Suicid är ett samhällsproblem i Sverige. Det är idag den största dödsorsaken bland unga mellan 15-29 års ålder. Vårdpersonalen anser att det är psykiskt påfrestande och svårt att tala om. Syftet med denna litteraturstudie var därav att belysa hur sjuksköterskan kan förmedla tröst och hopp genom kommunikation och relation med den suicidnära patienten. Riskfaktorer för suicidnära patienter är bland andra hopplöshet, depression, relationsförlust, suicidplan och tidigare suicidförsök. Sjuksköterskan skall möta dessa patienter genom att vara närvarande, lugn, lyssna och skapa en relation genom kommunikation. 11 artiklar har analyserats med deduktiv ansats. Resultatet har innefattat tre rubriker, att möta patientens behov, att ge stöd i relationen och att främja reflektion, som var relevanta för syftet. Relationen mellan patient och sjuksköterska är grundläggande i den suicidnära patientens behandling. Patienten skall känna sig sedd, som en jämlike, respekterad och accepterad som individ. Sjuksköterskan bör vara förberedd innan en relation inleds, genom att vilja se den unika individen och lyssna till patientens behov. Mot bakgrund av resultatet behövs mer utbildning om individualiserad vård och mer reflektion kring hur sjuksköterskan bemöter patienten.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Enligt WHO begås årligen cirka 800 000 självmord av människor världen över. I Sverige år 2012 begick 1151 personer suicid. Att förlora ett barn kan medföra en försämrad psykisk hälsa som följd. Studien har vårdvetenskapen som teoretisk referensram med fokus på hälsa, lidande och människan både som individ och del av en helhet. Syfte: Syftet är att beskriva upplevelsen av psykisk hälsa hos föräldrar vars barn genomfört suicid. Metod: Systematisk litteraturstudium med latent innehållsanalys av sex kvalitativa och två kvantitativa artiklar. Resultat: Resultatet presenteras i tre teman: Den utlämnade människan, den lidande människan och den förnyande människan. Frekvent förekom känslor av skuld, maktlöshet, utanförskap och svårigheter att gå vidare i livet, självdestruktiva tankar och handlingar, ångest, depression och sorg. Även glimtar där föräldrar lyckats finna hopp, tröst och stöd återfinns i resultatet. Konklusion: Föräldrar som förlorat ett barn genom suicid upplever i stor utsträckning försämrad psykisk hälsa. Resultatet visade att över tid förbättrades den psykiska hälsan hos flera föräldrar. Somliga hjälps av att ha stöd av andra, andra av att ge stöd medan ytterligare andra behövde stillhet och avskildhet. Den stora variation som resultatet uppvisar indikerar att ett individbaserat bemötande behöver praktiseras.

Bakgrund: Studier har visat att sjuksköterskor hade bristande kunskap om psykisk hälsa, bristande färdigheter att vårda patienter med självskadebeteende och få eller inga möjligheter att utveckla dessa färdigheter. Sjuksköterskor ansåg att det fanns behov av utbildning och träning inom detta område. Ett holistiskt synsätt innebar att sjuksköterskor ser patienten ur alla perspektiv. Syfte: Syftet var att beskriva hur interventioner påverkar sjuksköterskors bemötande av självskadande och suicidala patienter inom somatisk sjukvård, samt att översiktligt beskriva vilka interventioner som använts. Metod: Litteratursökning gjordes i databaserna PubMed och PsycINFO. 12 vetenskapliga artiklar med kvantitativ, kvalitativ eller mixad design kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes till en litteraturöversikt. Resultat: Interventionerna påverkade sjuksköterskor genom att de förbättrade bemötandet av suicidala patienter och patienter med självskadebeteende. Attityder, kunskap, förståelse och uppfattning, trygghet och färdigheter förbättrades samt ett behov av fortsatt utbildning sågs efter interventioner. Diskussion: En kombination av flera utbildningsmetoder gav goda resultat. En positiv attityd skapade förtroendeingivande relationer. Kunskap, förståelse och medvetenhet gav bättre förutsättningar för adekvat bemötande. Ett holistiskt synsätt var en förutsättning för en hållbar vård. Slutsats: Litteraturöversikten visade att det framgångsrikt med enkla medel går att förbättra bemötandet av suicidala och patienter med självskadebeteende och därför rekommenderas att alla sjukvårdsavdelningar får möjlighet till en sådan utbildning. / Background: Studies have shown an insufficient knowledge in mental health among nurses. They had a lack of skills in caring for patients who self-harm and suicidal patients and were offered few or no opportunities to develop these skills. Nurses considered a need for education and training in this area. In a holistic view the nurse should see the patient from all perspectives. Aim: The aim was to describe how interventions affect nurses’ caring for suicidal patients and patients who self-harm in physical health care and to give a brief description of these interventions. Method: Articles were searched in the PubMed and PsycINFO databases. Twelve scientific researches with quantitative, qualitative and mixed method where examined, reviewed, analyzed and compiled into a literature review. Results: The interventions affected the nurses by improving their attitude, enhancing their knowledge, understanding, awareness and self-confidence and developing their skills and a need for further education in the caring of suicidal and self-harming patients. Discussion: A combination of interventions gave good results. A positive attitude created confident relationships. Knowledge, understanding and awareness created conditions for an adequate care. A holistic view was essential for a sustainable care. Conclusion: This review showed that the care of self-harming and suicidal patients could be improved with simple means and was therefore recommended to all health care staff.

Suicid/självmord är idag enligt världshälsoorganisationen WHO en av de 20 vanligaste dödsorsakerna och det är välkänt att risken för suicid ökar vid depression. Psykiatrisjuksköterskor möter dagligen patienter där de är skyldiga att bedöma hur stor risken är att patienten tar sitt liv. Det har hittills funnits lite forskning angående hur psykiatrisjuksköterskorna erfar det är att göra dessa bedömningar och syftet med studien var därför att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av suicidriskbedömning hos patienter med depressiv ohälsa. Studiens design var av kvalitativ art där intervjuer genomfördes med 10 psykiatrisjuksköterskor inom allmänpsykiatrisk öppenvård. Data analyserades med stöd av kvalitativ innehållsanalys och mynnade ut i ett resultat om fyra huvudkategorier med tillhörande subkategorier. Kategori ett var att skapa en helhetsbild vilket psykiatrisjuksköterskorna gjorde genom att inhämta kunskap från olika källor så som teori- och faktakunskap, tidigare bedömningar, intuition, klinisk blick och olika former av instrument som stöd. Kategori två handlade om relationens betydelse. Att skapa och bibehålla en relation där psykiatrisjuksköterskorna utforskade genom samtal och etablerade en ömsesidigt trygg relation med patienten. Den tredje kategorin beskrev hur det är att bära ansvar för någon annans liv. Här beskrev informanterna hur det känns att bära ansvaret för sin bedömning, vilket stöd man får av andra och hur man gör för att skydda sig själv. Slutligen framkom den fjärde kategorin som berör att hantera tiden där bristen på tid för professionell utveckling och att finnas till för patienten presenterades. Slutsatsen blev att suicidriskbedömning av deprimerade patienter är komplext och påverkas av en rad olika faktorer vilket psykiatrisjuksköterskan behöver stöd i för att hantera på bästa sätt. / Suicide is today, according to the World Health Organization, one of the 20 leading causes of death and it is well known that the risk of suicide increases in depression. Daily, psychiatric Nurses face patients where they are required to assess the degree of risk that the patient commits suicide. So far there has been little research on how psychiatric nurses experience these assessments and the purpose of the study was to describe psychiatric nurses' experiences of suicide risk assessment in patients with depressive ill health. The study design was qualitative in nature where interviews were conducted with 10 psychiatric nurses in general psychiatric outpatients. Data were analyzed with the support of qualitative content analysis and resulted in four main categories with related subcategories . Category one was to create a holistic view which psychiatric nurses did by gathering knowledge from different sources such as theoretical- and factual knowledge, previous assessments , intuition , clinical eyes and different types of instruments as support. Category two was about the relationship's importance. To create and maintain a relationship where psychiatric nurses explored through talks and established a safe relationship with the patient. The third category described how it is to have the responsibility for someone else's life. The informants described how it feels to be responsible for assessments, the support they receive from others such as coworkers and what to do to protect them selves. The fourth, and last, category described how to handle the time and focused on professional development and the possibility to be there for the patient. It was concluded that suicide risk assessment of depressed patients is complex and influenced by a variety of factors which nurses need support to manage.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan har sedan 1990-talet ökat i Sverige och är idag en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga i åldrarna 15–29 år. Riskfaktorer som påverkar de ungas psykiska hälsa beskrivs liksom vikten av att sjuksköterskan har förståelse för hur inre och yttre faktorer ökar risken för långvarig sjukdom. Syfte: Att beskriva ungas upplevelser efter ett suicidförsök. Metod: En kvalitativ litteraturstudie som utgår från intervjustudier med unga. Databaser som använts är Cinahl och Medline. Resultat: Resultatet bygger på tio valda artiklar med fokus på ungas upplevelser av vården efter ett suicidförsök. Fem teman framträdde de beskriver ungas upplevelser dessa är: att önska bekräftelse på den inre smärtan, att vilja bli sedd som en individ och inte bli dömd, att vilja bli förstådd och att bli lyssnad till inger förtroende, att inte vilja bli sedd som ett objekt och att vilja leva och förverkliga drömmar med stöd och hjälp Slutsats: Genom att i ett tidigt skede kunna identifiera och se tecken på psykisk ohälsa kan sjuksköterskor ge de unga rätt stöd och hjälp för att undvika onödigt lidande. Genom förbyggande arbete kan fler unga undgå långa vårdtider vilket minskar risken att de hamnar i utanförskap och social isolering. / Background: Psychological ill health has increased in Sweden since the 1990s and is today one of the most common causes of death among young people aged 15–29. Risk factors affecting the mental health of young people are described as well as the importance of the nurse understanding how internal and external factors increase the risk of long-term illness. Purpose: To describe young people's experiences after a suicide attempt. Method: A qualitative literature study based on interviews with young people. Databases used are Cinahl and Medline. Result: The result is based on ten selected articles focusing on young people's experiences of care after a suicide attempt. Five themes emerged they describe the experiences of young people these are: wanting confirmation of inner pain, wanting to be seen as an individual and not being sentenced, wanting to be understood and being listened to trust, not wanting to be seen as an object and wanting to live and realize dreams with support and help Conclusion: By being able to identify and see signs of mental health at an early stage, nurses can provide young people with the right support and help to avoid unnecessary suffering. By preventive work, more young people can avoid long periods of care, which reduces the risk that they end up in exclusion and social isolation.

Bakgrund: Suicid är den vanligaste yttre dödsorsaken i Sverige. Årligen avlider ca 1100 personer i Sverige och ca 800 000 personer över hela världen på grund av suicid. De största riskfaktorerna för suicid är cancerbesked, tidigare suicidförsök, traumatisk huvudskada, epilepsi, kronisk sjukdom eller smärta samt vissa psykiska sjukdomar och tillstånd. Patienter med suicidproblematik beskriver att relationen med vårdpersonal har betydelse och skamkänslor inför vårdpersonal förekommer. Syfte: Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva vårdpersonals upplevelser av och attityder till att vårda patienter med suicidproblematik i sjukhusmiljö. Syftet har även varit att granska de datainsamlingsmetoder som använts i de inkluderade artiklarna. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design grundad på tio vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats. PubMed och Cinahl har använts vid databassökningarna. Artiklarna har lästs i sin helhet av båda författarna med fokus på resultat och metod. Huvudresultat: Litteraturstudien visar att vårdpersonalens känslomässiga upplevelser var likartade. Vårdpersonal som inte har utbildning inom psykiatri kan ha sämre attityder mot patienter än vårdpersonal med utbildning inom psykiatri. Eventuella skillnader i attityder kan finnas hos personal med annan trosuppfattning. Vårdpersonalen har behov av att prata om samt förstå situationen när en patient har suiciderat. Dokumentation ses som en belastning då det tar upp tid som kan läggas på patienten. Slutsatser: Majoriteten upplevde en känslomässig belastning vid vårdandet av patienter med suicidproblematik. Vårdpersonal som saknar utbildning inom psykiatrin visar skillnader i attityder gentemot patienter jämfört med vårdpersonal som har utbildning i psykiatri. Detta bör uppmärksammas för att tydliggöra utvecklingsområden inom vården av patienter med suicidproblematik. / Background: The most common external cause of death in Sweden is suicide. Approximately 1100 people in Sweden and 800 000 worldwide annually commits suicide. The main risk factors for suicide is cancer diagnosis, previous suicide attempts, traumatic head injury, epilepsy, chronic disease or pain, as well as certain mental illnesses and conditions. Patients with suicidal problems describe that the relationship with healthcare professionals is important and that there is a sense of shame in front of them. Aim: The aim of this study was to describe experiences and attitudes of health care personnel towards working with suicidal patients in a hospital setting as well as examine the data-collection methods used in the included articles. Method: Literature review with descriptive design based on ten scientific articles with qualitative approach. The databases PubMed and Cinahl has been used to gather the articles included in this study. The articles has been read in their entirety by both authors with focus on the result and method to determine the eligibility för this study. Main Result: The literature study shows that the emotional experiences of healthcare professionals were similar. Healthcare professionals who do not have education in psychiatry may have lesser attitudes towards patients than healthcare professionals with psychiatric education. Some differences in attitudes can be found in staff with different beliefs. Healthcare staff need to talk about and understand the situation when a patient has committed a suicide act. Documentation is seen as a load since it takes a lot of time from nursing work with the patient. Conclusion: The majority of the population experienced an emotional endeavor while caring for suicidal patients. Healthcare professionals who lacks education in psychiatry shows disparities in attitudes towards patients compared to healthcare professionals who have an education in psychiatry.

Studien har som syfte att bidra med kunskap om och förståelse för hur arbetsgivare arbetar med psykisk ohälsa och suicidprevention i arbetslivet (kommunförvaltningar). Vår undersökning är en kvalitativ studie med en hermeneutisk inriktning och en induktiv ansats. Vi valde en semistrukturerad intervjuform då vi genom informanternas egna beskrivningar önskade få fram hur arbetet med psykisk ohälsa och suicid ur ett arbetsgivarperspektiv ser ut och upplevs i praktiken. Resultatet av våra intervjuer visar bland annat att det fortfarande upplevs svårt att prata om psykisk ohälsa och särskilt suicid. Vidare framkom att det är ett större fokus riktat utåt mot klienter och elever, det vill säga förvaltningarnas “kunder”, än inåt mot den egna organisationen och dess medarbetare. Vi fick fram tio olika kategorier, exempelvis tabu/stigma/skam, som ett sätt att beskriva problematiken kring psykisk ohälsa och suicid i samhället.

No description available.

Bakgrund:Suicid är en självdestruktiv handling som leder till döden och som ofta är en konsekvens av psykiskt lidande och sjukdom. Suicid leder till ett stort lidande för efterlevande närstående. Därför behöver sjuksköterskor sträva efter att fånga upp dessa närstående och hjälpa dem. Syfte: Syftet med studien är att beskriva närståendes upplevelser efter att en person har begått suicid för att skapa förståelse för hur sjuksköterskor kan bemöta närståendes behov. Metod: Studien är baserad på sju självbiografier som analyserades enligt Dahlborg-Lyckhages metod att analysera berättelser. Resultat: Närstående beskriver en stor sorg över suiciden, känslor som skuld, skam men även lättnad upplevs efter en anhörigs suicid. Närstående beskriver hur omgivningen undviker dem och att de upplever sig utpekade och isolerade efter en anhörigs suicid. Närstående beklagar sig också över att det inte erbjuds professionellt stöd och hjälp utan att de själva måste söka det. Konklusion: De närstående är främst i behov av professionellt stöd i form av stödsamtal och gemensamma samtal med resten av familjen. Dessutom är de närstående i behov av socialt stöd i form av stödgrupper från till exempel SPES. Sjuksköterskans roll blir att stödja de närstående i deras sorgeprocess. / Background: Suicide is self-destructive act that leads to death and is usually a consequence of mental illness and disease. Suicide also leads to great suffering for the relatives left behind. The nurse’s role in cases like these is therefore to acknowledge and support relatives in their grieving process. Aim: Is to describe relatives’ lived experiences after their next of kin commits suicide in order to create an understanding on how nurses can respond to their needs. Method: The study was based on seven autobiographies. Dahborg-lyckhage’s method for analyzing narratives was used to analyze the chosen biographies. Results: The results describe the relatives’ feelings like guilt, shame, relief among others and reactions after their next of kin’s suicide. They experienced avoidance by people in their surroundings. They also lacked professional support to assist them in their bereavement and had to reach out for it themselves. Conclusion: Nurses have a role to fulfill with supporting relatives in their grieving process with aim to help on improving their wellbeing and relieve their suffering. Information about support groups and helpful organizations like SPES as a form of social support can be very helpful in achieving this.

Utifrån beskrivningar av behandlarens självupplevda erfarenheter i arbetet med suicidriskbedömningar vid Barn- och ungdomspsykiatrin, har tidigare forskning samt teori analyserats för att kunna främja arbetet med suicidala ungdomar. Denna kvalitativa studie baseras på empiriska studier från sjukvårdspersonal inom Barn- och ungdomspsykiatrin. Studien påvisar hur behandlare använder sig av suicidriskbedömning som metod för att förebygga suicidalitet bland ungdomar. Studien belyser även svårigheten med att arbeta med dessa ungdomar samt vilka risk- och skyddsfaktorer som är väsentliga för en ungdom som går i tankar om att vilja ta sitt liv.