God läsförmåga är en förutsättning för att elever ska kunna tillgodogöra sig kunskaper i skolan. Därför är det viktigt att tidigt uppmärksamma de elever som är i riskzonen att utveckla läs- och skrivsvårigheter. Genom förebyggande arbete under de tidiga skolåren borde antalet elever i läs- och skrivsvårigheter minska. Studiens syfte var att undersöka om tidig kartläggning kan hjälpa oss att finna elever i riskzonen för att utveckla läs- och skrivsvårigheter. Två skolors dokumenterade testresultat har utgjort grunden för studien. Testerna är utförda med samma elevgrupp från förskoleklass till och med årskurs 3. Resultaten av dessa testningar har av oss sammanställts för att studera elevernas läsförmåga över tid.   Studien visade att kartläggningen i språklig medvetenhet i förskoleklass kan vara till nytta för att förutsäga elevers kommande läsförmåga. Flera av eleverna som uppmärksammades i förskoleklass hade fortfarande svårigheter i årskurs 3. Dessa elever presterade även lågt på övriga tester utförda i årskurs 2 och 3. För att utvecklas till en skicklig läsare och skribent är det viktigt att eleven har tillgodogjort sig undervisningen i språklig medvetenhet. Flertalet studier visar att fonologisk medvetenhet är en förutsättning för att eleven ska kunna knäcka den alfabetiska koden. Elever som är språkligt medvetna när de lämnar förskoleklass bedöms få det lättare med den tidiga läsinlärningen än de elever som ännu inte utvecklat sin språkliga förmåga. Skolan bör därför så tidigt som möjligt kartlägga och utreda orsakerna till att en elev inte utvecklas i sin läsning. När elevens specifika svårigheter identifierats krävs en direkt koppling till specialpedagogiska insatser. För att lyckas med detta arbete behövs kontinuerlig dokumentation och utvärdering av de åtgärder som vidtagits. Studien visade att elevers svårigheter även kan bli synliga längre fram i deras läsprocess. Detta betyder att skolan bör regelbundet kartlägga var eleven befinner sig i sin läsutveckling och utifrån dessa resultat kan elever i svårigheter identifieras och erbjudas stöd.

Syftet med studien är att fördjupa förståelsen för utvecklingen av den fonologiska medvetenheten i förskoleklassen. Studien baseras på material från kartläggningar av elever, enkätsvar från vårdnadshavare och intervjuer med förskollärare. Det deltog 53 elever, deras vårdnadshavare och fyra förskollärare. De fyra skolorna som deltog kommer från två kommuner. Kartläggningarna och enkäterna utgjorde en kvantitativ del och intervjuerna blev ett kvalitativt komplement till resultatet.   Resultatet visar att det generellt har skett en ökning under de sex månaderna mellan kartläggningarna när det gäller den språkliga och fonologiska förmågan hos eleverna i undersökningen. På majoriteten av deltesten fick flickor högre resultat än pojkar. Detsamma gällde även elever med svenska som modersmål, elever med en högskole-/universitetsutbildad vårdnadshavare och elever som gick på skola A. Resultatet av våra intervjuer med förskollärarna visade på en osäkerhet kring betydelsen av begreppet fonologisk medvetenhet och dess betydelse för läsinlärningen. Det framkom också att det inte alltid fanns tid för att hjälpa elever som behövde extra träning eller utmaningar. Resultatet visade även att en tredjedel av eleverna fortfarande under vårterminen inte utvecklat den fonologiska förmågan fullt ut för att klara majoriteten av deltesten.

Det huvudsakliga syftet med denna undersökning är att spegla hur lärare beskriver arbetet med läsutveckling i år 1. Jag har utgått ifrån en kvalitativ undersökningsmetod och gjort samtalsintervjuer med sex lärare. Det jag funnit är att lärarna vid skolstart följer upp förskolans arbete med språklig medvetenhet. Elevernas förmåga att kunna urskilja ljud i ord och att kunna sätta ihop ljud till ord testas. Lärarna kontrollerar också vilka bokstäver eleverna känner till och om de kan läsa. Under höstterminen arbetar man med en bokstav i veckan. Eleverna arbetar individuellt i arbetsböcker och tränar läsning på olika nivåer och i olika böcker. Motivationen anser lärarna vara en viktig del och mycket görs för att skapa lust och intresse. Lärarna ger också eleverna läxor i olika omfattning. Elevernas läsutveckling följs upp genom testning, genom kontinuerliga iakttagelser, genom olika kartläggningsmaterial, genom att ge tid för att göra klart arbetsuppgifter och genom speciallärarstöd.

I vår studie är syftet att undersöka förskollärares upplevelser samt attityder till uppdraget att arbeta med barns förstaspråksinlärning i förskolans verksamhet. Sverige är ett mångkulturellt samhälle med olika kulturella influenser. Det finns många barn som är födda och uppväxta i Sverige men som talar ett annat förstaspråk än det svenska språket. Det finns även nyanlända familjer som enbart behärskar sitt förstaspråk och som behöver stöd i andraspråket, det svenska språket. Här är förskolan en verksamhet där förskollärarna har en viktig uppgift att stimulera, utveckla och arbeta med barns förstaspråksinlärning. Metod I studien används kvantitativ metod med enkäter som redskap, då vi ville få fram förskollärares upplevelser samt attityder till att arbeta med barns förstaspråksutveckling i förskolans verksamhet. Sammanlagt deltog 56 stycken förskollärare i undersökningen. Resultat I studiens resultat framkommer de 56 deltagandes svar kring deras upplevelser och attityder rörande barns förstaspråksinlärning. Förskollärarna uppvisar positiva attityder till barns förstaspråksinlärning och majoriteten visar sig intresserade och nyfikna när det gäller barns kultur och språk. De uppger sig även ha kännedom om vad som står i förskolans styrdokument kring barns förstaspråksinlärning. Däremot framkommer det att man inte upplever sig få stöd i form av tips och idéer från modersmålslärare, förskolechefer eller kollegor i stor utsträckning. Vidare visar resultatet även att vårdnadshavare till barn med annat förstaspråk än det svenska språket i vår studie inte delger förskollärarna information som berör barnens kultur och språk. I resultatet visar det sig att hälften av förskollärarna inte upplever sig besitta en bra kompetens rörande barns förstaspråksinlärning, samt att majoriteten inte fått någon kompetensutveckling kring detta område. I studiens didaktiska konsekvenser, tar vi upp förslag på hur förskollärare skulle kunna förhålla sig samt arbeta med barns språkutveckling inom förstaspråket. Det tas även upp ett förslag på en arbetsmodell som skulle kunnas använda för att stimulera barns språkliga medvetenhet.

SammanfattningIvarsson, Thomas & Wengberg Mia (2018). Språkutvecklande arbetssätt hos förskolpedagoger – en jämförelse mellan språkavdelning och ordinarie förskola. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidragVi vill genom denna studie ta reda på om språkavdelningar har särskilda metoder eller arbetssätt för språkutveckling som inte används på ordinarie förskolor. Om så är fallet, är det möjligt att applicera dessa på en ordinarie förskola där barngruppen är större? Syfte och frågeställningarSyftet är att med hjälp av observationer och intervjuer inventera språkavdelningars arbetssätt och undersöka om detta går att applicera på en ordinarie förskoleavdelning. Finns det likheter eller skillnader mellan avdelningarnas arbetssätt? Genom intervjuer vill vi se vilka material och redskap som används. FrågeställningVilka material eller metoder använder språkavdelningarna som skulle kunna användas även i ordinarie förskoleverksamhet? Hur arbetar språkavdelningarna med att välja bland de metoder och material som de använder sig av? TeoriSom teoretisk förankring har vi använt oss av det sociokulturella perspektivet. Inom språkutveckling har vi använt Bloom & Laheys (1988) indelning av språkets olika delar. MetodBåde observation och intervjuer har används för att få en fördjupad insikt i hur de arbetar på de olika förskolorna. Vi har använt oss av ett evidensbaserat observationsprotokoll och en intervjuguide (bilaga 2). ResultatResultatet visar att språkavdelningar inte använder någon speciell metod eller något speciellt material. Den största skillnaden utgörs istället av en större medvetenhet hos pedagogerna på språkavdelningarna om barns språkutveckling, som inte finns hos pedagogerna på den ordinarie förskoleavdelningen. Specialpedagogiska implikationerEn kontinuerlig och tätare kontakt med specialpedagogen kan bidra till att göra medvetenheten större i vad som behövs och vad som kan förändras i arbetet med barns språkutveckling. Specialpedagogens roll blir att introducera olika språkredskap till pedagogerna för att öka likvärdigheten i förskolan. NyckelordAKK, likvärdighet, språkavdelning, språklig medvetenhet, språkstörning.

I denna studie undersöktes pedagogers arbete med barns/elevers språkutveckling i förskolanoch skolan. Jag undersökte också om pedagoger har stöd av specialpedagoger i arbetet med dom språksvaga barnen/elever och om miljön kan vara språkutvecklande för alla barn/elever.Sex pedagoger har blivit intervjuade, tre från förskolan och tre från skolan. För att samla data till undersökningen använde jag mig av öppna intervjufrågor.Resultatet visar på att pedagoger är medvetna om barns språkutveckling, men har dålig kunskap om hur de ska kunna stödja de barn som behöver extra stimulans för att får en bättre språkutveckling. De pedagoger som har tillgång till specialpedagog känner att de får stöd av denna för att kunna arbeta med språkförsenade barn. Om barnet är knutet till en logoped kan pedagogerna oftast få tips om hur de ska arbeta med barnet i förskolan.Miljön kan ha väldigt stor betydelse för språklig stimulans. Både hur den utformas och vad som finns tillgängligt i den. Den kan skapa fler mötesplatser där barn och vuxna träffas i mindre grupper som ger alla en större möjlighet till fler språkutvecklande samtal under dagen.

Titel: Språklig medvetenhet i förskolan, ett utvecklingsarbete på två förskolorFörfattare: Melanie Fuster Rosgard och Yvonne SundelinDet handlar om ett utvecklingsarbete som genomfördes av författarna under fyra veckor, på två olika förskolor med totalt 42 barn i åldrarna tre till fem år. Syftet med vårt utvecklingsarbete är att försöka skapa förutsättningar för ett lekfullt och för barnen meningsfullt lärande med inriktning mot språklig medvetenhet och barns skriftspråksutveckling. Vi har också ett kunskapsmål för vår uppsats, som är att bidra till kunskap och skapa förståelse för hur man på ett lekfullt, lustfyllt och för barnen meningsfullt sätt kan arbeta med språklig medvetenhet samt hur man kan skapa en miljö som främjar denna medvetenhet. Våra frågeställningar handlar om hur pedagoger i förskolan kan stimulera barns språkutveckling genom att aktivt arbeta med språklig medvetenhet samt hur pedagoger kan uppmuntra och utveckla förskolebarns språkliga medvetenhet på ett konkret och lekfullt sätt. Utifrån våra problemformuleringar lekte vi, tillsammans med barnen, dagligen med språket på olika sätt. Vi använde både egengjort och färdigt konkret språkmaterial, därmed undersökte och observerade vi om förskolebarnen visade på språklig medvetenhet. Resultatet visar att barnen blev språkligt medvetna och visade ett stort intresse samt tyckte mycket om språklekarna. Vidare har vi kommit fram till de vardagliga situationerna har en stor betydelse för barns lärande.

Stavelsemetoden utgår, som namnet anger, från stavelser. Det är en metod som används inom förskolan, grundskolans tidigare år och specialundervisning. Genom att muntligt lära sig att dela upp ett ord i stavelser förväntas detta överföras till läsning och skrift. Motiveringen är att barnet har färre komponenter att hålla i korttidsminnet än vad fallet är med läsning baserad på fonem. Syftet med vår studie har varit att belysa pedagogers syn på stavelsemetoden i mötet med barn som har annat modersmål än svenska. Vi ville också få en uppfattning om språkförmågan hos barn som arbetar med stavelsemetoden och jämföra den med barn som inte arbetar med en specifik metod eller modell. Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer av förskolepersonal i kombination med studiebesök och individuell språkscreening av barn. Resultatet visade att förskolepersonalen upplevde att barnens tal förbättrades med hjälp av stavelsemetoden. Det som framkom vid analysen av barnens språkförmåga var att skillnaderna inte var stora mellan barngrupperna utan tvärtom att likheter fanns som vi härrör till deras andraspråksbakgrund.

Syftet med detta examensarbete var att undersöka hur skrivundervisning kan ske i förskoleklass och hur denna kan komma att påverka elevernas syn på sig själv som skrivande personer. Utifrån elevintervjuer och observationer i tre förskoleklasser besvarades de två frågeställningarna: Hur skiljer sig skrivundervisningen i förskoleklass åt beroende på de metoder som ligger till grund för elevers skrivutveckling? Vilka likheter och skillnader förekommer bland elevernas uppfattningar kring sitt skrivande?Studiens resultat visade att den skrivundervisning eleverna mötte i förskoleklassen skiljde sig markant åt beroende på metodval för skrivutveckling, vilket även kom att påverka elevernas inställning till sig själv som skrivande personer. Fyra stora skillnader framkom i elevernas uppfattningar kring skriftspråkshändelser, språkliga medvetenhet, samlärande och självförtroende. En likhet framkom kring elevernas önskemål av innehåll i deras texter. Min slutsats av detta examensarbete är dock att det inte är metodval och hjälpmedel som är främst avgörande för elevernas skrivutveckling utan att det snarare är den syn på lärande som undervisningen genomsyrar. De elever som ges möjlighet att i samlärande skriva och utvecklas i en textproducerande miljö fylld av meningsfulla och rika skriftspråkshändelser är de elever som också kommer längre i sin skrivutveckling i förskoleklassen.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur grammatikundervisningen kan se ut i årskurserna 2 och 5. Vi har även haft för avsikt att undersöka hur lärarna tolkar styrdokumenten och varför de anser att eleverna ska lära sig grammatik. Vi har genom metoderna kvalitativ intervju och observation genomfört vår empiriska undersökning. Sammanlagt hade vi åtta informanter varav fyra lärare undervisade i åk 2, övriga fyra i åk 5. Vi har valt att dela in informanterna efter funktionaliserad, polariserad och formaliserad syn på grammatikundervisning. Resultatet visar att fyra av informanterna som hade en polariserad syn på grammatikundervisningen, två hade en funktionaliserad syn, medan två informanter hade en formaliserad syn. Informanternas främsta argument för att undervisa i grammatik var att utveckla elevernas skriftspråk och förbereda dem inför kommande studier. Av deras tolkning av kursplanerna framgick att det främsta motivet de hittade var utveckling av skriftspråket. Våra slutsatser är att grammatikundervisningen i skolans tidigare år är på väg att förändras. Vi påvisar även de gränser som existerar mellan grammatikforskning, verksamma lärare, och läromedelsframställning och belyser den problematik som uppstår därav.