Bedömning kan stödja och utveckla elevers lärande om informationen från bedömningen används för att förändra och anpassa undervisningen. Bedömningen används då framåtsyftande, formativt. Syftet med studien var att få en bild av hur elever i årskurs 4-6 uppfattar bedömning samt att sätta detta i relation till hur lärare uppfattar sin bedömningspraktik. Metoderna var elev- och lärarenkäter, semistrukturerade gruppintervjuer samt klassrumsobservationer. Resultatet visade att majoriteten av eleverna förknippade bedömning med prov och läxförhör, vilka bedöms genom summativa metoder, till skillnad från lärarna som upplevde sin bedömningspraktik som övervägande formativ. Slutsatser som kunde dras var att det verkar råda både förvirring och okunskap kring begreppet formativ bedömning. Ett bättre namn borde vara formativ undervisning eftersom det handlar om ett förhållningssätt till undervisning där lärare använder sig av olika strategier för att anpassa undervisningen i syfte att öka elevers lärande. Det krävs att lärare får hjälp att få syn på sin praktik för att kunna utveckla densamma. I detta arbete kan även eleverna användas som läranderesurser för sina lärare.

Denna studie undersöker högstadielärares uppfattningar om det nationella ämnesprovet i engelska i årskurs 9 och hur de anser att provet påverkar deras arbete. Det insamlade empiriska materialet består av intervjuer som genomförts med sex verksamma högstadielärare under hösten 2012 samt våren 2013. Studien har fokuserat på tre områden: hur provet används formativt och summativt av lärarna, hur stor inverkan provbetyget har på elevernas slutbetyg och vilken betygsättningsmodell som lärarna använder sig av. Studiens resultat visar att lärarna använde det nationella provet uteslutande summativt, som en del av betygsunderlaget. Provbetyget gavs olika relevans i elevernas slutbetyg av de olika lärarna. Den analytiska betygsättningsmodellen var mest framträdande i lärarnas resonemang; förmågor i kursplanemål och betygskriterier lyftes fram av de flesta lärarna som det viktigaste i deras betygsättning. Lärarna var inte eniga i huruvida provbetyget både kunde höja och sänka elevernas betyg. När övrigt betygsunderlag var otillräckligt, fick det nationella provresultatet en större betydelse för elevernas slutbetyg.Några av lärarna uttryckte att påtryckningar från huvudmän förekommit för att få lärarna att sätta samma eller högre slutbetyg som provbetyg.

Syftet med denna studie var att undersöka hur betygsättande lärare i ämnet idrott och hälsa beskriver sitt arbete med bedömning. Frågeställningarna som besvarades var, hur lärarna beskriver sitt arbete med formativ- och summativ bedömning samt vilka ramfaktorer som lärarna beskriver som viktiga i deras arbete med bedömning. Studien har utgått från ramfaktorteroin. För att besvara studiens frågeställningar har vi intervjuat elva lärare. Samtliga intervjuer spelades in och transkriberades otrografiskt. Resultatet visade att samtliga lärare arbetar med formativ bedömning i form av feedback och att ingen lärare arbetade kontinuerligt med kamratbedömning eller självbedömning. Endast ett par av lärarna använde sig av summativ bedömning under lektionstid. Lärarna beskrev lagar och regler, tiden och elevgruppen som viktiga ramfaktorer i deras arbete med betyg och bedömning. Ingen av lärarna beskrev ekonomin som den viktigaste ramfaktorn. Slutsatsen av studien var att det finns olika metoder att arbeta med formativ- och summativ bedömning och att lärarna framhåller olika ramfaktorer som viktiga.

Syfte Syftet med studien var att ta reda på hur lärarna förhåller sig till genus och bedömning i ämnet idrott och hälsa i årskurs 7-9. Våra frågeställningar var: Bedöms pojkar och flickor på olika sätt? Vilka faktorer tar läraren hänsyn till i sin bedömning? Hur arbetar läraren med feedback? Metod Studien har en kvalitativ ansats där tre idrottslärare har intervjuats. Lärarna valdes ut genom ett bekvämlighetsurval.Intervjuerna var semistrukturerade och vi använde en intervjuguide för att säkerställa likvärdig information från våra respondenter. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av genusteori relaterat till bedömning av pojkar och flickor. Resultat Resultaten visade att bedömning är något som lärarna anser är viktigt. Ibland bedöms eleverna under lektionstid och ibland efteråt. Bedömning är viktigt för elevernas utveckling och lärande. Den formativa bedömningen är den form som lärarna använder sig av mest därför att den anses av lärarna vara mest rättvis och ger eleverna mest utveckling. Lärarna anser att det är svårt att bedöma eleverna men de försöker bedöma flickor och pojkar på ett likvärdigt sätt. Feedback är A och O för elevens utveckling anser lärarna. Lärarens arbete med feedback sker oftast spontant och är i form av positiv feedback. Den positiva feedbacken är den feedback som ger mest utveckling och förståelse för eleverna anser lärarna i denna studie. Slutsats Formativ bedömning är ett måste för elevernas utveckling. Lärarna lyfter den formativa bedömningen och utgår från detta bedömningssätt. I skolorna kommer flickorna i skymundan då pojkarna tar mer plats på lektionerna. För att flickorna ska lyftas fram använder en del av lärarna sig av en viss strategi som innebär en uppdelning i pojk- och flickgrupper, för att flickorna ska våga ta för sig mer. Feedback sker spontant och är inte alltid genomtänkt. Lärarna arbetar med feedback genom att ge kontinuerlig information och feedback om vad och hur eleverna ska göra för att bli bättre och utvecklas.

Denna studie undersöker elevers uppfattningar om hur olika bedömningspraktiker påverkar elevernas utveckling, motivation och självreglering, med fokus på formativ och summativ bedömning, feedback och självreglering. Syftet med studien är att kartlägga dessa uppfattningar samt ställa dem i relation till teorier om bedömning och självreglering. Detta har undersökts i en enkätstudie utifrån forskningsfrågorna ”Hur uppfattar elever att formativ och summativ bedömning samt feedback påverkar deras utveckling i skolarbetet?” ”Hur uppfattar elever att sådan bedömning påverkar deras motivation till lärande?” och ”Hur uppfattar elever att sådan bedömning påverkar i vilken mån de tar ansvar för sitt eget lärande?”. 164 elever i årskurserna 4–6 på en skola i norra delarna av Stockholms län deltog i studien. Enkätsvaren har bearbetats utifrån forskningsfrågorna, relaterats till valda teorier och jämförts med tidigare forskning på området. Resultaten visar att eleverna uppfattar bedömning som ett stöd för lärande och att de formativa bedömningspraktikerna motiverar dem till att förbättra sina arbeten i större utsträckning än vad de summativa bedömningspraktikerna gör. Eleverna uppfattar även att de själva använder sig av lärarens bedömning för att förbättra sina arbeten. Däremot uppfattas exempelvis självbedömning ha mindre inverkan på deras utveckling. Vidare synliggörs en skillnad mellan åldersgrupperna, där de äldre elevernas uppfattningar kring huruvida bedömning motiverar och hjälper dem att utvecklas minskar jämfört med de yngre eleverna. Avslutningsvis är faktumet hur elevers uppfattningar om bedömning påverkar resultat av relevans för undervisning och bedömning, vilket motiverar en ökad medvetenhet hos lärare om just elevers uppfattningar.

Studiens syfte är att öka kunskapen om vilka bedömningsmetoder lärare i årskurs 4 - 6 använder för bedömning av elever i matematik samt en jämförelse mellan en kommun i Sverige och en finlandssvensk kommun i Finland. Enligt forskning brister det formativa perspektivet på bedömning och summativ bedömning används mest, därför undersöks huruvida lärares bedömning är i linje med forskning. För att uppfylla studiens syfte och forskningsfrågor användes en enkätundersökning. Som grund för studien är teorierna lärande bedömning, teorin om bedömning och ett ramverk för formativ bedömning. Resultatet åskådliggör både likheter och skillnader mellan kommunerna i bedömningsmetoder. Lärare från kommunen i Sverige använder frågor, diskussioner och när elever jobbar som bedömningsaktivitet och informationen användes mest för formativt syfte och någon gång som summativ bedömning. I den finlandssvenska kommunen används prov, läxor och när elever jobbar som bedömningsaktivitet och den insamlade informationen används för summativt syfte med några inslag av formativ bedömning.

No description available.

Denna uppsats undersöker huruvida det råder en motsättning mellan skolans uppdrag att ”stärka elevernas tro på sig själva och framtiden” och användandet av summativ bedömning i skolan, mer specifikt i ämnet samhällskunskap. Detta görs i första hand med stämplingsteori som teoretisk utgångspunkt, för att därigenom synliggöra hur summativ bedömning påverkar elevers syn på sig själva, samt om detta i sin tur får några konsekvenser för deras ambitioner och deltagande i skolan. Uppsatsen använder sig av en empiristyrd tematisk analys där insamlandet av materialet har gjorts genom semistrukturerade intervjuer med före detta elever. Resultatet som nåtts är att summativ bedömning i samhällskunskap till viss tenderar att påverka elevers självbild. Detta gäller särskilt elever vars skolgång präglats av underkända betyg, samt den elev som gått ut gymnasiet med höga betyg. De elever som inte går att beskriva som låg- eller högpresterande har i denna studie visat sig minst påverkade av betygsättning. Det vill säga att de inte upplever att betygen haft något inflytande över deras självbild.

Syftet med denna studie är att undersöka hur IUP:er är utformade, vilka mål som formuleras inom svenskämnet, samt vilken bedömning som kommer till uttryck i IUP:erna. För att få svar på frågorna har det genomförts en dokumentanalys av upprättade IUP:er från 6 olika skolor, belägna i två sydvästliga kommuner. De upprättade IUP:erna har studerats utifrån en tematisk analys där fem kategorier har identifierats. Därefter har ett antal teoretiska begrepp applicerats på kategorierna. Begreppen är summativ och formativ bedömning, samt tre kategorier från Hirshs (2011) studie; being, doing och learning. Resultatet visar att de flesta av de upprättade IUP:erna är obrukbara i sin helhet, då de saknar en eller flera delar. Det förekommer en del being- och doing-mål som inte är relaterade till läroplanen. Det mest framträdande målet är learning-mål kopplade till läroplanen. Den formativa och summativa bedömningen återfinns i lika stor utsträckning i de analyserade IUP:erna.

I denna uppsats har vi undersökt elevers attityder till betygskriterier på ett yrkesförberedande gymnasieprogram. Undersökningen har visat att det på skolan finns en form av elevkultur som gör att många inte utvecklar strategier för att nå de högre betygen. En av orsakerna är att betygskriterierna nästan enkom används summativt. Eleverna saknar förståelse av betygskriterierna vilket vi kopplat samman med Pierre Bourdieus sociologi, genom att se elevernas attityder som en kollision med det rådande skolsystemets institutionaliserade betygsramar. Eleverna har inte skapat allianser med betygssystemet. En del av lösningen på problemet har vi funnit i metoden att skriva tydliga kriteriebeskrivningar vilket medför en mer formativ användning av betygskriterierna.