No description available.

Syfte Syftet med litteraturstudien var att göra en granskning av vetenskapliga studier med avsikt att undersöka vilotidens effekt för styrkeutveckling i musculus quadriceps femoris. Med vilotid avses vilan mellan seten vid aktuellt träningstillfälle samt antal träningstillfällen per vecka.   Frågeställningar: 1. Hur ser sambandet ut med avseende på vilan mellan seten och styrkeutvecklingen? 2. Hur påverkar antal träningstillfällen per vecka styrkeutvecklingen?   Metod En systematisk litteraturstudie genomfördes i de utvalda databaserna PubMed, SportDiscus, Cochrane och PEDro. Specifika sökord och kombinationer av dessa utgjorde en grund för sökningarna. Inklusions- och exklusionskriterier formulerades för att hitta relevanta artiklar. Fem artiklar inkluderades och kvalitetsgranskades med hjälp av PEDro scale, för att sedan rangordnas efter kvalitet.   Resultat De inkluderade artiklarna hade en medelgod kvalitet enligt PEDro scale. En längre vila mellan seten gav mer ökning i styrka i m. quadriceps femoris än en kortare vila. Tre träningstillfällen per vecka gav en större styrkeutveckling än färre gånger hos vuxna män och kvinnor. För äldre gav en till två träningstillfällen per vecka samma styrkeutveckling som tre träningstillfällen per vecka.   Slutsats Det behövs mer forskning med högre kvalitet än den som hittats i denna studie. Detta för att kunna klargöra vilan mellan setens effekt på styrkeutveckling. En vila längre än 160 sekunder behöver också utforskas. Antal träningstillfällen per vecka verkar dock ha större betydelse för vuxna män och kvinnor än för äldre män och kvinnor.

Idag marknadsförs mängder av produkter vars funktionella värde, av olika anledningar, är svårt för konsumenterna att konkret utvärdera. De Value Propositions som tillverkare och återförsäljare av dessa produkter förmedlar skiljer sig potentiellt från de Value Propositions som konsumenterna faktiskt använder sig av vid sina köpbeslut. Dessa produkters natur medför att konsumenterna tar aktörer, andra än producenterna och återförsäljarna, till sin hjälp för att vidareutveckla ursprungligt Value Proposition. Denna process utgörs av interaktion med exempelvis andra konsumenter i samma fysiska och/eller virtuella sociala nätverk. Nätverket blir då ett system för utformning och vidareutveckling av Value Propositions. Uppsatsen undersöker hur nätverket av och omkring styrketräningsutövare som använder kosttillskottsprodukter, formar de Value Propositions som associeras med produkterna. Studien finner att dessa Value Propositions formas av aktörer andra än producenterna/återförsäljarna via word-of-mouth samt electronic word-of-mouth. Studien identifierar vidare faktorer som påverkar det inflytande aktörerna har i utformningen.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka vilken av de två träningsmetoderna, svänghjulsträning och friviktsträning som eventuellt är mest effektiv för ökad fysisk prestation hos fotbollsspelare. Frågeställningar som besvarades var: Vilka eventuella effekter har svänghjulsträning och friviktsträning på 1RM knäböj med skivstång samt på hopphöjd och sprinttid? Metod 21 manliga fotbollsspelare (16–18 år) deltog i studien. Efter testning i 1RM knäböj, sprint över 5, 10 och 20 meter, samt hopptesterna counter movement jump (CMJ) och squat jump (SJ), lottades testpersonerna (TP) in i en svänghjulsgrupp (SG), en friviktsgrupp (FG) och en kontrollgrupp (KG). SG och FG utförde under fem veckor en vetenskapligt förankrad träningsintervention bestående av knäböj i antingen svänghjulsmaskin eller med skivstång. Därefter testades alla grupper igen för att se eventuella skillnader efter interventionsperioden. Resultat FG visade signifikant förbättring (p = 0,0001) i 1RM knäböj där de ursprungligen lyfte 85,8 ± 11,4 kg och slutligen 107,5 ± 9,9 kg. SG gick från 85,0 ± 7,6 kg till 99,2 ± 10,2 kg (p = 0,0004) och KG från 83,3 ± 5,4 kg till 89,2 ± 7,9 kg (p = 0,0127). KG påvisade tendens (p = 0,0738; p = 0,0599) till försämring genom att på sträckorna 10 m samt 20 m gå från 1,80 ± 0,04 s till 1,85 ± 0,07 s respektive 3,12 ± 0,09 s till 3,21 ± 0,15 s. Därutöver påvisades inga signifikanta resultat i varken sprinttid eller hopphöjd hos någon av grupperna. Slutsats Denna studie visade på signifikanta höjningar av 1RM knäböj efter fem veckors träning med svänghjulsmaskin och fria vikter hos en population av unga fotbollsspelare på breddnivå. Den största höjningen tillskrevs den grupp som tränade med fria vikter. Dock diskuterades andra vinningar av att träna på svänghjulsmaskin, som visats vara skadeförebyggande. Inga förbättringar kunde noteras för sprinttid eller hopphöjd. Ytterligare forskning behövs där studiepopulationen är större och jämnare i nivå, så att tydligare slutsatser kan dras kring vilken av de två träningsmetoderna svänghjulsträning och friviktsträning som är mest effektiv.

Many everyday tasks and also many sports require good grip and forearm strength. Everything from carrying boxes and lifting a child to grab the arms and legs in various martial arts, or holding a tennis racket involving the hand and forearm muscles in various ways. It is therefore important to train these muscles to prevent injuries and congestion and to perform well in sport. A well known way to train functional strength in the hand and forearm muscles is weight training with thick handles. The purpose of this study was to investigate the differences in muscle activity in the upper arm and forearm muscles as well as the deltoids between two bars of different diameter (28mm and 57mm) in two different weight training exercises using electromyography (EMG). The weight training exercises consisted of a pulling exercise in the form of a bench row and a pressing exercise in the form of close-grip bench press. The study also examines whether there is a connection between hand strength and muscle activity, and if there is any connection between hand size and muscle activity. Results show that muscle activity between the thick bars remained unchanged in the close-grip bench press. In the bench row exercise, however, significant increases were seen in the forearm flexors and m. biceps brachii while lifting the thicker bar. The forearm extensors showed an indication of muscle activity increases while lifting the thicker bar. However, there was no connection between hand strength and muscle activity and no correlation between hand size and muscle activity. The conclusion is that the pulling exercise with the thicker bar results in higher muscle activity in comparison to a standard Olympic bar in several muscles involved, not just those directly affected by the thicker bar.

Tidigare forskning visar på ett positivt samband mellan styrketräning och löpekonomi. I föreliggande studie undersöktes effekten av djupa explosiva knäböjningar på löpekonomin hos långdistanslöpare. I studien deltog elva deltagare varav sex i interventionsgruppen och fem i kontrollgruppen. Styrketräningen skulle vara tidseffektivt, max 20 min och då enbart en övning. Basövningen knäböjning med stången bakom nacken valdes. Huvuddelen av all knäböjsträning under en åtta veckors period, utfördes med en belastning på 60% av 1RM 2-6 rep i 2-6 set och då med fokus hög hastighet i både den excentriska och koncentriska fasen samt ca 1 min vila mellan seten. Efter avslutad träningsperiod sågs signifikant förbättring vad gäller maxstyrka, 1RM och maximal Power. Samtliga deltagare i interventionsgruppen fick en positiv styrkeökning med ett snitt på 14,5%. Studien visar även en tendens till förbättrad löpekonomi hos interventionsgruppen. / Previous research shows a positive link between strength training and running economics. In the present study, the effect of deep power squats on the running economics of long distance runners was investigated. The study included eleven participants, six were in the intervention group and five in the control group. The strength training would be time efficient, max 20 min and then only one exercise. We chose the basic exercise squats with the barbell behind the neck. The majority of all squats exercises during a period eight week with a load of 60% of 1RM 2-6 reps in 2-6 sets and then focused high speed in both the eccentric and concentric phase and about 1 min rest between the sets. At the end of the training period, we could see a significant improvement in maximal 1RM and maximum Power. All participants in the intervention group received a positive increase in strength, with an average of 14.5%. The study also shows a tendency for improved running economics in the intervention group.

Muskelstyrka är av stort värde för att bibehålla god hållning och aktivitetsnivå i såväl dagliga livet som i idrottssammanhang. Styrketräning har visats vara ett utmärkt sätt att uppnå styrka. De gamla teorierna om hur man på bästa sätt bedriver styrketräning har på senare år utmanats av studier som visar att man kan uppnå likvärdiga resultat med lågintensiv styrketräning till utmattning som med högintensiv sådan. Dessa studier har dock begränsats till otränade individer. Syfte: Att belysa hur intensiteten påverkar muskelstyrkan hos tränade individer. Metod: Litteratursökning i PubMed, SportsDiscus and Cinahl. Sju artiklar inkluderades genom granskning enligt PEDro scale. Resultat: Resultaten av denna review är ofullständiga till följd av begränsad statistisk power för styrkeökning i de inkluderade artiklarna. Ingen artikel undersökte en låg-intensitets interventionsgrupp. Det tycks föreligga en liten fördel för träning med belastning motsvarande 2 – 5 RM jämfört med 8 – 12 RM vid bänkpress. Slutsats: Det går inte utifrån denna litteraturstudie att dra några egentliga slutsatser om intensitetens betydelse för tränade individer, det behövs fler studier av god kvalitet. / Muscle strength is important to maintain a good posture and activity-level in sport as well as in daily life. Resistance training has been shown to be a good way to achieve that strength. The old theories of how to perform resistance training in an optimal way have recently been challenged by studies concluding that resistance training with low intensity to exhaustion or fatigue can give almost the same results as training with high intensity. However, these studies have been made on untrained subjects. Aim: The purpose of this review was to highlight the influence of intensity on muscle strength on trained subjects. Method: Literature search in PubMed, SportsDiscus and Cinahl. Seven articles were selected for reviewing using PEDro scale. Results: The results of this study are inconclusive due to lack of high statistical power for strength gain in included articles. None of the included articles had a real low intensity intervention. A small advantage can be seen for training with loads of 2 - 5 RM compared to 8 – 12 RM in bench press training. Conclusions: There are no direct conclusions to be drawn from this review, more studies of god quality are needed.

Bakgrund: Subacromiell smärta är vanligt hos idrottare med repetitivt arbete ovan axelhöjd, vilket kan orsakas av obalans i muskulatur, förändrad position eller inskränkt rörlighet av scapula. Nedsatt funktion av scapula och dess stabilitet kan leda till minskad axelledsrörlighet och försvagad muskultur i området. Träning är förstahandsalternativet för minskad smärta, förbättrad funktion och ökad rörlighet vid subacromiell smärta. Behandling med scapulafokuserad träning har i dagsläget otillräcklig evidens. Mer studier behövs för att avgöra vilken nedsättning av scapula som den typ av träning påverkar och hur olika scapula fokuserade interventioner påverkar subacromiell smärta. Syfte: Syftet med studien var att undersöka effekten av kombinationsövningen ”shoulder dislocations” vad gäller scapulakontroll, aktiv utåtrotation i axelled och smärta hos crossfitutövare med subacromiell smärta. Metod: Single-subject metod med AB design användes till studien. Tre baslinjemätningar och fyra mätningar under interventionsfasen gjordes, där scapulakontrollen och aktiv utåtrotation i axeln mättes samt smärtskattning utfördes. Deltagarna var sin egen kontroll. Populationen var personer som tränade crossfit vid minst tre tillfällen per vecka med subacromiell smärta. Under interventionen utför deltagarna ”shoulder dislocation” tre gånger per vecka med doseringen tio repetitioner i tre set. Resultatet presenterades i grafer och analyserades visuellt. Resultat: Fyra deltagare inkluderades i studien varav en med bilaterala besvär. Samtliga deltagare förbättrade scapulakontrollen, fyra av fem deltagare förbättrade den aktiva utåtrotationen i axelled. Tre av fem deltagare upplevde minskad smärta under träning och vid mättillfället. Slutsats: ”Shoulder dislocation” tycks förbättra scapulakontrollen, aktiv utåtrotation i axelleden hos crossfitutövare med subacromiell smärta och tendens till minskad smärta. / Background: Subacromial pain is common among overhead athletes, which can lead to muscular imbalance, changed position or decreased mobility of scapula. Reduced function and stability of scapula could lead to decreased shoulder mobility and weakened musculature in the area. Exercise is first hand choice to reduce pain, improve function and increase range of motion at subacromial pain. Treatment with scapular focused exercise is today limited. More studies are needed to determine what kind of reduction of scapula this exercise influences and how different scapular focused interventions affect subacromial pain. Aim: The purpose of the study was to examine the effect of the combination exercise ”shoulder dislocations” in terms of scapula control, active external rotation in the glenohumeral joint and pain in crossfit athletes with subacromial pain. Method: Single-subject method with AB design was used in the study. Three baseline measurements and four measurements during the intervention phase was collected, where control of scapula, active external rotation and pain was measured. Participants were their own control. The population was individuals who trained crossfit at least three times a week and had subacromial pain. During the intervention the participants performed ”shoulder dislocations”. Performing three sets of ten repetitions three times a week. The results were presented in graphs and visually analyzed. Results: Four participants were included in the study whereof one had bilateral disorders. All participants increased control of scapula, four out of five increased active external rotation of the glenohumeral joint. Three out of five participants experienced pain reduction during exercise and at the time of measurement. Conclusion: ”Shoulder dislocations” seems to improve control of scapula and active external range of motion of the glenohumeral joint in crossfit athletes with subacromial pain.

Bakgrund: Ländryggssmärta är en av de vanligaste typerna av muskuloskeletal smärta och den ledande formen av nedsatt funktion världen över. Styrketräning (ST) är en av de vanligaste formerna av konservativ behandling vid kronisk ospecifik ländryggssmärta (CNSLBP). Det saknas rekommendationer för dosering av ST och effekten av olika doseringar är oklar. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att kartlägga rapporterade träningsdoseringar vid CNSLBP samt att jämföra effekten av olika doseringar. Metod: En systematisk granskning av randomiserade kontrollerade studier publicerade de fem senaste åren genomfördes efter sökningar i databaserna MEDLINE, CINAHL och PEDro. En kvalitetsbedömning av studierna genomfördes och träningsdosering av styrketräning som behandling vid CNSLBP kartlades och kategoriserades. I inkluderade studier där liknande träningsupplägg med olika dosering jämförts, utvärderades doseringarnas effekt avseende smärtintensitet och funktion. Resultat: Totalt inkluderades sex artiklar. Risken för systematiska fel bedömdes som genomgående låg till medelhög. Träningsdoseringarna kategoriserades som moderata till medelhöga. Enbart en av de sex inkluderade studierna jämförde olika träningsdosering där komponenten intensitet varierats i två grupper. Högintensiv styrketräning uppvisade signifikanta förbättringar avseende funktion och små ickesignifikanta förbättringar avseende smärtintensitet jämfört med den medelintensiva träningsgruppen. Slutsats: Den här litteraturstudien visade att få studier anger träningsdosering av styrketräning som behandling för patienter med CNSLBP. De kartlagda träningsdoseringarna var moderata till medelhöga och liknar doseringarna som rekommenderas för motionärer. Inga slutsatser kunde dras avseende doseringarnas effekt. Framtida kliniska studier med träning som intervention bör definiera styrketräningsdosering vilket anses relevant för såväl forskare som fysioterapeuter i praktiken. / Background: Low back pain is one of the most common musculoskeletal disorders and the leading cause of disability worldwide. Resistance training (RT) is an effective therapeutic modality for the treatment of patients with chronic non-specific low back pain (CNSLBP). However, recommendations of RT dosages is lacking and the effects of different dosages remains unclear. Objective: The objective of this review was to map and evaluate the effectiveness of reported RT dosages for the treatment of CNSLBP. Method: A systematic search for literature was conducted in the databases MEDLINE, CINAHL and PEDro. Dosages were mapped and categorized. Effect sizes of pain intensity and disability were extracted from articles with comparisons between dosages. The risk of bias was judged for the articles, respectively. Results: A total of six articles were included. The dosages were categorized as moderate to medium high. Comparison between dosages was made in one of the included articles. Significant improvements in pain intensity and non-significant improvements in disability in favour of a high intensity group compared to a low intensity training group was found. The risk of bias was consistently judged as low or moderate. Conclusion: This study showed a lack of correctly reported RT dosages. The mapped dosages where corresponding to the recommendations for a healthy population. No conclusions could be drawn upon the effect of different dosages. A clear definition of the RT dosage in future trials is of importance to further investigate the effect of RT as an intervention for the treatment of CNSLBP.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka om det finns ett samband mellan frekvens av styrketräning och kroppsfixering hos kvinnor i olika åldrar. De frågeställningar som användes var: finns det skillnader mellan kvinnor som styrketränar mindre än 2 gånger i veckan jämfört med kvinnor som tränar 3 gånger i veckan eller oftare. Finns det någon skillnad i kroppsfixering hos kvinnor i olika åldrar? Har kvinnor i olika åldrar olika motiv till att styrketräna? Metod För att besvara studiens frågeställningar utfördes en kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkät. Frågeformuläret skapades med hjälp av frågor och påståenden från tidigare uppsatser och studier, förutom den del om sociala medier där påståendena är utvecklade av författarna själva. Urvalet bestod av 89 kvinnor som delades in i två grupper; en yngre grupp där kvinnorna var mellan 18–25 år och en äldre där kvinnorna var 26 år eller äldre. Enkätsvaren samlades in och analyserades i programmet SPSS. Inga personuppgifter samlades in då undersökningen var helt anonym.  Resultat Resultatet visade att det finns ett svagt samband mellan frekvens av styrketräning och kroppsfixering. Ju oftare kvinnorna angav att de styrketränar, desto högre nivå av kroppsfixering hade de. Vid analysen av nivån av kroppsfixering såg vi ingen signifikant skillnad mellan åldersgrupperna. Analysen av de bakomliggande motiven till styrketräning visade att de yngre kvinnorna styrketränar med syfte att förändra sin kropp i större grad än de äldre kvinnorna. Utöver det tränar kvinnor i stort sett av liknande motiv. Slutsats Det finns ett svagt samband som tyder på att ju oftare kvinnor styrketränar, desto mer kroppsfixerade är de. Då det inte finns större skillnader i nivån av kroppsfixering i olika åldrar kan man dra slutsatsen att kvinnor i olika åldrar generellt sett är lika kroppsfixerade. De bakomliggande motiven till styrketräning är liknande för kvinnorna i de två grupperna. De två större skillnaderna är att yngre kvinnor tränar för att förändra sina kroppar och för att nå ett specifikt mål i större utsträckning än äldre kvinnor. / Purpose The purpose of this study was to investigate the relationship between the frequency of strength training and body fixation in women of different ages. The research questions used were; are there any differences between women who do strength training less than twice a week compared to women who train three times a week or more often. Is there any difference in body fixation in women of different ages? Do women of different ages have different motives for strength training? Method To answer the research questions, a quantitative cross-sectional study was conducted via a questionnaire. The questionnaire was created with the help of questions from previous essays and studies, except for the part about social media where the statements are developed by the authors themselves. The study population consisted of 89 women who were divided into two groups: a younger group where the women were between 18-25 years and an older group where the women were 26 years or older. The questionnaire responses were collected and analysed in the SPSS program. No personal data was collected as the survey was completely anonymous. Results The results showed that there is a weak correlation between the frequency of strength training and body fixation. The more often the women stated that they did strength training, the higher the level of body fixation they had. In the analysis of the level of body fixation, no significant difference was seen between the age groups. The analysis of the underlying motives for strength training showed that the younger women exercise for the purpose of changing their bodies to a greater extent than the older women, apart from that, women train mostly for similar motives. Conclusion There is a weak correlation that implies that the more often women do strength training, the more fixated they are. As there are no major differences in the level of body fixation at different ages, it can be concluded that women of different ages are generally equally body fixated. The underlying motives for strength training are similar for the women in the two groups. The two major differences are that younger women train to change their bodies and to achieve a specific goal to a greater extent than older women. From this it can be concluded that younger women do strength training for change and strive to achieve their goals to a greater degree than older women do.