semi structured interviews with six professional children or youth investigators, all of whom work for social services at administrations in Stockholm city or in cranes to Stockholm. The interviews have given a material that has been analyzed against Michael Lipsky's theory of Street level bureaucracy, as well as previous research. The results of the study show that the social workers interviewed seriously look at the fact that children experience violence between their relatives. All respondents believe that children who experience violence between their relatives themselves are victims of mental abuse. However, it appears in the study that violence in itself is considered by some respondents to get too much space in their work, they argue that violence can be an expression of other misconceptions that are likely to be missed if too much focus is placed solely on investigating the violence. As regards how the respondents respond to laws and guidelines, the study results show that the knowledge about guidelines is low. Respondents express no lack of routines and they argue for pros and cons regarding the introduction of routines in their work. The social workers agree that the work is permeated by individual assessments and that generalizations at work not can be done. They say that in order to be able to perform the work satisfactorily, the individual approach is a prerequisite.

Bakgrund I Sverige har de som i sitt yrke har kontakt med barn skyldigheten att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn far illa. Det har dock visat sig att hälso- och sjukvårdspersonal är mindre benägna att anmäla jämfört med andra professioner. Syfte Att undersöka på vilka grunder sjuksköterskor och undersköterskor väljer att rapportera misstankar om att barn far illa till socialtjänsten – eller att inte göra det – samt om det föreligger några skillnader i det avseendet mellan personal med lång och kort yrkeserfarenhet. Metod En komparativ tvärsnittsstudie. Data samlades in genom enkäter med sjuk- och undersköterskor som arbetade inom barnsjukvård vid två svenska sjukhus. Resultat Totalt deltog 60 sjuksköterskor och undersköterskor. Knappt hälften av dessa (n=23, 38,3%) hade någon gång gjort en anmälan. Deltagarna ansåg det mest troligt att de skulle upptäcka och anmäla i samband med fysisk misshandel (n=55, 91,7%), men de flesta anmälningar som de gjort var relaterade till omsorgssvikt (n=42, 75%). Det fanns en gränssignifikant skillnad (p=0.079) i orsak till anmälan där vårdpersonal med lång erfarenhet (n=29, 48,4%) oftare anmält för psykisk misshandel/omsorgssvikt (n=15, 65,2%) jämfört med vårdpersonal med kort erfarenhet (n=31, 51,6%). Dessa hade anmält för psykisk misshandel/omsorgssvikt vid åtta (n=8, 34,8%) tillfällen. Slutsats Det finns ingen bevisskyldighet för den som gör en anmälan. Trots detta hade hälften av deltagarna vid något tillfälle misstänkt att ett barn farit illa men inte anmält det. Det fanns inga skillnader i antalet gjorda anmälningar i relation till yrkeserfarenhet; dock fanns det en tendens att erfaren vårdpersonal oftare anmälde p.g.a. orsaker som kan anses vara något svårare att upptäcka. / Background In Sweden, all professionals working with children are obliged to report any suspicions of child maltreatment to the child protective services. However, health care professionals are less likely to report child maltreatment than other professionals. Aim The aim was to investigate on what grounds nurses and assistant nurses report – or do not report – suspicions of child maltreatment to the child protective services, and whether there are differences in reporting depending on work experience. Method A comparative cross-sectional study. Data were collected using a survey among nurses and assistant nurses working in paediatric care at two Swedish hospitals. Results In total, 60 nurses and assistant nurses completed the survey. Close to half of them (n=23, 38.3%) had at least once reported a suspected case of child maltreatment. The participants considered it most likely that they would identify and report physical abuse (n=55, 91.7%), yet most of the actual reports made were related to some other type of neglect (n=42, 75%). A borderline significant difference (p=0.079) was found in the purpose of reporting, where those with long experience (n=29, 48,4%) reported more often for psychiatric abuse/neglect (n=15, 65,2%) compared to those with short experience (n=31, 51,6%), who had reported for psychiatric abuse/neglect on eight (n=8, 34,8%) occasions. Conclusion No proofs are required of the one who makes a report, yet half of the participants had on some occasion had suspicions of child maltreatment without reporting this. There were no differences in the number of reports made in relation to professional experience, but there was a tendency that experienced nurses and assistant nurses had reported more often due to reasons that can be considered more difficult to identify.

Den ökade problemspecialisering i samhällets människovårdande organisationer ställer allt högre krav på samverkan. Personer med missbruk är en grupp som inte sällan har en komplex och sammansatt problematik, vilket ofta kräver samverkan. Syftet med vår studie var att öka kunskapen om betydelsen och upplevelsen av samverkan kring klienter med missbruks- och beroendeproblematik. Vi använde oss av kvalitativ forskningsmetod, där empirin har samlats in genom intervjuer med fyra socialarbetare. Intervjumaterialet tematiserades och analyserades utifrån tidigare forskning samt socialkonstruktinismen och systemteorin. I vår studie framkom det att samverkan hänger mycket på den enskilde socialarbetarens vilja och ork att driva ärendet, utifrån klientens hela behov. Samverkan är i stort något som upplevdes viktigt och nödvändigt. Organisatoriska hinder och tillkortakommanden för att genomföra samverkan nämndes, men aspekter som arbetskultur, synsätt, relationer och respekt ansågs ha större betydelse. Slutsatsen i vår studie blev att samverkan behövs och är främst något som upplevs positivt. / The increased specialization of human-welfare organizations put higher demands on collaboration. People with substance abuse often have a complex set of problems that requires collaboration. The purpose of our study was to increase knowledge about the meaning and perception of collaboration around clients with addiction problems. We used a qualitative research method, with data based on interviews with four social workers. Themes were identified in the data and then analysed in relation to the social constructionism, system theory and previous research. We found that collaboration depends largely on the individual social worker’s willingness and persistence to lead the case, for the client’s entire needs. Collaboration was mainly perceived as something important and essential. Organizational barriers and shortcomings were mentioned, but aspects such as working culture, approaches, relationships and respect were considered to be of greater importance. The main conclusion in our study was that collaboration is seen as highly relevant and something positive.

The aim of this study is to gain a deeper understanding of how threats and violence can be normalized in the children’s departments within the social services, through a qualitative study. We spoke to six social workers in a series of semi-structured interviews. We analyzed the material that we gathered through previous studies together with Eva Lundgren’s theory of the Process of Normalization. Conclusions that can be drawn from our research are that social workers experience a much larger deal of threats, rather than actual physical violence. The extent of threats targeted at social workers has led to a normalization, and to a culture of where these threats are accepted as a part of the work environment. Threatening situations mainly occur in direct correlation to immediate care of children. In order to cope with threats and violence, a collegial spirit and environment is essential, in combination with correspondence to the head of the administration. Social workers tend to normalize threats by finding other explanations to why the client acted in a certain manner, or by blaming themselves for the situation. There is no clear or given definition of what threats are in the workplace, but it is rather a personal definition, where social workers themselves categorize whether they acknowledge something as a threat or not. The normalization of threats on the other hand can be used as a coping mechanism, to protect oneself from the setbacks and negative effects that threats and violence can entail.

Den tidigare forskning som finns kring barn som utsätter barn för våld är begränsad och det saknas forskning kring hur dessa barn stöttas upp av socialtjänsten. Studiens syfte är därför att undersöka hur socialsekreterare uppmärksammar och arbetar med barn som utsatt barn för våld. Detta undersöks genom en kvalitativ forskningsmetod där det empiriska materialet inhämtas genom tio strukturerade intervjuer med socialsekreterare. Studiens resultat presenteras genom en tematisk analys och analyseras med hjälp av Bourdieus perspektiv. Senare diskuteras resultatet i relation till tidigare forskning. De främsta slutsatser som dras från resultatet är att barns våld mot barn inte alltid uppmärksammas och att socialsekreterares bedömningar av barn som utsatt barn för våld påverkas av faktorer som ålder, kön, allvarlighetsgrad i brottet samt socioekonomi. I resultatet framgår att socialtjänsten har ett flertal insatser att tillgå, men att utbudet av dessa varierar mellan kommuner och vissa socialsekreterare upplever därför en brist i insatser. Risk- och skyddsfaktorer som uppmärksammas extra mycket är närmiljön som omfattar familj, skola och umgänge. / Previous research on children exposing children to violence is limited and there is no research on how these children are being supported by social services. The purpose of the study is therefore to examine how social workers pay attention to and work with children who have exposed children to violence. This is conducted through a qualitative research method, in which the empirical material is obtained through ten structured interviews with social workers. The studys’ result is presented through a thematic analysis and analyzed with help of Bourdieus’ perspective. Later on, the result is being discussed in relation to previous research. The main conclusions drawn from the result are that violence between children are not always noticed and the social workers’ assessments of children who has exposed children to violence are affected by factors such as age, gender, severity of crime and socioeconomics. The result shows that the social services have a number of interventions available, but the range of these vary between municipalities and some social workers therefore experience a lack of interventions. Risk and protective factors that are given extra attention are the immediate environment that conclude family, school and social life.

With this degree project, I want to show that there are contradictions between the duties the teaching profession is committed to following. Duties as in the duty to report, compulsory schooling, or the assignment written in the school's governing document, Lgr 11. I have analyzed the concept of duty through ethics and moral thinking where I have tried to show that it can depend on how one as a teacher values the duties. The analysis and reflection are based on my own experience. To highlight my dilemma, I have formulated three questions based on my story, to investigate in this essay. What does the obligation to report mean for my actions towards students in a vulnerable family situation? How can I understand my reluctance to follow the law regarding the obligation to report? How is my professionalism affected by my reluctance to comply with the obligation to report? I have written a story which gets the reader involved in different situations where my professional knowledge as a teacher at after-school center is challenged. With the help of literature and research, I try to see the events in my story from a distance to get closer to an answer to my questions about the conflict between my duties as assigned by the governing documents and as a fellow human being. An important part of the analysis is to question whether we as teachers need to take into account what actually can happen to pupils as a consequence of our professional action and how we can understand different views that different teachers have about such action. I also discuss a number of difficult emotions accompanying my actions in the story. I want to highlight the importance of being self-critical to be able to see what is at the root of my own feelings when I hesitate to follow the law and the duties the teaching profession is committed to follow. / Med detta självständiga arbete vill jag visa att det finns motsägelser mellan de plikter läraryrket är åtagna till att följa. Plikter som anmälningsplikten, skolplikten eller det uppdrag som står skrivit i skolans styrdokument, Lgr 11, och även lärarens plikter som medmänniska. Jag har analyserat pliktbegreppet och försökt visa hur våra handlingar som lärare kan bero på hur vi värderar plikterna.  Analysen och reflektionen utgår från en egenupplevd berättelse. För att synliggöra mitt dilemma har jag utifrån min berättelse skapat tre frågeställningar. Vad innebär anmälningsplikten för mitt handlande gentemot elever i utsatt familjesituation? Hur kan jag förstå min motvilja att följa lagen när det gäller anmälningsplikten? Hur påverkas min professionalitet av min motvilja att följa anmälningsplikten. Med hjälp av litteratur och forskning försöker jag se händelserna i min berättelse på distans för att komma närmare ett svar. En viktig del av analysen är om vi som lärare behöver ta i beaktning vad som faktiskt händer med den elev som påverkas av våra handlingar samt hur vi kan förstå skillnader i lärarnas olika uppfattningar om sådana handlingar. Jag diskuterar även ett antal svåra känslor som uppstår i samband med mina handlingar i berättelsen. Jag vill lyfta fram vikten av självkritik för att verkligen kunna se vad som ligger som grund för dessa känslor när jag tvekar att följa lagen om anmälningsplikten när det gäller ett barn i utsatt familjesituation.

The purpose of this study is to analyze the social services' guidance document for assistance to residents in the city of Malmö and its impact for the social work with homelessness in Malmö. The study based its empirical data on a qualitative content analysis of the social services' guidance document for assistance to residents in the city of Malmö. In the analysis, the guidance document was encoded and thematized according to a code frame. Through this we saw how homelessness was constructed in the document. We found similarities and differences in how the document constructed homelessness and how previous research described the phenomenon. By applying organizational theory and social constructivism to these differences, possible consequences for the practical social work with homelessness in Malmö appeared. Our main results show that the guidance document seen as an act of instrumental rationality can lead to social workers ending up further away from the clients problems and closer to the organization's way of working. Furthermore, the social services' use of compelling categories can lead to the social work with homelessness creating power structures and maintaining unequal conditions in society. Finally, the social work is at risk becoming a normative practice where the social services maintain assumptions and interpretations about the concept of a home as something linked to a fixed geographical point. As a result of this, homelessness could be perceived as something deviating in relation to this concept and the social services are involved in maintaining this perception.

Denna studie undersöker socialsekreterarnas upplevelser kring svåra beslut rörande barn och unga, i relation till den professionella etiken och personliga moralen. Ambitionen var att genom vår studie ge en ny kunskap och ökad förståelse kring socialsekreterarnas syn och upplevelser gällande den professionella etiken och personliga moralen vid beslutsfattande. Studien grundas i en hermeneutisk metodansats utifrån ett teoretiskt och begreppsligt ramverk uppbyggt kring Meads begrepp I/ME, rolltagande och den generaliserade andre samt Hochschilds begrepp emotionellt arbete och tillit. Samtalsintervjuer genomfördes med 10 socialsekreterare runtom i Sverige för att få en övergripande bild av fenomenet. Studiens resultat visar att socialsekreterarnas arbete präglas av en balans mellan närhet och distans som visas genom fyra dilemman som innehåller spänningar. De fyra dilemman som lyfts fram är: personlig relation eller professionell roll?, hålla inne eller släppa ut känslor?, magkänsla eller regelverk? och slutligen mediebild eller verklighet? Dessa dilemman kan definieras som fyra pusselbitar i samma pussel som handlar om att ha rätt balans mellan närhet och distans. I helhet är det svårt att förena närhet och distans och därför behövs en balans mellan dessa två.

Uppsatsen syftade till att undersöka vilket handlingsutrymme socialtjänstens handläggare i en mindre kommun har vid utredning av insatsen boendestöd. Sju informanter, två stycken enhetschefer och fem stycken handläggare, från två enheter deltog i en intervjustudie kompletterad med tre stycken vinjettfall. En av enheterna arbetar gentemot beroende och den andra mot socialpsykiatri. I resultatet framkom en viss skillnad i hur enheternas personal förklarar och beskriver sitt handlingsutrymme. I den aktuella kommunen saknas lokala riktlinjer för insatsen boendestöd vilket påverkar handläggarnas handlingsutrymme och handlingsfrihet på flera sätt enligt informanterna. Några informanter känner sig begränsade i sitt arbete på grund av avsaknaden av lokala riktlinjer medan andra ger intryck av att känna sig friare i sitt arbete. För att beviljas boendestöd från socialpsykiatrin krävs en längre tids kontakt med psykiatrin, medan det inte krävs någon dokumentation gällande ett missbruks varaktighet för att beviljas boendestöd från beroende.