Föreliggande studie syftar till att med utgångspunkt i intervjuer undersöka hur kuratorer inomolika verksamhetsfält arbetar med ungdomar som har suicidtankar. Vidare är syftet attundersöka vad som möjliggör, respektive hindrar kuratorers arbete med ungdomar som harsuicidtankar. Totalt har nio halvstrukturerade intervjuer genomförts med kuratorer som ärverksamma inom skola, barn- och ungdomspsykiatrin, vårdcentral, ungdomsmottagning ochöppenvården. Utöver det har två kuratorer som arbetar på en förebyggande enhet, medungdomar som målgrupp, besvarat intervjufrågorna via e-post. Resultatet visar på attkuratorerna har olika ansvarsområden och arbetar på olika sätt; skolkuratorerna har enstödjande funktion medan kuratorerna inom primärvården samt inom öppenvården arbetarbehandlande. Samtliga kuratorer framför att det är barn- och ungdomspsykiatrin som har dettydligaste ansvaret över ungdomar som mår psykiskt dåligt och/eller har suicidtankar, varförmånga av kuratorerna hänvisar dessa ungdomar dit. Några faktorer som hindrar arbetet är attdet är långa vårdköer, att det saknas riktlinjer inom vissa verksamhetsfält samt att det föreliggerhög arbetsbelastning. Det som möjliggör arbetet är att ha stöd runtomkring sig, att fåhandledning i sitt arbete samt att få vidareutbildning inom området.

Bakgrund Suicidalt beteende även kallad suicidalitet är ett stort globalt hälsoproblem.Begreppet innefattar suicidtankar, suicidförsök och suicid. Var 40:e sekundavlider en människa på grund av suicidalitet någonstans på jorden. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter i vården av patienter med suicidalt beteende samt beskriva undersökningsgruppen i de inkluderade artiklarna. Metod Föreliggande litteraturstudies resultat inkluderar 12 vetenskapliga artiklar, med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Studien har en beskrivande design. Databaser som användes var PubMed, CINAHL och PsycINFO. Huvudresultat Sjuksköterskorna erfar att omvårdnad av patienter med suicidalt beteende är en komplex situation. Erfarenheterna är att suicidalt beteende väcker känslor som chock besvikelse, frustration, skuld och stress hos sjuksköterskorna. Egna värderingar har en dömande inverkan på patienten. En osäkerhet i omvårdnaden av dessa patienter finns. Fysiska behov prioriteras därför före psykiska. Detta kan kopplas till brist på utbildning, stöd och resurser. Slutsatser Sjuksköterskors erfarenheter är betydelsefulla för att ge den suicidala patienten bästamöjliga omvårdnad. Sjuksköterskor bör ha en icke dömande inställning och ett holistiskt förhållningssätt. Föreliggande studie vill bidra till en samlad bild av sjuksköterskors erfarenheter i omvårdnaden av denna patientgrupp. Detta för att belysa det stöd och utbildning som sjuksköterskan behöver för att möta patienten professionellt. Men även för att belysa vikten av förståelse och betydelsen av rätt omvårdnad.

Contexte: L'acné est une maladie très prévalente chez les adolescents et adultes jeunes et serait sévère dans 10% des cas. Le seul traitement efficace de l'acné sévère est l'isotrétinoïne orale. Un lien potentiel entre la prise d’isotrétinoïne pour une acné sévère et la survenue de troubles psychiatriques a été rapporté dès 1983 et reste très débattu. L’Agence Nationale de Sécurité du Médicament et des Produits de Santé en France et d'autres agences dans le monde, ont émis des recommandations auprès des professionnels de santé pour minimiser ce risque psychiatrique potentiel. L'acné sévère elle-même peut être responsable de troubles psychiatriques. Ainsi le rôle éventuel de l'isotrétinoïne sur des conduites suicidaires est difficile à individualiser dans un contexte où l'acné sévère peut induire ce type de conduites et que son traitement peut les améliorer. Objectif: L'objet de ce travail était d'étudier l'association entre conduites suicidaires et exposition à l'isotrétinoïne, décomposé en trois questions: Q1. Y a-t-il une incidence plus élevée de tentatives de suicide hospitalisées chez les patients traités par isotrétinoïne (avant, pendant et après le traitement) par rapport à la population générale? Q2. Y a-t-il un effet “trigger” (déclencheur) entre l’initiation d’une cure d'isotrétinoïne et la survenue d’une tentative de suicide ou d'un suicide? Q3. Quels sont les facteurs associés au risque de faire une tentative de suicide pendant une cure d'isotrétinoïne? Méthodes: La base de données médico-administratives de remboursements de l'assurance maladie française (SNIIRAM- SNDS) a été utilisée en utilisant: des ratios standardisés d’incidence (Q1), un schéma d'étude de type case-time-control (Q2) et une étude cas-témoin (Q3). Résultats-Conclusion: A partir de la base de données SNIIRAM- SNDS et sur l'utilisation de données récentes (2010-2015), nous avons montré que les patients sous isotrétinoïne avaient un risque plus faible de tentative de suicide mais également avant et après la cure d'isotrétinoïne, par rapport à la population générale de même âge et de même sexe. Par une analyse de type case-time- control, nos résultats ne mettent pas en évidence de risque de tentative de suicide et suicide dans les 2 mois (3 mois en analyse de sensibilité) suivant l’initiation d’un traitement par isotrétinoïne (absence d'effet trigger après l'initiation de l'isotrétinoïne). Enfin, le principal facteur de risque de tentatives de suicide sous isotrétinoïne est un antécédent de troubles psychiatriques; ceux-ci étant un facteur de risque connu de conduites suicidaires, en dehors de la prise d'isotrétinoïne. L’ensemble de nos résultats peut être considéré comme « rassurant » quant au risque de conduites suicidaires sous isotrétinoïne et n'incite pas à mettre en place des mesures supplémentaires de Santé Publique. Cependant d'autres troubles psychiatriques sont à prendre en compte et feront l'objet de travaux qui s'intégreront dans la continuité de celui-ci. / Background: Acne is a highly prevalent skin disorder and it is severe in about 10% of cases. Isotretinoin is remarkably efficacious and the only treatment for severe acne. A possible link between isotretinoin treatment and the occurrence of psychiatric disorders was reported in 1983, and is still under debate. The French Drug Regulatory Agency has issued recommendations for health professionals concerning this potential risk. Acne can itself induce psychiatric disorders and the links between acne, isotretinoin and psychiatric disorders are complex to disentangle. Objective: Our objective was to assess the association between and suicidal behaviours and isotretinoin. We addressed three questions: Q1. Compared to the general population, is there a higher incidence of suicide attempt and suicide among subjects exposed to isotretinoin? Q2. Is there a triggering effect of isotretinoin initiation on suicide attempt and suicide? Q3. What are the risk factors of suicide attempt under isotretinoin? Methods: We used the French national medico-admisitrative reimbursement database (SNIIRAM-SNDS) to calculate the standardized incidence ratios (Q1), to perform a case-time-control design (Q2) and a case-control design (Q3). Results-Conclusion: Using SNIIRAM-SNDS data from recent years (2010-2015), we found that patients exposed to isotretinoin had a lower risk of suicide attempt while they were under treatment, but also before and after; no evidence for an isotretinoin-triggered risk for suicide attempt and suicide in the 2 or 3 months after treatment initiation; psychiatric history was associated with suicide attempt under isotretinoin. Psychiatric history is a well-known risk factor of suicide attempt outside isotretinoin exposure. Our results are reassuring concerning the association between isotretinoin and suicidal behaviours. Risk management plan shoud be however maintained. Furthermore, other psychiatric disorders including depressive disorders are needed to be assess and will be the subject of further work.

Bakgrund: Varje år dör tusentals personer i suicid i Sverige. Efterlevande anhöriga som drabbats av en sådan förlust utgör i förlängning själva en riskgrupp för psykisk ohälsa. Stöd till efterlevande anhöriga från hälso- och sjukvården är idag inte en självklarhet. Syfte: Syftet var att beskriva efterlevande anhörigas erfarenheter av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal efter suicid.  Metod: Allmän litteraturöversikt baserad på åtta kvalitativa, vetenskapliga studier från databaserna Cinahl Complete, Pubmed och PsycINFO. Studierna är granskade med hjälp av en granskningsmall för kvalitativa studier. Tematisk analysmetod tillämpades vilket resulterade i tre teman och två subteman.  Resultat: Deltagarna i studierna beskrev erfarenheter av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal efter suicid som Stöd och professionellt bemötande med tillhörande subteman; positiva erfarenheter och negativa erfarenheter. Hinder i att söka stöd samt Proaktivt stöd.  Diskussion: Metoden diskuterades utifrån trovärdighetsbegreppen tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. Resultatet diskuterades med förankring i personcentrerad vård samt Kris- och utvecklings-teori.

Bakgrund: Suicid är ett globalt folkhälsoproblem och varje år dör 800 000 människor på grund av suicid. Orsaker till suicid kan vara sociala, psykologiska och biologiska faktorer. Sjuksköterskans förhållningssätt bör präglas av förståelse, medkänsla, en icke-dömande attityd och ett aktivt lyssnande.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av och inställning till att bemöta suicidnära patienter.  Metod: En litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar inhämtade från Cinahl, PubMed och Medline. Samtliga artiklar sammanfattades i en översiktstabell. Färgkodning och kategorisering användes för att identifiera likheter och skillnader i resultaten. Analysen upprättades utifrån två huvudteman och tre underrubriker.  Resultat: I resultatet utvecklades två huvudteman: Faktorer som påverkar sjuksköterskans bemötande och Sjuksköterskans upplevda känslor. Tre underrubriker utvecklades under det första temat: Otillräcklig kompetens, Brister på vårdenheten och Faktorer som påverkar sjuksköterskans inställning.  Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att de saknade kunskaper och färdigheter i att vårda suicidnära patienter. Hinder för att ge god vård beskrevs som brist på tid och resurser. Känslor som uppkom var ensamhet, osäkerhet och stress. Sjuksköterskan bär ett stort ansvar i mötet med suicidala patienter. Det är av betydelse att sjuksköterskor får kunskap kring ämnet suicid för att vara förberedda i detta livsviktiga möte och för att kunna bidra till att det tabubelagda ämnet bryts.

Syftet med denna studie är att ur ett narrativt perspektiv belysa anhörigas upplevelser av att förlora en närstående i suicid. Studien bygger på 12 berättelser från anhöriga som publicerats i en podcast. Utifrån Goffmans teori om stigma, Castelli Dransarts teori om sorgeprocessen och Clausens teori om vändpunkter kan studien fördjupa förståelsen för de anhörigas upplevelser av att förlora en närstående och hur de väljer att berätta om det i podcasten. Det empiriska materialet har analyserats genom en narrativ analys vilket resulterade i fem teman: livet före, vändpunkter, suicidet, livet efter och sorgeprocessen. Genom att applicera teori och tidigare forskning på dessa fem teman har vi i resultat- och analysdelen samt i diskussionen kunnat besvara studiens fyra frågeställningar samt studiens syfte. Studien visar att hur själva handlingen gått till, hur tiden varit innan samt hur dödsbeskedet levererats har en inverkan på sorgeprocessen. Resonemang i diskussionen leder fram till att stöd till anhöriga är viktigt då de är en riskgrupp. Stöd behövs både i direkt anslutning till händelsen men också för de anhöriga som lever med någon som är suicidal. Det kan utifrån detta vara viktigt att involvera de anhöriga i vården. Berättandet framträder som en viktig del i de anhörigas sorgeprocess och bidrar till mer kunskap om suicid och hur processen ser ut. De anhöriga förmedlar kunskap till samhället genom sina berättelser i förhoppning om att de ska förändra samhällets bild av suicid och bemötandet av de drabbade.

Bakgrund: Suicid var dödsorsaken för minst 1168 människor i Sverige 2020 och suicid är ett allvarligt hot mot folkhälsan. Det finns kulturella och religiösa skillnader i synen på suicid i världen. Patienter beskriver att orsakerna till suicidförsök är en känsla av outhärdligt lidande utan hopp om bättring. På en akutmottagning träffar sjuksköterskor suicidpatienter som är särskilt utsatta och sårbara. Sjuksköterskans bemötande har stor betydelse för patienten efter suicidförsök varför det är motiverat att undersöka sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda dessa patienter. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av, och attityd till, att vårda patienter på akutmottagning efter suicidförsök. Metod: Litteraturstudien baserades på åtta vetenskapliga artiklar från databasernaCINAHL, PubMed och PsycINFO. Artiklarna är av både kvalitativ och kvantitativ ansats och kommer från Brasilien, Ghana, USA, Australien, Storbritannien och Danmark. Resultat: Attityderna till suicid bland sjuksköterskor på akutmottagningen varierade mycket mellan de olika länderna. I länder där suicid var olagligt eller där samhället hade en fördömande syn på suicid hade många av sjuksköterskorna en negativ attityd till suicid vilket ledde till att de bemötte suicidpatienterna på ett negativt sätt. Screening för suicid och suicidprevention genomfördes i varierande grad i länderna där studierna genomförts. Sjuksköterskorna menade att de saknade tillräcklig kunskap och utbildning om suicidscreening, suicidprevention och omvårdnad av suicidpatienterna. Slutsats: Sjuksköterskors attityder till suicid varierade i världen, mellan empati och fördömande. Det fanns ett generellt behov av mer utbildning och kunskap bland sjuksköterskor när det gäller suicidprevention och omvårdnad efter suicidförsök. Negativa attityder hos sjuksköterskor, behov av mer utbildning och kunskap tillsammans med det höga tempot på akutmottagningen kan ge moralisk stress och lidande för sjuksköterskorna och vårdlidande för de sårbara suicidpatienterna.

Bakgrund: Suicid är ett folkhälsoproblem i Sverige och världen över. Sjuksköterskan som arbetar inom sluten psykiatrisk vård kommer ofta i kontakt med patienter som genomfört ett suicidförsök. I tidigare forskning framkommer sjuksköterskans samtal som en viktig del för patientens återhämtning efter genomfört suicidförsök. Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vårdande samtal med patienter som genomfört suicidförsök och vårdas inom psykiatrisk slutenvård. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats tillämpades i studien. Vid datainsamling användes semistrukturerade intervjuer och insamlade data har analyserats enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat redovisas i ett tema, fyra kategorier och tolv subkategorier som lyfter sjuksköterskans erfarenheter av dessa samtal. Resultatet presenteras via de fyra kategorierna; att visa engagemang, att inge hopp, att bli berörd av patientens berättelse och att inte ha förutsättningar till att möjliggöra samtalet. Ett tema identifierades i form av att använda sig själv som verktyg i samtalet. Slutsats: Resultatet tyder på att sjuksköterskor erfar att samtalet med patienter efter suicidförsök är ett viktigt stöd i vården av denna patientgrupp. Sjuksköterskan behöver därmed ges förutsättningar för att genomföra samtalen.

No description available.

Suicid och suicidförsök är en medveten handling om att vilja avsluta sitt liv, ofta som följd av psykisk ohälsa. Tidigare suicidförsök och långvarig psykisk ohälsa ökar risken till att genomföra suicid. Forskning visar att det finns en osäkerhet hos vårdpersonal inför att bemöta patienter som genomfört ett suicidförsök. Studiens syfte var att belysa patienternas upplevelse av vården efter ett suicidförsök. Metoden som användes var en litteraturöversikt med 14 kvalitativa artiklar inkluderade. Resultatet sammanfattas i tre olika teman; Att möta vården, Bli bemött och sedd som medmänniska samt Läkning och återhämtning. Diskussionen innefattar de positiva effekterna i omvårdnaden genom att skapa förtroende, förstå innebörden av kommunikationens betydelse, den vårdande relationens betydelse och att inkludera familjen. Ökad utbildning inom kommunikation för vårdpersonal ger större förutsättningar att tidigare skapa förtroende och välbefinnande hos patienten, vilket kan kopplas till hållbar utveckling. Genom verbal lindring minskas behovet av läkemedel och hindra destruktiva handlingar som kan leda till ett ökat vårdbehov.