Syftet med denna studie har varit att undersöka och analysera hälso- och sjukvårdskuratorers förklaringar till den förhöjda risken för suicidtankar, suicidförsök och fullbordat suicid bland personer med ADHD, autism eller båda diagnoser. Studien ämnade även att undersöka och analysera vilka insatser som hälso- och sjukvårdskuratorer kan erbjuda dessa personer. Datainsamling skedde genom kvalitativa intervjuer med sju olika respondenter, från ett flertal olika verksamheter och geografiska platser i landet. Resultatet bearbetades genom en tematisk analys. Sedan analyserades resultatet med hjälp av tidigare litteratur på området samt genom de teoretiska utgångspunkterna stigma och normer, delaktighet, professionellt förhållningssätt och bemötande, samt empowerment. Respondenterna ansåg att det fanns en förhöjd risk för suicid bland personer med ADHD, autism eller båda diagnoser, vilket även överensstämmer med tidigare forskning på området. Respondenterna kunde urskilja en mängd olika riskfyllda omständigheter som förhöjde risken för suicid bland personer med ADHD, autism eller båda diagnoser. Den förhöjda risken kunde bättre förstås genom att tillämpa de teoretiska utgångspunkterna stigma och normer. Personer med ADHD och/eller autism kan bland annat förstås som stigmatiserade av samhället och dess normer. Respondenterna kunde även redogöra för en mängd olika insatser som de kunde erbjuda målgruppen. Slutsatserna i denna studie är att insatserna präglades av ett professionellt förhållningssätt och bemötande, och främjade empowerment samt delaktighet i samhället. Insatserna överensstämde med de suicidförebyggande insatser som forskningen föreslår för målgruppen. Vidare framkom inga suicidförebyggande insatser specifikt riktade till målgruppen. Generella suicidförebyggande insatser, samt hjälp- och stödinsatser avseende deras diagnoser och professionellt förhållningssätt och bemötande ansågs dock kunna vara suicidförebyggande. Det fanns därmed en bred enighet om att insatserna avseende deras diagnoser kunde förebygga suicid.

Bakgrund: Globalt är suicid den vanligaste dödsorsaken bland personer mellan 15-29 år. Årligen dör 800 000 människor i suicid i världen. I Sverige dog 1269 personer av suicid år 2019. Psykisk sjukdom och tidigare suicidförsök är de största riskfaktorerna till suicid. Det är viktigt att uppmärksamma verbala indikationer från patienten för att kunna förebygga suicid. Erfarenhet och kunskap hos vårdpersonal är två påverkbara faktorer som ligger till grund för en god vård av suicidnära patienter. Syfte: Att belysa vårdpersonals erfarenheter av att vårda suicidnära patienter över 18 år. Metod: En genomförd litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa studier. Databassökningen utfördes i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Resultat: Den utförda analysen resulterade i tre kategorier och sju subkategorier. De utformade kategorierna var: Att uppleva utmaningar och svårigheter i omvårdnaden, Påverkbara faktorer i interaktionen med suicidnära patienter och Betydelsen av kunskap och erfarenhet.  Konklusion: Den vård som ges till suicidnära patienter påverkas av vårdpersonals egna värderingar och kunskapsbrist. Det leder till en ogynnsam vård, vilket visar på vikten av ökad kunskap inom området. Vidare forskning inom adekvat yrkesetiskt förhållningssätt och dess inverkan på vården av suicidnära patienter är viktigt för att utveckla ett arbetssätt som är väl fungerande.

Som vårdens frontlinje har sjuksköterskor ett ansvar att möta suicidnära patienter, sjuksköterskors bemötande har visat sig vara betydande för patientens tillfrisknande. Det är dock inte helt klarlagt hur sjuksköterskor upplever mötet och vilka utmaningar som kan ingå i denna arbetssituation. Det är av vikt att uppmärksamma sjuksköterskors utsatthet i komplexa arbetssituationer för att säkerställa en bra vårdkvalitet. Syftet med studien var därför att beskriva sjuksköterskors utmaningar i mötet med den suicidnära patienten. Studien gjordes som en litteraturöversikt och datainsamlingen gick ut på att inhämta tidigare forskning för att besvara studiens syfte. Datainsamlingen resulterade i 11 vetenskapliga artiklar som analyserades. Utfallet av dataanalysen blev ett resultat innehållande ett huvudtema med sex subteman som användes för att presentera studiens resultat. Resultatet visade att sjuksköterskor som hade egna erfarenheter gällande suicid hade varierande känslor och uppfattningar av mötet med den suicidnära patienten. Det var viktigt för sjuksköterskorna att i mötet upprätthålla en distans till patienten för att kunna reglera egna känslor som uppstod. Den egna förförståelsen och attityder kring suicid kunde ha betydelse för hur sjuksköterskorna kände gentemot den suicidnära patienten. Sjuksköterskorna beskrev även att de kände ett personligt och professionellt ansvar som ibland kunde bli för tungt att bära. Dessutom fanns det en osäkerhet i att närma sig mötet och en rädsla för att göra mer skada än nytta. Studiens resultat kan motivera till och användas i kommande forskning då det anses vara ett relativt outforskat område. Resultatdiskussionen problematiserar fyra områden; arbetsmiljö, stigmatisering, undvikande och hållbar utveckling. Avslutningsvis delger författarna sina förslag till kliniska implikationer och studiens slutsatser. / Nurses' significant position in healthcare services reinforces their responsibility in conversing with suicidal patients, which is vital for the patient’s recovery. Despite this, there is a lack of knowledge about how nurses' emotions are affected and how they experience this complex situation in their profession. Therefore, the aim with the study was to describe barriers that nurses’ experience when meeting the suicidal patient. The study was executed as a literature review based on collected research about the aimsubject. The data collection resulted in 11 studies, which were then analyzed and categorized into one main theme along with six subthemes. The findings presented that nurses felt mixed emotions related to professional as well as personal responsibilities towards the patients. Furthermore, nurses felt different towards patients based on prejudices, personal experiences and knowledge. Nurses also felt insecure when meeting the suicidal patient, as they had a fear of doing more harm than good. Hopefully, the result of the study has potential to induce further research that can establish strategies to help nurses handle different emotions. The highlights are further discussed regarding work-environment, stigma, avoidance and sustainable development. Finally, the authors share their proposals for clinical implications and conclusions of the study.

Målet med studien är att med kvalitativ metod undersöka efterlevandes upplevelse av en närståendes självmord. Med semi-strukturerade intervjuer har sex deltagare i Mellansverige skildrat sin upplevelse och materialet har bearbetats i enlighet med metoden Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Genom analysen synliggjordes tre områden nämligen 1) att uppleva en närståendes självmord, 2) att hantera en närståendes självmord och 3) att skapa mening kring en närståendes självmord. Dessa består i sin tur av ett antal teman som detaljerat beskriver varje del av den totala upplevelsen. Något som är särskilt värt att nämna är hur viktig omgivningens förståelse varit för att de efterlevande ska kunna bearbeta sitt trauma. Deltagande i stödgrupp för efterlevande har varit till hjälp samt den inre styrka som samtliga deltagare upplever sig ha anammat för att orka och utvärderat studiens begränsningar samt givit förslag på fortsatt forskning.

Bakgrund: Suicid är ett globalt folkhälsoproblem och år 2014 var suicid dödsorsaken för 790 000 personer över hela världen. I Sverige, år 2014, var det över 1500 personer som begick suicid. Över 9 000 patienter i Sverige vårdas på sjukhus till följd av självskador, där suicidförsök räknas in. Sjuksköterskans attityd påverkar vårdandet av patienter.    Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att utforska sjuksköterskans attityd i förhållande till suicidnära patienter inom somatisk vård. Metod: Litteraturöversikten utformades enligt Fribergs modell för allmän litteraturöversikt. Tio vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades för att bilda resultatet i litteraturöversikten. Resultat: Sjuksköterskans attityd i förhållande till suicidnära patienter var generellt mer negativ än positiv. Flera förklaringar fanns som orsak till den negativa attityden; sjuksköterskans egna värderingssystem, sjuksköterskans ålder, sjuksköterskans erfarenhet av att vårda suicidnära patienter och sjuksköterskans utbildningsbakgrund. Ju längre utbildning sjuksköterskan hade desto mer positiv attityd hade hen i förhållande till suicidnära patienter. Om sjuksköterskan var yngre än 45 år hade hen en mer positiv attityd. Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån Paterson och Zderads humanistiska omvårdnadsteori där ”jag-du-relationen” är en del av deras teori. Teorin bygger på det mänskliga mötet mellan två individer och belyser hur viktigt det är att inte se nedvärderande på patienten. Att det behöver finnas en öppen dialog där patienten får utrymme att berätta om sin livsvärld, och uttrycka sina känslor, önskningar och vilja. / Background: Suicide is a global public health problem and in year 2014 it was 790 000 individuals that committed suicide. Suicide is one of the twenty most common reasons that citizens in the world die of. In Sweden, 2014, fifteen hundred individuals committed suicide. Over nine thousand patients in Sweden is hospitalized every year for deliberated self-harm, in which attempted suicide are included. Patients has experienced that nurses’ attitudes have an impact on their care when hospitalized after an attempted suicide.  Aim: The aim was to explore nurses’ attitudes towards suicidal patients within somatic care. Method: This literature review was conducted in accordance to Friberg. Ten scientific articles were included and has been analyzed to constitute the result. Results: Nurses’ attitudes towards suicidal patients was in general mostly negative. Several explanations were found for nurses’ attitudes; nurses’ valuation system, nurses’ age, experience of caring for suicidal patients and nurses’ educational background. The longer education nurses’ had the more positive were they in their attitude towards suicidal patients. Absence of experience contributed to a more negative attitude. Attitudes of nurses were more negative if they were older than 45 years. Discussion: The result of this literature review has been discussed from Paterson and Zderads’ humanistic nursing theory which includes the "Me-you relationship." Based on the human encounter between two individuals and that highlights how important it is not to see the inquisition of the patient.  The nurse-patient relationship requires an open dialogue in which the patient is given space to talk about their life-world and express their feelings, desires and will.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är en växande folkhälsosjukdom globalt och nationellt. Suicid och suicidförsök är en allvarlig konsekvens av den psykiska ohälsan. Människor med psykisk ohälsa blir stigmatiserade av samhället såväl inom hälso- och sjukvård, vilket leder till att människor undviker att söka vård. Sjuksköterskor kommer att möta patienter med psykisk ohälsa i alla verksamheter. Stigmatisering utgör ett hinder för god och jämlik vård. Utbildning leder till mindre fördomsfulla attityder. Sjuksköterskeutbildningen i Sverige är ett treårigt högskoleprogram som leder till yrkes- och kandidatexamen inom ämnet omvårdad. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga omfattningen av psykiatri och psykiatrisk omvårdnad inom svenska sjuksköterskeprogram på grundnivå. Metod: En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Resultat: Resultat från 24 av 25 sjuksköterskeprogram i Sverige. Omfattningen beträffande kurser inom psykiatrisk omvårdnad varierar mellan lärosätena. Det är upp till varje enskilt lärosäte att bestämma omfattningen, både gällande högskolepoäng och verksamhetsförlagd utbildning. Procentandelen för kurser inom psykiatrisk omvårdnad i relation till utbildningens 180 högskolepoäng ligger mellan 3,1 till 11 procent. Slutsats: Omfattningen av utbildning inom psykiatri och psykiatrisk omvårdnad ser olika ut på respektive lärosäte. Klinisk betydelse: Den ojämna omfattningen kan påverka omvårdnaden för patienter i den kliniska verksamheten. / Background: Mental illness is a growing public health disease globally and nationally. Suicide and suicide attempts are a serious consequence of mental illness. People with mental illness are stigmatized by society and within health care, resulting in people avoiding to seek care. Nurses have a key role in interacting with patients and will encounter patients with mental illness in all settings. Stigma is an obstacle of equitable health care. Education leads to less prejudiced attitudes. Nursing education in Sweden is a three-year undergraduate program leading to a vocational and bachelor’s degree in Nursing. Aim: The aim of the study was to identify the extent of Psychiatric Nursing courses in Swedish nursing programs at the undergraduate level. Method: A cross-sectional study with a quantitative approach. Results: Results from 24 of the 25 nursing programs in Sweden regarding the scope of courses in psychiatric nursing. The extent varies between institutions, both in theoretical and clinical training, and it is up to each institution to decide the scope. The percentage of courses in psychiatric nursing in relation to the 180 credits is between 3.1 to 11 percent. Conclusion: The extent of Psychiatric Nursing courses varies in each institution. Clinical implications: The variation of these courses can affect the care of patients in the clinical practice.

Under 2017 avled 1,189 personer till följd av suicid i Sverige. Suicid är ett komplext problem och för att förebygga suicid krävs ett mångfacetterat angreppssätt. Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeuters uppfattningar och erfarenheter av suicidprevention och hur arbetsterapeutisk kompetens kan användas i suicidpreventivt arbete. En kvalitativ studie där tre fokusgrupper och en enskild intervju med sammanlagt åtta arbetsterapeuter genomfördes. Datainsamlingen analyserades därefter med en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom två kategorier: Suicidprevention i praktiken och Bemötande och kunskap om suicidala patienter. Deltagarna har tidigare inte reflekterat över sin roll i suicidprevention och upplever en rädsla och osäkerhet i mötet med suicidala patienter. Begreppen meningsfullhet och delaktighet lyfts som viktiga. Den terapeutiska relationen ligger till grund för att patienten ska vilja och våga prata om suicidala tankar och/eller suicidala beteenden. Deltagarna lyfter även vikten av att ta patientens fokus och ha ett inifrånperspektiv. Slutsatserna är att arbetsterapeuter behöver utbildning i suicidprevention för att förtydliga rollen och känna sig trygga i mötet med suicidala patienter. Arbetsterapeuter kan, med sin kompetens, fördjupa och bredda förståelsen för suicidala handlingar samt främja individens psykiska hälsa på lång sikt för att förebygga suicid. / During 2017, 1,189 people died due to suicide in Sweden. Suicide is a complex problem and a multifaceted approach is required to prevent suicide. The aim with this study was to describe occupational therapists’ perceptions and experiences regarding suicide prevention and how occupational therapists’ competence can be used in work regarding suicide prevention. A qualitative study including three focus groups and an individual interview with a total of eight occupational therapists were conducted. Data was therefore analysed using qualitative content analysis. Two categories were revealed in the result: Suicide prevention in practice and Treatment and knowledge about suicidal patients. The participants have not earlier reflected on their role in suicide prevention and experience a fear and insecurity in the meeting with suicidal patients. The concepts meaningfulness and participation are emphasized as important. The therapeutic alliance is the basis for the patient to want, or dare, to talk about suicidal thoughts and/or suicidal behaviours. The participants also emphasize the importance of taking the patient's focus and having an inside perspective. The conclusions are that occupational therapists need training regarding suicide prevention to further clarify their roles, and to feel safe in the meeting with suicidal patients. Occupational therapists, with their competence, can deepen and broaden the understanding of suicidal actions and promote the individual’s mental health in the long term to prevent suicide.

Bakgrund: Var sjätte timme tar någon sitt liv. Cirka 1500 människor avlider om året i Sverige till följd av suicid, vilket gör att suicid ses som ett folkhälsoproblem. Till följd av perioder av diverse utlösande faktorer exempelvis inre konflikter, depression och/eller ångestbesvär kan suicidtankar växa fram och suicidala handlingar bli ett faktum. Personer med suicidala tankar ser bara två val, fortsätta lida eller avsluta sitt liv. Sjuksköterskans roll, bemötande och attityd i mötet med personer med suicidala tankar är viktigt. I mötet ska sjuksköterskan kunna skapa trygghet, ge tröst och lyssna genom att visa närvaro och förståelse för patienten. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser efter suicidförsök. Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserat på fem stycken självbiografier som analyserats med Lundman och Hällgren-Graneheims manifesta innehållsanalys. Datainsamlingen utgick från studiens syfte och inklusions- och exklusionskriterier. Resultat: Resultatet utmynnade i åtta underkategorier och tre kategorier: Förändrad tillgång till livet, Vikten av att ha någon vid sin sida och Vårdpersonalens roll efter suicidförsök.  Resultatet visade upplevelsen av ett lidande som ingen ser där känslor upplevts i det dolda. Vidare fanns det svårigheter att hantera tankar, minnen och känslor som gett påminnelse av suicidförsök samt att samhällets normer påverkar, vilket medfört ett liv där känslor stängts in och en fasad målats upp för omgivningen. Stöd från anhöriga, närstående och övriga individer i omgivningen men även vårdpersonal har en betydande roll för personer med psykisk ohälsa och de som genomgått ett suicidförsök. Det framkommer att upplevelsen av att bli utlämnad i vårdpersonalens händer och få en diagnos som en etikett över sitt beteende upplevdes befriande, med en diagnos blev tillvaron lättare att hantera, förstå och försonas med. Slutsats: Avsaknaden av stöd bidrar till isolering och dolt lidande. Samhället likväl som vården är betydelsefulla faktorer hos de som har psykisk ohälsa för upplevelsen av trygghet samt att bli sedd och hörd. Dock medför samhällets normer och stigmatisering att det är svårt att öppet prata om sina tankar och känslor. Att börja prata om psykisk ohälsa och suicid behövs för att bryta normer och stigmatisering. Ämnet är ett utvecklingsbart ämnesområde där kunskapsbristen är stor.

Det är av största vikt att kunskapen inom omvårdnad fördjupas och att utbildning och fortbildning inom ämnet suicid finns att tillgå. Suicid är en vanlig dödsorsak och patienter med psykisk ohälsa löper större risk för att begå suicid. En tredjedel av alla som suiciderar har en aktuell kontakt med psykiatrisk hälso-och sjukvård. Det är viktigt att arbeta suicidförebyggande genom att fånga upp patienter med suicidtankar i ett tidigt skede och att samarbeta över verksamhetsgränserna. Ett respektfullt bemötande samtfortbildning i suicidpreventionär nödvändigt.

Patienter med suicidala tankar och handlingar är en skör patientgrupp som är sårbara på grund av sitt sjukdomstillstånd. Omvårdnaden av dessa patienter är en stor utmaning för ambulanssjuksköterskan som många gånger är patientens första kontakt med vården i det akuta skedet. Vårdandet kräver ett stort personligt engagemang och kan spela stor roll för att förhindra suicid och påverka patientens framtida liv och välbefinnande. Denna studies syfte var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med suicidala tankar och handlingar. Kvalitativa djupintervjuer av åtta ambulanssjuksköterskor genomfördes. Dessa analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i sexton underkategorier och fyra huvudkategorier. Huvudkategorierna var: Främjande av vårdrelation, Byggande av tryggt vårdrum, Känslomässig påfrestning samt Värdering av patientens önskan att dö. Resultatet visar två tydliga områden i vården av patienter med suicidala tankar och handlingar. Den ena upplevelsen var relaterad till bemötandet och omhändertagandet av patienten för att få fram information om patientens intention med sin handling. Den andra upplevelsen var relaterad till vårdarens egna känslomässiga påfrestning efter att ha vårdat en suicidal patient. Studien visar hur komplicerad och svår vården av suicidnära patienter är och att det ställs höga krav på ambulanssjuksköterskorna som vårdar dessa patienter. Efterfrågan på ökade utbildningsinsatser till ambulanssjuksköterskor gällande patientkategorin samt framtagande av behandlingsriktlinjer/bedömningsinstrument är något som studien påvisar. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård