Kommunikation och språk är väsentligt för alla sociala sammanhang, så även i förskolan där barn ska få tillgång till kommunikativ och språklig stimulans. Hur förskolor arbetar med kommunikation och språk kan däremot variera eftersom arbetssätt behöver utgå från den specifika förskolan och barngruppen. Vad barnen får möjlighet att möta är samtidigt beroende av förskollärares värderingar och förhållningssätt vilka kan speglas i deras arbete med barnen. Om barnen inte får tillgång till kommunikativa och språkliga sammanhang som stöttar deras förmåga kan barn hamna i språklig sårbarhet. Det behöver skapas förutsättningar i barns omgivning där förskollärares arbete är av väsentlig betydelse för att förebygga att barn hamnar i språklig sårbarhet.   Syftet är att undersöka hur fem förskollärare uppfattar sitt arbete med kommunikation och språk för alla barn i förskolans olika lärmiljöer. Examensarbetet har baserats på en kvalitativ metod där förskollärare har intervjuats från tre olika förskolor i Halmstad kommun. Studien vilar på en fenomenografisk ansats där tematisk analys har använts vid bearbetning och analys av den insamlade empirin.  Studiens resultat visar att kommunikation och språk är viktigt för förskollärarna även om deras arbetssätt kan skilja sig åt. Det som är gemensamt för respondenterna är betydelsen av att skapa möjligheter, trygga relationer och mötesplatser för barn så att bans kommunikation och språk kan utvecklas. Kommunikation och språk kan uppfattas på många olika sätt där både verbal och icke-verbal kommunikation behöver tas hänsyn till.

No description available.

No description available.

Studiens syfte var att synliggöra ett möte med språklig sårbarhet i skolan och de pedagogiska anpassningar som vidtas för att underlätta mötet med miljön. I denna studie blir det tydligt hur viktigt positiva förväntningar på elever är liksom ett välfungerande samarbete mellan speciallärare/specialpedagog och övriga pedagoger. Kompetensen kring språklig sårbarhet och språkutvecklande arbetssätt måste höjas. Genom formativ bedömning kan flera områden stärkas i såväl undervisningens kvalitet som kunskapsutvecklingen hos eleverna. Genom att stärka den metakognitiva förmågan och använda formativ bedömning på rätt sätt kan även elever i svårigheter förbättra sina prestationer och självkänsla. Åtgärsprogram kan vara ett värdefullt redskap, om de hålls levande och aktuella genom kontinuerliga utvärderingar. Ytterligare en förutsättning för att dokumentet ska hållas levande är involverandet av all personal vid såväl framtagandet som utvärdering.Eleven i fallstudien har fått diagnoserna generell språkstörning och dyslexi och med svårigheter inom språkförståelse, ordförråd, uttal, egen uttrycksförmåga, läs- och skrivförmåga samt arbetsminne. Det senaste åtgärdsprogrammet utgår till största delen från logopedens rekommendationer och är nästintill identiskt med det föregående. Insatser utifrån åtgärdsprogrammen har genomförts, men inte lett till kontinuerliga sådana och de flesta insatser har skett via specialpedagog. Anpassningar i klassrummet för eleven och kompensatoriska hjälpmedel används. Pedagogernas förväntningar på eleven är låga och de tror inte att hen kommer att uppnå kunskapskraven. Eleven har inte heller involverats i sina mål. Pedagogerna har fått stöd av vårdnadshavare och handledning av kommunens resurscentrum.Det är i miljön svårigheter uppstår, det är där den språkliga sårbarheten blir märkbar. Ett relationellt förhållningssätt bejakar detta utan att se eleven som ett problem. Genom att öka medvetenheten kring vilket förhållningssätt som präglar verksamheten kan lärandet bli effektivare då fokus istället läggs på miljön och vilka förändringar som kan ske där istället för att eleven ska ändra sig.Alla som möter språklig sårbarhet måste vara insatta och samspelta för att skapa goda förutsättningar för alla elever. Genom formativ bedömning med fokus på mål kan den metakognitiva förmågan stärkas. Genom att tydliggöra målen och göra vägen klar för eleven vart den ska och hur den ska ta sig dit har en bra grund lagts för fortsatt lärande. Eleven måste få veta var den befinner sig i förhållande till målen då den inte ska behöva gissa vart den ska eller vad nästa steg är. Formativ bedömning är till för alla såväl lärare som speciallärare/specialpedagoger och viktigt att ta till sig av. Därtill kommer lärares förväntningar på eleverna. Höga förväntningar gynnar skolframgång och elevernas väg mot kunskapskraven. Låga förväntningar riskerar att ge motsatt effekt.Denna tydlighet med mål och återkoppling borde i allra högsta grad även gälla åtgärdsprogram. Tydliga mål vägleder pedagogerna i sitt arbete med insatser och anpassningar av miljön. Samarbetet mellan speciallärare/specialpedagog och övriga pedagoger är också en förutsättning för ett aktualiserat och levande dokument. Det måste finnas en återkommande dialog om hur arbetet fortskrider och hur det ska gå vidare. Speciallärare och specialpedagoger har ett stort ansvar för att dels göra åtgärdsprogram levande, dels att forma verksamheten för att präglas av såväl ett relationellt förhållningsätt som positiva förväntningar.

Förväntat kunskapsbidragGenom att ta del av elevernas egna berättelser om språkstörning relaterat till skolbyte samt lärande så får vi möjlighet att höra deras röster kopplat till forskningsområdet. Vidare är det viktigt att belysa övergången från specialskola med inriktning grav språkstörning till gymnasieskola. Skolpersonalen belyser vilka behov skolan ställs inför och hur de kan rusta för att möta upp målgruppen vid övergången. Syfte och frågeställningarSyftet med uppsatsen var att samla information om hur elever med språklig sårbarhet och mottagande skolors personal har upplevt skolövergången från specialskola till gymnasieskola. Frågeställningarna täcker in empirin i studien och genom att ställa dem i relation till de specialpedagogiska perspektiven och Vygotskijs sociokulturella teori genomfördes analyser samt slutsatser drogs baserade på resultatet. Syftet var att bidra med nya aspekter kring språklig sårbarhet kopplat till lärande på individ, grupp, skol samt organisationsnivå. Vad berättar eleverna om i sin dokumentation inför gymnasiestart? Vad framkommer i elevernas berättelser som betydelsefullt kring övergången från specialskola till gymnasieskola avseende lärande och socialt samspel relaterat till språklig sårbarhet? Vad berättar den mottagande skolpersonalen om hur de upplever att eleverna är rustade för att kommunicera och förmedla de anpassningar och metoder som gynnar dem i deras lärande i den nya skolformen? Vilka anpassningar eller pedagogiska strategier har den mottagande skolan genomfört för att gynna elevernas lärande? Vad visar resultatet i jämförelse med den tidigare forskningen samt den teoretiska ansatsen i uppsatsen?TeoriUppsatsen tar sin ansats i det sociokulturella perspektivet samt de specialpedagogiska perspektiven. Detta innebär att elevernas skolövergång samt lärandeprocess kan belysas med hjälp av flera olika perspektiv. Elever med språklig sårbarhet och skolpersonalens upplevelser kan med hjälp av perspektiven betraktas genom berättelser om kommunikation, socialt samspel,proximal utvecklingszon och kontext men även utifrån delar och helhet, så som individ, grupp, skola och organisationsnivå.MetodStudien är en kvalitativ studie med narrativ ansats. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom elevdokumentation, elevberättelser samt intervjuer med skolpersonal. Vid intervjuerna användes en intervjuguide och eleverna hade tillgång till Symwriter text (bildstöd) under våra samtal. Berättelserna och intervjuerna transkriberades. Elevdokumentationen analyserades. Elevdokumentationen, det inspelade materialet och texterna användes sedan som underlag till resultat och analys.ResultatResultatet visar att bara några av eleverna har förmedlat sina behov muntligt i mötet med den mottagande skolans personal vilket kan bero på att alla gymnasieskolor helt enkelt inte frågat efter elevernas berättelser eller att relationer tar tid att bygga upp och undersökningen genomfördes i anslutning till skolstarten. Eleverna uttrycker alla i sina berättelser en nervositet inför gymnasiestarten och är enligt tidigare forskning mer utsatta än andra jämnåriga kamrater vad gäller det sociala samspelet eftersom de har en språkstörning vilket medför ett behov av stöd. Överlämningsprocessen har sett olika ut på de tre gymnasieskolorna. Utifrån den teoretiska ansatsen som bygger på de specialpedagogiska perspektiven kan vi se att eleverna får olika bemötande utifrån den mottagande skolans perspektiv. Elevernas behov relaterat till den omgivande miljön kan tolkas utifrån fyra olika nivåer: individ, grupp, skola och samhälle. Förutom att ta emot skriftlig och muntlig information från specialskolan mötte en av skolorna även eleverna i samtal och lyssnade på deras berättelser vilket gynnar målgruppen bäst. Vidare gav två av skolorna efter mottagande av eleven ett personligt stöd i sociala och pedagogiska processer medan den tredje skolan inte erbjöd detta stöd vilket resulterade i att eleven inte kom till skolan mer än vid några enstaka tillfällen. En av skolorna hade inte anpassat undervisningen på ett särskilt sätt för elever med språklig sårbarhet utan de hade istället anpassat undervisningen utifrån alla elevers behov. Undersökningen visar även att skolpersonalen bör fundera över hur de uttrycker sig om och till elever med språklig sårbarhet då det är viktigt att möta ungdomarna med respekt och tillförlit om elevernas självbild inte stämmer överens med vuxenvärldens. I resultatdelen utgår vi från Vygotskijs sociokulturella teori, då vi presenterar olika samspelssituationer.ImplikationerDet är viktigt att personalen som möter eleverna ha den kompetens som krävs för att möta upp de behov som kan uppstå i lärandesituationer men de ska även kunna koppla teori till praktikutifrån att eleverna är individer och att språkstörningen är föränderlig då den påverkas av kontexten eleven befinner sig i. Det är även viktigt att personalen är medveten om de specialpedagogiska glasögon de väljer att ta på sig i mötet med elever med språklig sårbarhet. Detta för att de ska kunna se olika orsaks- och konsekvenssamband, samt kunna se att individ, grupp, skola och samhälle inte verkar isolerade utan är beroende av varandra. En specialpedagogisk slutsats är att specialskolan och gymnasieskolan bör utveckla ett ökat samarbete för att med gemensam teoretisk och praktisk erfarenhet skapa en ännu mer gynnsam lärandemiljö för elever med språklig sårbarhet vilket pekar på ett ökat behov av att utveckla övergången till gymnasieskolan.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares beskrivningar av hur de arbetar språkutvecklande i förskolan. Studiens teoretiska utgångspunkter är det sociokulturella och relationella perspektivet. Studiens forskningsfrågor besvarades genom en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer användes. Den insamlade datan analyserades utifrån studiens teoretiska utgångspunkter samt tidigare forskning. Resultatet visar att samtliga förskollärare beskriver att de arbetar språkutvecklande på förskolorna men strategierna som användes skilde sig åt mellan förskolorna. Resultatet visar dock att alla förskollärare är eniga om att TAKK (Tecken som stöd och kompletterande kommunikation) och visuellt stöd är avgörande faktorer i ett språkutvecklande arbete som inkluderar alla barn. Aktivt närvarande pedagoger i förskolan är väsentliga för möjligheten till att främja alla barns kommunikation och interaktion med andra barn.

Ekstrand, Anne (2016). ”Det brukar vara jag som inte pratar…jag vet inte, jag bara sitter”- Ett arbete om muntlig kompetens i en årskurs tre. Speciallärarprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp.Att kunna kommunicera muntligt är allt viktigare både i studier och yrkesliv. Att tala och göra sin röst hörd inför klasskamrater och lärare kan upplevas på många olika sätt av elever, alltifrån glädje för att få visa vad man kan till oro och tystnad. Förhoppningsvis kan den här studien bidra till en ökad förståelse för hur elever kan uppleva talsituationer i skolarbetet vilket möjliggör vidare studier för att ta reda på orsaker och därmed ge underlag för ett mera explicit arbete med att utveckla elevers muntliga kompetens. I denna studie har jag undersökt hur lärare i en årskurs 3 arbetar med att utveckla muntlig kompetens samt hur elever och lärare upplever arbetet och elevernas utveckling. Specifikt har studien försökt belysa•vilka metoder och arbetssätt som används för att utveckla elevers muntliga kompetens•vilket stöd eleverna får i att utveckla sin muntliga kompetens, särskilt med tanke på elever i språklig sårbarhet•hur lärarna respektive eleverna upplever att den muntliga kompetensen utvecklas.Flera teorier pekar på att lärandet är beroende av språk och kommunikation. Det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen och behovet av stöttning, ”scaffolding”, för att nå upp till den högre nivån utgör en grund för arbetet. I samband med diskussioner om muntliga kompetensen är också retoriken en utgångspunkt och ett medel för vidare utveckling av förmågan till muntlighet.Studien har genomförts med hjälp av intervjuer med elever och lärare i klassen. Intervjusvaren har sedan analyserats och grupperats i olika områden, teman, som redovisas och diskuteras vidare. Resultaten visar relativt tydligt att det är tre områden som är viktiga för att utveckla elevernas muntliga kompetens; stöd och återkoppling, allas delaktighet samt klassrumsklimatet. Grupparbeten används ofta som medel för att utveckla muntlig kompetens, men det skulle kunna utvecklas ytterligare genom att mera strukturerat inkludera t.ex. retoriska grundregler. Det framkom att många elever upplevde stress och oro inför de muntliga redovisningarna. Andra studier visar att detta kan följa med långt upp i åldrarna. Specialläraren i samarbete med specialpedagogen skulle i detta sammanhang kunna driva ett utvecklingsarbete på skolan inom just språkinriktad undervisning i alla ämnen med fokus på den muntliga kompetensen. I utarbetandet av en plan för detta lyfts till exempel didaktiska och pedagogiska frågor i bland annat kollegiala diskussioner.Nyckelord: Grupparbete, kommunikation, muntlig kompetens, muntlig presentation, språklig sårbarhet

Sammanfattning /Abstrakt Andersson, Jenny och Mattsson Josefine (2023) Språket som nyckel: en studie i hur fyra mellanstadielärare undervisar om ämnesord i sina respektive ämnen, med fokus på språkstörning och språklig sårbarhet. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp Förväntat kunskapsbidrag   Vi hoppas att vår studie kan bidra med kunskap om hur några lärare tänker om språkutvecklande undervisning och hur explicit undervisning av ord och begrepp kan stötta elever i deras kunskaps- och ordförrådsutveckling. Vår förhoppning är att väcka medvetenhet om detta viktiga, men komplexa område, samt få fler pedagoger att reflektera över i vilken mån de själva arbetar språkutvecklande. Vi hoppas även skapa en dialog bland pedagoger runt detta, så att man kan hämta inspiration och lära av varandra i ett kollegialt samarbete. Att tänka tillsammans runt vilka språkliga krav undervisningen ställer och vilka utmaningar detta skapar, både för språkligt sårbara elever och för deras lärare är viktiga diskussioner som behöver lyftas till ytan på både individ-, grupp- och organisationsnivå. Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur fyra mellanstadielärare  beskriver att de arbetar med ämnesspecifika begrepp utifrån hur deras undervisningspraktiker ser ut. Vi vill även bidra med kunskap om deras erfarenheter av språkutvecklande arbete, med fokus både på elever med diagnosen språkstörning, men även på elever som av annan anledning befinner sig i språklig sårbarhet.    Frågeställningarna vi utgår från är: Hur säger lärarna att de arbetar språkutvecklande för att stötta språkligt sårbara elever? Vilket stöd upplever lärarna att de får i det arbetet?  Vad ser de för vinster och utmaningar i det språkutvecklande arbetet? Teori Vi har i vår studie utgått ifrån Vygotskijs sociokulturella teori (1935/2010). Utöver denna teori belyser vi även vårt resultat utifrån flera specialpedagogiska perspektiv, som det kategoriska, det relationella och dilemmaperspektivet (Nilholm, 2005). Detta för att skapa en så komplett bild som möjligt av hur lärarna tänker i sitt språkutvecklande arbete och i vad de grundar sina beslut. Metod Vi har använt oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer (Bryman, 2018). Dessa planerades och strukturerades utifrån observationer, vilka genomfördes hos samtliga utvalda lärare. Observationerna användes enbart som ett arbetsmaterial som stöd för att kunna planera och genomföra intervjuerna. Valet av semistrukturerade intervjuer gjordes för att i intervjusituationerna förse oss med en flexibilitet som möjliggjorde användandet av följdfrågor då respondenternas svar gav information vi önskade fördjupa oss i.  Resultat Studien visade att samtliga respondenter såg vinster med att arbeta språkutvecklande och att de använde sig av olika stödstrukturer för att kunna arbeta på detta sätt. De förefaller däremot luta sig mot olika specialpedagogiska perspektiv, vilket bland annat påverkade deras sätt att se på kunskapsuppdraget, lektionsupplägg, eleverna och synen på vem som skulle genomföra arbetet med elever i språklig sårbarhet. Två av lärarna förefaller ha ett relationellt synsätt och två ett mer kategoriskt. Perspektiven gick inte att relatera till kön, arbetslivserfarenhet eller de respektive skolas kunskapssyn, då båda perspektiven representerades oavsett detta.  Specialpedagogiska implikationer Specialläraren har en betydande roll i hur skolorna arbetar språkutvecklande. Vi behöver stötta läraren i det språkutvecklande arbetet och tillgodose eleverna med ett varierat och tydligt arbete med språket i fokus. Lärarna behöver få handledning och fortbildning hur de kan arbeta med elever i språklig sårbarhet för att elevernas kunskapsutveckling ska bli så optimal som möjligt. Som speciallärare känns det också viktigt att belysa de olika specialpedagogiska perspektiven för lärarna. Detta för att skapa en medvetenhet om ur vilka olika perspektiv man kan se på och använda sig av specialpedagogiken, samt vilka olika effekter de olika perspektiven kan få på verksamheten.

The purpose of this study was to identify the language-supporting methods and tools employed by primary and middle school teachers to facilitate the language and knowledge development of their students. The research utilized a qualitative design, with semi-structured interviews conducted within four focus groups composed of two participants each. Selective coding was employed for data analysis, employing preselected categories. The findings indicated that a majority of the teachers sought assistance from special needs or special education teachers and requested support from native language instructors. Not all teachers exhibited confidence or familiarity with translanguaging as a method for reinforcing language skills.    Furthermore, none of the teachers demonstrated awareness regarding the potential benefits of inference training in enhancing reading comprehension among students diagnosed with autism spectrum disorder (ASD). Teachers who had received training in language development, had experience in teaching Swedish as a second language, or had personal experience with acquiring Swedish as a second language reported a greater inclination towards adopting a multimodal teaching strategy. Notably, teachers specifically working with ASD students reported limited utilization of visual aids and demonstrated a reduced tendency to minimize classroom distractions compared to their counterparts.

Barn i språkliga svårigheter kan ha svårt att lära sig ett främmande språk, i synnerhet engelska med sin djupa ortografi. De kan stöta på dessa hinder utifrån svårigheter på sitt modersmål. Samtidigt är problemet att det finns för lite tid för inlärning, tiden för engelskundervisning är begränsad i skolan. Mot bakgrund av detta ville vi undersöka hur undervisningen i engelska kan tillgängliggöras för elever i språklig sårbarhet och vilka svårigheter som kan uppstå men även vad som fungerar. Vi har därför genomfört intervjuer med lärare i syfte att undersöka hur lärare kan undanröja hinder och göra engelskundervisningen tillgänglig för elever i språklig sårbarhet. De intervjuade lärarna lyfte fram de svårigheter som de har uppmärksammat. De menade att det handlar om alltifrån språkängslan till hur delaktiga eleverna är under lektionerna. I resultatet framkom att eleverna upplevs som osäkra gällande uttal och stavning samtidigt framkom att uttalsträning inte får så stor del i undervisningen som stavning får. Flera av lärarna framhöll även tidsaspekten som ytterligare en påverkansfaktor vilken kan vara svår för dem att förhålla sig till. För att tillgängliggöra undervisningen och undanröja de faktorer som kan utgöra ett hinder för lärandet uttrycker lärarna vikten av tydliga stödstrukturer för innehåll och arbetssätt. De lyfter vikten av anpassning av undervisning och material utefter elevernas behov samt gruppens betydelse och vikten av goda relationer och trygghet. Detta kan i slutändan gynna alla elever.