Som blivande ämneslärare i bild har vi i denna uppsats valt att fokusera på begreppet bildkommunikation, då detta begrepp har en central roll i bildämnets styrdokument. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vad lärare samt elever har för syn på bildkommunikation. Vi har även undersökt vad lärarens syfte och intentioner med undervisningen i bildkommunikation är. Det  har gjorts i form av en kvalitativ undersökning där metoden för undersökningen har varit intervjuer. Två bildlärare från två olika skolor har intervjuats samt 4-5 elever från varje skola har medverkat i gruppintervjuer. Resultatet från intervjuerna har vi analyserat i relation till vårt syfte och med hjälp av uppsatsens vetenskapliga förankring. De två lärare vi intervjuat är båda av uppfattningen att bildkommunikation omger oss dagligen och att det handlar om bildens budskap men även om att själv kunna förmedla något med hjälp av bilder. Däremot har de skilda uppfattningar vad gäller undervisningen i bildkommunikation. En av lärarna väver in begreppet i den vanliga undervisningen medan den andra läraren poängterar hur viktigt det är att samtala om bildkommunikation och göra eleverna medvetna om vad begreppet betyder. Elevernas uppfattning om vad bildkommunikation är var  spridd, men alla hade en grundtanke kring vad begreppet kunde tänkas betyda. De hade skilda uppfattningar om hur de bäst skulle tillägna sig kunskaper i bildens språk. Den första  elevgruppen trodde att bästa sättet var att fortsätta som de har gjort, att skapa bilder. Den andra elevgruppen tyckte däremot att samtal kring bilder och bildkommunikation skulle vara ett bra sätt att lära sig mer.  Resultatet av vår studie visar att lärarens synsätt på bild, antingen en kommunikativ eller praktisk/estetisk syn, påverkar både  undervisningen och elevernas uppfattning av bildämnet.

Det övergripande syftet med denna uppsats har varit att ge praktiken handledning vid privat övningskörning en annan vinkling genom att betrakta den ur ett sociokulturellt perspektiv. Syftet med den empiriska studien i uppsatsen har varit att med hjälp av en kvalitativ metod undersöka hur handledning medieras vid privat övningskörning. Den kvalitativa metod som använts har varit semistrukturerad intervju. Totalt har sex personer som är eller har varit handledare intervjuats. Intervjuerna har rört hur handledarna själva tagit körkort, deras egen handledning samt deras relation till trafikskolor för att på så sätt fånga upp handledarnas kontext och hur handledningen medieras. Resultatet visar att flera av handledarna själva enbart övningskört privat under den egna körkortsutbildningen men att flera av dem som de själva handlett parallellt gått på trafikskola. Handledarna ikläder sig rollen som lärare under övningskörningen och få av dem samarbetar med trafikskolan. Det är inte omöjligt att resultatet har en skevhet på grund av att jag som intervjuat dem är utbildad trafiklärare. Egentligen finns det ingen slutsats i denna studie utan istället mer ett konstaterande. De frågor som ställts har fått sina svar. / <p>Godkännande datum: 2017-06-05</p>

The basis for our study has been to identify how teachers implement music in their language teaching and if there are any benefits to be seen. We have identified that during our own studies, much of the scientific research that has been made available to us regarding this subject has been aimed and performed on younger students; ages three to eight. This led us to take interest in if middle-school teachers can use similar methods of music-implemented language teaching to further facilitate the learning of students in ages nine to twelve. When looking for previously relevant studies we found a gap in research material regarding said ages which prompted us to conduct our own for this study. To identify this, we focused on two questions; How do teachers describe their application of music in connection with Swedish teaching? and What importance do teachers attribute to music as a didactic tool in Swedish teaching?   The study is based on the sociocultural perspective considering music in the classroom often occurs in groups and through social interaction between students. We have focused on using the concepts: mediation, the zone of proximal development and multimodality in our analysis. To answer our two questions, we conducted four semi-structured interviews with teachers from four different regions in Sweden. Our qualitative analysis showed that the teachers can identify advantages in learning processes related to using music in their language teaching that is bound to word comprehension, vocabulary, and pronunciation. They also pinpoint the value of students' identity building when working with music in relation to language teaching in the classroom.

Ur ett sociokulturellt perspektiv sker ett lärande hos människan hela tiden. Säljö (2014) styrker detta påstående genom förklaringen att människan ständigt försöker vara en del av den sociala omgivningen och på så sätt utvecklas och lär hela tiden. Denna studie fokuserar på fenomenet motiverande faktorer och situationer. Syftet med studien, inspirerad av fenomenologisk ansats, var att undersöka vad som motiverar eleverna till att delta i aktiviteter. Genom semistrukturerade intervjuer har 11 informanter beskrivit vilka aktiviteter de helst ägnar sig åt när de är på fritidshemmet. De har även fått återge vad de lär sig i de olika situationerna de beskriver. Utifrån empirin har olika tänkbara faktorer som motiverar till delaktighet i aktiviteterna kategoriserats. Det framkom tre olika teman, relationer, miljö och aktiviteter, som kan vara bidragande faktorer till vad som motiverar eleverna att delta i aktivitet eller ej. Relationer till både elever och vuxna på fritidshemmet bidrar till vilka aktiviteter som eleverna/ informanterna deltar i. Miljön både inomhus och utomhus avgör vilka aktiviteter som utförs och lärandet kan skilja sig åt beroende på om det är en tillrättalagd eller oplanerad lekyta som aktiviteten genomförs på. Aktiviteterna som vilka eleverna deltar i, delas upp i planerade och oplanerade.  De faktorer som blir framträdande i valet av deltagande i aktiviteter, är det sociala samspelet med övriga elever och den situation som lockar mest till deltagande är de oplanerade aktiviteterna.

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare arbetar för att barn ska utveckla ett intresse för skriftspråk. För att få svar på hur förskollärare beskriver att de arbetar har vi använt oss av en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer. Studien innefattar intervjuer av åtta förskollärare. För att analysera resultatet används den sociokulturella teorin. Resultatet visade att förskollärare använder olika metoder för att barn ska utveckla ett intresse för skriftspråk och att miljön i förskolan och förskolläraren spelar en viktig roll för att barn ska bli inspirerade att utforska skriftspråket. Studiens slutsats är att barn behöver tidigt ges förutsättningar att utforska skriftspråk tillsammans med närvarande och inspirerande förskollärare.

Studien syftade till att undersöka hur en intensivundervisning i matematik kunde organiseras och planerasför en liten grupp bestående av tre elever i årskurs 7. Studien skulle också undersöka vad som hände medelevernas matematiska lärande samt hur de upplevde en sex veckor lång intensivundervisning imatematik. Undervisningen planerades utifrån den sociokulturella teorin som var studiens lär teori. Densociokulturella teorin innebär att den sociala varelse som människan är, lär sig nya kunskaper genomaktiviteter med andra människor. I studien medförde det att eleverna undervisades gemensamt i den lillagruppen för att öka sina matematiska kunskaper. Denna form av intensivundervisning innebar att elevernabland annat gemensamt fick lösa olika typer av diskussionsuppgifter. I studien ingick också formativbedömning på så vis att läraren planerade undervisningen efter hur långt eleverna kommit i sitt lärande,detta för att kunna möta elevernas kunskapsbehov. I det formativa lärandet användes också eleverna somläranderesurser för varandra. Under lektionerna utnyttjades intensivundervisningens fyra faser: laborativmuntlig fas, där eleverna använde laborativt material och satte ord på begrepp. I den representativa fasengick eleven från det konkreta till det abstrakta genom att rita. I den abstrakta fasen tränades eleverna i attse samband och relationer. Slutligen i den fjärde fasen hjälpte läraren eleven att befästa färdigheter. Detmatematiska område som eleverna arbetade med under hela studien var huvudräkningsstrategier i de fyraräknesätten. Detta område valdes ut eftersom detta var ett utvecklingsområde för samtliga tre elever.Undervisningen skedde inom skoldagens ram men utanför ordinarie matematikundervisning. Resultatetvisade att elevernas kunskaper ökade efter att de genomfört intensivundervisningen. Kunskapsökningenvar störst direkt efter avslutad studie medan ett kontrolltest genomfört fem veckor efter avslutadintensivundervisning visade att kunskaperna hos eleverna sjunkit. Eleverna upplevde också att matematikvar mer positivt laddat efter avslutad studie. En tänkbar förklaring till detta skulle kunna vara att deupplevde att de lyckades bättre i matematikämnet.

Syftet med denna studie är att utifrån sociokulturell teori tolka vilken interaktion och vilka läroprocesser som framträder i den förberedda miljön under ett montessoriarbetspass. Studiens data samlades in med hjälp av observationer på två olika montessoriförskolor under tre montessoriarbetspass. Utifrån resultatet diskuteras pedagogens roll, interaktionen mellan barnen samt materialets betydelse för barns läroprocesser. De slutsatser som framkom i studien är att miljön och materialet har en stor betydelse för barns läroprocess. Även pedagogen har en viktig roll för barnens lärande. Pedagogens uppgift är b.la. att introducera materialet samt stödja barnen i deras arbete och strävan mot självständighet. Även interaktionen med andra barn är betydelsefullt för barnens kunskapsutveckling. Denna interaktion är dock inte så tydlig i observationerna eller i montessoripedagogiken i sig, utan kunde identifieras genom den analys vi genomförde med hjälp av sociokulturell teori. I analysen framkom att barnens sociala samspel pågick på ett mer ”indirekt” plan och att barnen endast genom sin blotta närvaro påverkar varandra.

Denna studie har sitt fokus på gymnasiesärskolan och dess individuella program och syftet har varit att med fokus på ämnesområdet språk och kommunikation inspirerad av en fenomenografisk ansats undersöka, jämföra och kategorisera vad några speciallärare och specialpedagoger uppfattar som möjligheter och hinder i sitt arbete med kommunikation med elever som har tal- och språksvårigheter. Vilka metoder och material används i arbetet med kommunikation med elever som har tal- och språksvårigheter undersöks i studien samt vad speciallärarna och specialpedagogerna som deltar i studien uppfattar behöver utvecklas i sitt arbete för att förbättra möjligheterna till kommunikation när de arbetar med elever som har tal- och språksvårigheter. I resultatet framkommer fem kategorier av uppfattningar som deltagarna i studien uppfattar som möjligheter och hinder i deras arbete med kommunikation med elever som har språk- och kommunikationssvårigheter. Kommunikationsvägar till kommunikation, Elevens kommunikation - det sociala samspelet, Omgivningen, Samverkan och samarbete samt den ”Den röda tråden”. Resultaten visar att på de gymnasiesärskolor som deltagit i studien arbetar och erbjuder man olika multimodala kommunikationssätt och man tar i de allra flesta fall vid, där de andra skolorna slutade i arbetet med kommunikation. Stora möjligheter finns när insatser för kommunikationsutveckling har kommit igång tidigt och alla som arbetar och har arbetat kring barnet jobbar på samma sätt med kommunikationen. En svårighet som kan uppfattas som ett hinder är när en elev kommer till skolan utan något fungerande kommunikationshjälpmedel eller när metoden som används inte fungerar. Det är viktigt att omgivningen använder AKK i sin kommunikation till barnet samt att omgivningen runt barnet för stöd och utbildning så att de kan träna barnet i sin kommunikationsutveckling. Erfarenhet och utbildning inom alternativ och kompletterande kommunikation går som en röd tråd genom alla de intervjuades egna berättelser om vad som är viktigt att man som personal har när man arbetar med elever med språk- och kommunikationssvårigheter. Skolors insatser kring språk och kommunikation skiljer sig. Vissa skolor har hittat en gemensam röd tråd som man jobbar efter medan andra skolor saknar den och där finns en önskan om en gemensam kunskapsbank som man tillsammans står på och som man jobbar efter. Där det finns gemensamma strategier för hur man på skolan arbetar med att få sina elever att förmedla sig.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fyra förskollärare upplever att tre- till femåriga förskolebarns samspel påverkas av deras TV- och filmupplevelser. Frågeställningarna berör på vilket sätt förskollärarna upplever att TV och film påverkar barns samspel positivt och/eller negativt. Fyra förskollärare vales med hjälp av idealtypiskt urval och intervjuades med hjälp av öppna frågeställningar vilka förväntades ge oss möjlighet att fördjupa oss i vad informanterna sett och upplever när det gäller förskolebarnens TV- och filminspirerade samspel. Det teoretiska ramverk som använts i analysen av intervjuerna är Sociala aktiviteter, Medierade aktiviteter samt Kreativa aktiviteter. Dessa bygger på Strandbergs tolkning av Vygotskij och den Sociokulturella teorins tankar kring utveckling och lärande. Resultaten visar på att förskollärarna upplever att TV och film bidrar med delad kunskap, artefakter, karaktärer samt regler vilka blir verktyg som hjälper barnen att hitta vägar in i samspel. Brist på delad kunskap kring TV och film, samt okreativa förhållningssätt till regler och karaktärer hämtade från TV och film blir hinder för barnen i deras samspel.

Syftet med denna studie var att beskriva och analysera hur pedagoger och rektorer på gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ser på förutsättningarna för elever med intellektuell funktionsnedsättning att bli delaktiga i Gymnasieskolans verksamhet. Studien har en kvalitativ ansats för att beskriva och analysera hur pedagoger och skolledare på gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ser på förutsättningarna för elever med intellektuell funktionsnedsättning att bli delaktiga i Gymnasieskolans verksamhet.     Datainsamlingen genomfördes på gymnasieskolor som inrymmer gymnasiesärskolor i två olika kommuner i mellersta Sverige. Vi har genomfört intervjuer med pedagoger och skolledare. Vi har arbetat aktivt med insamlad data, organiserat, kodat, gjort synteser och sökt efter mönster och ur materialet skapade vi en mening. Vi hittade avgörande beröringspunkter på hur både skolledare och pedagoger betonar vikten av att eleverna känner sig delaktiga i helheten och dessa menar man ger eleverna redskap att påverka sin livssituation.  Våra informanter redogjorde för de svårigheter som de hävdar komplicerar samverkan mellan de olika nivåer vi undersökte. Informanterna arbetar på stora enheter där lokalerna för gymnasiesärskolan är utspridda i flera byggnader. Andra beröringspunkter är otillräckliga gemensamma definitioner på vad delaktighet innebär och otillräckliga resurser av olika slag, fysiska hinder för samverkan inom och mellan nivåerna och medvetet förhållningsätt i ansvarstagande för de värderingar som ska genomsyra begreppet delaktighet.