Syftet med denna studie är att kartlägga hur elever i behov av särskilt stöd upplever de special-pedagogiska insatserna, om de upplever eget inflytande över sin situation och hur eleverna upplever den specialpedagogiska miljön där insatserna sker.Den insamlingsmetod som använts är kvalitativa ostrukturerade intervjuer. Sex grundskoleele-ver i behov av särskilt stöd från två olika skolor, år 3, 4 och 5 har djupintervjuats. Studien be-handlar tidigare forskning om elever i behov av särskilt stöd, styrdokument och riktlinjer, spe-cialpedagogisk historik, dilemma och utmaningar samt inflytande, delaktighet och samspel. Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori utgör den teoretiska ramen.Resultatet visar att eleverna upplever de specialpedagogiska insatserna positivt. Relationen mellan elev och specialpedagog upplevs som god och välfungerande. Om inflytande uttrycker eleverna nöjsamhet i undervisningssammanhang. De känner sig nöjda med det som specialpe-dagogen utformar och erbjuder. Samtidigt säger eleverna att de inte riktigt vet om vad de kan bestämma och/eller påverka. Vidare visar resultatet ett mindre aktivt elevinflytande vid upprät-tandet av specialpedagogiska insatser. Flertalet elever är villigt inställda till att behöva lämna klassrummet i syfte att arbeta hos specialpedagogen.

Syftet med studien är att undersöka vilka delar i specialpedagogutbildningen som specialpedagogen får användning av när denne kommer ut och arbetar i skolan. Får specialpedagogen arbeta med det som han/hon är utbildad i eller är det något helt annat som väntar? I litteraturgenomgången behandlas områden som specialpedagogisk kompetens, specialpedagogens samarbete med rektor/lärarna samt vilka elever som har rätt till specialpedagogisk undervisning och var den bedrivs. Ett systemteoretiskt angreppssätt har använts för studien. Det är en teori som ser på hur systemens olika delar påverkar och står i relation till varandra och hur människors relationer får systemet att hålla ihop.Studien utgörs av halvstrukturerade kvalitativa intervjuer och resultaten baseras på svaren från fem till viss del slumpvis utvalda högstadierektorer samt en gymnasierektor. Undersökningen indikerar att rektorer i stora drag vet vilken kompetens som specialpedagoger besitter men att han/hon inte alltid använder den fullt ut. Orsakerna till detta beror till del på att vissa rektorer inte tycker att skolan är betjänt av hela kompetensen, och till del på en ovana att nyttja den. Under begränsade resurser blir det ofta att traditionell individuell hjälp i form av specialundervisning prioriteras. Undersökningen visar dock att en tredjedel av de intervjuade rektorerna, i varierande grad, drar nytta av specialpedagogens hela kompetens, men majoriteten gör det alltså inte. / Six headmasters views on special educators task in school

The purpose of this study has been to increase knowledge about how the learning environment and teaching is designed for students in the later years of primary school in need of special support who have reading and writing difficulties. The study is qualitative and was carried out with semi-structured interviews with special teachers/special need educators. The interviews were analyzed with a targeted content analysis. The results of the study show that schools adapt the pedagogical learning environment and the physical learning environment based on students different needs. Special teachers/special pedagogues describe students' opportunity for training in another place, such as a special teaching group. Furthermore, a split is described in terms of inclusion/exclusion in the special teaching group. All schools work to promote relationships to strengthen the social learning environment. A few respondents in the study expressed unsafe classroom climate as a factor in the psychosocial learning environment. Special teachers/special need educators describe the design of the teaching for students with reading and writing difficulties in need of special support through the use of digital assistances. Furthermore, the results of the study show that working methods and methods such as genre pedagogy and differentiated teaching are present. Special teachers/special need educators describe support in the classroom as an inclusive aspect of the design of teaching. A few special teachers/special need educators describe organizational solutions such as co-teaching as an inclusive aspect for the possibility of giving students pedagogical support in the classroom. Furthermore, the results of the study show that one-to-one teaching occurs in all schools as a pedagogical measure for students with reading and writing difficulties in need of special support. In addition, the results show that assessment and grading are adapted for these students by, for example, being given the opportunity to demonstrate abilities verbally and have texts read aloud. Special support in school in the form of a student resource/support person is also common, according to the study.

Samhället efterfrågade god språklig kompetens av medborgarna i ett samhälle där färre elever blev godkända för gymnasial utbildning. Studien handlade om barn i språklig sårbarhet i förskolan. Språklig sårbarhet innebar att svårigheterna uppstod på grund av den omgivande miljön. Studiens syfte var att utforska hur specialpedagoger och förskollärare arbetar med barn i språklig sårbarhet i förskolan, samt vilken kompetens förskollärarna hade om det viktiga språkutvecklande arbetet. En kvalitativ studie genomfördes där förskollärare och specialpedagoger intervjuades i fokusgrupper. Studiens resultat påvisade förskollärare som beskrev språkutvecklande arbete utifrån ett relationellt perspektiv. Resultatet betonade vikten av ett förhållningssätt som berikade olikheter hos barnen, kritisk granskade sin egen yrkesroll men visade också medvetenhet om lärmiljöns betydelse för att barn skulle lyckas. Studiens resultat överensstämde väl med litteratur och tidigare forskning som belyste vikten av förändringar i lärmiljön samt strukturerade och systematiska språkutvecklande arbetssätt.

Syftet med studien är att synliggöra mönster och påverkansfaktorer i specialpedagogisk handledning utförd av speciallärare mot matematikutveckling. Samverkan mellan speciallärare och lärare i matematik är en viktig förutsättning för matematikutveckling. I studien deltog fem speciallärare som via intervjuer fick ge sin bild av hur samtalsuppdraget förstås och praktiseras i verksamheten. Resultatet i studien har analyserats i två steg, med ett kollaborativt perspektiv på specialpedagogisk handledning som teoretiskt ramverk. De framträdande samtalsformer som funnits i studien handlar i stor utsträckning om att specialläraren agerar konsultativt eller som rådgivare i kollegiala diskussioner. En övervägande del av de samtal som speciallärarna beskriver sker i spontana och informella sammanhang. Samtal som präglas av reflektion får ett mindre utrymme, medan samtal präglade av samarbete är mer förekommande, om än inte i lika stor utsträckning som speciallärarna önskar. I resultatet framkommer tre faktorer som i hög grad påverkar samtalsformen i specialpedagogisk handledning. Förutom speciallärarens egen tolkning och uppfattning av uppdraget, har även relationen till kollegiet en viktig betydelse. Den tredje faktorn handlar om i vilken utsträckning speciallärare mot matematikutveckling får organisatoriska förutsättningar att utföra sitt specialpedagogiska handledaruppdrag. En slutsats är att faktorerna tillsammans utgör sammanhanget i vilket specialpedagogisk handledning mot matematikutveckling kan förstås.

Syftet med denna studie är att undersöka specialpedagogers uppfattningar om dilemman som kan uppstå i det specialpedagogiska arbetet med utredningar vid särskilt stöd, med särskilt fokus på kartläggningar, samt möjliga strategier för att hantera dem. Syftet blev aktuellt då det sällan finns en enhetlig bild av hur kartläggningar ska användas och hur utredningar ska genomföras eftersom det specialpedagogiska området är decentraliserat och avreglerat. Med stöd av kvalitativ metod har studiens syfte utforskats genom intervjuer med tio specialpedagoger. Resultatet har sammanställts genom tematisk analys som tar sin utgångspunkt i det teoretiska perspektivet utvecklat av Rittel & Webber (1973) i Dilemmas in General Theory of Planning. Resultatet visar att specialpedagoger möter en uppsjö av dilemman i sitt arbete med kartläggningar och åtgärder. Dels framkommer det att det finns faktorer inom skolsystemet som försvårar arbetet, dels lyfts en bristande samsyn och individuella tolkningar fram som orsak till att dilemman uppstår. Standardiserade lösningar för unika problem visar sig även vara vanligt förekommande för att hantera skolans uppdrag att tillgodose alla elevers behov. Studiens slutsats är att en enhetlig bild av utredningar vid särskilt stöd inte är möjlig, utan det specialpedagogiska arbetet går i stor utsträckning ut på att kontinuerligt utveckla kompetens för att hantera de dilemman som uppstår.

Det problem studien utgick från var hur de differentierade uppfattningarna om den specialpedagogiska yrkesrollen kan förstås utifrån olika pedagogiska verksamheter, chefer och uppdrag. Syftet var att bidra med kunskap om hur den specialpedagogiska yrkesrollen formas i praktiken och vad det här kan få för konsekvenser för professionen. Problemet har utretts genom en kvalitativ forskningsansats där chefer har intervjuats med semistrukturerade frågor. Analysen skedde utifrån ett analysverktyg som inspirerats av Dahllöf (1999), Imsen (1999) och Brante (2009). Vid analys framkom hur faktorerna påverkade yrkesrollen och uppdraget, vilket gav implikationer för professionen. De implikationer som skapades för professionen påverkade i sin tur även faktorerna. Vilket visade hur yrkesrollen formades i och av en cirkulär process där faktorer var en del. Härav framkom vikten av att förstå professionen i sitt samhälleliga sammanhang (Brante, a.a.). Genom analys och diskussion framkom hur implikationer för professionen i sig även gav specialpedagogiska implikationer för specialpedagogens målgrupp, barn och elever i behov av särskilt stöd.

Syftet med uppsatsen var att utforska och få ökad förståelse för hur lärare som grupphandleds av en specialpedagog upplever handledning. Vi ämnade även utforska hur lärare upplevde grupphandledningens effekter i deras yrkesutövning.  Datainsamlingsmetoden som användesför studien var semistrukturerade intervjuer med tio utbildade grundskollärare. Analys av insamlade data genomfördes med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Analysen genomfördes i två steg, där vi var för sig analyserade vårt material, för att sedan analysera och sammanställa alla data gemensamt. Studiens resultat visar att handledarens roll är avgörande för hur lärare upplever handledningen. Lärare upplever både för- och nackdelar med att handledas av en intern respektive en extern handledare. Handledarens kompetens påverkar både upplevelsen av handledningssituationen och handledningens effekter. Resultaten visar att lärare upplever tid och kontinuitet som viktiga aspekter. Att prioritera handledning upplevs viktigt, men om handledningen inte känns effektiv och givande, upplever lärare frustration över förlorad tid. Handledning upplevs av lärare vara viktig för den professionella utvecklingen. De områden som behandlas i handledningssituationen är främst personlig och kollegial utveckling. Lärare strävar efter en gemensam plattform och samsyn inom kollegiet, detta menar de ökar känslan av mod och styrka i personalgruppen. Resultaten visar att handledningens effekter inte alltid är de samma som lärare förväntar sig. De förväntar sig exempelvis större effekter gällande det gemensamma språket och en gemensam struktur. Handledning sätts ofta in för sent, lärare önskar att handledningen skulle vara med förebyggande än åtgärdande.

Syftet med studien var att undersöka hur pedagoger arbetar med skrivutveckling i specialpedagogisk verksamhet. Det gjordes nio observationer av lektioner med skriftspråksaktiviter i de båda verksamheterna, informella samtal i anslutning till observationerna, fyra intervjuer av pedagoger från respektive verksamhet samt elva intervjuer av elever i olika årskurser från respektive verksamhet. Studien följer således kvalitativa metoder, då resultatet utgår från de observationer och intervjuer som har gjorts. Resultatet har sedan analyserats utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt scaffolding. Resultatet visade att de använde sig av stöttning, att de utgick från varje individs behov och förutsättningar genom att interagera och använda stödstrukturer samt till viss del använda sig av olika överlappande metoder vid tillämpandet av sin skrivundervisning. Pedagogerna var olika medvetna om vilka metoder de använde och de hade olika lång erfarenhet av arbete med elever i läs- och skrivsvårigheter, vilket påverkade den repertoar av metoder de använde sig av. Vid samtliga observationer och pedagogintervjuer framkom således att de använde sig av interaktionen och språket parallellt med stöttning och guidning utifrån elevernas individuella förutsättningar som en del av lärandet för att nå utveckling i skrivandet.

<p>Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka pedagogers upplevelser av specialpedagogers handledning och vilka konsekvenser den ger barn och pedagoger i förskolan. Fokus för studien är specialpedagogens handledningssamtal med pedagoger i förskolan. Intresset riktas mot handledning som en förebyggande åtgärd för barn i behov av särskilt stöd. Arbetet ger en övergripande bild av tidigare forskning kring handledning. Med hjälp av intervjuer ville vi undersöka av vilka anledningar, vilka förväntningar och vad konsekvenserna av den pedagogiska handledningen blev enligt pedagogerna själva. Resultaten från vår studie visar på att anledningarna till varför pedagogerna söker handledning av en specialpedagog var på grund av ett barns avvikande beteende som visade sig i samspelet. En annan anledning är att ge stöd till pedagogen eftersom de ofta känner en osäkerhet hur de ska hantera situationer som uppstår kring barnet med ”det avvikande beteendet”. De förväntningar pedagogerna hade på handledningen var att få bekräftelse för att de ska orka gå vidare och en bedömning av barnet av en person med högre kompetens som när specialpedagogen observerade barnet. Behovet av råd och tips var stort, man ville hitta de rätta verktygen för att bemöta barnet på bästa sätt. Det som vi hade mest i fokus i studien är de förändringar som skedde som en konsekvens av handledningen. Det visar på att pedagogerna fick bekräftelse, stöd, råd och tips som de även hade förväntat sig. Vad som även framkommer är deras egen kompetensutveckling där de genom ett ändrat förhållningssätt kan ändra barnets sammanhang till det bättre. Våra respondenter anser att behovet av handledning är stort men att den vanligen sker i form av akututryckningar, det vill säga när man inte orkar mer eller vet hur man ska gå till väga. Trots detta kunde vi se att akututryckningar kunde fylla sin funktion eftersom det hade ett värde i sig och ledde till förändring för både barnen och pedagogerna. Vår hypotes att man använder specialpedagogens handledning som en tidig insats för barn i behov av särskilt stöd sprack således till viss del. Det tycker vi är beklagligt då vi menar att om den reflekterande handledningen förekom i större utsträckning skulle det kunna leda till färre akututryckningar.</p>