The aim of this investigation was to study first to third grade teachers’ experiences of working with pupils integrated into a regular school class from special school. The research questions guiding the study focused on the teachers’ experiences of possibilities and difficulties in this work.   Through phone contact with different principals I got in contact with four teachers working in first to third grade classes in compulsory schools in Karlstad municipality. Qualitative interviews were conducted in which I used a semi-structured interview guide focusing on the individual teacher’s unique experiences.   The result from the study shows that the teachers had overall positive experiences from working with integrated students from special school. Their different experiences dealt with during the interviews dealt with different aspects of the work that they all lifted up as important in their experiences; Work with “värdegrundsfrågor”, Cooperation with the integrates pupils’ parents, The pupils’ diagnosis and Confidence and help from colleagues.  Their experiences of possibilities were for example the fact that the students behaviour came to change to the better, when they spent time with the integrated student. The teachers also talked about difficulties with the integrated student taking time away from the other students and also with the integrated student being treated badly by the other students. But in the end the teachers pointed out that the possibilities were much stronger than the difficulties.     Keyword: Pupils from special school, integration, teachers’ experiences, possibilities and difficulties.

Den här studien handlar om hur olika yrkeskategorier såsom rektor, lärare, fritidspedagog och specialpedagog menar att de skapar ”en skola för alla”, vilka möjligheter och svårigheter som finns i detta arbete samt vad de skulle vilja förändra för att bättre kunna möta alla barns olika behov i skolan. Som metod har kvalitativa intervjuer använts och nio personer har intervjuats. Alla informanter är positivt inställda till inkludering av elever som är i behov av särskilt stöd och menar att möjligheterna att förverkliga “en skola för alla” finns, men att det ofta saknas resurser för att det ska kunna fungera bra, både för elever och pedagoger. Alla fyra yrkeskategorierna har den gemensamma inställningen att “en skola för alla” är en skola där alla barn blir sedda och kan få lära sig utifrån sina förutsättningar. Vi anser att tanken om ”en skola för alla” är god och att flera skolor har kommit en bra bit på vägen mot en skola där alla barn, oavsett förutsättningar, ingår i samma gemenskap så långt det är möjligt. Grundstenen i arbetet måste vara att utgå från varje barns behov och göra det som blir bäst för barnet - inlärningsmässigt, socialt och emotionellt.

Vi har valt att, i vår kvalitativt inriktade studie, studera hur förskollärare upplever att de bemöter barn i socioemotionella svårigheter. Studien omfattar 30 förskollärare i södra Sverige. Vetenskapsteoretiska ansatser i studien är fenomenologi samt hermeneutik, vilket innebär att studien baseras på förskollärares egna uppfattningar gällande deras bemötande av barn i socioemotionella svårigheter. Vi har använt oss av enkäter med öppna frågor, eftersom förskolläraren själv skulle ha möjlighet att, med egna ord, berätta om sina uppfattningar samt erfarenheter kring barn i socioemotionella svårigheter. Att barn i förskolan har olika behov och förutsättningar, samt ibland även olika sociala och emotionella svårigheter, kan av pedagoger upplevas som ett svårhanterligt men väldigt viktigt samt grundläggande område, att föra diskussioner kring. Flertalet yrkesverksamma pedagoger som vi har fört diskussioner med, menar att det är en annan stress i dagens verksamheter inom förskolan i jämförelse med för ett par år sedan, gällande de uppgifter som ska hinnas med. De här uppgifterna innefattar bland annat det uppdrag som handlar om en förskola för alla barn, oavsett förutsättningar och behov. Resultatet i studien visar att förskollärares uppfattning kring barn i socioemotionella svårigheter skulle kunna definieras som att barnet har brister i kommunikation och samspel. Barn i socioemotionella svårigheter kan upplevas, av förskollärare, som dels barn med utåtagerande beteende men även barn som är inåtvända. Att vara en närvarande pedagog, vara lyhörd inför barnets behov, vara tydlig men även kärleksfull är flertalet förskollärares uppfattning av hur det egna bemötandet av barn i förskolans verksamhet ser ut, både barn i socioemotionella svårigheter samt övriga barn. Att ligga steget före i verksamheten för att på bästa sätt kunna möta barnet i socioemotionella svårigheter, är en aspekt som förskollärare uppfattar som mycket viktig. Resultatet visar vidare på att förskollärare till viss del i sitt bemötande särskiljer barn i socioemotionella svårigheter i förhållande till övriga barn i barngruppen. Flertalet förskollärare uppger även att faktorer såsom stress, stora barngrupper samt minskad personaltäthet påverkar valet av bemötande.

Syftet med   studien är att ta reda på hur förskolorna arbetar för att ge alla barn lika   förutsättningar till kunskapsinhämtande. För att komma fram till hur   pedagogerna arbetar med detta så lämnades en enkät ut där de fick besvara   frågor utifrån hur de bemötte, inkluderade och vad de hade för resurser att   tillgå i verksamheten. I resultatet framkom det att förskolorna arbetar på   ett likartat sätt. Pedagogerna arbetar för att varje enskilt barn ska få de   förutsättningar som behövs för att få den kunskapsinhämtning som krävs för   att utvecklas. Barnen måste också få känna sig accepterade utifrån sina behov   och förutsättningar. Det framkom också i enkätsvaren att barnen är delaktiga   i verksamheten och att samtal och reflektioner ständigt sker mellan vuxna och   barn för att kunna utveckla den pedagogiska verksamheten. En viktig del är   också att få föräldrarna att känna sig delaktiga men även att använda dem som   en resurs tillsammans med förskolekonsulent, psykolog, distriktssköterska,   talpedagog och läkare. Bland pedagogerna är det delade meningar om att sätta   in resurser och på vilken grad av funktionshinder som styr om stöd ska finnas.   Pedagogerna diskuterade även om vad en svårighet är och att alla barn kan   behöva någon sorts resurs. Pedagogerna var här överens att det är deras vilja   som styr hur det blir för barnen.

Syftet med studien är att undersöka vad gymnasielärare i ämnet matematik anser vara de största svårigheterna med undervisningen i sitt ämne. Jag har också undersökt vad matematiklärarna anser att de gör och kan göra utifrån nuvarande förutsättningar för att komma till rätta med eller minska de angivna svårigheterna och vilka andra förändringar de anser skulle behövas. Undersökningen baseras på telefonintervjuer med 7 matematiklärare som arbetar inom gymnasieskolan under vårterminen 2011. Resultatet har kategoriserats utifrån tre nivåer, individnivå, gruppnivå och organisationsnivå. Det kategoriserade materialet har sedan jämförts med kommande förändringar på skolområdet i och med att nya styrdokument införs från förskola till gymnasieskolan. Undersökningen visar att matematiklärarna i första hand ser individrelaterade faktorer hos eleverna som problem och svårigheter men de menar samtidigt att orsakerna till dessa problem och svårigheter har sin grund på grupp- och organisationsnivå. När de beskrivna problemen och svårigheterna samt lärarnas åsikter om vilka åtgärder och förändringar som krävs, jämförs med de förändringar som genomförs i de nya styrdokumenten för förskola, grundskola och gymnasieskolan så visar det sig att de till stor del ligger i linje med varandra.

I den här uppsatsen vill jag tydliggöra svårigheten med att lära in ämnen med avancerat språk för elever som har svenska som andraspråk. Min metod har varit att intervjua elever och lärare på Komvux omvårdnadsprogram. Mina informanter beskriver sin syn på muntliga och skriftliga inslag i inlärningssituationen, samarbetet i klassen samt möjliga förbättringar i undervisningen. Lärare och elever är överens om att mer tid skulle behöva läggas på text- och ordförståelse. Åsikterna skiljer sig något mellan eleverna om det är positivt eller negativt att ha elever med svenska som förstaspråk respektive andraspråk i samma grupp. Mina resultat stämmer väl överens med tidigare forskningsrön och elever och lärare redovisar ungefär samma svårigheter ur sina olika perspektiv. Dessutom bidrar intervjuerna med möjliga förbättringsområden i undervisningen. Exempel på detta är mera tid till att förbereda ämnesområden i texter och föreläsningar, samarbeta mellan ämnes- och svensklärare och handledare på praktiken och dessutom att kunna lära av varandras tidigare erfarenheter.

"Här finns det ju kanter som inte är helt perfekta. Men man tar sig ju fram med en liten extra omväg eller så." Citatet beskriver en av de fem intervjuade pedagogernas syn på inkludering av rullstolsburna elever under idrottslektionen. Studiens syfte är att se till vilka anpassningsmöjligheter samt svårigheter det enligt pedagoger finns vid idrott med rullstolsburna elever. Under arbetet med studien har jag inspirerats av hermeneutiken. Det jag kom fram till i min studie var att det enligt pedagogerna finns svårigheter som kan skapa hinder för den rullstolsburna eleven, så som den befintliga miljön, pedagogers kompetens samt vissa aktiviteter. Vid dessa svårigheter krävs det extra planering och en vilja att se möjligheter av pedagogerna. Resultatet visar att det finns många anpassningsmöjligheter till att rullstolsburna elever ska kunna vara med på idrottslektionerna. Det är till exempel att planera alternativa aktiviteter, individualisera målen i läroplanen samt att införskaffa material som underlättar för den rullstolsburna eleven. Min studie kan fungera som en inspirationskälla för blivande och verksamma pedagoger samt rektorer för att underlätta idrottslektionerna för rullstolsburna elever, samt göra lektionerna till en positiv upplevelse för dem.

Nya lärares yrkesintroduktion, Kommunstyrelsen, Uppsala

Syftet med den här studien var att belysa hur lärare uppfattar och utformar arbetet med elevinflytande i förhållande till det demokratiska läraruppdraget samt till de möjligheter och svårigheter, som finns i anknytning till tillämpningen. Vi använde oss av en kvalitativ forskningsmetod, då vi intervjuade lärare med hjälp av semistrukturerade intervjuer, som utgjorde underlag för denna studie. De resultat som framkom i studien var att lärarna upplevde elevinflytande som medbestämmande och trots att eleverna gavs tillfälle till elevinflytande på olika sätt tog de denna chans i varierande grad. Lärarna framhöll flera av forskningens positiva effekter samtidigt som en rad svårigheter med tillämpningen togs upp. Vidare framkom det att det inte fanns något direkt samarbete i arbetslaget kring elevernas inflytande, förutom vid ämnesöverskridande temaarbete, utan ofta var det något som skedde efter varje lärares tycke. Värdet av att arbeta utefter ett demokratiskt tankesätt, där allas lika värde, och vikten av att uttrycka sina åsikter, betonades och har betydelse för en elevaktiv skolverksamhet.

Det huvudsakliga syftet med studien var att med hjälp av en narrativ ansats med inslag av ett hermeneutiskt tolkningsförfarande, söka en förståelse för elever i sociala och emotionella svårigheter och deras identitetsskapande i mötet med skolan utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Elever i år 9 berättade hur de upplevt sin skoltid och vad som varit betydelsefullt för dem. De fick berätta sina livsberättelser utifrån en tidsaxel som symboliserad låg-, mellan- och högstadieperioderna. Samtalen utgick från hur de såg på skolorganisationen, sina skolprestationer, lärares bemötande och kamratrelationer. Genom ett narrativt analyserande kom jag fram till att elever i sociala och emotionella svårigheter skapar sin identitet kring följande teman; anpassning - flykt, oro - ansvar - kontroll, ilska - svek, skydd - tillit samt skam - skuld. Eleverna måste hela tiden anpassa sig till nya situationer och om de misslyckas flyr de. De går ständigt omkring med en oro, känner stort ansvar samt behov av att kunna kontrollera sin vardag. De känner stor ilska över sin situation och ofta förknippas ilskan med svek. Deras berättelser handlar även om behovet av skydd och tillit samt känslor som skuld och skam över sig själva, sina prestationer och sin situation.