Skollagen (SFS 2010:800) föreskriver att skolledare är ytterst ansvariga för att tillgodose att det finns specialpedagogisk kompetens på skolan. Utifrån denna bestämmelse väcktes intresset att undersöka innebörden av specialpedagogisk kompetens utifrån ett skolledarperspektiv. Mer precist var syftet med uppsatsen att bidra med kunskap om vilken förståelse, och vilka erfarenheter samt vilka visioner skolledare har kring specialpedagogisk kompetens. Uppsatsen har en kvalitativ forskningsansats och semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 skolledare verksamma inom grundskolan. För att fördjupa förståelsen av hur skolledarna förstår vad specialpedagogisk kompetens är samt hur denna kompetens bör användas och utvecklas i verksamheten användes i analysen ett socialkonstruktivistiskt ramverk. Resultatet visade att skolledare beskrev specialpedagogisk kompetens som en bred formell kompetens, utvecklad genom formell utbildning, såväl som en icke formell kompetens exempelvis i form av social kompetens. Vidare, en majoritet av skolledarna gjorde inte skillnad på specialpedagogers och speciallärares (i uppsatsen benämnda SNE, Special Needs Educator) funktion. Skolledarna beskrev SNE som mångsysslare, till exempel som rådgivare och samordnare av den specialpedagogiska verksamheten samt att en betydande del av funktionen är undervisning. Skolledare uttryckte även en vision om att SNE via ledarskap, samarbete och handledning kan göra det möjligt att öka lärares specialpedagogiska kompetens, arbeta mer förebyggande samt öka inkluderingen i skolan. Analysen tydliggjorde bland annat att skolledares uppfattningar, erfarenheter och visioner om specialpedagogisk kompetens utvecklas via sin sociala kontext. I diskussionen lyfts bland annat fram att skolledares visioner lättare kan realiseras genom att särskilja specialpedagogens respektive speciallärarens kompetens och funktion.

<p>Syftet med denna uppsats är att studera specialpedagogisk verksamhet ur specialpedagoger, speciallärares och övriga pedagogers perspektiv. Studien omfattar en enkätundersökning där vi fördjupar oss i hur specialpedagogerna uppfattar sitt uppdrag och sin yrkesroll, och jämför detta med speciallärare och övriga pedagogers uppfattning om specialpedagogisk verksamhet. Vi vände oss till alla specialpedagoger och speciallärare i Eskilstuna och Västerås. Dessa om-bads i sin tur att distribuera enkäten vidare till en pedagog med mer eller mindre än 10 års yrkeslivserfarenhet inom skolan. Sammanlagt valde 99 specialpedagoger, speciallärare och övriga pedagoger att delta i undersökningen.</p><p>Som stöd i arbetet med att tolka och förstå resultatet av undersökningens insamlade empiri har vi försökt att samla en bred bakgrundsbild av ämnesområdet, fördjupat oss i perspektiv som kom att bli vår teoretiska referensram samt tagit del av vad styrdokumenten säger om den specialpedagogiska verksamheten. Vi valde att utgå från Perssons (2001) båda perspektiv, det relationella- och det kategoriska perspektivet som analysverktyg i denna studie. Detta då in-tresset fanns att se hur dessa synsätt var fördelade hos de olika yrkeskategorierna i vår under-sökning.</p><p>Vårt resultat visar att det finns skillnader i hur man ser på specialpedagogisk verksamhet. Vår tolkning är att specialpedagoger i större utsträckning talar för en specialpedagogisk verksam-het som utgår från ett relationellt perspektiv och att speciallärare i större utsträckning talar för en specialpedagogisk verksamhet som utgår från ett kategoriskt perspektiv. Enkätens öppna frågor gav respondenterna möjlighet att utveckla sina tankar om den specialpedagogiska verk-samheten. Där fann vi ytterligare skillnader som talade för olika perspektiv hos de respektive yrkesgrupperna samt att både specialpedagogerna och speciallärarna talade om att de hade skilda kompetenser och att de gemensamt ansåg att båda yrkesgrupperna behövdes i verksam-heten.</p>

<p> </p><p>Specialpedagogiken och dess betydelse har förankrats i förskolan, men vem som ska ta ansvar för det specialpedagogiska arbetet och besitta kunskaper inom området, är fortfarande oklart. Syftet med studien är att belysa eventuella behov av specialpedagogisk kunskap och kompetens hos pedagoger inom förskolan, samt urskilja och beskriva hur behoven ser ut. Genom halvstrukturerade fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio pedagoger på tre förskolor undersöks upplevelser om behovet av specialpedagogisk kunskap och kompetens. Resultatet visar att det finns ett behov av ökad teoretisk kunskap inom det specialpedagogiska området i förskolan. Brister i den teoretiska kunskapen gör att den erfarenhetsbaserade specialpedagogiska kompetensen värderas högt. Det specialpedagogiska ansvar som vilar på pedagogerna upplevs vara stort eftersom de både har ansvar för att upptäcka och stödja barn i behov av särskilt stöd, men även för att erbjuda en verksamhet som kan tillgodose alla barns behov. Detta skapar ett specialpedagogiskt dilemma i pedagogernas arbete, vilket ytterligare försvåras i och med att de växande barngrupperna bidrar till ett ökat antal barn i behov av särskilt stöd. Dilemmat uppkommer till följd av de beslut som fattas på lednings- och organisationsnivåer och dessa påverkar verksamhetens miljömässiga utformning som storlekar på barngrupper och personalmängd. Studien visar att de förutsättningar pedagoger inom förskolan har i sitt arbete idag är svåra att förena med uppdragen som styrdokumenten beskriver. För att säkra ett fortsatt utvecklande av den specialpedagogiska kunskapen och kompetensen inom förskolan, behöver pedagoger erbjudas möjligheter till detta i form av fortbildning och ökade resurser. Om dessa villkor ska kunna uppfyllas och förverkligas i den praktiska verksamheten, krävs politiska beslut som kan skapa förutsättningar för specialpedagogikens utveckling i förskolan.</p><p> </p>

Specialpedagogiken och dess betydelse har förankrats i förskolan, men vem som ska ta ansvar för det specialpedagogiska arbetet och besitta kunskaper inom området, är fortfarande oklart. Syftet med studien är att belysa eventuella behov av specialpedagogisk kunskap och kompetens hos pedagoger inom förskolan, samt urskilja och beskriva hur behoven ser ut. Genom halvstrukturerade fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio pedagoger på tre förskolor undersöks upplevelser om behovet av specialpedagogisk kunskap och kompetens. Resultatet visar att det finns ett behov av ökad teoretisk kunskap inom det specialpedagogiska området i förskolan. Brister i den teoretiska kunskapen gör att den erfarenhetsbaserade specialpedagogiska kompetensen värderas högt. Det specialpedagogiska ansvar som vilar på pedagogerna upplevs vara stort eftersom de både har ansvar för att upptäcka och stödja barn i behov av särskilt stöd, men även för att erbjuda en verksamhet som kan tillgodose alla barns behov. Detta skapar ett specialpedagogiskt dilemma i pedagogernas arbete, vilket ytterligare försvåras i och med att de växande barngrupperna bidrar till ett ökat antal barn i behov av särskilt stöd. Dilemmat uppkommer till följd av de beslut som fattas på lednings- och organisationsnivåer och dessa påverkar verksamhetens miljömässiga utformning som storlekar på barngrupper och personalmängd. Studien visar att de förutsättningar pedagoger inom förskolan har i sitt arbete idag är svåra att förena med uppdragen som styrdokumenten beskriver. För att säkra ett fortsatt utvecklande av den specialpedagogiska kunskapen och kompetensen inom förskolan, behöver pedagoger erbjudas möjligheter till detta i form av fortbildning och ökade resurser. Om dessa villkor ska kunna uppfyllas och förverkligas i den praktiska verksamheten, krävs politiska beslut som kan skapa förutsättningar för specialpedagogikens utveckling i förskolan.

Syftet med studien har varit att granska och analysera utveckling och utformning av utredningsverksamheten vid Resurscenter tal och språk åren 1997-2008. Den statliga styrningen har också studerats samt hur verksamhetens utformning förhåller sig till den statliga styrningen. Specialpedagogiska utredningar och Terminologi är viktiga begrepp i studien. Under tidsperioden har principen att all utbildning för alla barn/elever skall anordnas i hemkommunen uttryckts i statlig styrning. Skollagen anger att utbildningen ska vara likvärdig. Utredningsverksamheten vid Resurscenter tal och språk har i uppdrag att ge råd och stöd i form av specialpedagogiska utredningar. Statliga styrdokument, årsredovisningar samt avidentifierade specialpedagogiska utredningar har studerats. Empirin har analyserats ur socialkonstruktivistiskt, relationellt och kategoriskt perspektiv. Slutsatser är att de statliga riktlinjerna för hur en specialpedagogisk utredning ska gå till, ger stort utrymme för tolkning och konstruktion av de yrkesverksamma inom utredningsverksamheten.  Terminologin förändras och utvecklas under perioden. Detta kan tydligt observeras rörande benämningar för att ange barns/elevers svårigheter inom tal- och språkområdet.

I en inkluderande skola krävs att läraren kan bemöta alla elever. Det medför att undervisningen anpassas så att eleverna kan ta del av den kunskap som förmedlas.  I och med det får den specialpedagogiska kompetensen en betydelse. Uppsatsen syfte är att undersöka hur den specialpedagogiska kompetensen påverkar arbetet för en inkluderade skola. Studien genomfördes genom kvalitativa intervjuer. Informanterna bestod av två lärare med skilda förkunskaper, där den största skillnaden hos informanterna var den specialpedagogiska kompetensen. Resultatet av denna studie visade att i en inkluderande skola kan lärarna bemöta alla typer av elever. En viktig aspekt var att eleverna trivdes och att de hade en plats i gruppen bland alla andra. För att inkludera eleverna var den specialpedagogiska kompetensen betydelsefull. Även flertalet forskare jag använt mig av i uppsatsen ansåg att den specialpedagogisk kompetens var betydande för att kunna inkludera alla elever i undervisningen.

Syftet med denna uppsats är att studera specialpedagogisk verksamhet ur specialpedagoger, speciallärares och övriga pedagogers perspektiv. Studien omfattar en enkätundersökning där vi fördjupar oss i hur specialpedagogerna uppfattar sitt uppdrag och sin yrkesroll, och jämför detta med speciallärare och övriga pedagogers uppfattning om specialpedagogisk verksamhet. Vi vände oss till alla specialpedagoger och speciallärare i Eskilstuna och Västerås. Dessa om-bads i sin tur att distribuera enkäten vidare till en pedagog med mer eller mindre än 10 års yrkeslivserfarenhet inom skolan. Sammanlagt valde 99 specialpedagoger, speciallärare och övriga pedagoger att delta i undersökningen. Som stöd i arbetet med att tolka och förstå resultatet av undersökningens insamlade empiri har vi försökt att samla en bred bakgrundsbild av ämnesområdet, fördjupat oss i perspektiv som kom att bli vår teoretiska referensram samt tagit del av vad styrdokumenten säger om den specialpedagogiska verksamheten. Vi valde att utgå från Perssons (2001) båda perspektiv, det relationella- och det kategoriska perspektivet som analysverktyg i denna studie. Detta då in-tresset fanns att se hur dessa synsätt var fördelade hos de olika yrkeskategorierna i vår under-sökning. Vårt resultat visar att det finns skillnader i hur man ser på specialpedagogisk verksamhet. Vår tolkning är att specialpedagoger i större utsträckning talar för en specialpedagogisk verksam-het som utgår från ett relationellt perspektiv och att speciallärare i större utsträckning talar för en specialpedagogisk verksamhet som utgår från ett kategoriskt perspektiv. Enkätens öppna frågor gav respondenterna möjlighet att utveckla sina tankar om den specialpedagogiska verk-samheten. Där fann vi ytterligare skillnader som talade för olika perspektiv hos de respektive yrkesgrupperna samt att både specialpedagogerna och speciallärarna talade om att de hade skilda kompetenser och att de gemensamt ansåg att båda yrkesgrupperna behövdes i verksam-heten.

Bakgrunden till denna studie har sin start då utbildningen till specialpedagog påbörjades på Högskolan i Kristianstad. Redan under den första terminen blir det specialpedagogiska uppdragets komplexitet tydligt och vilken påverkan interaktionen mellan rektorer, lärare och specialpedagoger har på utformningen och innehållet av det specialpedagogiska uppdraget. Tidigare forskning och rapporter kring det specialpedagogiska uppdraget bekräftar svårigheterna och utmaningarna att som specialpedagog arbeta enligt examensordningen. Istället för att ytterligare bekräfta dessa svårigheter är studiens syfte att lyfta fram var rektorer, lärare och specialpedagoger uppfattar att det specialpedagogiska arbetet blir till en gemensam framgångsfaktor. Via en enkät tillsammans med missivbrev kontaktades 25 rektorer, 25 lärare samt 25 specialpedagoger verksamma inom en större utbildningsorganisation i Sverige. I enkäten finns 7 påståenden att besvara utifrån en skala från 0 - 5 samt ange hur väl detta återspeglas i deras nuvarande verksamhet. 35 besvarade enkäten vilken utgör empirin för denna studies innehåll och resultat. Utifrån resultaten framkommer det att såväl rektorer, lärare och specialpedagoger är eniga inom flera områden där de anser att innehållet i det specialpedagogiska uppdraget blir en framgångsfaktor. I speglingen av deras nuvarande verksamhet återfinns inte framgångsfaktorn i motsvarande grad. En slutsats som kan dras utifrån denna studies resultat är att det inom verksamheterna behöver medvetandegöras om när, var och hur de upplever att det specialpedagogiska arbetet är en framgångsfaktor och tillsammans verka för att dessa framgångsfaktorer blir synliga och aktiva i verksamheten. / The background to this study begun when the education of the special educator began at the University of Kristianstad. Already during the first semester, the complexity of the special education mission becomes clear and what influence the interaction between principals, teachers and special educators has on the design and content of the special education mission. Previous research and reports on the special education mission confirm the difficulties and challenges to work as a special educator according to the degree scheme. Instead of further confirming these difficulties, the purpose of the study is to highlight where the principals, teachers and special educators perceive that the special education work becomes a common success factor. Via a questionnaire together with a letter of formal notice, 25 principals, 25 teachers and 25 specialists were contacted in a major educational organization in Sweden. In the questionnaire there are 7 statements to answer based on a scale of 0-5 and indicate how well this is reflected in their current business. 35 answered the questionnaire which constitutes the empirical content and results of this study. Based on the results, it appears that both principals, teachers and special educators agree in several areas where they consider the content of the special education mission to be a success factor. In the reflection of their current activities, the success factor is not equivalent. A conclusion that can be drawn from the results of this study is that the activities within the business need to be aware of when, where and how they feel that the special education work is a success factor and work together to ensure that these success factors become visible and active in the business.

denna studie, syftade till att få närmare kunskap om specialpedagogens handledningssamtal inom skolan. Vi fokuserade på hur handledningens aktörer reflekterade, resonerade och beskrev handledning som ett verktyg. Intervjuer gjordes enskilt med pedagoger samt specialpedagoger och efter transkribering togs tre teman ut för djupare analys: Handledningens syfte och mål, handledningssamtalets form och innehåll, samt aktörernas roller inom handledning. Vi försökte urskilja vilka hinder och möjligheter som upplevdes i specialpedagogers handledningssamtal. Studiens resultat visade att handledningssamtalets kunde ha olika syften för specialpedagoger och pedagoger. Vissa aktörer såg handledningen som ett tillfälle för kunskapsutveckling medan andra såg det som ett tillfälle att träffas och diskutera, reflektera och dryfta saker som sågs som problem. Specialpedagoger och pedagoger hade blandade erfarenheter av både individuella handledningssamtal och kollektiva handledningssamtal. Resultatet visade att flera ansåg att de individuella samtalen var mer rådgivande, personliga och trygga medan det kollektiva samtalet var ett mer planerat och förberett forum som sträckte sig över längre tid. Oftast var det kollektiva samtalet också en beställning från rektor med ett tydligt syfte.  Specialpedagoger uttryckte ofta att samtalen borde innehålla en reflektionsprocess. Pedagoger ville allmänt att samtalen skulle ge svar på problemformuleringar som var individinriktade. Vi drog slutsatsen att kompetensutveckling var ett av målen med handledningssamtal. Förändringsperspektivet var relativt centralt och kunde ses som ett övergripande tema i handledningssamtal där reflektioner skapades mellan deltagarna. Flera pedagoger och specialpedagoger hade skilda uppfattningar om aktörernas roller och innehållet i handledningssamtalet.

Sammanfattning/Abstract Engsmar, Elina och Halak, Merima (2021). Specialpedagog och fritidshem – så nära men ändå så långt borta. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Studien ska bidra med att öka kunskapen kring vilka faktorer som påverkar hur den specialpedagogiska kompetensen tillämpas inom fritidshemmet, samt vilka upplevelser specialpedagoger och fritidspedagoger har av den specialpedagogiska kompetensen inom fritidshemmet. Syfte och frågeställningar Syftet är att bidra med kunskap om vilka faktorer som påverkar användandet av den specialpedagogiska kompentensen inom fritidshemmet. Studien syftar även till att få djupare förståelse för specialpedagogernas och fritidspedagogernas upplevelser kring hur den specialpedagogiska kompetensen används inom fritidshemmet. • Vilka faktorer påverkar hur den specialpedagogiska kompetensen används inom fritidshemmet? • Hur beskriver specialpedagoger och fritidspedagoger sina upplevelser av hur den specialpedagogiska kompetensen används inom fritidshemmet? Teori Den teoretiska förankringen har sin utgångspunkt i två teorier; specialpedagogiska perspektivet och systemteori. Specialpedagogiska perspektivet utgår i denna studie från relationellt och kategoriskt perspektiv. Dessa perspektiv handlar om att se de svårigheter som uppstår i skolans verksamheter genom olika synsätt. En kompletterande teori är systemteori. Det är en tvärvetenskaplig teori som handlar om att se helheten av delarna i ett system (Öquist, 2018). Dessa teorier utgår vi ifrån för att kunna tolka och analysera insamlade data i studien.3Metod Denna undersökning bygger på en kvalitativ intervjustudie som utgår ifrån tre specialpedagogers och tre fritidspedagogers upplevelser kring vilka faktorer som påverkar användandet av den specialpedagogiska kompetensen inom fritidshemmet. Genom semistrukturerade intervjuer får vi djupare förståelse för informanternas olika upplevelser och erfarenheter (Kvale &amp; Brinkmann, 2014). Informanterna är från tre olika verksamheter inom samma kommun, och verksamma inom åk F- 3. Resultat Resultaten visar att olika faktorer påverkar hur den specialpedagogiska kompetensen används inom fritidshemmet. I studien har det framkommit att relationer och erfarenhet kan ha betydelse och verka främjade gällande samarbetet mellan fritidshemmet och specialpedagoger inom de verksamheter som varit föremål för vår studie. Studiens informanter beskriver att specialpedagogens uppdrag främst är riktat mot den obligatoriska skolverksamheten. Resultatet visar även att det finns en skillnad i hur det specialpedagogiska stödet utformas inom den obligatoriska skolan och fritidshemmet. Vårt resultat tyder på att det inom den obligatoriska skolan råder ett kategoriskt perspektiv och att det inom fritidshemmet snarare råder ett relationellt perspektiv, kopplat till hur det specialpedagogiska stödet ter sig. Resultatet bekräftar även att det specialpedagogiska stödet skiljer sig under skoltid och fritidstid. Stödet som förekom under den obligatoriska skolan beskrivs som mer individbundet, till skillnad från det stöd som fanns inom fritidshemmet, som främst var generella anpassningar i form av bildstöd. Specialpedagogiska implikationer Resultatet indikerar att goda relationer och erfarenhet kan ha betydelse samt verka främjande gällande samarbetet mellan specialpedagoger och fritidspedagoger. Det är av största vikt att specialpedagoger med sin kompetens ges rätt förutsättningar för att kunna arbeta förebyggande och stödjande mot skolans alla olika verksamheter Nyckelord Fritidshem, specialpedagogisk kompetens, relationer, erfarenheter, struktur.