Bakgrund: Tendinopati är ett samlingsbegrepp och en klinisk diagnos för ett patologiskt tillstånd i en muskelsena. Tillståndet är vanligen direkt kopplad till någon form av repetitiv rörelse eller överbelastning och besvären samt rehabiliteringen är ofta långvarig, omfattande och frustrerande. Isolerad excentrisk styrketräning har länge ansetts som den primära träningsinterventionen vid tendinopati men det råder fortfarande oklarhet över hur olika isolerade träningsupplägg står sig mot varandra. Syfte: Syftet med studien var att utvärdera om excentrisk träning i jämförelse med koncentrisk eller isometrisk träning har bättre effekt avseende smärta och funktion vid behandling av tendinopatier. Metod: En systematisk litteratursökning genomfördes i databaserna Pubmed, SCOPUS, PEDro, Web of Science, Cochrane och SportDiscus samt i de inkluderade artiklarnas referenslistor. Resultat: Totalt inkluderades nio artiklar i denna litteraturöversikt.  I samtliga artiklar var minst två av interventionerna excentrisk jämfört med koncentrisk träning vid tendinopati. Ingen av de inkluderade artiklarna behandlade isometrisk träning som en jämförande separat intervention. I sex av nio studier gjorde både den excentriska och den koncentriska interventionsgruppen förbättringar utifrån utfallsmåtten smärta och funktion, men ingen statistisk signifikant skillnad mellan grupperna kunde påvisas. I en studie varierade graden av förbättring inom både den excentriska och den koncentriska gruppen utan statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna. I två av nio studier uppmätte den excentriska interventionsgruppen ett signifikant bättre resultat än den koncentriska. Konklusion: Denna litteraturöversikt indikerar att excentrisk träning inte har tillräckligt med vetenskapligt underlag för att kunna anses vara mer effektivt i jämförelse med koncentrisk träning. Det saknas jämförande forskningsunderlag mellan excentrisk och isometrisk träning.

<p>Det är svårt att mäta friskvården i konkreta siffror hur mycket företag sparar in på en friskvårds- eller hälsoinvestering. Däremot går det att motivera företag att satsa på personalen genom friskvårdens alla positiva effekter, som ökad effektivitet, vilket torde leda till ökad produktivitet, lägre kortlångtidsfrånvaro som även kan leda till färre arbets- och belastningsskador.</p>

<p>Bakgrund: Cerebral pares är ett samlingsnamn för ett följdtillstånd efter en skada i den omogna hjärnan med funktionsnedsättning som varierar mycket i symptom och svårighetsgrad som följd. Den motoriska funktionsnedsättningen påverkas bl.a. av avvikande tonus, nedsatt koordination, nedsatt balans och muskelsvaghet. Tidigare har det i Sverige varit en generell uppfattning att styrketräning med vikter m.m. inte är lämpligt för barn. Styrketräning och forcerade rörelser ansågs öka spasticiteten och skulle därför undvikas hos personer med cerebral pares. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilken effekt interventionen styrketräning har för barn och ungdomar med cerebral pares med avseende på funktion och aktivitet. Metod: Litteratursökningar genomfördes i databaserna Cinahl, Medline och Amed. Studier med kontrollgrupp granskades enligt PEDro för bedömning av den vetenskapliga kvaliteten. Studier utan kontrollgrupp granskades deskriptivt. Resultat: Litteratursökning gav 11 studier. Fem studier var randomiserade kontrollerade studier, en var experimentell med kontrollgrupp, fyra var experimentella utan kontrollgrupp och en studie hade en single-subject-experimental design. I sex av studierna genomfördes uppföljande mätningar Antalet deltagare i studierna var överlag få. Studiernas PEDro-poäng låg på mellan 3 och 7 av 10 möjliga. Resultaten visar att barn och ungdomar med cerebral pares som styrketränar med belastning 2 till 3 gånger per vecka under mellan 4 till 12 veckor kan öka muskelstyrkan, förbättra gångförmågan, öka den motoriska förmågan samt minska spasticiteten. Endast tre studier undersökte subjektiva variabler som kroppsuppfattning och självuppfattning. Här varierade resultaten då två studier visade på förbättrad kroppsuppfattning medan en fann delvis försämrad självuppfattning. Ingen av studierna visade någon negativ påverkan av styrketräning.</p><p>Slutsatser: Styrketräning är en behandlingsmetod som kan användas för barn med cerebral pares för att öka muskelstyrkan och evidensen kan anses vara medelhög. Resultatet av denna litteraturstudie stärker att styrketräning bör vara en del av sjukgymnastens behandlingsarsenal när syftet med interventionen är att påverka muskelstyrka, gångförmåga, motorisk förmåga eller spasticitet.</p><p>Sökord: cerebral pares, muskelstyrka, styrketräning, rörelse träning</p>

<p>Senare års studier har gett oss en klarare bild av hur muskeluppbyggnaden stimuleras och regleras av styrketräning och nutrition. Mycket forskning kvarstår dock innan fullständiga rekommendationer kan ges. Vad som dock är klart är att de allmänna rekommendationerna som idag uppgår till 0.8 g protein • kg-1 kroppsvikt • dag-1 i de flesta länder (Lemon, 2000) inte räcker till för fysiskt aktiva individer. Atletens ökade proteinbehov kan dock enkelt tillgodoses via ökat matintag varvid supplementering ur den aspekten inte är nödvändig.</p><p>Vidare vet man att tillgängligheten och tillförseln av aminosyror runt träningen är avgörande för maximal stimulering av proteinsyntesen. Muskeln behöver tillgång till essentiella aminosyror när träningen påbörjas för maximal stimulering av proteinsyntesen. Huruvida aminosyrorna behöver tas i form av en dryck i kosttillskottsform eller kan intas i form av vanlig mat för att tillräckligt fort kunna förse muskeln med EAA är inte utrett.</p> / Uppsats 3 p i fördjupningskursen Idrotts- och arbetsfysiologi vt 2007.

<p>Sammanfattning</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka inverkan av två veckors supplementering med beta-alanin (BA) på styrkeuthålligheten hos styrketränande i åldern 18 till 30. Ger BA efter två veckors uppladdningsperiod en ergogen effekt på den dynamiska styrkeuthålligheten hos regelbundet styrketränande? Ger BA efter två veckors uppladdningsperiod en ergogen effekt på uthålligheten vid statisk kontraktion hos regelbundet styrketränande?</p><p>Metod</p><p>Studien genomfördes på 14 styrketränande friska män och kvinnor (7 män, 7 kvinnor) som delades in slumpvis i en placebogrupp (n=7) och en BA-grupp (n=7). Båda grupperna utförde tre tester. Ett förtest bestämde deltagarnas 10RM i bänkpress och benextension samt 1RM i bicepsflektion. Vid testillfälle 1 (T1) och testillfälle 2 (T2) utfördes i både bänkpress och benextension först ett arbete om 4 set 8 rep på 10RM med tre minuters vila mellan seten. Därefter, en minut efter fjärde setet, utfördes arbete till utmattning om 4 set på 70 % 10RM med en vila om 1 minut mellan var set. Totalt antal rep vid de 4 senare seten användes som jämförelsetal. Vid bicepsflektion utfördes isometriskt arbete till utmattning om 4 set på 70 % 1RM med1 minuts vila mellan var set. Tiden för det isometriska arbetet användes som jämförelsetal. Mellan T1 och T2 genomgick försökspersonerna 14 dagars supplementering med BA eller placebo. Dosen som erhölls var 6g ± 0,05g BA tillsammans med 6g ± 0,5g CHO i form av dextros eller, för placebogruppen, 12g ± 0,5g CHO. Varje dagsdos fördelades till 4 intag per dag i samband med måltid.</p><p>Resultat</p><p>Båda grupperna ökade sitt resultat vid T2 i de dynamiska övningarna. Ingen skillnad förelåg dock mellan placebogruppen och BA-gruppen vare sig i dynamisk- eller statisk uthållighet. Ingen signifikant ökning förelåg för vare sig BA- eller placebogruppen i statisk uthållighet.</p><p>Slutsats</p><p>Vår slutsats är att ingen ergogen effekt uppnås efter en 14 dagars supplementering med BA vid sådana styrketräningsmoment som detta experiment prövat.</p>

Bakgrund: Cerebral pares är ett samlingsnamn för ett följdtillstånd efter en skada i den omogna hjärnan med funktionsnedsättning som varierar mycket i symptom och svårighetsgrad som följd. Den motoriska funktionsnedsättningen påverkas bl.a. av avvikande tonus, nedsatt koordination, nedsatt balans och muskelsvaghet. Tidigare har det i Sverige varit en generell uppfattning att styrketräning med vikter m.m. inte är lämpligt för barn. Styrketräning och forcerade rörelser ansågs öka spasticiteten och skulle därför undvikas hos personer med cerebral pares. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilken effekt interventionen styrketräning har för barn och ungdomar med cerebral pares med avseende på funktion och aktivitet. Metod: Litteratursökningar genomfördes i databaserna Cinahl, Medline och Amed. Studier med kontrollgrupp granskades enligt PEDro för bedömning av den vetenskapliga kvaliteten. Studier utan kontrollgrupp granskades deskriptivt. Resultat: Litteratursökning gav 11 studier. Fem studier var randomiserade kontrollerade studier, en var experimentell med kontrollgrupp, fyra var experimentella utan kontrollgrupp och en studie hade en single-subject-experimental design. I sex av studierna genomfördes uppföljande mätningar Antalet deltagare i studierna var överlag få. Studiernas PEDro-poäng låg på mellan 3 och 7 av 10 möjliga. Resultaten visar att barn och ungdomar med cerebral pares som styrketränar med belastning 2 till 3 gånger per vecka under mellan 4 till 12 veckor kan öka muskelstyrkan, förbättra gångförmågan, öka den motoriska förmågan samt minska spasticiteten. Endast tre studier undersökte subjektiva variabler som kroppsuppfattning och självuppfattning. Här varierade resultaten då två studier visade på förbättrad kroppsuppfattning medan en fann delvis försämrad självuppfattning. Ingen av studierna visade någon negativ påverkan av styrketräning. Slutsatser: Styrketräning är en behandlingsmetod som kan användas för barn med cerebral pares för att öka muskelstyrkan och evidensen kan anses vara medelhög. Resultatet av denna litteraturstudie stärker att styrketräning bör vara en del av sjukgymnastens behandlingsarsenal när syftet med interventionen är att påverka muskelstyrka, gångförmåga, motorisk förmåga eller spasticitet. Sökord: cerebral pares, muskelstyrka, styrketräning, rörelse träning

Det är svårt att mäta friskvården i konkreta siffror hur mycket företag sparar in på en friskvårds- eller hälsoinvestering. Däremot går det att motivera företag att satsa på personalen genom friskvårdens alla positiva effekter, som ökad effektivitet, vilket torde leda till ökad produktivitet, lägre kortlångtidsfrånvaro som även kan leda till färre arbets- och belastningsskador.

Senare års studier har gett oss en klarare bild av hur muskeluppbyggnaden stimuleras och regleras av styrketräning och nutrition. Mycket forskning kvarstår dock innan fullständiga rekommendationer kan ges. Vad som dock är klart är att de allmänna rekommendationerna som idag uppgår till 0.8 g protein • kg-1 kroppsvikt • dag-1 i de flesta länder (Lemon, 2000) inte räcker till för fysiskt aktiva individer. Atletens ökade proteinbehov kan dock enkelt tillgodoses via ökat matintag varvid supplementering ur den aspekten inte är nödvändig. Vidare vet man att tillgängligheten och tillförseln av aminosyror runt träningen är avgörande för maximal stimulering av proteinsyntesen. Muskeln behöver tillgång till essentiella aminosyror när träningen påbörjas för maximal stimulering av proteinsyntesen. Huruvida aminosyrorna behöver tas i form av en dryck i kosttillskottsform eller kan intas i form av vanlig mat för att tillräckligt fort kunna förse muskeln med EAA är inte utrett. / Uppsats 3 p i fördjupningskursen Idrotts- och arbetsfysiologi vt 2007.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att undersöka inverkan av två veckors supplementering med beta-alanin (BA) på styrkeuthålligheten hos styrketränande i åldern 18 till 30. Ger BA efter två veckors uppladdningsperiod en ergogen effekt på den dynamiska styrkeuthålligheten hos regelbundet styrketränande? Ger BA efter två veckors uppladdningsperiod en ergogen effekt på uthålligheten vid statisk kontraktion hos regelbundet styrketränande? Metod Studien genomfördes på 14 styrketränande friska män och kvinnor (7 män, 7 kvinnor) som delades in slumpvis i en placebogrupp (n=7) och en BA-grupp (n=7). Båda grupperna utförde tre tester. Ett förtest bestämde deltagarnas 10RM i bänkpress och benextension samt 1RM i bicepsflektion. Vid testillfälle 1 (T1) och testillfälle 2 (T2) utfördes i både bänkpress och benextension först ett arbete om 4 set 8 rep på 10RM med tre minuters vila mellan seten. Därefter, en minut efter fjärde setet, utfördes arbete till utmattning om 4 set på 70 % 10RM med en vila om 1 minut mellan var set. Totalt antal rep vid de 4 senare seten användes som jämförelsetal. Vid bicepsflektion utfördes isometriskt arbete till utmattning om 4 set på 70 % 1RM med1 minuts vila mellan var set. Tiden för det isometriska arbetet användes som jämförelsetal. Mellan T1 och T2 genomgick försökspersonerna 14 dagars supplementering med BA eller placebo. Dosen som erhölls var 6g ± 0,05g BA tillsammans med 6g ± 0,5g CHO i form av dextros eller, för placebogruppen, 12g ± 0,5g CHO. Varje dagsdos fördelades till 4 intag per dag i samband med måltid. Resultat Båda grupperna ökade sitt resultat vid T2 i de dynamiska övningarna. Ingen skillnad förelåg dock mellan placebogruppen och BA-gruppen vare sig i dynamisk- eller statisk uthållighet. Ingen signifikant ökning förelåg för vare sig BA- eller placebogruppen i statisk uthållighet. Slutsats Vår slutsats är att ingen ergogen effekt uppnås efter en 14 dagars supplementering med BA vid sådana styrketräningsmoment som detta experiment prövat.

In this study it has been investigated what is missing in non-strength training women to begin exercise regular strength training. It has also examined the level of knowledge about the health benefits and the employer's encouragement to maintain good health. The study was designed in a qualitative methodology and data collection was designed in form of semi-structured interviews. Six women were interviewed between the ages 22-51år. The results showed that women possessed a very low level of knowledge about strength training and also fears and prejudices existed among them. It also showed that the employers encouraging to them to be concerned about his health did not exist beyond that some of them had access to health care contributions. The results also showed that few of them were interested to start strength training as a preventive measure, but only on their backs would be too bad or a strong weight gain would occur. / I denna studie har det undersökts vad som saknas hos icke-styrketränande kvinnor för att de ska börja med regelbunden styrketräning. Det har även undersökt hur kunskapsnivån kring hälsofrämjande effekter och arbetsgivarens uppmuntran sett ut. Studien utformades efter kvalitativ metod och datainsamlingen skedde i form av semistrukturerade intervjuer. Sex kvinnor intervjuades i åldrarna 22-51år. Resultaten visade att kvinnorna besatt en väldigt låg grad av kunskap kring styrketräning och att tydliga rädslor och fördomar fanns bland dem. Det framgick även att arbetsgivarnas uppmuntran till att de skulle vara måna om sin hälsa inte existerade utöver att några av dem hade tillgång till friskvårdsbidrag. I resultaten visades även att få av dem var intresserade att börja styrketräna i förebyggande syfte utan endast om deras ryggar skulle bli för dåliga eller en kraftig viktuppgång skulle ske.