No description available.

“De konflikt-gestaltade partiledarna” är en kvantitativ innehållsanalys av Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladets gestaltning av Stefan Löfven, Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson den sista veckan innan riksdagsvalet 2018. Studien fokuserar på förekomsten av konflikt-gestaltning och typ av tonalitet. Syftet med studien är att undersöka hur gestaltningen yttrar sig och vilka likheter och skillnader som finns mellan de tre partiledarna och mellan de fyra tidningarna. De teorier och tidigare forskning studien utgår ifrån är teorierna dagordningsteorin och gestaltningsteorin samt forskning om tabloidisering, partipress, political bias, nyhetsvärdering och nyhetsurval. Dessa teorier och tidigare forskning hjälper studien att förklara och förstå de val tidningarna gör när de gestaltar partiledarna. Vart fjärde år är det riksdagsval i Sverige. 2018 års riksdagsval blev ett utav de jämnaste valen i svensk historia. Tidigare forskning visar att medier har stor makt över vad medborgare anser vara viktigt och vad medborgare har för bild av det politiska samhället. Vilken typ av bild det svenska folket fick av Stefan Löfven, Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson i de största svenska tidningarna inför valet är därför viktigt att undersöka. Resultatet av studien visar att det förekommer mycket konflikt-gestaltning och negativ tonalitet i de texter i tidningarna där de tre partiledarna nämns. Kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen använder sig av mer negativ tonalitet än vad morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet gör. Tidningarna skiljer sig även åt vad gäller vilken person de fokuserat på den sista veckan innan valet. Stefan Löfven är huvudfokus i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och Jimmie Åkesson är huvudfokus i Aftonbladet och Expressen. Resultatet mellan de tre partiledarna har inte lika stora skillnader. Det man dock kan konstatera är att Stefan Löfven nämns mer i texter med positiv och balanserad tonalitet än de andra två partiledarna. Jimmie Åkesson nämns något mer i texter med negativ tonalitet. Slutsatserna i studien är att det råder stora skillnader mellan morgon- och kvällstidningarna. Detta speglar den tidigare forskningens slutsatser kring tabloidisering, olika styrfält och partipress. / "The conflict-framed party-leaders" is a quantitative content analysis of Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet's framing of Stefan Löfven, Ulf Kristersson and Jimmie Åkesson the last week before the general election in Sweden 2018. The study focuses on the occurrence of the conflict-frame and type of tonality. The purpose of the study is to investigate how the framing looks and what similarities and differences that exist between the three party-leaders and between the four newspapers. The theories and previous research this study is based on is the framing theory, agenda-setting theory and research about tabloidization, party press, political bias and news selection. These theories and previous research help the study to explain and understand the choices the newspapers make when framing the three party-leaders. Every fourth year there is a general election in Sweden. The 2018 general election became one of the most even elections in Swedish history. Previous research show that media have great power over what citizens consider to be important and what kind of image citizens have of the political society. What kind of image the Swedish people received of Stefan Löfven, Ulf Kristersson and Jimmie Åkesson in the largest newspapers before the election is therefore important to analyze. The results of this study show that the conflict-frame and negative tonality generally occurs a lot in the framing of the three party-leaders. Aftonbladet and Expressen use more negative tonality than Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet. The newspapers also differ in terms of which person they focused on the last week before the election. Stefan Löfven is the main focus in Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet, and Jimmie Åkesson is the main focus in Aftonbladet and Expressen. The results between the three party-leaders do not have as much differences as the newspapers. What we can note however, is that Stefan Löfven is mentioned more in texts with positive and balanced tonality than the other two party-leaders. Jimmie Åkesson is mentioned a bit more in texts with negative tonality. The conclusions of this study are that there are major differences between the newspapers. This reflects the findings of the previous research on this subject.

Denna uppsats analyserar två tal av Sveriges statsminister Stefan Löfven; det ena från Socialdemokraternas partikongress 2015 och det andra från Almedalen samma år. Syftet är att ge en inblick i hur visioner för framtiden uttrycks av en samtida högt uppsatt politiker och att undersöka om det finns några skillnader i hur dessa visioner uttrycks beroende på om talaren i första hand vänder sig till sitt eget parti eller till en bredare opinion. Uppsatsen lyfter fram tre olika aspekter av politiska visioner (praktiska, utopiska och imaginära) och analyserar talen med fokus på dessa. Detta kombineras med en retorisk situationsanalys som syftar till att belysa och förklara skillnader i hur visionerna uttrycks i de två talen. Resultatet visar att de visioner som Löfven uttrycker i båda talen lägger ett större fokus på att lösa omedelbara praktiska problem än att bygga ett framtida samhälle. Det framkommer även att talet från partikongressen mer tydligt kopplar visionerna till socialdemokratin som ideologi än vad talet i Almedalen gör. / This thesis analyses two speeches by the Swedish prime minister Stefan Löfven; one from the Swedish Social Dmocratic Party's congress in 2015 and the other from Almedalen week the same year. The purpose is to provide insight into how visions for the future are expressed by a contemporary high-profile politician and to explore if there are any differences in how these visions are expressed depending on whether the speaker is primarily adressing his own party or a broader public. The thesis features three different aspects of political vision (practical, utopian and imaginary) and anyses the speeches focusing on these. This is combined with an analysis of the rhetorical situations, intended to highlight and explain differences in how the visions are expressed in the two speeches. The results show that the visions expressed by Löfven in both speeches tends to focus more on solving immediate problems than buildning a future society. The thesis also reveals that the speech from the congress connects the expressed visions to social democratic ideology more clearly than the speech from Almedalen Week does.

Denna uppsats undersöker hur två svenska partiledare, Stefan Löfven och Annie Lööf, använder sig av det sociala mediet Instagram under en sexmånadersperiod före riksdagsvalet 2018. Genom en kvantitativ innehållsanalys undersöktes uttrycken för hur Löfven och Lööf hanterade den allt mer diffusa gränsdragningen mellan privatliv och politik. I relation till denna gränsdragning undersöktes vad för material de publicerade utifrån de kommunikativa funktionerna broadcasting, mobilization, hybridity, och personalization. Därtill analyserades vad för bild av sig själva partiledarna presenterade av sig själva utifrån Erving Goffmans dramaturgiska skola och teorier kring självrepresentation och icke-verbala signaler. Det studien fann var att det största fokuset hos båda partiledarna låg på politik och arbetsrelaterat innehåll men att personliga inslag integrerades i stor utsträckning i materialet. Gränserna mellan privat och arbetsliv var otydlig hos båda och deras privatliv användes för att definiera dem som individer. Det framkom dock stora skillnader mellan partiledarna i hur partiledarna använde mediet där Annie Lööf använde det på ett mer interaktivt och personligt sätt via sitt sätt att framställa sig själv.

Syftet med studien var dels att studera och jämföra hur politiker går tillväga för att övertyga väljarna att rösta på deras parti och dels att sätta uppfattningen om att politiker är dåliga på att svara på frågor och ofta avbryter en talare på sin spets genom att analysera avbrott och svar och icke-svar. Mer specifikt är det partiledarna för de största riksdagspartierna Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M) som analyserats och jämförts. Tv-debatterna är från riksdagsåren 2012-2014 som är en intressant period i svensk politik då 2014 var ett supervalår med såväl europaparlamentsval som riksdagsval. För att få svar på frågeställningen om politikernas väg till övertygelse har jag använt metoden retorikanalys med utgångspunkt i partesläran, den retoriska arbetsprocessen. För att analysera den andra frågeställningen användes en samtalsanalytisk ansats, då avbrott, svar och icke-svar är viktiga delar i samtalsanalysen. Resultaten av retorikanalysen visade att på ett mer övergripande plan kan man, utifrån analysen dra slutsatsen att partiledarna använder många av de retoriska grepp som återfinns i partesläran. Även om det är svårt att sia om huruvida de har studerat retorik och har koll på begrepp inom retoriken, är det tydligt att de har en viss strategi för att övertyga väljarna att rösta på deras parti. Efter att ha gått in mer på djupet i partiledarnas retorik har jag kommit fram till vilka dessa strategier är och vilka retoriska grepp som de använder sig av. Utifrån parteläran har jag hittat aspekter som skiljer de båda partiledarna åt, hur de inleder, ger bakgrundsbeskrivningar, argumenterar och använder språket. När Löfven ofta inleder med något drastiskt, väljer Reinfeldt ofta att inleda med något aktuellt. Argumenten skiljer sig åt genom att Reinfeldt oftare argumenterar för sin egen politik medan Löfven med sin konfliktorienterade retorik inte sällan argumenterar mot alliansens politik. När det gäller Elocutio, stilen, språket och dess fyra dygder, att uttrycka sig korrekt, klart, konstfullt och passande har det visat sig att Reinfeldt uppfyller dessa dygder i större utsträckning än vad Löfven gör. Samtalsanalysen visade att det låg en sanning i uppfattningen att politiker ofta på olika sätt kringgår att svara på en fråga och avbryter såväl andra politiker som journalister. Nära hälften av frågorna besvarades inte och båda politikerna hade en tendens att avbryta andra politiker, dock mer sällan journalister. Till sist sammanfattades slutsatserna och bland relationen mellan journalister och politiker diskuterades med slutsatsen att journalisterna har en stor makt i samtalen, en makt som de emellertid inte utnyttjar till fullo.

This study aims to show how much space Donald Trump and Stefan Löfven get in the digital edition of the Swedish tabloid Aftonbladet. To investigate this, a quantitative content study was used, counting the number of articles in which they appear between January 21st 2017 and July 21st 2017. In total 967 news articles were included in the study where articles appearing in the entertainment and sports section were excluded as well as editorials and columns.   In the articles we counted the amount of words and how long the quotes of the two persons were. We also counted how many articles in which both Donald Trump and Stefan Löfven appear and how the quotes were distributed between them. To count the articles we created a coding scheme with rules for interpretation.   The result of the study was that Donald Trump appeared more frequently in the tabloid than Stefan Löfven. This tells us that Aftonbladet priorities news about Donald Trump over news about Stefan Löfven which can be explained by globalisation, which is one of the theories used in this study, along with the theory of news values. However it was also clear that procentually Stefan Löfven was quoted more than Donald Trump. This can mean that even though globalisation brings nations across the world closer to each other, the physical distance still has a factor in what news sources appear in the news media.

The purpose of this essay is to examine and compare two different minority governments that have been ruling in Sweden since the one chamber parliament was introduced in 1971. This examination will be helpful to make conclusions about the political strategies that have been used during their time in the government. This essay will also try to answer why these strategies were used, if the motives were just tactical or if they were based on ideological theories. In this essay I will review and compare the government of Ola Ullsten from 1979 and the government of Stefan Löfven from 2014 to see if there are any similarities between their strategies and also what effects their time as prime ministers of Sweden have on the aspects of democracy and efficiency. Sweden is known for its negative parliamentarism which often generates weak minority governments and the cases of this study are examples of that. The question to be answered is wheater or not political strategy is absolutely necessary and a result of a selection system that forces politicians to use strategy to be able to rule or if political strategy is used as a weapon to maximize their self interests.

Sweden is considered prominent in gender equality issues. Despite that, Sweden was the last of the Nordic countries to have a female prime minister, and previous studies demonstrate that gender stereotypes remain. The aim of this thesis is to critically analyze how the former Prime Ministers – Magdalena Andersson, Stefan Löfven and Fredrik Reinfeldt – have been portrayed in Swedish newspapers from a gendered perspective. For the aim of the thesis were a gendered theoretical framework developed. A critical discourse analysis was conducted through a methodological framework developed based on Fairclough's three-dimensional model. The results demonstrate how all three of the former Prime Ministers are related to male norms in the portrayal of them in the newspaper articles. However, it differs between the former Prime Ministers in how the male attributes are ascribed to them and if the attributes are considered positive or negative. Through these findings, it is concluded that the portrayal of Andersson does not follow the pattern shown by previous research of negatively portraying the politician from a stereotypical female perspective.

Denna undersökning har som syfte att analysera och jämföra Boris Johnsons och Stefan Löfvens tal till respektive nation gällande COVID-19 pandemin 2020. Med grund i en retorisk analys utmärks argumentationsmedlen ethos, pathos och logos samt stilfigurerna anafor, metafor och metonymi för att se vilka av dessa retoriska medel som dominerar i talarnas krisretorik. Resultatet visar att argumentationsmedlen ethos, pathos och logos används i båda talen men i olika omfattningar. Pathos dominerar i Löfvens tal medan alla tre argumentationsmedel samspelar till samma grad i Johnsons tal. Resultatet visar även att alla tre stilfigurer används men att anaforen är mest framträdande i båda talen och förekommer betydligt oftare än metaforer och metonymier. Slutsatsen som dras är att ingen av dem använder sig av stilfigurer i någon högre grad vilket kan bero på att ett land i kris kräver seriös kommunikation utan utmålade ord och ledare som behöver vara tydliga och vara säkra på att alla som lyssnar förstår. Undersökningen visar att Löfven använder sig mest av pathos medan Johnson balanserar alla argumentationsmedel i samma utsträckning.

The purpose of this essay is to determine how the two former prime-minister of Sweden Olof Palme and Stefan Löfven speak of economic equality in their proclamations of government. Furthermore the essay investigates if there has been a shift in socialist ideology between the two prime-ministers from reformist socialism towards the third way. To investigate this the essay analyzed proclamations of government using ideology analysis to find how they spoke of economic equality. Ideal-types were also used to find if parts of their proclamations of government were closer to reformist socialism or third way socialism. In short the essay concluded that both prime-ministers spoke extensively of economic equality, Palme more so than Löfven, furthermore I found that Löfven cloud be considered closer to third way socialism in the area of economic equality. This study is an addition to the field of study on economic equality and the shift towards third way socialism among social democratic parties in Europe.