Syfte och frågeställningar: Syftet med uppsatsen var att undersöka vad och hur vuxna tränade på gym för att se om det fanns några skillnader som gick att relatera till kön. De frågeställningar som användes för att besvara syftet var: Vilken form av träning föredrog vuxna att ägna sig åt på gymmet? I vilken utsträckning styrketränade vuxna i gymmets öppna lokaler? Vilka muskelgrupper och redskap premierades i samband med vuxnas styrketräning? Hur mycket tid lade vuxna på träning? Föredrog vuxna att träna på egen hand eller tillsammans med andra? Samtliga frågeställningar analyserades utifrån om det skiljde sig mellan kvinnor och män. Metod: För att besvara studiens frågeställningar som grundade sig i ett allmängiltigt intresse genomfördes en kvantitativ undersökning via ett strukturerat frågeformulär. Det egenkomponerade formuläret baserades på tidigare forskning och innehöll övervägande slutna svarsalternativ. Urvalet resulterade i ett stickprov av totalt 140 deltagare; 86 kvinnor (61,4%) och 54 män (38,6%). Undersökningen genomfördes på en stor träningsanläggning med ett varierande utbud och undertecknad befann sig på platsen under insamlingen av data. Resultat: Det fanns könsrelaterade skillnader i hur vuxna tränade på gymmet. Männen tenderade att träna mer och de föredrog individuell styrketräning med fria vikter och maskiner. Kvinnorna deltog oftare i ledarledd gruppaktivitet och/eller använde sig av sin egen kroppsvikt eller övriga redskap så som bollar och gummiband i samband med sin styrketräning. Utöver det lade männen större fokus på att utveckla sin överkropp medan kvinnorna tenderade att prioritera sin underkropp. Slutsats: Kvinnor och män tränade olika på gym och med tidigare forskning som stöd kan detta, till viss del, antas bero på yttre faktorer så som normer och kroppsideal. Denna vetskap bidrar till möjligheter att skapa ett gynnande bemötande från träningsbranschens sida som kan neutralisera den, till synes, styrda uppfattningen om träning. Genom att anpassa miljön och bemöta individen på ett sätt som främjar ett könsneutralt beteende i samband med träning ökar chanserna till en hållbar och optimal utveckling på både det fysiska och mentala planet, oavsett om du är kvinna eller man.

Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka om styrketräning påverkar konjunktival rodnad i ögat samt om kosttillskott som är vanliga vid styrketräning påverkar ögontorrhet. Metod: Deltagarnas konjunktivala rodnad undersöktes med biomikroskop och graderades med Efron Grading Scale. 19 patienter undersöktes efter träning och 21 patienter undersöktes utan att ha tränat den dagen. Deltagarna fick svara på ett frågeformulär om vilka kosttillskott de använde och OSDI-enkäten. Resultat: Ingen statistisk signifikant skillnad i konjunktival rodnad mellan gruppen med styrketränande personer och kontrollgruppen upptäcktes. I gruppen för träning blev medelvärdet på konjunktival rodnad 0,72 ± 0,42 och i kontrollgruppen 0,55 ± 0,28. Ingen statistisk signifikant skillnad i OSDI-poäng mellan gruppen som använde kosttillskott och gruppen som inte använde kosttillskott upptäcktes. I gruppen med kosttillskott blev medelvärdet på OSDI-poäng 11,31 ± 11,72 och för ej kosttillskott 16,52 ± 10,70. Slutsats: Studien visar på att styrketräning ej påverkar den konjunktivala rodnaden och att kosttillskott inte påverkar ögontorrhet i den här studien. / This study has two aims. The first aim is to investigate if strength training has any association with conjunctival redness. The second aim is to investigate if dietry supplements have any association with dry eye. 40 participants were included in this study and were divided into two groups. One group that was examined directly after a strength training workout and one control group that did not work out that day was examined. The avarage age of the workout group was 25.9 ± 5.5 and in the control group was 24.3 ± 4.9. The participants were examined with the slit lamp and the conjunctival redness was graded according to Efron Grading Scale. The same subjects participated in the investigation of supplements afftecting dry eye. They answered a questionnaire to see what supplements they were using and then divided into two groups. One group that were using supplements and one that did not. The avarage age in the supplement group was 25.9 ± 5.5 and in the no-supplement group 24.2 ± 5.0. To examine their eye dryness they answered an Ocular Surface Disease Index survey. There was no statistical significant difference in conjunctival redness between the workout group and the control group (p>0.05). And there was no statistical significant difference in OSDI score between the supplement group and the no-supplement group (p>0.05). Weight training does not affect conjunctival redness in this sample. Supplements do not affect dry eye symptoms in this sample.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka förekomsten av symtom till muskeldysmorfi (MD), dess tre subkategorier; drivkrafter för fysisk storlek (DFS), utseendeintolerans (AI) och nedsatt funktionsförmåga (FI) i relation till grad av narcissistiska personlighetsdrag och självkänsla. Vidare undersöktes skillnader avseende dessa faktorer och subkategorierna av MD mellan tävlande och icke-tävlande individer. Slutligen undersöktes dessa variabler, träningsmängd, styrketräning samt om tävlande individer kan predicera förekomst av MD. I studien deltog 174 individer, 123 kvinnor och 51 män, via webbenkät. Av dessa 13 styrketränade och varav dessa 17 tävlande. Resultatet visade signifikanta positiva samband mellan DFS, träningsmängd och självkänsla samt mellan FI, träningsmängd, självkänsla och narcissism. Negativa samband visades mellan AI, FI och självkänsla. Vidare fanns skillnader mellan DFS, FI, självkänsla samt narcissism mellan tävlande och icke-tävlande individer. Regressionsanalysen visade att narcissistiska personlighetsdrag och global självkänsla förklarade 21 % av variansen av förekomst av symtom till MD. Sammanfattningsvis indikerade studiens resultat att narcissistiska personlighetsdrag och självkänsla kan vara viktiga psykologiska faktorer för ökad förståelse till förekomsten av MD. Framtida studier är förslagsvis att utöka de psykologiska faktorerna samt fysisk aktivitet i relation till MD inom den ökade gymkulturen och tävlande som bedöms för utseende under längre tid.

Bakgrund: Styrketräning är en vanlig motion- och rehabiliteringsform som exempelvis höjer den anaeroba uthålligheten, bidrar till hypertrofi i muskelcellerna och ökar muskelstyrkan. Fysioterapeuter instruerar, ordinerar och leder styrketräning för olika patientgrupper i alla åldrar. Det har blivit en viktig del i dagens rehabilitering. Patienter har olika förutsättningar till att styrketräna med låg- respektive hög belastning beroende på skada eller sjukdom. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att undersöka hur belastningen vid styrketräning påverkar muskelstyrka och muskelhypertrofi. Metod: En artikelsökning genomfördes i databaserna: PubMED, Web of Science, Cochrane Library, SportDiscus och Scopus. Relevanta ämnesord för respektive databas tillämpades. Enbart studier som jämförde låg belastning (<60% 1RM) kontra hög belastning (>60% 1RM) på utfallsmåtten styrka och hypertrofi blev inkluderade i resultatet. Resultat: Totalt blev 9 artiklar inkluderade i litteraturstudien. Artiklarna visade att muskelstyrkan ökar oavsett om träningen sker med hög eller låg belastning. Träning med hög belastning ger en större ökning av muskelstyrkan än träning med låg belastning. Både träning med hög och låg belastning gav upphov till hypertrofi. Ingen utom en av studierna kunde redovisa signifikanta skillnader i hypertrofi utifrån belastning. Konklusion Att träna styrketräning med målsättningen att öka i styrka och/eller hypertrofi går att göra genom både hög- och låg belastning. Hög belastning har större effekt på muskelstyrka och är fördelaktigt i jämförelse med låg belastning.

<p>Introduction: Elderly people have much to gain when it comes to physical activity andresistance training. Ageing is a process that every human being has to go through. The mostimportant physical attributes changes, when it comes to handle everyday life and ailment thatusually occurs in the later stages of life. Physical activity and resistance training may help thecommon problem among the elderly, when it comes to cope with issues of pain and strenuouseveryday life that occurs under this ailment. Objective: To identify a senior citizen´sperception about physical activity and attitudes about resistance training. Design: A surveystudy. Setting: Gävle, Sweden. Method: A questionnaire was created with questions toidentify senior citizens perception and behaving patterns concerning physical activity. Theirattitudes about resistance training were also taken into consideration. With senior citizens inthis study, we refer to people in the ages of 65-80. A number of 40 questionnaires were passedout to senior citizens. Among these, 22 copies were taken into the study and processedthrough SPSS, a statistics program. Result: The participants believed that physical activity intheir youth had a major influence on the attitudes of engaging in activities as a senior. Amongthe people that were included in the study, 86% believed that they had been given very littleinformation about resistance-training, and the health benefits it generates for the elderly.Conclusions: There was a significant correlation between the physical activity among theelders today and how active they were in their earlier life. The most common activities amongthe participants were activities where other people were involved either as competitors or inthe same group exercise. Few of the participants answered resistance training as a commonphysical activity in their life. The perception about resistance training was divided into twosides, either the participants had a negative attitude about resistance training or they werepositive or unsure what to answer.Keywords: PhysicalIntroduction: Elderly people have much to gain when it comes to physical activity andresistance training. Ageing is a process that every human being has to go through. The mostimportant physical attributes changes, when it comes to handle everyday life and ailment thatusually occurs in the later stages of life. Physical activity and resistance training may help thecommon problem among the elderly, when it comes to cope with issues of pain and strenuouseveryday life that occurs under this ailment. Objective: To identify a senior citizen´sperception about physical activity and attitudes about resistance training. Design: A surveystudy. Setting: Gävle, Sweden. Method: A questionnaire was created with questions toidentify senior citizens perception and behaving patterns concerning physical activity. Theirattitudes about resistance training were also taken into consideration. With senior citizens inthis study, we refer to people in the ages of 65-80. A number of 40 questionnaires were passedout to senior citizens. Among these, 22 copies were taken into the study and processedthrough SPSS, a statistics program. Result: The participants believed that physical activity intheir youth had a major influence on the attitudes of engaging in activities as a senior. Amongthe people that were included in the study, 86% believed that they had been given very littleinformation about resistance-training, and the health benefits it generates for the elderly.Conclusions: There was a significant correlation between the physical activity among theelders today and how active they were in their earlier life. The most common activities amongthe participants were activities where other people were involved either as competitors or inthe same group exercise. Few of the participants answered resistance training as a commonphysical activity in their life. The perception about resistance training was divided into twosides, either the participants had a negative attitude about resistance training or they werepositive or unsure what to answer.Keywords: Physical</p>

No description available.

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med denna uppsats är att studera vad högstadielever anser beträffande styrketräning med tilläggsvikter och dess inverkan på längdtillväxten. Min hypotes är att mer än 50 procent av alla högstadieelever anser att man kan stanna i växten av att styrketräna med tilläggsvikter.</p><p>Anser högstadieelever i år 8 att man kan stanna i växten om man styrketränar med tilläggsvikter under tillväxtperioden? Finns det skillnader mellan könen? Vilka orsaker uppger eleverna till sina antaganden?</p><p>Metod</p><p>För att besvara mina frågeställningar använde jag mig av en enkätundersökning som besvarades av högstadieelever. 193 elever i år 8 valdes ut av dem svarade 180 på enkäten. Jag valde att göra undersökningen på elever i år 8 då de ännu inte haft en gymgenomgång med idrottslärarna på skolan och följaktligen inte blivit påverkade av dem. Tretton elever, tio flickor och tre pojkar, svarade inte på enkäten vilket ger ett bortfall på sju procent.</p><p>Resultat</p><p>180 elever svarade på enkäten av dem anser 84, mindre än hälften, att man kan stanna i växten av att styrketräna med tilläggsvikter medan 96 elever inte anser att det har någon inverkan på längdtillväxten vilket förkastar min hypotes. Däremot är det större andel flickor, mer än hälften, som anser att styrketräning har en negativ inverkan på längdtillväxten medan pojkarna i mindre grad anser det. De källor som ligger till grund för de elever som anser att man kan stanna i växten är i de flesta fall något de har hört från en kompis medan cirka en tredjedel har hört det från sina föräldrar. Totalt utgör dessa två källor 73 procent av fallen.</p><p>Slutsats</p><p>Det finns många ungdomar som är intresserade av styrketräning men som ännu inte börjat styrketräna samt en hel del ungdomar som redan börjat träna på gym. Nästan 50 procent av ungdomarna som svarade på enkäten anser att man kan stanna i växten av att styrketräna med tilläggsvikter. Med hänsyn till resultatet borde styrketräningsundervisningen börja redan i år 7 för att de ska få en bra grund tillsammans med behöriga instruktörer till hands.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att studera vad högstadielever anser beträffande styrketräning med tilläggsvikter och dess inverkan på längdtillväxten. Min hypotes är att mer än 50 procent av alla högstadieelever anser att man kan stanna i växten av att styrketräna med tilläggsvikter. Anser högstadieelever i år 8 att man kan stanna i växten om man styrketränar med tilläggsvikter under tillväxtperioden? Finns det skillnader mellan könen? Vilka orsaker uppger eleverna till sina antaganden? Metod För att besvara mina frågeställningar använde jag mig av en enkätundersökning som besvarades av högstadieelever. 193 elever i år 8 valdes ut av dem svarade 180 på enkäten. Jag valde att göra undersökningen på elever i år 8 då de ännu inte haft en gymgenomgång med idrottslärarna på skolan och följaktligen inte blivit påverkade av dem. Tretton elever, tio flickor och tre pojkar, svarade inte på enkäten vilket ger ett bortfall på sju procent. Resultat 180 elever svarade på enkäten av dem anser 84, mindre än hälften, att man kan stanna i växten av att styrketräna med tilläggsvikter medan 96 elever inte anser att det har någon inverkan på längdtillväxten vilket förkastar min hypotes. Däremot är det större andel flickor, mer än hälften, som anser att styrketräning har en negativ inverkan på längdtillväxten medan pojkarna i mindre grad anser det. De källor som ligger till grund för de elever som anser att man kan stanna i växten är i de flesta fall något de har hört från en kompis medan cirka en tredjedel har hört det från sina föräldrar. Totalt utgör dessa två källor 73 procent av fallen. Slutsats Det finns många ungdomar som är intresserade av styrketräning men som ännu inte börjat styrketräna samt en hel del ungdomar som redan börjat träna på gym. Nästan 50 procent av ungdomarna som svarade på enkäten anser att man kan stanna i växten av att styrketräna med tilläggsvikter. Med hänsyn till resultatet borde styrketräningsundervisningen börja redan i år 7 för att de ska få en bra grund tillsammans med behöriga instruktörer till hands.

Denna studie har kvalitativt undersökt följande syfte: (1) att undersöka frivilligt- och spontant visualiseringsanvändande hos styrketränande män utifrån faktorerna; var/när visualiseringen sker, vad visualiseringen innehåller, varför visualisering används, hur visualiseringen används och vilken upplevd effekt visualiseringen ger. I studien deltog 10 styrketränande män som var 19-26 år gamla. Individuella profilen för visualiseringsupplevelser i idrott (eng; Individual profile of imagery experiences in sport (IPIES; Weibull, 2008) modifierades och användes för att besvara studiens syfte.  Det fanns både skillnader och likheter i när, vad, varför, hur och effekten av visualiseringen upplevdes och användes. Resultaten visade att det frivilliga visualiseringsanvändandet var störst innan träning, den frivilliga visualiseringen återfanns även i sammanhang under och efter men inte i lika stor grad. Den spontana visualiseringen var svår för deltagarna att medvetenhetsgöra och därför svårt att dra slutsatser ifrån. Innan träning var det främst fokus på motivation men även teknik och dessa kombinerades. Under träning verkade huvudfokus ligga främst på teknik. Efter träning låg huvudfokus på att analysera träningen som varit. Innan och under träning var individernas upplevda effekt positiva och de upplevde främst ökad motivation. Efter träning upplevdes teknikförbättringar som effekt. Den spontana visualiseringen visade sig inte ge några speciella effekter. Resultatet diskuteras i relation till tidigare forskning. / This study has qualitatively examined the following purpose: (1) to examine voluntary- and spontaneous imagery use in strength training men based on the factors where/when the imagery is done, what the imagery contains, why imagery is used, how the imagery is used and the perceived effect of the imagery. Ten strength training men participated, they were between 19-26 years old. The Individual profile of imagery experiences in sport (IPIES; Weibull, 2008) was modified and used to achieve the purpose of the study. There were both similarities and differences in when, what, why, how and the effect of the imagery use. The results showed that the voluntary imagery use was highest before training, it was found in context, during and after also but not to the same degree. The spontaneous imagery was difficult for participants to make conscious and therefore difficult to draw conclusions from. Before training was mainly focused on motivation but also technique and these were combined. During training, the main focus seemed to be on main technique. After training was the main focus on analyzing the training has been. Before and during exercise were the individuals' perceived effect positive and they experienced primarily increased motivation. After training experienced technical improvement effect. The spontaneous imagery proved to give no special effects. The results have been discussed in relation to former research.

När ska man egentligen börja med styrketräning för barn och ungdomar? Många ställer sig denna fråga, men kan inte svara på den. I denna kvantitativa enkätstudie undersöker vi hur det står till med kunskaperna om styrketräning för barn och ungdomar hos handbollstränarna i Småland-Blekinge Handbollsförbund. Går det att urskilja några likheter eller skillnader i kunskaperna om styrketräning i förhållande till tränarnas utbildningsnivå? Resultatet visar att det finns en viss skillnad mellan de utbildade tränarna och de tränare som saknar en formell tränarutbildning från Svenska Handbollsförbundet. De tränare utan utbildning har sämre kunskaper inom området än de tränare som har genomgått någon av de stegutbildningar som finns. Kunskaperna är dock generellt sett goda hos tränarna, men den största delen av dem efterfrågar ytterligare kunskaper och ett större avsnitt träningslära under tränarutbildningarna som genomförs. De tränare som gått de högre stegutbildningarna är i större grad nöjda med de kunskaper de har jämfört med de tränare som genomgått de lägre stegen. Studiens resultat visar i likhet med ”Idrotten Vill” från RF, att det är viktigt att ledare inom barnidrotten har grundläggande kunskaper om barns fysiska, psykiska och sociala utveckling. Enligt vår studie visar det sig att tränarna som har deltagit i studien har goda kunskaper om, i varje fall om den fysiska utvecklingen.