Strandskydd berör många då det är populärt att bygga och vistas vid vatten. Reglerna kring strandskydd finns i 7 kap. Miljöbalken. Det generella strandskyddet innebär ett förbud mot att uppföra nya byggnader eller ändra byggnaders användning 1inom 100 m från strandlinjen, både vid havet och mindre vattendrag. Det är inte heller tillåtet att utföra större grävningsarbeten eller något annat som väsentligen påverkar livsvillkoren för djur och växter vid strandlinjen. Då strandskyddsfrågan under många år diskuterats och debatterats, genomfördes år 2009 en lagändring som innebar flera förändringar. En viktig nyhet i och med lagändringen är att kommunerna numera har i uppgift att besluta om strandskyddsdispenser, tidigare var det länsstyrelsen som hade det ansvaret (Naturvårdsverket och Boverket, 2009. s. 13). Vissa kommuner hade redan tidigare delegation för att besluta om strandskyddsdispenser, medan andra inte hade det. Dispens från strandskyddet kan lämnas om vissa, lagstadgade skäl är infriade och strandskyddets syften inte motverkas (Naturvårdsverket och Boverket, 2009. s. 34-35). Länsstyrelsens roll i och med lagändringen blev, förutom att besluta om dispenser i vissa skyddade naturområden, även att granska och besluta om att eventuellt överpröva kommunernas dispenser (Naturvårdsverket och Boverket, 2009. s. 13). Detta innebär en typ av två-stegssystem där länsstyrelsen kontrollerar att kommunerna tillämpar lagstiftningen på ett korrekt sätt. Kommunerna skickar alla dispenser vidare och inom tre veckor från att ärendena inkommit till länsstyrelsen ska de sedan besluta om överprövning ska ske eller inte. Överprövning blir aktuell om skäl för dispens inte finns eller om brister i kommunens hantering kan misstänkas ha påverkat utgången av ärendet. Syftet med den här uppsatsen är att studera hur många strandskyddsdispenser länsstyrelserna överprövar, hur många som upphävs samt hur långa handläggningstiderna är för överprövningsärenden. Hur många ärenden som överprövas och upphävs varierar stort mellan de olika länen. I några län upphävdes alla beslut som överprövades under 2010, medan det i andra län endast var en mindre del av de överprövade besluten som sedan upphävdes. Vad detta beror på har jag inte vidare undersökt, men i vissa län verkar de anställda på länsstyrelsen överpröva ett beslut endast om de är i princip säkra på att de ska upphäva kommunens beslut, medan det i andra län överprövas många fler än vad som sedan upphävs. I mitt arbete har jag varit i kontakt med anställda på länsstyrelserna i Norrbotten och Örebro, som är de två län med högst andel överprövade ärenden. Detta för att försöka få klarhet i vad som ligger bakom de höga siffrorna. Jag har kommit fram till ett antal faktorer som kan spela in, bl.a. kvalitén på kommunens beslut, vilken typ av ärenden det gäller och hur noggrann länsstyrelsen är i sin granskning och tillämpning av lagen. För att få en uppfattning om handläggningstiderna skickade jag en e-postenkät till samtliga länsstyrelser. I många fall är de genomsnittliga handläggningstiderna kortare än 3 månader, men i vissa län finns ärenden som är mer än 12 månader gamla. Det är intressant att se detta ur den sökandes perspektiv. Är det rimligt att få vänta upp till ett halvår eller till och mer ett år på ett myndighetsbeslut när man redan fått ett preliminärt besked om dispens från strandskyddet? Som en jämförelse kan nämnas att ärendetiden för bygglovsärenden har begränsats till 10 veckor i nya Plan- och bygglagen (SFS 2010:900).

I Sverige finns inget krav på bygglov vid uppförande av en komplementbyggnad på fastighet med en- och tvåfamiljshus. Det förekommer många lagar och lagrum där komplementbyggnader omskrivs, men att tillämpa dessa i verkligheten anses till viss del vara svårare. När avstyckning av komplementbyggnad sker inom strandskyddat område ska förrättningslantmätaren avgöra hur stor påverkan förrättningen har på strandskyddslagstiftningen. Lagstiftningen anses svårtolkad när det gäller avstyckad komplementbyggnad både inom och utanför strandskyddat område. Detta kan leda till oklarheter kring vilka tillstånd som egentligen krävs samt att lantmäterimyndigheten, länsstyrelsen och byggnadsnämnden inte alltid är överens om vad som faktiskt är möjligt att genomföra. Därför ska frågan “Hur ser lagstiftningen ut och vilka tillstånd krävs när komplementbyggnad avstyckas inom och utom strandskyddat område?” utredas i detta examensarbete. Syftet med detta arbete är att undersöka hur denna problematik kan förenklas för att bespara både lantmäterimyndigheten samt sakägare tid och ibland även kostnader. Dessutom önskas det klargöras vilka regler och principer som gäller då en komplementbyggnad avstyckas som ligger inom strandskyddat område då detta idag anses tvetydigt enligt lagstiftningen. Målet med detta arbete är att bidra till ytterligare kunskap kring ämnet och genom det besvara frågor som idag förekommer gällande komplementbyggnader samt försöka finna ett enklare förhållningssätt kring information huruvida dessa problem ska lösas. I studien har både kvantitativa och kvalitativa metoder använts. Nio intervjuer med verksamma inom området har genomförts där majoriteten bekräftade att det förekommer dilemman i dessa frågor. Vidare har fem förrättningsakter och åtta domar studerats, sammanfattats och sedan analyserats. I slutsatsen fastställs att problematiken kring lagstiftningen har funnits länge och fortfarande finns. Det förekommer efterfrågan kring tydligare lagstiftning med önskan om att det ska underlätta för både verksamma och fastighetsägare. Lagstiftning och olika intressen mellan myndigheter samt bristfälligt samarbete försvårar i vissa fall processen ytterligare.

The purpose of this study is to investigate how the municipality Örnsköldsvik is working with rural development as a whole and in the four geographical BYGDSAM-areas. The study will also investigate how the outcome of the municipality’s designated areas for exemption of the shoreline protection, also called rural development in shoreline locations, has developed within the last ten years. To do this a qualitative study has been done in form of six interviews. Four of the respondents are representants for each BYGDSAM-area and two respondents represents the municipality where one works with rural development and the other one works with rural development in shoreline locations. The municipality Örnsköldsvik is working with rural development from several different approaches. They have a rural development strategy as an addition to their overview plan, they also have a thematic supplement for rural development in shoreline locations. BYGDSAM – the country in collaboration was formed in 2017 as a long-term solution for the rural development on the countryside. Örnsköldsviks municipality has a diversified land use with large nature resources and therefore also scattered rural problems. The rural countryside differs if the location is near the coastline and the city Örnsköldsvik or inland in the country. The inner parts of the municipality are facing problems like disused service in form of schools shutting down and a lack of nursing homes. The areas that are located near the coast and the city Örnsköldsvik are facing other problems like a lack of houses and plots to build on. These areas also have an increase in housing prices because they are more attractive to move to. One of the tools to work with rural development is – rural development in shoreline locations. This tool gives municipalities opportunity to point out areas in shoreline locations that are suitable for settlement. None of the respondents that was interviewed for the study could comment on that settlement had taken place within such an area during the last ten years in Örnsköldsviks municipality. But this tool in rural planning is complicated. The legislation that prevails now, makes it hard for municipalities in Sweden to point out areas where exemptions from the shoreline protection can be applied. The municipalities “must almost guess” where attractive areas for settlement is right now or are going to be in the future. The legalisation on shoreline protection applies to all water, without taking the locations diversity into consideration. In 2019 the government put down a suggestion saying that the shoreline protection should be rebuilt from the ground up. The survey was done in 2020 and the suggestion is going to be displayed in 2021. The changes were supposed to make development on the countryside easier, but what so far has been exhibited is that this may not be the case and therefore no major changes are expected to occur in the shoreline protection.

Denna uppsats undersöker möjligheterna att bilda kombinationsfastigheter inom strandskyddade områden. Strandskyddet begränsar möjligheten att bilda fastigheter och uppföra bebyggelse men i vissa undantagsfall kan fastighetsbildningsåtgärder tillåtas i strandskyddsområden. Högsta domstolen konstaterade i NJA 2022 s. 133 Mjösjön att det är svårt men inte omöjligt att bilda kombinationsfastigheter i strandskyddsområden. Den senaste tiden har det kommit flera intressanta rättsfall som rör strandskydd och fastighetsbildning. Syftet med uppsatsen är att utreda och analysera i vilka fall kombinationsfastigheter kan bildas i strandskyddsområden. Jag har använt Mjösjön och tio andra rättsfall som rör fastighetsbildning för att bilda kombinationsfastigheter inom strandskyddade områden. Utfallen i dessa rättsfall har varit väldigt olika men det verkar som att rätten är mer benägen att godkänna fastighetsbildningar om fastighetsägaren kan visa hur åtgärden kan främja platsens natur- och kulturvärden eller att risken för ökad privatisering är låg.

No description available.

Due to the popularity of settlement in coastal areas, measures need to be taken in the form of rules and guidelines for construction close to beaches in order to achieve a more ecologically sustainable construction and contribute to sustainable social development.In Sweden, shore protection is used, which aims to protect the public's access to shores, which the right public advocates according to Chapter 2. Section 15, The form of government. Today, shore protection is regulated in the Environmental Code (MB), and a general rule is that it must not be built within 100 meters from the shoreline on land and in water according to MB.A municipality can revoke shore protection if one of the particular reasons in chap-ter 7. Section 18c of the MB is fulfilled. Municipalities' decision on cancellation can be appealed to the County Administrative Board, then to the Land and Environment Court (MMD) and then to the Land and Environment Court of Appeal (MOD).The purpose of the study is to investigate what is considered valid and invalid rea-sons for cancelling shore protection in a detailed development plan, this through a legal case study. The goal is that this study will lead to more equitable and fair man-agement when repealing shore protection within the detailed development plan.A quantitative and qualitative analysis forms the basis of the results presented in this study. The quantitative method consists of categorization of detailed plans that are examined. Through this categorization, it can be deduced which reasons municipali-ties with different population conditions demand when cancelling shore protection within the detailed development plan. The detailed development plan study was de-limited to Ostergotland County at the beginning, after which the study was supple-mented with Kalmar County. It's because Ostergotland did not fill up the quota for the requested number of detailed plans. The qualitative method of the case study makes it possible for a report to clarify which reasons are legally sustainable based on the judgments that are being studied.The results highlighted by the study have shown that there are differences between the interval sizes, that is, that the municipalities interpret and handle the shore pro-tection legislation differently in connection with the shore protection being repealed within the detailed development plan. Thus, the County Administrative Board should check the municipalities more closely, as their task is to monitor the objec-tives of the shore protection. / På grund av den popularitet som råder vad gäller bosättning i strandnära områden behöver åtgärder vidtas i form av regler och riktlinjer vid byggnation nära stränder för att uppnå ett mer ekologiskt hållbart byggande och bidra till en hållbar samhälls-utveckling.I Sverige används strandskydd som syftar till att skydda allmänhetens tillgång till stränder vilket allemansrätten förespråkar enligt 2 kap. 15 § Regeringsformen. Idag regleras strandskydd i miljöbalken (MB) och en generell regel är att det inte får byggas inom 100 meter från strandlinjen på land och i vatten enligt MB.En kommun kan upphäva strandskydd om ett av de särskilda skälen i 7 kap. 18c § i MB är uppfyllda. Kommuners beslut om upphävande kan överklagas hos länsstyrel-sen, därefter vidare till mark- och miljödomstolen (MMD) och sedan till mark- och miljödomstolen (MÖD).Syftet med studien är att undersöka vad som anses vara giltiga och ogiltiga skäl till att upphäva strandskydd i en detaljplan, detta med hjälp av en rättsfallsstudie. Målet är att denna studie ska leda till en mer jämlik och rättvis hantering vid upphävande av strandskydd inom detaljplan.En kvantitativ- och kvalitativ analys ligger till grund för de resultat som presenteras i denna studie. Den kvantitativa metoden består av en kategorisering av detaljplaner som granskas. Genom denna kategorisering kan det utläsas vilka skäl kommuner med olika befolkningsförutsättningar yrkar på vid upphävande av strandskydd inom detaljplan. Detaljplanestudien avgränsades till Östergötlands län till en början, där-efter kompletterades studien med Kalmar län. Detta eftersom att Östergötland inte fyllde upp kvoten för det efterfrågade antalet detaljplaner. Den kvalitativa metoden av rättsfallsstudien möjliggör för en redogörelse som ska klargöra vilka skäl som är juridiskt hållbara utifrån de domslut som studeras.Det resultat som framhålls av studien har visat att det förekommer skillnader sinse-mellan intervallstorlekarna, det vill säga att kommunerna tolkar samt hanterar strandskyddslagstiftningen olika i samband med att strandskydd upphävs inom detalj-plan. Därmed bör Länsstyrelsen kontrollera kommunerna noggrannare eftersom att deras uppgift är att bevaka strandskyddets syften.

<p>Det har under senare år blivit mer och mer populärt att bosätta sig i närheten av vatten. Från mitten av 1990-talet och fram till 2005 ökade Sveriges befolkning med 170 000 invånare och av dessa var det motsvarande 97 % som bosatte sig i kustområden, det vill säga det område som ligger vid strandkanten och 5 km inåt land. Detta ökar belastningen på strandnära områden, men strandskyddet ger Sverige goda förutsättningar för att vara förberedda för detta. Lagar om strandskydd har funnits sedan 1940-talet och dess syfte är att säkerställa människors möjlighet att utnyttja allemansrätten, att skydda miljöerna i strandnära områden samt att skydda växter och djur i områdena. Naturvårdsverket konstaterade i början på 2000-talet brister i lagstiftningen. Bland annat tolkades lagen olika i olika kommuner samtidigt som gav lagen kommunerna otydliga riktlinjer att följa. Sedan den 1 juli 2009 finns en ny strandskyddslag som ger klarare riktlinjer än den gamla lagen. Det är därmed intressant att se hur kommunerna tror att deras samhällsplanering kommer att påverkas av den nya lagstiftningen. I detta arbete görs en jämförelse av hur nya strandskyddslagen påverkar arbetet i åtta kommuner i Värmlands län och Gävleborgs län. En enkät, bestående av en del med frågor kring den gamla lagstiftningen och en del med frågor kring den nya lagstiftningen, skickades till kommunerna. Resultatet från enkäten visar att kommunerna generellt sett är positiva till den nya lagen vilket mycket beror på att beslut kring strandskyddet framöver kommer att bli mer lokalt förankrade än tidigare. Kommunerna tror att antalet dispenser från gällande strandskydd inte kommer att ändras på grund av den nya lagstiftningen, men att de beslut som tas blir bättre förankrade än tidigare. En slutsats som kan dras från enkätundersökningens resultat är att kommunerna är olika väl insatta i den nya lagstiftningen, och att det finns en viss oro att den nya lagstiftningen kommer att innebära ett ökat arbete för kommunerna. En stor skillnad som enkätens resultat visar på är att Värmlandskommunerna är mer villiga att bebygga tidigare strandskyddade områden än vad de är i Gävleborgskommuner. Kommunerna i Värmland har många små samhällen dit de gärna vill locka nya innevånare, och det finns många attraktiva områden med närhet till vatten.</p>

Det har under senare år blivit mer och mer populärt att bosätta sig i närheten av vatten. Från mitten av 1990-talet och fram till 2005 ökade Sveriges befolkning med 170 000 invånare och av dessa var det motsvarande 97 % som bosatte sig i kustområden, det vill säga det område som ligger vid strandkanten och 5 km inåt land. Detta ökar belastningen på strandnära områden, men strandskyddet ger Sverige goda förutsättningar för att vara förberedda för detta. Lagar om strandskydd har funnits sedan 1940-talet och dess syfte är att säkerställa människors möjlighet att utnyttja allemansrätten, att skydda miljöerna i strandnära områden samt att skydda växter och djur i områdena. Naturvårdsverket konstaterade i början på 2000-talet brister i lagstiftningen. Bland annat tolkades lagen olika i olika kommuner samtidigt som gav lagen kommunerna otydliga riktlinjer att följa. Sedan den 1 juli 2009 finns en ny strandskyddslag som ger klarare riktlinjer än den gamla lagen. Det är därmed intressant att se hur kommunerna tror att deras samhällsplanering kommer att påverkas av den nya lagstiftningen. I detta arbete görs en jämförelse av hur nya strandskyddslagen påverkar arbetet i åtta kommuner i Värmlands län och Gävleborgs län. En enkät, bestående av en del med frågor kring den gamla lagstiftningen och en del med frågor kring den nya lagstiftningen, skickades till kommunerna. Resultatet från enkäten visar att kommunerna generellt sett är positiva till den nya lagen vilket mycket beror på att beslut kring strandskyddet framöver kommer att bli mer lokalt förankrade än tidigare. Kommunerna tror att antalet dispenser från gällande strandskydd inte kommer att ändras på grund av den nya lagstiftningen, men att de beslut som tas blir bättre förankrade än tidigare. En slutsats som kan dras från enkätundersökningens resultat är att kommunerna är olika väl insatta i den nya lagstiftningen, och att det finns en viss oro att den nya lagstiftningen kommer att innebära ett ökat arbete för kommunerna. En stor skillnad som enkätens resultat visar på är att Värmlandskommunerna är mer villiga att bebygga tidigare strandskyddade områden än vad de är i Gävleborgskommuner. Kommunerna i Värmland har många små samhällen dit de gärna vill locka nya innevånare, och det finns många attraktiva områden med närhet till vatten.

Syftet med det här examensarbetet är att kartlägga och analysera hur lagstiftningen gällande landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) tillämpas, genom att studera länsstyrelserna i Sverige och kommunerna Mariestad, Färgelanda, Munkedal och Mellerud. Möjligheten för kommunerna att kunna peka ut LIS-områden i översiktsplanerna har funnits sedan 1 februari 2010 och det är länsstyrelsernas uppgift att bevaka att inte strandskyddets syften motverkas på ett oacceptabelt sätt. Ett antal länsstyrelser i Sverige har tagit fram råd för hur kommunerna ska gå till väga vid utpekandet av LIS-områden. Dessa råd skiljer sig något åt, både vad gäller omfattning och innehåll. Vi tror dock att flera av skillnaderna kan bero på att länsstyrelserna omedvetet har uttryckt sig olika och att det i slutändan är möjligt att en prövning, oavsett länsstyrelse, skulle ge samma resultat. Det är tydligt att det finns en intressekonflikt mellan strandskyddets syften och LIS. Länsstyrelserna betonar, i sina råd, vikten av långsiktig planering hos kommunerna och att utpekandet av LIS-områden inte ska göras lättvindigt. De kommuner som vi har studerat har pekat ut ett förhållandevis stort antal LIS-områden, varav ett flertal är belägna vid Vänern. Vid Vänern råder utvidgat strandskydd och dessutom ska LIS användas restriktivt där om det råder ett högt bebyggelsetryck. Kommunernas planering ser olika ut och har olika detaljeringsgrad, vissa har tagit fram detaljerade tematiska tillägg till översiktsplanen medan någon har arbetat fram ett översiktligt tematiskt planeringsunderlag. Av länsstyrelsens yttranden framkommer kritik mot flera av LIS-områdena, som gäller alltifrån detaljer till hela LIS-områdens lämplighet. Kritiken beaktas i olika utsträckning av kommunerna, men vad gäller LIS-områden som länsstyrelsen anser olämpliga väljer oftast kommunen att behålla dessa. Detta, i kombination med kommunernas sätt att beskriva och motivera LIS-områdena, gör att vi ibland ifrågasätter hur stora möjligheterna är till genomförande, åtminstone inom en överskådlig tid.

Syftet med det här examensarbetet är att kartlägga och analysera hur lagstiftningen gällande landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS) tillämpas, genom att studera länsstyrelserna i Sverige och kommunerna Mariestad, Färgelanda, Munkedal och Mellerud. Möjligheten för kommunerna att kunna peka ut LIS-områden i översiktsplanerna har funnits sedan 1 februari 2010 och det är länsstyrelsernas uppgift att bevaka att inte strandskyddets syften motverkas på ett oacceptabelt sätt. Ett antal länsstyrelser i Sverige har tagit fram råd för hur kommunerna ska gå till väga vid utpekandet av LIS-områden. Dessa råd skiljer sig något åt, både vad gäller omfattning och innehåll. Vi tror dock att flera av skillnaderna kan bero på att länsstyrelserna omedvetet har uttryckt sig olika och att det i slutändan är möjligt att en prövning, oavsett länsstyrelse, skulle ge samma resultat. Det är tydligt att det finns en intressekonflikt mellan strandskyddets syften och LIS. Länsstyrelserna betonar, i sina råd, vikten av långsiktig planering hos kommunerna och att utpekandet av LIS-områden inte ska göras lättvindigt. De kommuner som vi har studerat har pekat ut ett förhållandevis stort antal LIS-områden, varav ett flertal är belägna vid Vänern. Vid Vänern råder utvidgat strandskydd och dessutom ska LIS användas restriktivt där om det råder ett högt bebyggelsetryck. Kommunernas planering ser olika ut och har olika detaljeringsgrad, vissa har tagit fram detaljerade tematiska tillägg till översiktsplanen medan någon har arbetat fram ett översiktligt tematiskt planeringsunderlag. Av länsstyrelsens yttranden framkommer kritik mot flera av LIS-områdena, som gäller alltifrån detaljer till hela LIS-områdens lämplighet. Kritiken beaktas i olika utsträckning av kommunerna, men vad gäller LIS-områden som länsstyrelsen anser olämpliga väljer oftast kommunen att behålla dessa. Detta, i kombination med kommunernas sätt att beskriva och motivera LIS-områdena, gör att vi ibland ifrågasätter hur stora möjligheterna är till genomförande, åtminstone inom en överskådlig tid. / The purpose of this bachelor’s thesis is to chart and analyse how the legislation about countryside development in areas close to shores (LIS) is applied, by studying the county administrative boards in Sweden and the municipalities of Mariestad, Färgelanda, Munkedal and Mellerud. Since February 1 st 2010, it’s possible for the municipalities to point out LIS-areas in the comprehensive plans and it’s the county administrative boards’ responsibility to look after the purposes of the shore protection, so these won’t be opposed in an unacceptable way. A number of county administrative boards in Sweden have written advices about how the municipalities should act when they are pointing out LIS-areas. These advices differ somewhat from each other, both according to extent and content. However, we think that several of these differences may be explained by unintended variances in the county administrative boards’ way of writing and that a trial, irrespective of which county administrative board, possibly could lead to the same result. It’s obvious that there is a conflict of interests between the purposes of the shore protection and LIS. The county administrative boards emphasize, in their written advices, the importance of long-term planning by the municipalities and that the LIS-areas are not to be pointed out carelessly. The municipalities, that we have been studying, have chosen a comparatively large number of LIS-areas, of which several are located by the lake Vänern. An expanded shore protection prevails at Vänern and in addition LIS should be used restrictively if there is a high interest in building. The municipalities planning look different and have different level of details; some have made detailed thematic additions to the comprehensive plans while some has made a comprehensive thematic planning support. In the county administration board’s utterance criticism emerges against several LIS-areas, about everything from details to the suitability of whole LIS-areas. The criticism is considered by the municipalities in varying extent, but BACHELOR’S THESIS iii when it comes to the LIS-areas that the county administration board finds unsuitable the municipalities often choose to keep these. This, in combination with the municipalities’ way to describing and motivate their LIS-areas, makes us question how great the possibilities are to carry through, at least in a foreseeable future.