Bakgrund: Sveriges befolkning blir allt äldre eftersom levnadsvillkoren har blivit bättre, det påverkar de äldres hälsa och andelen äldre ökar. Vid ökad ålder sker det fysiologiska förändringar i kroppen som påverkar hälsan vilket kan innebära minskad kraft, långsamma rörelser och försämrad koordination som ger funktionella begränsningar för individen i vardagen. Många av de åldersrelaterade hälsoriskerna kan förebyggas med fysisk aktivitet   Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om Örnsköldsviks kommun erbjuder fysisk aktivitet på de särskilda boendena som finns i kommunen och om kommunen har några riktlinjer eller rekommendationer runt det. Vidare undersöktes vilken form av fysisk aktivitet som erbjuds och vilka som har ansvaret för denna.   Metod: Samtliga särskilda boenden inom Örnsköldsviks kommun kontaktades för att genomföra en kvantitativ intervjustudie. Intervjuerna gjordes genom telefonsamtal utifrån en strukturerad intervjuguide. informationen från intervjuerna sammanställdes och redovisades på gruppnivå för att inga av de enskilda boendena skulle kunna utskiljas i studien.   Resultat: Av 19 boenden så svarade 11 stycken. totalt deltog 58%. Studien visade att verksamhetscheferna på de särskilda boendena inte känner till om kommunen har några fastställda riktlinjer eller rekommendationer när det gäller den fysiska aktiviteten. De mest förekomna fysiska aktiviteter som erbjudes på boendena var sittgymnastik och promenader. I resultatet framkom också att det finns ett stort behov hos personalen av utbildning för att kunna hålla i den fysiska aktiviteten. Det framkom också att avsaknad av personal och tidsbrist påverkade utförandet av fysisk aktivitet.   Slutsats: Det saknas tydliga riktlinjer inom kommunen för att utbudet av de fysiska aktiviteterna ska vara likvärdiga på de särskilda boendena. Brist på utbildning, personalresurser och tid lyftes fram som begränsade faktorer för att individerna på boendena ska erbjudas mer fysiska aktiviteter. / Background: Sweden’s populations is getting older because of living conditions has become better, this effect the elderly’s health and the proportion of older people is increasing. With increasing age physiological changes occur in the body which can affect the health. For instance reduced power, slower movement and deteriorating coordination that can give functional limitations for the individual in a everyday life. Many of the age-related diseases can be prevented by physical activity.   Objective: The purpose of this study is was to investigate if Ornskoldsvik’s municipality offer physical activity on the sheltered housing in the municipality and if the municipality have any guidelines or recommendations for it. It was also examined what kind of physical activity that was offered and which one was responsible holding it.   Method: A quantitative interview study was conducted at all of the housings in the municipality of Ornskoldsvik. The interviews were conducted through telephone. The information from the interviews was compiled and reported at a group level so that none of the individual housings could be tract.   Results: Of 19 housings answered 11. A total of 58%. The study showed that the people responsible for the housing did not know if the municipality have any determined guidelines or recommendations when it comes to physical activity. The most frequent physical activity that was offered in the housing was gymnastic while sitting on a chair and walks. In the results it emerged that it was a big need of education to hold physical activity. It also emerged that staff shortages and time shortages also affects the performance of physical activity.   Conclusion: Clear guidelines are missing from the municipality for physical activity for it to be equal on all the sheltered housings. Lack of education, staff resources and time was factors that limits the ability to offer more physical activity.

Bakgrund: Den äldre populationen i världen ökar i stor omfattning och globalt sett har medellivslängden ökat. I takt med att befolkningen ökar sker det effekter på folkhälsan i stort som är korrelerat med ålder. Det innebär att fler äldre personer drabbas av demens, psykisk ohälsa samt andra kroniska sjukdomar. Muskelförlust, även kallat sarkopeni, betraktas vanligtvis som en konsekvens av själva ålderdomen. Skelettmusklerna är inte bara viktiga för den fysiska prestationsförmågan utan också en bidragande faktor för att bibehålla en bra hälsa hela livet. Den explosiva styrkan som har förmågan att utveckla hög kraft snabbt, är viktigt för äldres dagliga vanor som att gå, resa sig från en stol och gå i trappor. Fysisk aktivitet är ett effektivt verktyg för att förbättra hälsan och funktionalitet hos en fysiskt svag befolkning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vad som motiverar redan fysisk aktiva äldre 65+ att styrketräna samt hur styrketräning påverkar äldres upplevda sociala hälsa och livskvalitet. Metod: I denna studie användes en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes. Intervjuerna utgick från en intervjuguide som därefter transkriberades. Totalt 18 redan fysiskt aktiva seniorer med erfarenhet av styrketräning deltog i studien, elva män och sju kvinnor. Resultat: Resultatet visade på fyra återkommande teman: social samhörighet, hälsovinster, aktiv hela livet och motstånd till att styrketräna. Hälsovinsterna av styrketräning ansågs lika viktigt både med den sociala och fysiska aktiviteten. Deltagarna hade varit aktiva hela livet och därför var det enkelt att fortsätta styrketräna. Resultatet visade även att motståndet till att styrketräna beror på att det finns en rädsla, okunskap och att en del är drabbade av skador som hindrar dem från att styrketräna. Slutsats: Från intervjuerna är det tydligt att de flesta av deltagarna började träna i tidig ålder och att de hade gjort det i en större del av sina liv. Att träna hade därför blivit en självklarhet och en stor del av livet. En slutsats från detta är att om en person börjar träna i tidig ålder finns det större sannolikhet att personen fortsätter träna även i senare ålder. / Background: The elderly population of the world is increasing significantly and globally, life expectancy is on the rise. As the population grows, it has an impact on public health that is correlated with age. This means that more elderly individuals are affected by conditions such as dementia, mental illness and other chronic diseases. Muscle loss, also known as sarcopenia, is usually considered a consequence of aging. Skeletal muscles are not only important for physical performance but also a contributing factor to maintaining good health throughout life. Explosive strength, which is the ability to generate high force quickly, is important for the daily activities of the elderly, such as walking, rising from a chair and climbing stairs. Physical activity is an effective tool for improving the health and functionality of a physically weak population. Aim: The purpose of this study was to investigate what motivates physically active older adults aged 65 + to engage in strength training and how strength training affects their perceived social health and quality of life. Method: In this study, a qualitative method was used in the form of semi-structured interviews with a pre-structured interview guide. The interviews were based on an interview guide that was subsequently transcribed. A total of 18 physically active seniors with experience in strength training participated in the study, eleven men and seven women. Results: The result showed four recurring themes: social belonging, health benefits, active throughout life and resistance to strength training. The health benefits of strength training were equally important with both the social and physical activity. The participants have been active their whole life and therefore it was easy to continue strength training. The result also showed the resistance to strength training depends on fear, ignorance and some suffer from injuries.  Conclusion:  Based on the interviews, it is evident that the majority of the participants began exercising at a young age and continued to do so for a significant portion of their lives. Exercising became a natural part of their routine and a significant aspect of their lives. One possible conclusion is that if a person starts exercising at a young age, there is a higher likelihood that they will continue to exercise in later stages of life.

Inledning: Den optimala intensiteten för styrkeökning vid styrketräning anses vara 60–70% av 1RM (repetitions maximum). Ocklusionsträning innebär träning i samband med delvis strypning av det arteriella blodflödet via ett yttre tryck proximalt på extremiteten. Vid ocklusionsträning används oftast en yttre belastning som endast motsvarar 20–40% av 1RM. Syftet med den här litteraturöversikten var att undersöka effekten av lågintensiv ocklusionsträning i övre extremitet avseende styrka och hypertrofi i muskler proximalt och distalt om ocklusionen jämfört med hög- och/eller lågintensiv styrketräning. Metod: En systematisk litteratursökning genomfördes 2023-03-01. Databaserna som söktes var PubMed, SPORTDiscus och CINAHL. Sökningen kompletterades genom granskning av inkluderade studiers referenslistor. En kvalitetsgranskning av det sammanvägda resultatet utfördes enligt the Grading of Recommendations, Assessment, Development and Evaluation (GRADE).Resultat: Sökningen genererade 151 enskilda artiklar varav 15 artiklar inkluderades i studien. Kvalitetsgranskningen av underlaget visade på låg (⨁⨁◯◯) evidensgrad enligt GRADE. Två studier visade något större styrkeökning för ocklusionsträning jämfört med lågintensiv styrketräning på distal muskulatur, en visade ingen skillnad. Två studier visade större hypertrofi i ocklusionsgruppen jämfört med lågintensiv styrketräning på distal muskulatur, en visade ingen skillnad. Jämfört med högintensiv styrketräning på distal muskulatur var resultaten motsägelsefulla gällande styrka och hypertrofi. För proximal muskulatur gav ocklusionsträning större styrkeökningoch hypertrofi jämfört med lågintensiv styrketräning enligt majoriteten av studierna men verkade ge lägre styrkeökning och hypertrofi än högintensiv styrketräning. Konklusion: Ocklusionsträning i övre extremitet hos friska vuxna ger med låg säkerhet större styrkeökning och hypertrofi i muskulatur distalt och proximalt om ocklusionen jämfört med lågintensiv styrketräning. Jämfört med högintensiv styrketräning verkar ocklusionsträning ge relativt likvärdiga resultat för muskulatur distalt om ocklusionen men lägre styrkeökning och hypertrofi för proximal muskulatur. Dock bör dessa resultat tolkas med försiktighet på grund av de stora diskrepanserna mellan studierna när det kommer till träningsprotokoll, ocklusionsprotokoll och utvärderingsmetoder. / Introduction: The optimal intensity for strength gain during resistance training is thought to be 60-70% of 1RM (repetition maximum). Blood flow restriction training (BFRT) is when the arterial blood flow is partially occluded by a cuff placed proximally on the extremity during training. Usually during BFRT an external load equal to only 20-40% of 1RM is used. The aim of this study was to examine the effect of low intensity BFRT in the upper extremity regarding strength and hypertrophy in muscles proximally and distally to the occlusion site compared to high intensity resistance training (HI-RT) and/or low intensity resistance training (LI-RT). Method: A systematic search was conducted 2023-03-01. The databases that were searched wasPubMed, SPORTDiscus and CINAHL. The original search was supplemented by exploring the reference lists from the included studies. A quality assessment of the overall result was conducted according to the Grading of Recommendations, Assessment, Development and Evaluation (GRADE).Results: Of 151 identified articles, 15 were included in the study. The quality assessment showed low (⨁⨁◯◯) quality evidence according to GRADE. Two studies showed slightly higher strength gain after BFRT compared to LI-RT in distal muscles, one study showed no difference between groups. Two studies showed higher hypertrophy after BFRT compared to LI-RT in distal muscles, one study showed no difference between groups. Compared to HI-RT on distal muscles the results were contradictory regarding strength and hypertrophy. BFRT on proximal muscles produced higherstrength gain and hypertrophy than LI-RT according to most studies but seemed to provide lower strength gain and hypertrophy than HI-RT. Conclusion: BFRT in the upper extremity generates, with low certainty, higher strength andhypertrophy in muscles distally and proximally to the occlusion site compared to LI-RT. Compared to HI-RT, BFRT produces equivalent results in distal muscles but lower strength gain and hypertrophy in muscles proximally to the occlusion site. These results should be interpreted with caution due to the large discrepancy between the included studies regarding training protocols, occlusion protocols and assessment methods.

Abstract Background: In today's society there is a big focus on children's physical activity which hasmade older peoples physical and mentally well being not as prioritized lately, but their healthis just as important as someone else. Physical activity is a major contributor to a person'sgood health. With aging, other complications can be added and risk factors put the individualin a danger zone. Since the elderly's health has not been a priority, it has made older peopleunaware of what amount of physical activity they should perform.Aim: The study aimed to investigate how the research situation looks today regarding theimpact of different types of physical activities on the health of the elderly. Methods: A literature study consisting of nine articles was used. For the literature searcheswe used three different websites: EBSCO, sportDiscus and PubMed. A thematic analysiswas used to summarize the research we found in the literature searches. Results: The results showed that physical activity for the elderly people had a positiveimpact on health. Physical activity in the form of strength training, endurance training atdifferent intensity levels and group training partially showed an improvement in well-beingover a certain number of weeks. Discussion: The conclusion of this study showed that physical activity has a great importanceon the elderly. Physical activity is not only good for a person's physical health, physicalactivity is also good for a person's mental and social health so that the general health is inbalance / Bakgrund: I dagens samhälle ligger det ett stort fokus på barns fysiska aktivitet vilket hargjort att äldres fysiska och mentala välmående inte har prioriterats, men deras hälsa är minstlika viktig som någon annan. Fysisk aktivitet är en stor bidragande faktor för att individen skaha en bra hälsa och med åldern kan komplikationer tillkomma och riskfaktorer som sätterindividen i en riskzon. I och med att äldres hälsa inte prioriteras så vet inte många äldrepersoner vilken mängd fysisk aktivitet som är rekommenderat.Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur forskningsläget ser ut idag gällande vad olikatyper av fysiska aktiviteter har för påverkan på äldres hälsa. Metod: För att besvara frågeställningarna genomfördes en litteraturstudie bestående av tioartiklar. Litteratursökningarna genomfördes i EBSCO, sportDiscus och PubMed. För attsammanfatta den forskning vi hittat i litteratur sökningarna så användes en tematisk analys. Resultat: Resultatet visade att fysisk aktivitet hos äldre utifrån artiklarnas definition hade enpositiv påverkan på hälsan. Fysisk aktivitet i form av styrketräning, uthållighetsträning påolika intensitetsnivåer och gruppträning visade delvis en förbättring gällande välmåendetunder ett visst antal veckor. Diskussion: Slutsatsen visade på att fysisk aktivitet är lika viktigt för äldre personer somyngre personer. Fysisk aktivitet är inte bara bra för individens fysiska hälsa utan fysiskaaktiviteter bidrar även till den mentala och sociala hälsan, så att den allmänna hälsan kan varai balans.

Syfte: Att undersöka vilka dokumenterade, akuta effekter knee wraps och knee sleeves har på prestationen vid muskelstärkande träning hos personer med friska knän. Metod: Systematisk litteraturöversikt. Artiklar har sökts i databaserna Pubmed, Discover, Medline, Scopus, Web of Science. Inklusionskriterier: deltagare med friska knän, användning av knee wraps eller knee sleeves vid träning, artiklar tillgängliga i fulltext samt peer-reviewed. Exklusionskriterier: Artiklar som inte är skrivna på engelska eller svenska, böcker samt artiklar publicerade innan 2003.  Resultat: 13 artiklar inkluderades i studien med totalt 202 deltagare. Testerna som utfördes i de 13 studierna var benböj, benpress, knäflexion eller knä extension med knee sleeves eller knee wraps. Resultatet påvisar att knee sleeves inte påverkade prestationen (explosivitet, RPE, styrka, teknik, uthållighet, proprioception), men bidrar till komfort och stabilitet till knät. Knee wraps ökar prestationen genom den elastiska energin som samlas i lindan. Detta bidrar till ökad explosivitet och tillåter användaren att lyfta mer vikt. Däremot verkar den elastiska energin kompensera för den egna styrkan. Resultaten av litteraturöversikten indikerar även på att knee wraps verkar minska muskel-aktiveringen i nedre delen av kroppen.  Slutsats: Knee sleeves bör inte användas för att förbättra prestationen vid muskelstärkande träning, däremot kan stödet användas av dem som önskar ökad komfort och stabilitet till knät. Knee wraps verkar ha goda effekter på prestationsförmågan och kan med fördel användas i samband med tävling för att lyfta mer vikt. Däremot bör lindan inte användas av den som strävar efter ökad muskelstorlek och styrka då knee wraps kompenserar för den egna styrkan och verkar minska muskel-aktiveringen i underkroppen.

Bakgrund: Idag är depression en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna i Sverige och enligt Folkhälsomyndigheten klassas depression som en folksjukdom. Depression kan vara av olika grad. Idag behandlas depression främst med olika former av psykoterapi och psykofarmaka. Inom forskning finns studier som påvisar evidens för fysisk aktivitet som behandlingsmetod för depression, ett sätt för individen att utföra en form av egenvård och därmed ta ansvar för sin egen hälsa och välbefinnande. Det är mer olkart vilken typ av fysisk aktivitet som är effektiv samt hur det fungerar som behandling vid svår depression. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka olika typer av fysisk aktivitet och dess effekt på depression och depressiva symtom hos vuxna individer.  Metod: Denna studie är en allmän litteraturöversikt. Litteratursökningen resulterade i tio artiklar som söktes fram i databaserna CINAHL och PubMed.  Resultat: Fysisk aktivitet minskar depressiva symtom hos individer med och utan mild till medelsvår depression. Däremot vid svår depression fungerar fysisk aktivitet enbart som en tilläggsbehandling för individer som är inneliggande på sjukhus och kan få tillräckligt med stöd. Fysisk aktivitet är även en bra långsiktig behandling mot depression, med en effekt som håller i sig under lång tid. Alla träningsformer har en positiv effekt på depressiva symtom, men de skiljer sig i vilka symtom de är mest effektiva mot.  Slutsats: Fysisk aktivitet oberoende av träningsform är en effektiv behandling mot depressiva symtom hos individer med och utan depression, med en positiv effekt som håller i sig en längre tid. Vid svår depression finns det evidens för att fysisk aktivitet är en bra tillägsbehandling. / Backround: Depression is one of the most common psychiatric diagnoses in Sweden and according to the Swedish Public Health Agency, depression is classified as a widespread disease. Depression can be of varying degrees and it’s mainly treated with various forms of psychotherapy and psychotropic drugs. In research, there are studies that show evidence of physical activity as a valid treatment method for depression. It’s a way for the individual to perform a form of self-care and thus take responsibility for their own health and well-being. There is more ambiguity as to whether physical activity is effective as a treatment for severe depression. Aim: The purpose of this literature study was to investigate different types of physical activity and its effect on depression and depressive symptoms in adult individuals. Methods: This study is a general literature review. The literature search resulted in ten articles that were found using the CINAHL and PubMed databases. Results: Physical activity reduces depressive symptoms in individuals with and without mild to moderate depression. On the other hand, in severe depression, physical activity only functions as a supplementary treatment for individuals who are hospitalized and can receive sufficient support. Physical activity is also a good long-term treatment for depression, with an effect that lasts for a long time. All forms of exercise have a positive effect on depressive symptoms, but they differ in which symptoms they are most effective against. Conclusion: Physical activity, regardless of exercise form, is an effective treatment for depressive symptoms in individuals with and without depression, with a positive effect that lasts for a long period of time. In severe depression, there is evidence that physical activity is a good adjunctive treatment.

Bakgrund: Det har tidigare undersökts hur muskelaktivering skiljer sig åt vid en unilateral (UL) och bilateral (BL) knäextension och observerats ett så kallat “Bilateral limb deficit” (BLD). Forskning saknas däremot kring hur BLD skiljer sig beroende på styrketräningserfarenhet. Syfte: Undersöka om elektromyografisk amplitud (EMGa) skiljer sig i m. vastus lateralis (VL) vid isokinetisk maximal knäextension mellan träningsgrupp (TrG) och icke-träningsgrupp (i-TrG). Metod: 6 kvinnor och 6 män rekryterades till studien. Studiedeltagarna delades i två grupper där en grupp hade utövat styrketräning regelbundet och den andra inte. EMGa och kraft mättes på deltagarna under en maximal isokinetisk knäextension i dynamometer. 6 mätningar utfördes på såväl dominant ben (DB) som icke-dominant ben (i-DB) vid 6 UL och 3 BL knäextensioner. Variablerna analyserades och jämfördes mellan grupperna. Resultat: Den genomsnittliga procentuella skillnaden i TrG var på DB 0% (±12.9) och på i-DB 0.7% (±10.8). I i-TrG var den genomsnittliga procentuella skillnaden på DB 21.3 (±11.9) och på i-DB 18.8 (±14.7). Den procentuella skillnaden mellan grupperna vid BL jämfört med UL muskelaktivering var signifikant i både DB (p=0.014) och i-DB (p=0.035). Vid BL knäextension jämfört med total UL kraft uppmätte TrG 1.5 % mindre kraft och i-TrG 17.5 % mindre kraft vid BL knäextension jämfört med total UL kraft. Kraftmomentet och EMGa visade stor korrelation (r=0.831, p=0.001). Konklusion: Studiens primära fynd indikerar att styrketräning minskar BLD. Detta har troligen sin grund i neural adaption men bekräftande orsak är oklar.

Den mentala hälsan bland den svenska befolkningen har försämrats under de senaste åren, i synnerhet bland unga vuxna. Ny forskning har belyst de många positiva effekter på den mentala hälsan som medföljer regelbunden fysisk aktivitet, men ändå är det endast en liten del av befolkningen som motionerar regelbundet. Dock har styrketräning på gym börjat öka i popularitet och därav var det intressant att undersöka vad som motiverar gymmotionärer till att bibehålla sin träning på lång sikt. Syftet med studien formulerades således till att undersöka unga vuxna gymmotionärers bakomliggande faktorer för motivation till långsiktig styrketräning, med mål att behålla fler gymmotionärer inom styrketräning och därmed även bidra till en ökad hälsa bland den svenska befolkningen. Studien utgick från teorin om de grundläggande psykologiska behoven skapad av Deci och Ryan. Åtta separata semistrukturerade intervjuer utfördes med unga vuxna gymmotionärer, och den insamlade datan analyserades genom en tematisk analys. Resultatet bestod av tre huvudteman: (1) individens valfrihet, (2) likasinnade människor i sin omgivning, samt (3) fokus på sig själv. Resultatet diskuterades sedan utifrån tidigare forskning kring de grundläggande psykologiska behoven i en idrottskontext. Den här studien kan bidra med en ökad förståelse för vad som motiverar unga vuxna till regelbunden fysisk aktivitet, vilket kan främja en hälsosam livsstil och bidra i det förebyggande arbetet mot mental ohälsa bland Sveriges befolkning.

Instagram har idag blivit en av människans största publicerings och informationskanal där träningsföretag har genomgått en stor tillväxt under de senaste åren. Flertal studier visar att de som följer och tittar på fitnesskonton på Instagram löper större risk att må sämre över sina egna kroppar. Samtidigt ökar antalet följare för företag på Instagram och deras publikationer.Studien genomfördes med hjälp av sex intervjuer, där samtliga respondenter utövar någon form av styrketräning och är över 18 år gammal. Resultatet visar att alla respondenter var missnöjda med deras egna kroppar. Samtliga respondenter vittnar om att de spenderade stor mängd tid varje dag på sociala medier vilket får dem att känna sig stressade över val de gör i sin vardag. Bilderna visar sig påverka vad de äter, vad de inte ska äta och hur mycket de ska träna.Viktigt är att poängtera att Instagram inte kan ses som den enda orsaken till att betraktaren är missnöjd över sin egen kropp men samtidigt måste den ses som en av många faktorer som gör att människan har ett kroppsideal som är skadligt för individen.NyckelordSociala medier, Instagram, plattform, styrketräning, kroppsideal, Fitnessföretag / Instagram has today become one of the largest publishing and information channel in the world where training companies have undergone significant growth in recent years. Numerous studies indicate that users who follow and look at fitness accounts at Instagram are at greater risk of feeling worse over their own bodies. At the same time, the number of followers for companies on Instagram and their publications increases.The study was conducted through six interviews, in which all respondents are active in some form of weight training and over 18 years old. The result shows that all respondents were dissatisfied with their own bodies. All respondents testify that they spend a lot of time on social media every day, making them feel stressed about the choices they make in their daily lives. The pictures prove to affect what they eat, what they should not eat and how much they should work out.Important to point out is that Instagram can not be seen as the only reason that the viewer is dissatisfied with his own body, but it is one of many factors that causes man to have a body idol that is harmful to the individual.KeywordsSocial media, Instagram, Plattform, Weight Training, Body idol, Fitness company

Bakgrund: Styrketräning är en viktig träningsform som medför flertalet hälsofördelar som minskad risk för sjukdomar och bättre hälsa. Forskning har visat att styrketräning ökar energiförbrukning under och efter träning. Marklyft är en helkroppsövning som har stor effekt inom styrketräning. Till författarnas vetskap har inga tidigare studier undersökt akut energiförbrukning (EE) och syreupptagning (V’O2) under marklyft med samma totala träningsvolym. Syfte: Syftet med studien var att ta reda på effekterna av akut respons av V’O2 och energiförbrukning under marklyft med två intensiteter men samma totala volym. Metod: 7 manliga deltagare rekryterades med en medelålder på 23,7. Testerna och datainsamlingen genomfördes under 3 separata tillfällen genom viloomsättnings-tester följt av marklyftstester och återtest. Deltagarna utförde ett set av 40% 1RM x 10 repetitioner under 30 sekunder och ett set av 80% 1RM x 5 repetitioner under 30 sekunder. Mellan 40% och 80% tester hade deltagarna 7 minuters vila. Resultat: Det visade tendenser till att 80% 1RM ökar energiförbrukningen och kräver högre V’O2 än 40% 1RM under arbetsfasen. Återhämtningsfasen visade signifikant skillnad i energiförbrukning mellan 40% 1RM och 80% 1RM (p=0,007). Återhämtningen visade även en signifikant skillnad i V’O2 mellan 40% 1RM och 80% 1RM (p=0,028). Slutsats: Studien indikerar att marklyft vid hög belastning resulterar i högre energiförbrukning och ökad V’O2 till jämfört med lägre belastning under arbetsfasen och återhämtningsfasen. / Background: Strength training is an important method of training that brings several health benefits including reduced risk of diseases and a better wellness. Studies have shown that strength training increases energy expenditure (EE) during and after training. Deadlift is a compound exercise which has a big impact within strength training. To the knowledge of the authors no studies has looked into the differences in EE and VO’2 during deadlift with the same amount of volume. Aim: The aim of this study was to examine acute response of V’O2 and EE during deadlift with two different intensities but same total amount of volume (dose). Method: 7 male participants were recruited with a mean age of 23,7. Testing and data collection were done on 3 separate occasions through RMR-testing followed by deadlifts and retest. The participants did one set of 40% 1RM x 10 repetitions under 30 seconds and one set of 80% 1RM x 5 repetitions under 30 seconds. In between 40% and 80% tests, the participants had 7 minutes of rest. Results: It shows tendencies that 80% 1RM increase EE more than 40% 1RM during workout phase. It also show tendencies that 80% 1RM demand higher V’O2 than 40% 1RM under the workout phase. Recovery phase showed a significant difference in EE between 40% 1RM and 80% 1RM (p=0,007). Recovery phase also showed a significant difference in V’O2 between 40% 1RM and 80% 1RM (p=0,028). Conclusion: The study shows that deadlift with heavier load result in higher EE and increased V’O2 compared to a lower load during the workout phase and recovery phase.