<p>Sammanfattning:</p><p>Denna studie syftar till att fånga upplevelser av hur livet kan förändras i positiv riktning efter bearbetandet av en nära anhörigs suicid, med fokus på posttraumatic growth och positiva förändringar. Studien utgör ett bidrag till forskningsområdet där trauma ses som en möjlig grogrund för gynnsam utveckling hos den drabbade individen. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex personer som alla mist en nära anhörig i suicid. Deltagarna uttryckte PTG inom temana självperception, interpersonella relationer och livsfilosofi. Följande positiva förändringar framkom: förändringar i personligheten, ändrade prioriteringar, möten med människor på ett djupare plan, ny syn på döden, värdesätter tid med familjen mer, djupare glädje och tacksamhet, samt nya möjligheter. Resultatet tyder på att detta svåra trauma kan föra något gott med sig.</p> / <p>Abstract:</p><p>The purpose of this study is to capture experiencies of how life can change for the better after the struggle with the suicide of a close relative, focusing on posttraumatic growth and positive changes. The study contributes to the research area where trauma is considered a possible opportunity for growth within the traumatized individual. Qualitative interviews were conducted with six individuals all of whom have lost a close relative to suicide. The participants expressed PTG in the themes selfperception, interpersonal relationships, and philosophy of life. Positive changes that emerged were: changes in personality, changed priorities, the ability to interact with people on a deeper level, renewed perspectives on death, values time spent with family more, deeper sense of happiness and gratitude, and new possibilities. The result shows that something good can come out of a trauma as severe as this one.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att få en bild av lärarnas erfarenheter och upplevelser av självmordsproblematik på skola. För att besvara syftet finns fyra frågeställningar vilka berör lärarnas reaktioner vid ett självmord av en elev och hanteringen av dessa reaktioner, lärarens upplevelse i mötet med de kvarvarande eleverna, lärarens roll i självmordsproblematiken och lärarens samarbete med andra aktörer på skolan gällande självmordsproblematiken. I avsnittet tidigare forskning redogörs för lärarens yrkesroll, begreppet självmord och självmord ur ett historiskt perspektiv, ur ett internetionellt perspektiv och krismetod på skolan. Studiens tolkningsram består av lärarens roll i mötet med de sörjande eleverna, kristeori, begreppet empati och systemteori. Metoden som används i studien är kvalitativ och består av sex kvalitativa intervjuer med lärare som är verksamma på gymnasieskola och har erfarenhet av att en elev begått suicid. Studiens resultat visar att erfarenhet och personlighet har en betydelse för lärarnas agerande och syn på hur de bör agera då en elev begår självmord. Ett självmord hos en elev följs, beroende av hur lärarna definierar relationen till eleven, av en personlig sorg hos lärarna. Vid en elevs suicid skapas hos de kvarvarande eleverna en hysteri kring och till viss del glorifiering av den döda eleven. Eleverna reagerar även med sorgereaktioner, spekulationer, och i viss mån ryktesspridning. Lärarna påtalar vikten av att ha kollegor omkring sig vid en elevs självmord och skolkuratorns betydelse i självmordsproblematiken.</p> / <p>The purpose of this essay is to describe teachers´experiences and feelings about suicidal behaviour among their students at school. Our study is based on four questions, touching upon the teachers´reactions to comitted suicides among their students and how they dealt with these reactions, the teachers´experiences of meeting the schoolmates of deceased, the teachers´ role in suicidal problem area and the cooperation of the teachers with other professional actors at school concerning suicidal behaviour among their students. The chapter about previous research gives an overview of the following subjects: the profession of teaching, the concept of suicide, suicide viewd from a historical perspective, from an international perspective, and methods of dealing with crisis-like events in school. A method based om qualitative interviews has been used in this study. Six teachers, working at the level of upper secondary school, and with experiences of suicides comitted among their students, have been interviewed. In analyzing the interviews we have used concepts from a crisis theory, system theory, theory of empathy, and thoughts about the teachers´ role when meeting students in griefe, as our analytical tools. The result indicate that personality and experience affect the teachers´acting and teir opinions about how a teacher should act in case of suicideal events among their students. A suicide among the students leads to individual grief for the teacher. The strength of the experiences and feelings of grief held by the teachers depend on how they define the relationship between teacher and student. When a student commits suicide, his/her schoolmates have a tendancy ta act and react with some hysteria. At the same time they tend to glorify, in some way or another, the dead student and the suicide. The schoolmates also react with grief and with speculations about the suicide. The importance of colleagues and of school counsellours when a suicide has occurred among the students at school, is emphasized by the teachers.</p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> Suicid är den vanligaste dödsorsaken i Sverige för män mellan 25-44 år och kvinnor mellan 20-39 år. Vid ett suicid kan så många som 25 närstående beröras. År 2007 begicks 1126 konstaterade suicid vilket kan resultera i över 25 000 berörda i Sverige detta år <strong>Syftet:</strong> Syftet var att beskriva upplevelser av och vad som påverkar sorgearbetet för närstående efter ett suicid. <strong>Metod:</strong> En allmän litteraturstudie genomfördes genom sökning av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Sammanlagt nio stycken artiklar granskades och analyserades. <strong>Resultat:</strong> Sorgen efter ett suicid är mer komplicerad och långdragen än efter ett väntat eller naturligt dödsfall. Sorgen efter ett suicid utmärks av skam, skuld och stigmatisering. Konflikter inom familjen är vanligt, vilket ytterligare försvårar sorgen. Ilska är en annan utmärkande faktor för sorg efter ett suicid. Ilskan bidrar till ökad skam, skuld och stigmatisering då detta kan uppfattas som en ”förbjuden” känsla i samband med ett dödfall. <strong>Slutsats:</strong> Närstående som upplevt ett suicid behöver längre tid än andra att få sörja. I dagens samhälle saknas denna förståelse både från omgivning, vårdpersonal och olika instanser i samhället. Det finns väldigt lite forskning inom detta område i Sverige och denna uppsats visar på behovet av ytterligare forskning och utbildning.</p> / <p><strong>Background:</strong> Suicide is the leading cause of death in Sweden for men between the age of 25 and 44 and women between the age of 20 and 39. Vid ett suicid berörs så många som 25 närstående.A suicide could affect as many as 25 relatives.År 2007 begicks  1126 konstaterade suicid vilket kan resultera i över 25 000 berörda i Sverige detta år Syftet: Syftet var att beskriva närståendes till personer som begått suicid, upplevelser av  och vad som påverkar sorgearbetet. In year 2007, 1126 suicides were established in Sweden, which could have affected more than 25 000 persons that year. <strong>Aim:</strong> The aim was to describe the experiences of and what things that affect the process of grieving for next of kin of persons who had committed suicides.Metod: En allmän litteraturstudie genom sökning av kvantitativa och kvalitativa artiklar. <strong>Method:</strong> A literature review of quantitative and qualitative articles.Sammanlagt 9 st artiklar granskades och analyserades. Resultat: Sorgen efter ett suicid är mer komplicerad och långdragen än efter ett väntat/naturligt dödsfall. A total of nine articles were reviewed and analyzed. <strong>Results:</strong> The grief following a suicide is more complicated and lengthy than the one that occurs after an expected or natural death.Sorgen efter ett suicid utmärks av skam, skuld och stigmatisering. The grief following a suicide is characterized by shame, guilt and stigma.Konflikter inom familjen är vanligt, vilket ytterligare försvårar sorgen. Conflicts within families are common, which further complicates the grieving.Ilska är en annan utmärkande faktor för sorg efter ett suicid. Anger is another distinguishing factor in the mourning after a suicide.Ilskan bidrar till ökad skam, skuld och stigmatisering då detta kan uppfattas som en ”förbjuden” känsla i samband med ett dödfall. Anger contributes to greater shame, guilt and stigma as anger may be perceived as a "forbidden" feeling associated with a death.<strong> Conclusion:</strong> Relatives that experience a suicide needs more time than others to grieve.I dagens samhälle saknas denna förståelse både bland omgivning, vårdpersonal och olika instanser i samhället. In today's society there is a lack of such understanding among both those close to the relative, the health professionals and various agencies in the community. Det finns väldigt lite forskning inom detta område i Sverige och denna uppsats visar på detta behov av ytterligare forskning och utbildning.There is very little research in this field in Sweden and this paper demonstrates this need for further research and education.</p>

Bakgrund: Suicid är den vanligaste dödsorsaken i Sverige för män mellan 25-44 år och kvinnor mellan 20-39 år. Vid ett suicid kan så många som 25 närstående beröras. År 2007 begicks 1126 konstaterade suicid vilket kan resultera i över 25 000 berörda i Sverige detta år Syftet: Syftet var att beskriva upplevelser av och vad som påverkar sorgearbetet för närstående efter ett suicid. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes genom sökning av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Sammanlagt nio stycken artiklar granskades och analyserades. Resultat: Sorgen efter ett suicid är mer komplicerad och långdragen än efter ett väntat eller naturligt dödsfall. Sorgen efter ett suicid utmärks av skam, skuld och stigmatisering. Konflikter inom familjen är vanligt, vilket ytterligare försvårar sorgen. Ilska är en annan utmärkande faktor för sorg efter ett suicid. Ilskan bidrar till ökad skam, skuld och stigmatisering då detta kan uppfattas som en ”förbjuden” känsla i samband med ett dödfall. Slutsats: Närstående som upplevt ett suicid behöver längre tid än andra att få sörja. I dagens samhälle saknas denna förståelse både från omgivning, vårdpersonal och olika instanser i samhället. Det finns väldigt lite forskning inom detta område i Sverige och denna uppsats visar på behovet av ytterligare forskning och utbildning. / Background: Suicide is the leading cause of death in Sweden for men between the age of 25 and 44 and women between the age of 20 and 39. Vid ett suicid berörs så många som 25 närstående.A suicide could affect as many as 25 relatives.År 2007 begicks  1126 konstaterade suicid vilket kan resultera i över 25 000 berörda i Sverige detta år Syftet: Syftet var att beskriva närståendes till personer som begått suicid, upplevelser av  och vad som påverkar sorgearbetet. In year 2007, 1126 suicides were established in Sweden, which could have affected more than 25 000 persons that year. Aim: The aim was to describe the experiences of and what things that affect the process of grieving for next of kin of persons who had committed suicides.Metod: En allmän litteraturstudie genom sökning av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Method: A literature review of quantitative and qualitative articles.Sammanlagt 9 st artiklar granskades och analyserades. Resultat: Sorgen efter ett suicid är mer komplicerad och långdragen än efter ett väntat/naturligt dödsfall. A total of nine articles were reviewed and analyzed. Results: The grief following a suicide is more complicated and lengthy than the one that occurs after an expected or natural death.Sorgen efter ett suicid utmärks av skam, skuld och stigmatisering. The grief following a suicide is characterized by shame, guilt and stigma.Konflikter inom familjen är vanligt, vilket ytterligare försvårar sorgen. Conflicts within families are common, which further complicates the grieving.Ilska är en annan utmärkande faktor för sorg efter ett suicid. Anger is another distinguishing factor in the mourning after a suicide.Ilskan bidrar till ökad skam, skuld och stigmatisering då detta kan uppfattas som en ”förbjuden” känsla i samband med ett dödfall. Anger contributes to greater shame, guilt and stigma as anger may be perceived as a "forbidden" feeling associated with a death. Conclusion: Relatives that experience a suicide needs more time than others to grieve.I dagens samhälle saknas denna förståelse både bland omgivning, vårdpersonal och olika instanser i samhället. In today's society there is a lack of such understanding among both those close to the relative, the health professionals and various agencies in the community. Det finns väldigt lite forskning inom detta område i Sverige och denna uppsats visar på detta behov av ytterligare forskning och utbildning.There is very little research in this field in Sweden and this paper demonstrates this need for further research and education.

Sammanfattning: Denna studie syftar till att fånga upplevelser av hur livet kan förändras i positiv riktning efter bearbetandet av en nära anhörigs suicid, med fokus på posttraumatic growth och positiva förändringar. Studien utgör ett bidrag till forskningsområdet där trauma ses som en möjlig grogrund för gynnsam utveckling hos den drabbade individen. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex personer som alla mist en nära anhörig i suicid. Deltagarna uttryckte PTG inom temana självperception, interpersonella relationer och livsfilosofi. Följande positiva förändringar framkom: förändringar i personligheten, ändrade prioriteringar, möten med människor på ett djupare plan, ny syn på döden, värdesätter tid med familjen mer, djupare glädje och tacksamhet, samt nya möjligheter. Resultatet tyder på att detta svåra trauma kan föra något gott med sig. / Abstract: The purpose of this study is to capture experiencies of how life can change for the better after the struggle with the suicide of a close relative, focusing on posttraumatic growth and positive changes. The study contributes to the research area where trauma is considered a possible opportunity for growth within the traumatized individual. Qualitative interviews were conducted with six individuals all of whom have lost a close relative to suicide. The participants expressed PTG in the themes selfperception, interpersonal relationships, and philosophy of life. Positive changes that emerged were: changes in personality, changed priorities, the ability to interact with people on a deeper level, renewed perspectives on death, values time spent with family more, deeper sense of happiness and gratitude, and new possibilities. The result shows that something good can come out of a trauma as severe as this one.

Syftet med uppsatsen är att få en bild av lärarnas erfarenheter och upplevelser av självmordsproblematik på skola. För att besvara syftet finns fyra frågeställningar vilka berör lärarnas reaktioner vid ett självmord av en elev och hanteringen av dessa reaktioner, lärarens upplevelse i mötet med de kvarvarande eleverna, lärarens roll i självmordsproblematiken och lärarens samarbete med andra aktörer på skolan gällande självmordsproblematiken. I avsnittet tidigare forskning redogörs för lärarens yrkesroll, begreppet självmord och självmord ur ett historiskt perspektiv, ur ett internetionellt perspektiv och krismetod på skolan. Studiens tolkningsram består av lärarens roll i mötet med de sörjande eleverna, kristeori, begreppet empati och systemteori. Metoden som används i studien är kvalitativ och består av sex kvalitativa intervjuer med lärare som är verksamma på gymnasieskola och har erfarenhet av att en elev begått suicid. Studiens resultat visar att erfarenhet och personlighet har en betydelse för lärarnas agerande och syn på hur de bör agera då en elev begår självmord. Ett självmord hos en elev följs, beroende av hur lärarna definierar relationen till eleven, av en personlig sorg hos lärarna. Vid en elevs suicid skapas hos de kvarvarande eleverna en hysteri kring och till viss del glorifiering av den döda eleven. Eleverna reagerar även med sorgereaktioner, spekulationer, och i viss mån ryktesspridning. Lärarna påtalar vikten av att ha kollegor omkring sig vid en elevs självmord och skolkuratorns betydelse i självmordsproblematiken. / The purpose of this essay is to describe teachers´experiences and feelings about suicidal behaviour among their students at school. Our study is based on four questions, touching upon the teachers´reactions to comitted suicides among their students and how they dealt with these reactions, the teachers´experiences of meeting the schoolmates of deceased, the teachers´ role in suicidal problem area and the cooperation of the teachers with other professional actors at school concerning suicidal behaviour among their students. The chapter about previous research gives an overview of the following subjects: the profession of teaching, the concept of suicide, suicide viewd from a historical perspective, from an international perspective, and methods of dealing with crisis-like events in school. A method based om qualitative interviews has been used in this study. Six teachers, working at the level of upper secondary school, and with experiences of suicides comitted among their students, have been interviewed. In analyzing the interviews we have used concepts from a crisis theory, system theory, theory of empathy, and thoughts about the teachers´ role when meeting students in griefe, as our analytical tools. The result indicate that personality and experience affect the teachers´acting and teir opinions about how a teacher should act in case of suicideal events among their students. A suicide among the students leads to individual grief for the teacher. The strength of the experiences and feelings of grief held by the teachers depend on how they define the relationship between teacher and student. When a student commits suicide, his/her schoolmates have a tendancy ta act and react with some hysteria. At the same time they tend to glorify, in some way or another, the dead student and the suicide. The schoolmates also react with grief and with speculations about the suicide. The importance of colleagues and of school counsellours when a suicide has occurred among the students at school, is emphasized by the teachers.

Hos barn och ungdomar är psykisk ohälsa ett stort folkhälsoproblem och de senaste 20 åren har de psykiska problemen ökat. Suicid har minskat de senaste decennierna i Sverige men ändå är suicid den vanligaste dödsorsaken bland män i åldersgruppen 15-44 år och bland kvinnor i denna åldersgrupp är det den näst vanligaste dödsorsaken. Fyra flickor, i åldern 1-14 år, begick suicid i Sverige år 2008. a aSyftet med studien var att undersöka vilka insatser som görs under skoltid för att förebygga psykisk ohälsa och suicid hos elever. Ett annat syfte var att undersöka sambandet mellan antalet insatser och skolpersonalens inställning och kunskap om psykisk hälsa och suicid. Metoden var kvantitativ med en elektronisk enkät för datainsamling. De flesta skolor hade förebyggande insatser för eleverna. Vanliga insatser var mobbingförebyggande (79 %), självkänslan (75 %), sociala färdigheter (75 %), självförtroende (74 %) och problemlösning (72 %). Inga statistiska signifikanta samband hittades mellan om respondenterna arbetade på en skola med högt antal insatser och om de hade kunskapen att upptäcka elever som mår dåligt, om kunskapen var införskaffad genom yrkesutbildningen samt om de anser att skolan hade ansvar för elevernas psykiska hälsa. Fler studier om förebyggande insatser i skolan behövs.

Suicid och suicidförsök  sätter närstående i en svår situation.  Lite forskning är bedrivet om vilka behov av stöd närstående har. Det lyfter  behovet  av  att sammanställa  publicerad  forskningen  inom området  för  att  identifiera  på  vilket  sätt  sjuksköterskan  kan underlätta  närståendes  situation.  Syftet  var  att  identifiera behovsområden  där  sjuksköterskan  kan  vara  till  stöd  för närstående  efter  suicid  och  suicidförsök.  Studien  var  en litteraturstudie  där  resultatet  baserades  på  elva  vetenskapliga artiklar  som  genomgick  noggrann  granskning  och  bearbetning. Resultatet  visade  att  suicid  och  suicidförsök  är  fysiskt  och psykiskt påfrestande för närstående och att det finns ett behov av att  tala  om  det  inträffade.  Social  stigmatisering  av  begreppen råder,  vilket  leder  till  att  närstående  är  selektiva  med  vilka  de väljer  att  prata  med  och  i  vilken  utsträckning  de  väljer  att  göra det.  För  närstående  till  suicidförsök  fanns även  ett  uttalat  behov av  avlastning,  då  flertalet  artiklar  indikerade  en  risk  för utbrändhet  och  emotionell  avtrubbning  till  följd  av  en  konstant oro för nya suicidförsök. I studien framkom det att sjuksköterskor behöver  mer  utbildning  inom  suicidområdet för  att  optimera vården av den suicidala och för att förbättra stödet till närstående. Närståendes  behov  av  stöd  är  fortfarande  relativt  outforskat  och mer forskning inom området behövs. / Suicide  and  attempted  suicides  puts  next  of  kin  in  a  difficult position. There  is  little  research  done  in  the  field  related  to  the next of kin needs of support. This clarifies the need of compiling the  research  area  in  order  to  identify  in  what  way  nurses  can support next of kin. The aim of the study was to identify the needs of  support  experienced  by  next  of  kin  to individuals  who attempted  suicide and committed  suicide and how  nurses  could provide  aid  in  these.  The  study  was  a  review  article  based  on eleven  scientific,  peer  reviewed,  research  articles.  The  review pointed  out  that  the  experience  of  dealing  with  suicide  and attempted suicides are both physical and emotionally wearing for the  next  of  kin  and  that  there  exists  a  need  to  talk  about  the experience. However, there exists a stigmatization of both suicide and  attempted  suicides  within  society  which  makes  next  of  kin very selective of whom to confide in and to what extent. Among next  of  kin  to  individuals  who  attempted  suicides  there  existed  a need  to  be  relieved,  due  to a  risk  of  impending  burnout  and emotional  numbness  related  to  the  constant  fear  of  repeated suicide  attempts.  The  study  pointed  out  that  nurses  need  more training  and  education  in  dealing  with  suicide  and  attempted suicides.  More  education  in  the  area  would  optimize  the  care  of the patient as well as improve the support to next of kin. Next of kin  need  of  support  is  still  relatively  unexplored  and  more research of the area is needed.

The aim of this literature review was to elucidate how suicidal and self-harming patients should be treated and cared for, mainly in the acute phase in somatic care. Searches were conducted in databases with relevant keywords. Qualitative and quantitative articles were included, would not be more than 20 years, be written in Swedish or English, and match the aim of the study. Results showed that nurses and patients felt that the treatment would be respectful, non-judgmental and characterized by active listening and clear communication. Poor care was described as disrespect and lack of understanding. Staff and relatives experienced a lack of knowledge in the subject. Difficulties staff experienced in taking care of these patients were aggressive patients, a feeling of loss of control and unclear guidelines. Staff attitudes towards patients were generally positive, and various factors of the staff affected their attitudes. The most prominent factors were age and education. Conclusion was that good treatment is emphasized by respect, confidence, knowledge, openness, and a clear communication. Bad treatment was characterized by uncertainty, stress and disrespect. It´s important that staff receive appropriate training in the subject, as this alters their attitudes from negativity, stigmatization and uncertainty to understanding, empathy and safety.

Statistik visar att ungefär en äldre individ begår suicid varje dag. Sjuksköterskans möjligheter för att arbeta preventivt med äldre suicidala individer är goda så länge sjuksköterskan har kunskap om riskfaktorer, får gedigen utbildning och nyttjar bedömningsinstrument. Syftet med arbetet var att beskriva suicidprevention för äldre individer utifrån riskfaktorer för suicid bland äldre, sjuksköterskans kunskaper i det preventiva arbetet och hinder i sjuksköterskans preventiva arbete. Arbetet utfördes som en litteraturstudie där 15 vetenskapliga artiklar valdes ut, granskades, analyserades samt kodades för att finna bakomliggande faktorer. De teman som uppkom vid granskning var riskfaktorer för suicid, sjuksköterskans hinder vid suicidprevention och utbildning för suicidprevention. Den i särklass största riskfaktorn för suicid bland äldre var depression. Utbildning om suicid och depression hos sjuksköterskor visade sig vara bristfällig, sjuksköterskorna var i behov av utbildning. Sjuksköterskor upplevde underbemanning och tidsbrist som ett hinder för suicidprevention. Vidare behövs mer utbildning om suicid och depression i sjuksköterskeutbildningen och i sjukvården. Forskningen bör fokusera på kvalitativa artiklar för att kunna utvärdera individers och sjuksköterskors känslor, tankar och upplevelser om suicid. / Statistics shows that nearly one elderly individual commits suicide every day. The nurse has great possibilities in the preventive work with elderly suicidal individuals, as long as the nurse has knowledge about risk factors, a solid education and the use of instruments for suicide assessment. The aim of the study was to describe the suicideprevention for eldery individuals by risk factors for suicide among the elderly, nurse’s knowledge in the preventive work and obstacles in nurse’s preventive work. The work was carried out as a literature study where 15 scientific articles were selected, examined, analyzed and coded in order to find underlying factors. The themes that occurred by the examined articles was suicidal risk factors, obstacles in nurse’s sucideprevention and education for suicideprevention. By far the most significant risk factor was depression for elderly suicidal individuals. Education in suicide and depression for nurses was shown to be deficient, the nurses needed education. Nurse’s experienced that understaffing and time constraint as an obstacle for suicideprevention. Furthermore there is a need for education about suicide and depression in nursing schools as well in nursing care. Researchers should focus more on qualitative articles to obtain individuals and nurse’s emotions, thoughts and experiences about suicide.