No description available.

Bakgrund Majoriteten av de som tar sitt liv har varit i kontakt med sjukvården under sitt sista levnadsår. Sjuksköterskan vet inte hur hon ska vårda och närma sig en suicidnära patient eftersom hon brister i kunskap om suicid vilket påverkar mötet mellan sjuksköterskan och<img src="file:///page2image5904" /> suicidnära patienter. <img src="file:///page2image6992" /><img src="file:///page2image4776" /> <img src="file:///page2image3568" /> Syfte Syftet med studien var att utforska hur sjuksköterskans möte med suicidnära patienter kan förbättras. Metod En litteraturöversikt över mötet med suicidnära patienter som inkluderade 15 vetenskapliga artiklar. Både kvalitativa och kvantitativa studier har inkluderats så länge som syftetbesvarades. Minst ett av nyckelsökorden patient, suicide och nurse har använts i artikelsökningen. Databaserna CINAHL och PsycInfo användes vid inhämtning av artiklar. En innehållsanalys av den inhämtade datan har gjorts och sammanställts i vårt resultat. Resultat Två huvudteman som svarade till syftet framkom; relationen mellan sjuksköterska och patient samt professionellt förhållningssätt. Sjuksköterskan brister i kunskap om suicidnära patienter vilket resulterade i osäkerhet och negativ attityd i mötet med suicidnära patienter. Ökad kunskap och ökat engagemang till suicidnära patienter visade sig förbättra attityden och minska osäkerheten i mötet med suicidnära patienter. Slutsats Relationen mellan sjuksköterska och patient samt sjuksköterskans förhållningssätt kan förbättras om kunskapen om mötet med suicidnära patienter ökar. För att förbättra mötet med suicidnära patienter behöver sjuksköterskan visa förståelse och omtanke, visa att hon inte dömer patienten och försöka lindra patientens lidande. Sjuksköterskan ska stödja och uppmuntra patienten till livet, inge hopp, visa empati samt vara en bra lyssnare. För att förbättra mötet samt hjälpa suicidnära patienter behövs ökad kunskap samt engagemang.

Världen över begår cirka 800,000 personer suicid per år, vilket motsvarar ett suicid var fyrtionde sekund. Den vanligaste underliggande orsaken vid suicid är depression. Stödjande nätverk samt omsorg om sina närstående kan vara exempel på skyddande faktorer. Hälso- och sjukvårdspersonal ansågs ha en roll i omvårdnaden av patienter med suicidrisk. Resultatet redovisades utifrån tre kategorier: rädsla för felbedömningar, kunskap och kompetens samt vårdrelation. Vidare framkom subkategorierna: förmåga att tolka suicidalt beteende, magkänsla, farhågor, hälso- och sjukvårdspersonalens tvivel på sin kompetens, utbildning, förutsättningar och utmaningar, hopp och hopplöshet samt autonomi. Relationen mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal kunde väcka känslor som sorg, ångest och ilska samtidigt som relationen beskrevs som avgörande i omvårdnaden. Att använda sig av magkänsla som hälso- och sjukvårdspersonal kunde förekomma i samband med bedömningen av patienter med suicidrisk. Vidare framkom svårigheter att stödja patientens autonomi. Hopplöshet hos patienter med suicidrisk var också framträdande i studiens resultat. Huvudsakliga fynd i denna studie indikerade att hälso- och sjukvårdspersonal upplevde en rädsla för att göra felbedömningar som kunde leda till att patienten suiciderar. Specifik utbildning relaterat till att vårda patienter med suicidrisk efterfrågades.

SVENSKA: Bakgrund: Suicid är ett allvarligt folkhälsoproblem i Sverige och det orsaka ett stort psykisk lidande för alla inblandade. Suicidalt beteende omfattar suicidtankar, suicidförsök och suicid. Patienter upplever att deras liv är utom kontroll och känner en hopplöshet vilket sjuksköterskor genom god omvårdnad ge verktyg till att hantera deras känslor och beteende. Syfte: var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av arbetet med att vårda patienter med suicidalt beteende. Metod: Det är en beskrivande litteraturstudien och sökte artiklar genom databasen PubMed. Författarna sammanställde tio artiklar där nio har kvalitativa ansatser och en har kvantitativ ansats. Artiklarna har genomgått en relevans- och kvalitetsgranskningsmall. Artiklarna analyserat utifrån Evans modell och bearbetade till teman samt subteman. Huvudresultat: Suicidriskbedömningar är en viktig del av sjuksköterskors arbete men det innebär även ett tungt ansvar. Många sjuksköterskor upplevde bristande möjligheter till utbildning men även tidsbrist och brist på personal. Det kan bidra till oro, stress och en överhängande rädsla att göra fel. Det är en krävande och komplex arbetssituation där sjuksköterskor använder sig olika copingstrategier för att kunna hantera den. Slutsats: Sjuksköterskor som besitter tillräckligt med utbildning upplever färre negativa känslor och känner sig mindre osäker i sin roll. Utbildning inom suicidalt beteende och suicidprevention är en viktig del i sjuksköterskeprofessionen, men det verkar inte finnas i tillräcklig omfattning. Nyckelord: Sjuksköterskor, Suicid, Patienter, Upplevelser, Vård / ENGLISH: Background: Suicide is a serious public health problem in Sweden, and it causes mental suffering for everyone involved. Suicidal behaviour includes suicidal thoughts, suicide attempts and suicide. Patients experience that their lives are out of control and feel a sense of hopelessness, which nursers through good nursing provide tools to manage their feelings and behaviour. Aim: was to describe nurses' experiences of the work with caring for patients with suicidal behavior. Method: It is a descriptive literature study and articles were search through the database PubMed. The authors compiled ten articles where nine have a qualitative approach and one has a quantitative approach. The articles have undergone a relevance and quality review template. The articles analyzed based on Evans' model and processed into themes and subthemes.  Main Result: Suicide risk assessments are an important part of nurses' work, but it also entails a heavy responsibility. Many nurses experienced a lack of opportunities for training but also a lack of time and staff. It can contribute to anxiety, stress, and an imminent fear of making mistakes. It is a demanding and complex work situation where nurses use different coping strategies to manage it. Conclusion: Nurses who possess sufficient training experience fewer negative emotions and feel less insecure in their role. Education in suicidal behavior and suicide prevention is an important part of the nursing profession but does not seem to exist to a sufficient extent. Keywords: Care, Experience, Nurses, Patient, Suicide

Denna uppsats ämnar att belysa stigmat kring mental ohälsa bland män, specifikt hur maskulinitetsnormer kan vara ett hinder för många män att söka vård för sin mentala ohälsa. Med hjälp av kvalitativa intervjuer med kuratorer och psykologer så utforskas hur män på gruppnivå upplever detta stigma och vilka hinder för vårdsökande det kan bidra till. Frågeställningarna är strukturerade i jämförande syfte, då det är nödvändigt att analysera kvinnors upplevelser på gruppnivå för att förstå mäns upplevelser. Tidigare forskning tyder på att stigmat är en bidragande faktor till att många män inte söker hjälp för sin mentala ohälsa och att detta förmodligen är en bidragande faktor till att män är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Empirin i denna uppsats analyseras med hjälp av Hochschilds teori om känsloregler, Goffmans teori om stigma samt Kaufman och Johnsons teori om identitetsskapande. Resultatet tyder att män ger uttryck för detta stigma i högre grad än kvinnor samt att det ofta tar längre tid för män på gruppnivå att söka vård för sina mentala besvär, där en potentiell följd blir att deras mentala tillstånd förvärras, i vissa fall tills den blir outhärdlig. Resultaten tyder även på att män på gruppnivå tenderar att undangömma sina känslor som inte är i linje med det män bör känna enligt samhällets normer, såsom sorg och ledsamhet. Följden till detta blir ofta att män håller inne dessa känslor eller i vissa fall istället uttrycker känslor som är socialt accepterat för män, såsom ilska och aggressivitet. En gemensam lösning på detta problem bland kuratorerna och psykologerna var att prata mer om ämnet. Att avlägsna detta stigma kan enbart ske om vi uppmärksammar stigmat och uppmuntrar folk att uttrycka och prata ut om sina besvär och sorger. Att det redan vid uppväxten är viktigt att uppmärksamma, oavsett kön, att det är okej att uttrycka sina känslor.

Introduktion/Bakgrund: I alla olika vårdsammanhang finns patienter med risk för att begå suicid, därmed är det av vikt att sjuksköterskan utför bedömningar för att identifiera suicidrisken. Det finns flera olika riskbeteenden och skyddande faktorer för suicid och dessa bör uppmärksammas av sjuksköterskan. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans bedömning av suicidrisk hos vuxna patienter. Metod: En systematisk litteraturstudie utfördes. CINAHL och PsycInfo användes som databaser. Granskning av artiklar utfördes med hjälp av granskningsmallar i bilaga 3 och 4 (Forsberg &amp; Wengström, 2016). Databearbetning samt analys utfördes genom tematisering av de åtta artiklar som inkluderades i resultatet.Resultat: Fyra teman identifierades för att utföra bedömningen av suicidrisk; bedömningsinstrument, kommunikation, sjuksköterskans kompetens samt utskrivningsprotokoll. Slutsats: Det finns fler användbara metoder för att bedöma suicidrisk men även vissa utmaningar för att implementera dessa som exempelvis brist på tid eller utbildning. Det finns ett flertal tillvägagångssätt för sjuksköterskans bedömning av suicidrisk som fördelaktigt kan användas tillsammans för stärkt bedömning. Detta kan minska suicidrisk. Vidare forskning krävs om tidsbrist som påverkande faktor på utförandet av suicidbedömning, samt om en lösning kan vara datorprogram för suicidbedömning. Fortsatt forskning behövs även för implementering i svensk vård samt översättning till svenska.

Övergångar är en pjäs på cirka en timme som handlar om Jonas, en deprimerad man i trettioårsåldern, som i sin desperation efter hjälp sent en kväll ringer till en stödlinje för suicidprevention. Han ser sig själv som en lyckad människa med ett lyckat liv och förstår inte alls varför han drabbats av en depression. En kvinna, Anja, svarar och de börjar ett vindlande samtal om livet och döden. Samtalet förs både i den fysiska världen, men också på en mer filosofisk och omedveten nivå, där de når varandra djupare känslomässigt. Båda två öppnar upp sig om sina liv, vilket får mannen att inse att han vet vem kvinnan är, de var klasskamrater på samma högstadieskola. Då var han den populära killen i klassen som inte drog sig för att håna andra barn, inte minst Anja. När också Anja förstår att Jonas är hennes plågoande från skoltiden förändras allt och hon måste välja ifall hon ska försöka rädda honom trots det han utsatt henne för eller om hon tycker att det är rätt åt honom att han mår dåligt.

Bakgrund: Suicid är den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa. År 2060 kommer 25 procent av Sveriges befolkning bestå av personer som är 65 år och äldre vilket gör att äldres psykiska hälsa behöver uppmärksammas. Suicid har ett samband mellan den äldre personens känsla av att ingå i ett socialt sammanhang och den psykiska och fysiska smärta som finns vid olika kroniska sjukdomar. Äldre suicidala personer är en grupp som oftast undviker att berätta om sina suicidtankar. Syfte: Att beskriva äldre personers upplevelser av att vara suicidal. Metod: Litteraturstudien innehållande tio kvalitativa artiklar har analyserats med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i sju kategorier: ”Att känna sig utanför gav upphov till tankar om suicid”, “Att känna sig värdelös och sakna meningsfullhet”, “Att kroppens begränsningar berövar ens frihet och värdighet”, “Att leva med fysisk smärta”, “Att genomgå en process innan suicidförsök”, “Att misslyckade suicidförsök leder till skam” och “Att inneha skyddande faktorer mot suicid”. Slutsats: En ensamhetsproblematik kan leda till suicidtankar hos den äldre personen, likaså psykiskt och fysiskt lidande, socialt utanförskap och att känna stigma över sin psykiska ohälsa. Litteraturstudien lyfter fram den äldre personens upplevelser vilket kan öka kunskapen kring att vara suicidal. Vidare forskning behöver göras inom området för att det preventiva arbetet mot suicid hos äldre skall skrida framåt och främja hälsa och lindra lidandet.

Psykisk ohälsa är ett stort folkhälsoproblem i Sverige. Ångestsyndrom drabbar cirka 25% av befolkningen och årligen begår cirka 1100 personer suicid. Ambulanssjuksköterska har en bred kompetens gällande somatiska åkommor men i grund- och specialistutbildningen läggs liten vikt på psykisk ohälsa. Detta kan medföra att patienter med psykisk ohälsa ej bedöms och vårdas optimalt. Sahlgrenska Universitetssjukhus genomförde 1 oktober – 31 december 2015 ett projekt, Prehospital Psykiatrisk Resurs (PPR). Projektet innebar att en bedömningsbil, normalt enkelbemannad av en ambulanssjuksköterska, bemannades med en psykiatrisjuksköterska och en ambulanssjuksköterska. Psykiatrisjuksköterskan har triagerat patienterna med hjälp av psykRETTS och alla patienter inom projektet har sorterats utifrån symtom enigt Emergency Symtoms and Signs (ESS) och vitalparametrar. Denna enhet tilldelades ärenden där larmcentralen misstänkte att det förekom  psykisk ohälsa. Syftet var att beskriva de psykiatriuppdrag enheten larmades ut på utifrån patientkarakteristiska, symtom och diagnos samt beskriva omhändertagandet som gavs av PPRsjuksköterskan. Under studiens period bedömdes 91 patienter, 46% lämnades hemma, med eller utan hänvisning till annan vårdinstans, och 54% transporterades till slutenvården.  Det är en relativ ung population i denna patientgrupp och majoriteten av patienterna var kvinnor. Flertalet har haft kontakt med psykiatrin tidigare och hälften har en psykiatrisk diagnos.  Ångest, suicidbedömning och missbruk var de vanligaste ESSkoderna. En minoritet av patienterna fick en fullständig bedömning av sitt somatiska tillstånd. Resultatet tyder på att ångest är en vanlig anledning till att söka akut hjälp. Förslag på utbildningsinsatser inom prehospital akutsjukvård gällande psykisk ohälsa kan bestå av utökade behandlingsriktlinjer (läkemedel), introduktion av bedömningsinstrument, t.ex. suicidstegen, samt införande av vårdkedjor för att slussa patienterna till rätt hjälp. / Mental illness is a major public health problem in Sweden. Anxiety disorder affects approximately 25% of the population and every year about 1100 people commit suicide. An Ambulance nurse has a broad expertise concerning somatic complaints, but the basic and specialized training dedicats just a small part on mental health. This can lead to that patients with mental disorders are stigmatized. Sahlgrenska Universitetssjukhus preformed during October 1th until December 31th 2015 a project call Prehospital Psykiatrisk Resurs (PPR). The project meant that a assessmentcar which normally is manned with a single ambulance nurse, now were manned by a specialist trained psychiatric nurse and an ambulance nurse. The psychiatric nurse has triacted the patients using psykRETTS and all the patients have been sorted out by their symptoms , acccording to the Emergency Symtoms and Signs (ESS) and vital parameters. This unit was assigned with cases where the emergency call centre suspected existence of mental illness. The purpose was to describe which missions that the unit was sent on where patient had characteristic symptoms of mental dissorder, describe the diagnosis and the disposal which the PPR-nurse used. During the project were 91 patient assessed, 46% of these were left at home with or without no further information, 54% were transported to closed care. The population of the project were relatively young and the majority was women. Most of the patients had had former contact with the psychiatry care before and half had a psychiatric diagnosis. Anxiety, suicide assessment and alcohol and drug abuse were the most common ESScodes. The result indicates that anxiety is a common reason to seak emergency care. Training programs regarding mental illness can be done thorough expanded treatment guidelines, the introduction of assessment instruments and increase delegation of drugs.

Bakgrund: När ett suicid intträffar efterlämnar ofta den personen en närstående. Forskning visar att de närstående som mist en anhörig i suicid riskerar att själva hamna i ohälsa med en ökad suicidrisk som följd. Ohälsan hos de närstående kan variera men många gånger har den inslag av psykosomatiska besvär. Efter anhörigs suicid upplever flertalet av de närstående känslor av skuld och skam. Forskning visar att dessa känslor fördröjer sorgeprocessen för de närstående. Samtal om sina upplevelser ger en möjlighet till läkning enligt forskning. En läkning av det som de upplevt kan möggliggöra en försoning hos de närstående för att sedan underlätta för att hoitta en ny meningsfullhet i livet. Tidiga insatser där hjälp och stöd kan vara en hjälp. Det förebyggande arbetet med stöd till närstående har ingen tydlighet, gällande vem eller vilka som bär ansvaret för att uppföljning sker. Tydlighet saknas även hur arbetet sker, där det sker någon form av uppföljning. Syfte: Syftet med sudien var att beskriva mötet med närstående som mist en anhörig i suicid utifrån sjuksköterskans perspektiv. Metod: En empirisk kvalitativ studie med induktiv ansats. Där åtta sjuksköterskor intervjuades och där det insamlade datamaterialet sedan analyserades och bildade kategorier och underkategorier. Resultat: Efter dataanalysen bildades tre kategorier och åtta underkategorier, med första kategorin "Lyhördhet och stöd i en kaosartad situation" med underkatergorierna "Den överrumplande första kontakten", "När det värsta har hänt", "Skulden och skammen som behöver komma upp till ytan" och "Att lyssna och stimulera till läkning". Den andra kategorien "Känslomässigt krävande" med underkategorierna "Att själv bli påverkad" och "Någon att reflektera med". Tredje och sista kategorin "Behov av stöd" med underkategorierna "Önskar en bättre vård och uppföljning" och "Önskar bättre förutsättningar och tillgänglighet". Slutsats: I arbetet med att minska risken för suicidrisk hos de närstående är stöd i form av samtalsstöd en god hjälp för de närstående. Sjuksköterskorna som möter närstående efter anhörigs suicid berörs med olika känsloreaktioner och som kan medföra att risk för ökad stressnivå föreligger. en formell stuktur i organisationen där team med olika personalgrupper kan vara ett stöd i arbetet med närstående som mist anhörig i suicid, och som kan vara ännu ett led i arbetet med suicidpreventionen nationellt- och i förlängningen på en internationell nivå. / Background: When a suicide occurs that person often leaves one or more close ones behind. Research shows that the close ones who lost somone in suicide, risk illness temselves and have an increased risk for suicide as a consequence. After relatives suicide, feelings of shame and guilt are common and research shows that these feelings delay the grieving process. Talking about the experiences opens up a possibility for healing according to research. A healing of the previous experiences may lead to reconciliation among the close ones, that a relatives suicide often meaningsfulness in life. Nurses who meet close ones after a relatives suicide often experiences their own greif during and after the meeting with the close ones and may experience an increased level of stress. Nurses, like the close ones to a relativessuicide, also experiences feelings of shame and guilt accordning to research. Early intervention in the work with close ones to relatives suicide has shown to be a good support and help for the close ones. Research shows that nurses also are asking for support in their work with close ones who lost a relative in suicide. Purpose: The purpose of the study was to describe the interaction with closly related who lost a relative in suicide from nurse´s experiences. Method: An empirical qualitative study with an inductive approach. Eight nurses were interviewed where the collected data was analysed and formed categories and subcategories. Result: After the analyse of data three categories emerged and eight subcategories, with the first category "Sensitivy and support in a chaotic situation" with the subcategories "The startle first contact", When the worst has happened", "The quilt and shame need to come up to the surface" and "To listend and stimulate healing". The second category "Emotional demand" with subcategories "To be affected yourself" and "Somone to reflect with". The third and last category "Need for support" with subcategories "Wanting better care and foll-up" and "Wanting better conditiond and availability". Conclusion: In the work of reducing the risk for suicide among close one, supporting in form of healing conversation is a good help for the close ones. Nurses who meet close ones after a relatives suicide are affected with different emotional reactions that may resultat in risk for high level of stress. A formal structure in the organization where teams with different personal groups may be a support in the work with close ones who lost a relative in suicide. This may be a another lead in the work with suicide prevention, national and in the long run on an international level.