I puberteten blir ungdomar lättare påverkade av sociala mediernas kroppsideal och det fins en risk att de tvingar sig genom farliga dieter och träningsmetoder för att försöka skapa den ”perfekta kroppen”. Detta kan sluta med att många ungdomar sätter för höga krav på sin egen kropp och riskerar sin hälsa för att se ut som på bilderna på sociala medier.   Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse för på vilket sätt kroppsideal påverkar ungdomars träning på gym. Ett delsyfte är att undersöka skillnaden mellan pojkar och flickors idé om den perfekta kroppen. Med hjälp av tre frågeställningar kommer studien fram till om ungdomar upplever ett kroppsideal och om det finns likheter och skillnader mellan pojkars och flickors uppfattning om kroppsideal. Även kom studien fram till om ungdomar blir motiverad att träning på gym genom sociala medier.  Studien använder sig av en kvalitativ forskningsmetod. Datainsamlingen skedde genom två fokusgruppsintervjuer uppdelat på kön med fyra deltagare i varje grupp. Som stöd använde sig samtalsledaren av en semistrukturerad intervjuguide. Databearbetningen gjordes med hjälp av en innehållsanalys. Resultaten delades in i tre teman: samhällets och sociala mediers ansvar, synen på den perfekta kroppen och kroppsideals påverkan på ungdomars träning. Studien visade att det finns fler en bara ett ideal. Det kan även skilja sig mellan samhällets kroppsideal och individens ideal. Flickor har större krav på sin egen kropp och den manliga kroppen medan pojkar beskrev drömkroppen med två ord: muskler och styrka. Ungdomar söker sig till personer på sociala medier som stödjer deras idealkropp och använder de som motivation till träningen på gymmet. Här visade det sig att sociala medier och kroppsideal går hand i hand i dagens samhälle. / When adolescents reach puberty there is a bigger chance of the body ideal to affect them. The risk here is that teenagers start to push through dangerous diets and training methods with the purpose to build the “perfect body”. This can result in that many teenagers’ pressures themselves too hard and risk their health to look like a picture on social media.  The purpose of this study is to get a deeper understanding how the body ideal affects adolescents training in the gym and to find out the differences and similarities between girls’ and boys’ idea of the perfect body. With the help of three issues the study examines if adolescence experience that a body ideal till exist and I that case how does it affect them and if there are any similarities and differences between girls’ and boys’ perception on the body ideal. And last the study shows if the body ideal on social media inspires and motivates adolescence training at the gym and in that case how?   The study uses a qualitative approach. Collection of data is done by focus groups interviews with each four participants. The study uses a content analysis to implement the data process. The results divided in three topics: societies and social medias responsibility, the view on the perfect body, body ideal impact on adolescent training in the gym.  The study shows that there is more than just one body ideal. There can even be a difference between societies body ideal and individual ideal. Girls had higher demands on their own body and the male body. The boys’ described the male body with two words: muscular and being strong. Teenagers follow influencers on social media that supports the body that they want to have and use this as a motivation to train in the gym. This shows that social media and body ideal goes hand in hand.

Bakgrund: Osteoartrit (OA) är en ledsjukdom och en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning bland världens befolkning. I rekommendationer för rehabiliteringen ingår bland annat styrketräning. Kliniska erfarenheter visar att programmens innehåll kan sakna principer för progression avseende intensitet, volym och frekvens.  Syfte: Syftet med studien var att utföra en systematisk litteraturöversikt och jämföra styrketräningsprogrammens sammansättning hos individer med OA i knäleden enligt utfallsmåtten egenskattad smärta, egenskattad funktion och fysisk funktion.  Metod: För datainsamlingen genomfördes sökningarna i databaserna PubMed, SPORTDiscus och Cinahl. Inklusionskriterier var individer med diagnostiserad symptomatisk OA i knäleden där interventionen var styrketräning. Studiedesignen var randomiserade kontrollerade studier där båda könen studerades. Efter urvalsarbete kvarstod 10 artiklar. Resultat: Programmen pågick från 6 till 16 veckor och innefattade utrustning såsom gummiband, fria vikter och styrketräningsmaskiner. Jämfört mot kontrollgruppen visade majoriteten av översiktens interventioner signifikanta förbättringar för The Western Ontario and McMaster Universities Osteoarthritis Index (WOMAC) och fysisk funktion mellan baseline och slutet av interventionen. Antalet övningar varierade från 1 till 7, intensiteten var både låg och hög och utfördes från 1 till 10 set med 2 - 15 reps. Alla studier redovisade inte principer för progression.   Slutsats: Styrketräning reducerar smärta och tillför ökad funktion hos individer med OA i knäleden.  Träningen kan innefatta olika upplägg av motstånd, antal övningar, intensitet, set och reps och kan utföras i hemmiljö eller på gym med handledning av fysioterapeut. / Background: Osteoarthritis (OA) is a joint disease and one of the leading causes of disability among the world's population. Rehabilitation recommendations include resistance training. Clinical experience shows that the content of exercise lacks principles for progression according to intensity, volume and frequency. Aim: A systematic literature review was conducted comparing the composition of resistance training programs according to outcome measures for self-rated pain, self-rated function and capacity in physical function in individuals with knee OA.  Method: The databases PubMed, SPORTDiscus and Cinahl were searched for articles. Inclusion criteria of the study were individuals with diagnosed symptomatic OA in the knee joint where the intervention was resistance exercise. The study designs were randomized controlled trials in which both genders were given access. After selection 10 articles remained. Results: Programs lasted from 6 to 16 weeks and included equipment such as elastic bands, weights, and resistance exercise machines. The majority of the interventions showed significant improvements for The Western Ontario and McMaster Universities Osteoarthritis Index (WOMAC) and physical function between baseline and the end of the intervention compared to the control group. Number of exercises varied from 1 to 7, intensity could be both low and high, 1 to 10 sets and 2-15 reps. Some studies did not report principles for progression. Conclusion: Strength training reduces pain and increases function in individuals with OA in the knee joint. Strength training programs of different designs may be successful and the application of training variables (e.g. type of resistance, number of exercises, intensity, set x reps) may vary. Further, strength training can be performed in a home environment or in a gym with the support of a physiotherapist.

Förlust av muskelmassa med åldrande försämrar den fysiska funktionen, vilket även minskarlivskvaliteten och kan leda till svaghet och för tidig död. Omega-3-fettsyror stimulerar protein-anabolism och kan därför vara användbart för att förebygga och behandla sarkopeni. Syfte:Syftet med denna studie var att utvärdera effekten av omega-3-fettsyra-tillskott på graden avmuskelproteinsyntes hos vuxna. Metod: Studien är utförd som en litteraturstudie där relevantavetenskapliga och publicerade studier utvärderats och dess resultat har analyserats för attbesvara studiens syfte. Studiernas relevans bedömdes utifrån artiklarnas titel och abstrakt. 234studier i Onesearch, 5 studier i PubMed gicks igenom till en början. 30 abstrakt lästes, 21studier lästes i fulltext, 7 studier baserat på in- och exklusionskriterierna valdes ut till studienefter läst fulltext. Resultat: De flesta studier har utvärderat effekten av omega-3-tillskott hosyngre vuxna 18-30 år och äldre vuxna 65 år och äldre. Även om det finns en relativ brist påstudier som utvärderar effekten av omega-3-tillskott på muskelproteinsyntes (MPS) hos vuxna30-70 år, verkar det som om omega-3 kan främja anabola ökningar vid styrketräning hos äldreindivider. Slutsats: Ytterligare forskning behövs inom detta område för att dra relevantaslutsatser. Denna litteraturstudie drar slutsatsen att omega-3-fettsyror stimulerar syntesen avmuskelprotein hos vuxna och kan vara användbart för att förebygga och behandla sarkopeni. / Loss of muscle mass with aging impairs physical functions, but also reduces quality of life andcan lead to weakness and premature death. Omega-3 fatty acids stimulate protein anabolism andmay therefore be usefull to treat sarcopenia. Purpose: The aim of this study was to evaluate theeffect of omega-3 fatty acid supplements on the degree of muscle protein synthesis in adults.Metod: The study is conducted as a literature study where relevant scientific and publishedstudies, evaluations and its results have been analyzed to answer the purpose of the study. Therelevance of the studies were assessed on the basis of the title and abstract of the articles. 234studies in Onesearch, 5 studies in PubMed were initially reviewed. 30 abstracts were read, 21studies were read in full text, based on the inclusion and exclusion criteria 7 studies wereselected for the study after reading in full text. Results: Most studies have evaluated the effect ofomega-3 supplements in younger adults (18-30 years) and older adults (65 years and older).Although there is a relative lack of studies evaluating the development of omega-3 supplementson MPS in adults 30-70 years, it seems that omega-3 can promote anabolic increases in olderindividuals. Couclusion: Further research is needed in this area to draw relevant conclusions.This literature review concludes that omega-3 fatty acids stimulate the synthesis of muscleprotein in adults and may be useful to prevent and treat sarcopenia.

CrossFit® has gained popularity as a functional training method that caters to individuals with varying levels of fitness, including those with little to no athletic background. Regardless, shoulders represent the highest injury rate in this sport, most frequently associated with pull-up variations. Therefore, ensuring safety during these movements is crucial. This thesis utilized optical motion tracking, force sensors, and Electromyography to measure nine experienced non-professional CrossFit® athletes performing three pull-up techniques used in CrossFit® (strict, kipping, and butterfly). Data were used in musculoskeletal modeling to assess and compare kinematics, kinetics, and muscle activations. Findings were then associated with common injury factors observed in overhead athletes. The novel dataset generated in this study demonstrated excellent repeatability and revealed significant differences between the techniques for most kinematic and kinetic variables, while variations in muscle activations were less systematic. Results indicated shoulder joint angles linked to impingement risk, with the kipping pull-up displaying more prominent risk factors. The butterfly pull-up exhibited extreme angular velocities and negative joint powers; however, direct associations with injuries could not be established. Notably, shoulder joint moments were high in all three techniques, suggesting significant muscle stresses. These results underscore the importance of individualized training load management to mitigate the risk of overuse injuries. Furthermore, the evidence presented in this study supports the importance of maintaining proper mechanics and developing strength before attempting kipping and butterfly pull-ups. The high joint moments, combined with severe positions and velocities observed during these techniques, highlight the necessity of prioritizing foundational strength and technique to minimize injury risks. / CrossFit® har blivit populärt som en funktionell träningsmetod som lockar individueller med olika fitnessnivåer, även de utan tidigare idrottserfarenhet. Trots detta utgör axelskada den högsta skadefrekvensen inom denna sport och är oftast förknippad med räckhäv varianter. Därför är det avgörande att garantera säkra övningarna. Denna studie använde optisk rörelsespårning, kraftsensorer och elektromyografi för att mäta nio tränade icke-professionella CrossFit® atleter utförande av tre olika räckhäv tekniker som används inom CrossFit® (strikta, kipping och butterfly). Data användes för muskuloskeletala modeller för att uppskatta och jämföra kinematik, kinetik och muskelaktivering. Resultaten förknippades med till vanliga skadefaktorer som observeras hos overhead-idrottare. Det nya datasetet som genererades i denna studie visade utmärkt repeterbarhet och avslöjade signifikanta skillnader mellan teknikerna för de flesta kinematiska och kinetiska variablerna, medan variationer i muskelaktiveringar var mindre systematiska. Resultaten visade på axelledens vinklar som var kopplade till inklämningsrisk, där kipping pull-up uppvisade mer framträdande riskfaktorer. Butterfly pull-up uppvisade extrema vinkelhastigheter och negativa ledkrafter; men direkta samband med skador har inte upprättats. Det är anmärkningsvärt att axelledsmomenten var höga i alla tre tekniker, vilket tyder på betydande muskelspänningar. Dessa resultat understryker vikten av individualiserad hantering av träningsbelastning för att minska risken för överbelastningsskador. Dessutom stöder de bevis som presenteras i den här studien vikten av att behålla rätt mekanik och utveckla styrka innan man försöker göra kipping och butterfly pull-ups. De höga ledmomenten i kombination med svåra positioner och hastigheter som observerades under dessa tekniker lyfter fram behovet av att prioritera grundläggande styrka och teknik för att minimera risk för skador.

Introduktion: Långvarigt stillasittande och repetitivt arbete har visat på negativa kroppsliga effekter som till exempel muskuloskeletala besvär och ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Som motvikt finns evidens för att variation under arbetsdagen i form av korta, aktiva pauser ger positiva effekter där så lite som två minuter styrketräning per dag räcker. Att implementera aktiva pauser är dock utmanande och flera faktorer spelar in både hos medarbetare och chefer.  Syfte: Syftet är att undersöka prevalensen av muskuloskeletal smärta före och efter implementering av aktiva styrkepauser, i form av fysisk aktivitet under arbetstid, på Klinik A. Studien ska även undersöka deltagandet och attityden till implementeringen av aktiva styrkepauser på klinik A, B och C.  Metod: Uppföljning av implementering av aktiva styrkepauser infördes på tre avdelningar på ett större sjukhus. Medarbetarna på avdelningarna fick en enkät, utformad av författarna, utskickad via mail som frågade om deltagande och attityd av implementeringen. En avdelning besvarade ytterligare en enkät om muskuloskeletal smärta. Denna enkät var en ett-årsuppföljning mellan oktober 2022 och oktober 2023.  Resultat: Resultatet från besvärsenkäten visade att muskuloskeletala besvär i nacke, axlar och övre rygg minskade efter ett år. Implementeringsenkäten visade att det var 30 av 32 som deltog i de aktiva styrkepauserna. Deltagarna hade en positiv attityd och upplevelse av implementeringen. Stöttning från chefer och starka individuella motivationsfaktorer, såsom tävlingsmoment, visade sig vara viktiga aspekter.   Konklusion: Den minskade muskuloskeletala smärtan stämmer överens med andra studier. Majoriteten av de som svarade på implementeringsenkäten deltog i de aktiva pauserna och hade en positiv attityd till de aktiva styrkepauserna. Mer forskning i olika arbetsmiljöer krävs dock för att säkerställa hur en lyckad implementering av aktiva styrkepauser ska genomföras.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att få en djupare förståelse för hur äldre personer förhåller sig till styrketräning med särskilt fokus på deras motivationsfaktorer och vad som påverkar deras upplevelse av kompetens, autonomi och tillhörighet. Detta har studerats inom ramen för self determination theory (SDT) och utifrån följande frågeställningar: (1) Vad motiverar äldre till att styrketräna? (2) Av vilka anledningar började seniorerna med just styrketräning? (3) Vilka faktorer påverkar seniorernas upplevelse av kompetens, autonomi och tillhörighet vid styrketräning?   Metod Med ett kvalitativt tillvägagångssätt utfördes sex intervjuer med seniorer över 70 år som är aktiva inom styrketräning. På centret där samtliga deltagare tränar idag genomfördes halvstrukturerade intervjuer utifrån en utarbetad intervjuguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med ett tolkande tillvägagångssätt. Genom ett induktivt synsätt framkom meningsbärande enheter och teman som sedan kategoriserades in efter likheter för att gradvis bygga en hierarki.   Resultat Resultaten visar att seniorerna motiveras till att styrketräna av att upprätthålla fysiken och undvika försämring samt hälsovinster. Alla tre behoven var av stor betydelse för motivationen. Kompetens och tillhörighet hade framträdande roller samtidigt som autonomi beskrevs som en självklarhet. En viktig del i behovstillfredsställelsen var det senior-anpassade centret, både personal, redskap och centrets klientel var källor till upplevd kompetens. Centret bidrog även till en hög känsla av tillhörighet då det sociala utbytet var en viktig del i motivationen för många. Att alla hade fysiska begränsningar genererade samhörighet och skapade en prestigelös miljö på centret.   Slutsats Framförallt var kompetens och tillhörighet viktiga komponenter för seniorernas motivation till styrketräning. För att tillfredsställa dessa behov var centrets utformning avgörande, vad gäller både instruktörer, utrustning samt klientelet som vistas där. Förhoppningsvis kan resultatet användas som underlag vid skapandet av arenor och mötesplatser som attraherar äldre.

Forskning om människans fysiologi och hur den fungerar uppdateras dagligen. Inom idrottens värld testas nya som gamla, naturliga som onaturliga preparat och träningsmetoder kontinuerligt, allt för att optimera en idrottares prestation. Ett ämne som det forskas mycket om idag är kvävemonoxid och dess påverkan i kroppen. Från att ha tolkats som ett skadligt ämne i kroppen har det gått till att möjligen kunna hjälpa hjärtsjuka patienter och även optimera idrottsutövande. Kvävemonoxid bildas i kroppen naturligt med hjälp av syre, men det kan även bildas utan syre genom intag av nitrat som hittas i många grönsaker. Studier om nitrat inom idrottsområdet har koncentrerats till dess påverkan vid uthållighetsidrott och effekten har visat på ökad verkningsgrad och blodflöde till muskulaturen. Senare fann forskarna även hur dietärt nitrat sänkte ens syreupptagningsförmåga (Vo2max) tillsammans med en ökad uthållighet. Detta är en intressant upptäckt då sänkt Vo2max ofta leder till en försämrad arbetsprestation. Dessa studier ger en bild av hur nitrat fungerar vid aerobt arbete, det vill säga med syre. Det som forskningen inte tagit upp ännu är hur nitrat påverkar anaerobt arbete och maximala prestationer som förekommer vid styrketräning. Syftet med denna studie var därför att undersöka hur nitrat påverkar muskelfunktion och uthållighet vid styrketräning.  I en randomiserad, dubbelblind, korsande studie, konsumerade åtta män (ålder 19-26, 23 (±2, 3)) nitrat eller placebo (0,1 mmol/kg kroppsvikt/dag) under tre dagar. Under fjärde dagen testades männens prestation i fyra olika styrketest. Laktat och glukosvärden mättes för att se hur den laktacida systemet påverkades. Studien gav inget stöd till att dietärt nitrat påverkar styrketräning. Resultaten från tillfället med nitrat respektive placebo förblev i stort sett oförändrade. Slutsatsen blev att ett intag av nitrat inte har någon större betydelse för denna modell av styrketräning. Den främsta förklaringen till detta kan tänkas vara att nitratet ger störst inverkan vid långvariga arbetsdurationer och främst under aerobt arbete. I detta fall används mestadels lagrad energi i kroppen, och energisystemen där syre krävdes är troligen inte av större betydelse. / Research on human physiology and how it is working is updated daily. In the world of sports they are testing new as old, natural as unnatural preparations and different training methods continuously in order to optimize athletic performance. A substance that´s been research on, up till today is nitric oxide and its influence in the body. From being interpreted as a harmful substance in the body, it went to possibly help heart disease patients, and also optimize the physic in sport performance. Nitric oxide is formed in the body naturally by oxygen, but it can also be formed without oxygen through the ingestion of nitrates found in many vegetables. Studies on nitrate in the sport field have concentrated on the effect on endurance sports and the effect has been shown to increase the efficiency and the blood flow to the muscles. Later on they also found that nitrate supplementation seems to give a lower Vo2max together with an increased time to exhaustion. These findings are really interesting because normally a reduction in Vo2max leads us to a decrease in workability. All these studies give an idea on how nitrate works aerobic, that is with oxygen. The research has not yet an explanation on how nitrate affect anaerobic work and maximum performance that occurs in weight training. The purpose of this study was to investigate how nitrate affects muscle function and endurance in strength training. In a randomized, double-blind, crossover trial, eight men (age 19-26, 23 (±2, 3)) consumed nitrate or a placebo (0.1 mmol/kg bodyweight/day) for three days. During the fourth day the test persons were tested in four different strength tests to see how they performed. Lactate and glucose concentrations were measured to see how the laktacid system was influenced. The study gave no support that dietary nitrate affects weight training. The results from the occasion with nitrate respectively placebo remained essentially unchanged. It was concluded that an intake of nitrate not will give any significant effects on the model of strength training. The main reason for this may be that nitrate provides the greatest impact on long-term work-duration and mainly during aerobic work. In this case the main use is mostly stored energy in the body, and the energy systems in which oxygen is required will probably not be of major importance. / Pilotstudie i samarbete med Åstrands laboratoriet och Karolinska Institutet

Aim The purpose of this study was to compare resistance-trained (RT) and non-trained (NT) males regarding mechanisms for neural activation during isometric muscle contractions of the soleus muscle. Further the plantar flexor strength of the two groups were compared. Method Ten males that had been resistance training for at least 3 years (RT) and 10 who did not train regularly (NT) participated in the study. The participants performed isometric contractions of their right plantar flexors against an isokinetic dynamometer at 15, 25, 50, 80 and 100% of maximal voluntary contraction. Five contractions were performed for each level in two different conditions; one where the participants were stimulated using transcranial magnetic stimulation over the left motor cortex and one in which they were stimulated electrically over the tibial nerve. Stimulations were also delivered at rest. The resulting soleus muscle motor evoked potentials (MEPs) and V-waves were normalized to a maximal M-wave (Mmax). Plantar flexor strength was measured and voluntary activation estimated using the twitch interpolation technique. Results No significant difference was found between the RT and the NT group for voluntary activation, V/Mmax ratio or MEP/Mmax at any level of maximal voluntary contraction (MVC). The RT group was significantly stronger than the NT group. Conclusions The study showed that the RT group was stronger than the NT group. Despite the difference in strength there was no significant group difference between the two groups in MEPs, V/Mmax or voluntary activation. This indicates that there is no, or a very small difference in corticospinal excitability of the soleus muscle between the chronic RT males and the NT males.

Equestrian sport is one of the biggest sports in Sweden with 29 600-competition riders. Equestrian sport demands a high physical capacity and competition riders need to have both strength, endurance and balance. Therefore, strength training should always be a part of a competition rider´s training regime, because strength training can lead to enhanced performance at the same time as it prevents injuries. Despite this, research that show how much strength training a competition rider perform is limited. Some say that competition riders most often don´t perform any training outside of riding, while some say that physical training is a natural element in a competition rider everyday life. Purpose : The purpose of this study was to describe competition rider´s perceptions regarding strength training as well as the motivation for strength training. Furthermore, the study aims at examining how much and what kind of strength training competition riders perform as well as why/why not strength training is being performed. Method: Information was gathered through questionnaires and through interviews. The selection for the questionnaire was based of competition riders over the age of 18 that compete in islandic horse-competition. The selection for the interviews was based of equestrian trainers in the south of Dalarna that all train competition rider. Results: The result showed that more than half of the competition riders that were part of this study reach the recommendations that are set for strength training. The result also showed a generally positive attitude towards strength training where a perception of strength training leading to a better riding performance was noticeable. The reasons why competition riders perform strength training turned out to be "To be healthy" and "To become a better rider". The reasons why competition rider’s don´t perform strength training turned out to be "Lack of time", "Lack of motivation" and to some extent also "Lack of knowledge". Slutsatser : The competition riders and equestrian trainers in this study generally have a positive attitude towards strength training, but despite of this there are some barriers that prevent strength training. Competition riders should work to overcome these barriers, because strength training has been showed important when performing on top in equestrian sport. / Ridsporten en av de största sporterna i Sverige med 29 600 tävlingsryttare. Ridsporten kräver hög fysisk kapacitet hos utövaren och tävlingsryttare behöver både styrka, uthållighet och balans. Styrketräning bör därför alltid finnas med i ett träningsprogram för tävlingsryttare, då styrketräning kan optimera en tävlingsryttares prestation samtidigt som det förebygger skador. Forskning visar alltså att tävlingsryttare bör utföra styrketräning, men forskning som visar hur mycket styrketräning tävlingsryttare utför i praktiken är begränsad. Vissa menar att tävlingsryttare oftast rider sig i form, medan andra menar att fysisk träning är ett naturligt inslag i en tävlingsryttares vardag. Syfte : Syftet med studien var att redogöra för tävlingsryttares uppfattning gällande styrketräning samt motivationen till styrketräning. Vidare syftar studien till att undersöka hur mycket och vilken form av styrketräning tävlingsryttare utför samt varför/varför inte styrketräning utförs. Metod: Information samlades in genom enkäter samt intervjuer. Urvalet till enkäterna bestod av tävlingsryttare över 18 som tävlar inom islandshästridsporten. Urvalet till intervjuerna bestod av ridtränare i södra Dalarna som tränar ryttare inom islandshästridsporten. Resultat: Resultatet visade en positiv inställning till styrketräning där en uppfattning om att styrketräning kan leda till bättre ridprestation kunde urskiljas. Mer än hälften av tävlingsryttarna i denna studie når upp till de rekommendationer som finns för styrketräning. Den form av styrketräning som oftast utförs är en blandning av max, volym- och uthållighetsstyrka samt endast uthållighetstyrka. Vidare visade resultatet att de faktorer som ofta leder till att tävlingsryttare styrketränar är "För att vara hälsosam" samt "För att bli en bättre ryttare". De faktorer som ofta ligger till grund för utebliven träning är "Tidsbrist", "Motivationsbrist" samt i viss mån även "Okunskap". Slutsatser: Tävlingsryttarna och ridtränarna i denna studie har generellt sett en positiv inställning till styrketräning, men trots detta finns det vissa barriärer som förhindrar styrketräning. Tävlingsryttarna bör försöka överkomma dessa barriärer, då styrketräning har visat sig vara av största vikt för att prestera på topp inom ridsporten.

De senaste 25 åren har synen på styrketräning för barn förändrats. På 80-talet ansågs styrketräning hos växande individer ha negativa effekter och inte vara lämpligt för barn då tillväxtzoner, muskler och skelett kan ta skada. Det ansågs även att styrketräning kan ge negativa effekter på hjärt- och kärlsystemets funktion samt påverka mognaden, tillväxten, rörligheten och den motoriska funktionen hos växande individer (Peterson & Eriksson, 1986). Ungefär 25 år senare ses styrketräning, som utförs på ett korrekt sätt, som en trygg och säker träningsform som inte medför några negativa effekter på barnets utveckling och hälsa. Det bör därför betraktas som en naturlig del i en allsidig och balanserad träning för barn (Tonkonogi, 2009). Frågan återstår om inställningen och kunskapen om styrketräning för barn har nått fram till föräldrar eller om de lever kvar i att styrketräning är skadligt för växande individer. Syfte Syftet med undersökningen är att undersöka föräldrars inställning och upplevda kunskap om styrketräning för barn i åldrarna 7-9 år. Övergripande metod Studien som har gjorts är en tvärsnittsstudie med en kvantitativ ansats. Urvalet var föräldrar till barn i åldrarna 7–9 år vilka nåddes via lågstadieskolor i mellansverige samt att en spridning av enkäten gjordes på sociala medier. Datainsamlingen skedde med hjälp av online-enkäter vilka skapades och samlades in i programmet Survey & Report och kunde därefter direkt överföras till analysprogrammet IBM SPSS Statistics Data Editor. Huvudresultat och slutsats Föräldrar har en relativt positiv inställning till styrketräning för barn men endast ett fåtal upplever att de har en god kunskap kring ämnet. Däremot visar resultatet att en god upplevd kunskap går hand i hand med en positiv inställning samt omvänt; vid en upplevd bristfällig kunskap uppvisas även en negativ inställning. Vidare anses även kunskapen i samhället vara bristfällig. / In the last 25 years, the view of strength training for children has changed. In the 80's, strength training in growing individuals was considered to have negative effects and not be suitable for children as growth zones, skeletal muscles and bones can be damaged. It was also considered that strength training can have negative effects and influence on the function of the cardiovascular system, maturity, growth, mobility and motor function (Peterson & Eriksson, 1986). Approximately 25 years later, strength training, when performed correctly, is seen as a safe and secure form of training that does not have any negative effects on the child's development and health. It should therefore be considered a natural part of a versatile and balanced exercise for children (Tonkonogi, 2009). The question remains whether this knowledge and attitude has reached parents or if they live in outdated knowledge that strength training is harmful to the growth of individuals. Aim The purpose of the survey is to find out parents' attitudes towards and perceived knowledge about strength training for children aged 7-9 years. Overall parts about method The study that has been done is a cross-sectional study with a quantitative approach. The sample was parents of children aged 7-9 years who were reached via primary schools in central Sweden and via dissemination on social media. The data collection was done with the help of online surveys which were created and collected in the program Survey & Report and could then be directly transferred to the analysis program IBM SPSS Statistics Data Editor. Main results and conclusion Parents have a relatively positive attitude towards strength training for children, but only a few feels that they have a good knowledge of the subject. The results also show that a good perceived knowledge goes hand in hand with a positive attitude and vice versa; in the event of a perceived lack of knowledge, a negative attitude is also shown. Furthermore, knowledge in society is considered to be deficient.