Syftet med studien är att undersöka hur förskollärares val av styrning och barns delaktighet kommer till uttryck i förskollärares beskrivningar av måltidssituationen i förskolan. Studien ska bidra med att ge förskollärare en medvetenhet om måltiden och konsekvenserna av deras styrning, detta för att utveckla en så god måltidssituation som möjligt för barnen, där barnen ges möjligheter att påverka. Studien genomförs genom en kvalitativ metod där sex förskollärare intervjuas för att skapa en djupare förståelse för måltiden. Den insamlade empirin analyseras genom tematisering för att ges en överblick av vad som framkommer i empirin. I resultat och analysdelen används det teoretiska ramverket som verktyg för att analysera empirin, det teoretiska ramverket består av det sociokulturella perspektivet, barnperspektiv, barns perspektiv, stark lärarkontroll och svag lärarkontroll. I resultatet framkommer det både likheter och skillnader i förskollärares val av styrning. Förskollärare har vissa förutbestämda regler och riktlinjer som inte är föränderliga medan vissa regler och riktlinjer skapas i samspel med barnen. Förskollärarnas val av styrning visar sig bero på vilken lärarroll de intar och kan vara anpassad utefter den enskilda individen. Barnens utrymme till delaktighet ser även olika ut i olika verksamheter. Det visar sig att när förskollärarna intar en stark lärarkontroll minskar barnens utrymme för delaktighet och när förskollärarna intar en svag lärarkontroll ökar deras utrymme för delaktighet. Studiens slutsats är att förskollärarens val av styrning har en viss påverkan på barns möjligheter att bli aktiva deltagare under måltidssituationen i förskolan. / Through a qualitative method where six preschool teachers are interviewed to create a deeper understanding of the meal. The collected empirics are analyzed through thematization to give an overview of what emerges in the empirics. In the results and analysis part, the theoretical framework is used as a tool for analyzing the empirical data, the theoretical framework consists of the socio-cultural perspective, children's perspective, children's perspective, strong teacher control and weak teacher control. The results show both similarities and differences in preschool teachers' choice of governance. Preschool teachers have certain predetermined rules and guidelines that are not changeable while certain rules and guidelines are created in interaction with the children. The preschool teachers' choice of governance turns out to depend on the teaching role they take on and can be adapted to the individual. The children's space for participation also looks different in different activities. It turns out that when preschool teachers take a strong teacher control, the children's space for participation decreases and when preschool teachers take a weak teacher control, their space for participation increases. The study concludes that the preschool teacher's choice of management has a certain impact on children's opportunities to become active participants during the meal situation in preschool.

Segregation är ett samhällsproblem som är en av Sveriges största utmaningar, där stadsdelar med socioekonomiska utmaningar har ökat i Sverige och återfinns i de flesta av Sveriges kommuner. Stadsdelar med socioekonomiska utmaningar karaktäriseras inte sällan av faktorer som påverkar tryggheten, och en majoritet av invånarna i dessa stadsdelar tenderar att känna sig extra utsatta och otrygga i samhället, inte minst barn och unga. Ambitionen med detta examensarbete var att göra ett kombinerat arbete som undersöker hur samhällsplanerare genom fysisk planering kan arbeta med trygghet och säkerhet för i synnerhet barn och unga, i områden med socioekonomiska utmaningar.  Utifrån tidigare forskning och praktisk evidens inom ämnet, har ett åtgärdsprogram arbetats fram som belyser de mest bidragande åtgärderna och verktygen som kan användas på statlig-, kommunal- och kvarter- och stadsdelsnivå, för att bidra till en trygg och säker livsmiljö för barn och unga. Vidare har arbetets vetenskapliga bakgrund i form av åtgärdsprogrammet, samt arbetets platsspecifika analys av Lorensborg, satt ramarna för ett gestaltningsförslag som gjorts på Lorensborg i Malmö, som är en stadsdel med socioekonomiska utmaningar. Utifrån den vetenskapliga bakgrunden, tillsammans med analys av Lorensborgs förutsättningar, har planförslagets mål och strategier arbetats fram, vilka utgör länken mellan den vetenskapliga bakgrunden och gestaltningsförslaget. Analysen resulterade i de tre målen: Innehållsrik och varierad stadsdel Levande stadsdel Tydlig stadsdel med hög kollektiv förmåga Målen har sedan resulterat i strategier under tre teman, som berör ‘bebyggelse’, ‘trafikinfrastruktur’ och ‘funktioner och mötesplatser’. Arbetet har givit betydelsefull kunskap om hur trygghet och säkerhet, utifrån barn och ungas behov, kan hanteras i stadsdelar med socioekonomiska utmaningar med hjälp av konkreta verktyg och åtgärder. Vilket är viktigt med tanke på den utveckling som sker i dagens samhälle. / Segregation is a problem that Swedish society faces, and one of Sweden's biggest challenges. Neighborhoods facing socioeconomic challenges have increased in the country and can be found in most municipalities. Neighborhoods with socioeconomic challenges are often characterized by factors that affect security, and a majority of residents in these neighborhoods tend to feel particularly vulnerable and unsafe in society, especially children and young people.  The aim of this thesis was to create a combined study that explores how we can address security and safety, especially for children and young people, through physical planning in areas with socioeconomic challenges. Based on previous research and practical evidence in the field, an action program has been developed to highlight the most contributing design tools that can be used at the national, municipal, neighborhood, and district levels to promote security and safety. Furthermore, the scientific background of the work in the form of the action program, and the site analysis of Lorensborg has provided the framework for a design proposal carried out for the Lorensborg area of Malmö, which is a neighborhood facing socioeconomic challenges. Drawing on the scientific background together with an analysis of Lorensborg's conditions, the goals and strategies for the planning proposals have been developed, bridging the gap between analysis and design. The analysis resulted in three goals: A rich and diverse neighborhood A vibrant neighborhood A distinct neighborhood with a strong collective efficacy These goals resulted into strategies under three themes, addressing 'built environment,' 'traffic infrastructure,' and 'functions and meeting places.' The work has provided significant knowledge on how to address security and safety in neighborhoods with socioeconomic challenges, considering the needs of children, through the use of concrete tools and measures. This is important considering the developments taking place in today's society.

The normative political theory problem of dirty hands (DH) concerns the troubling possibility that political leaders, from a (mostly) consequentialist perspective, might sometimes be morally required to make exceptions from sensitive rules like prohibitions of extremely harmful practices (e.g. torture) in order to avert catastrophic threats and crises, while such rules are still considered so important and such crises so rare that one nonetheless feels inclined to deem dirty exceptions categorically wrong so as to prevent their unnecessary proliferation through a slippery-slope type development.  How can we conceptualize such a problematic necessity? A latent but insufficiently explored idea in the DH literature is that the normatively preferrable approach to such a wicked problem might be to not try to conceptualize it at all, or at least not in our public work as academics. In this thesis, I introduce the straightforward suggestion that if the DH problem cannot be discussed without risking slippery-slope demoralization of the partaking deliberators and/or audience, we seem to be morally required to content ourselves with terming it an unspeakable, taboo subject in non-crisis times, as a meta-level ersatz solution to the core-level political problem conventionally centered in the DH literature.  I also discuss to what extent the mainstream, weak rule utilitarian (WRU) DH literature can themselves be understood as intentionally testing the limits of consequentialist reasoning in a search for a 'higher' moral truth than what their ethical position might entail at first glance.

De utsattas erfarenheter av mobbning i arbetslivetMobbning eller kränkande särbehandling är en företeelse som reflekterar hur den psykosociala arbetsmiljön på arbetsplatser uppfattas av medarbetarna. Den psykosociala arbetsmiljön kan generera trivsel och gemenskap eller konflikter och utanförskap. Syfte med studien var att undersöka mobbning på olika arbetsplatser i Sverige, med fokus på stöd, hjälp och eventuella motverkande insatser, samt uppfattning om hur mobbning påverkar hälsan och välbefinnandet. Nio respondenter med olika yrken och från olika delar av Sverige intervjuades. Studiens resultat visade brister i stöd till de utsatta vilket berodde mest på passivt ledarskap, svag gruppdynamik, hög arbetsbelastning och orättvis arbetsfördelning samt brister i förebyggande insatser. Resultaten visade också att de utsatta upplevde påverkan på deras psykiska och fysiska hälsa samt på deras tillvaro. Studien visar att mobbning och kränkande särbehandling existerar i det svenska arbetslivet oavsett individernas yrkeserfarenhet, social, kulturell eller etnisk bakgrund.

Derek Parfit är kanske en av vår tids mest kända moralfilosofer. Parfit inleder sin första bok Reasons and Persons med att ställa frågan: vad har vi mest skäl att göra? Hans fråga berör vad som egentligen har betydelse, en fråga som han fortsätter att beröra i sin andra bok On What Matters. Filosofen Toby Ord argumenterar i sin bok The Precipice för att den utmaning som definierar vår tid, och bör ha en central prioritering, är utmaningen att skydda mänskligheten emot så kallade existentiella risker. En existentiell risk är en typ av risk som hotar att förstöra, eller förhindra, mänsklighetens långsiktiga potential. Ord menar att vi idag befinner oss vid en kritisk tidpunkt i mänsklighetens historia som kan vara helt avgörande för om det ens kommer existera en framtid för mänskligheten. Men om vi bör skydda mänskligheten emot existentiella risker, så kan en lämplig följdfråga vara i vilken ordning vi bör prioritera olika existentiella risker. Den svenske filosofen Nick Bostrom har liksom Ord länge förespråkat att existentiella risker bör tas på allvar. Han menar att preventiva åtgärder bör vidtas. I sin bok Superintelligens argumenterar Bostrom, både omfattande och väl, för att den existentiella risk som kan te sig som mest brådskande, och kanske allvarligast, är artificiell intelligens. Bostrom menar att vi har goda skäl att tro att utveckling av artificiell intelligens kan eskalera till den grad att mänsklighetens öde kan hamna bortom vår egen kontroll. Det han syftar på är att människan just nu är den dominerande agenten på jorden och därför innehar en stor kontroll, men att så inte alltid behöver vara fallet. Bostroms tes kunde te sig som okonventionell då den presenterades, men kan även te sig så idag vid en första anblick. Han har dock fått explicit medhåll av personer som Bill Gates, Stephen Hawking, Elon Musk, Yuval Noah Harari och Max Tegmark, som antingen håller med eller resonerar i liknande banor. Även jag själv finner Bostroms antaganden välgrundade. Slutsatsen som många drar är därför att vi bör betrakta artificiell intelligens som en existentiell risk som ska prioriteras högt. Jag kommer dock i denna text att argumentera för tesen att vi inte bör betrakta artificiell intelligens som en existentiell risk. Tesen följer från en invändning som jag kommer att kalla för AI-paradoxen. Det tycks enligt invändningen som att artificiell intelligens inte kan leda till en existentiell katastrof givet vissa premisser som flera i debatten om artificiell intelligens tycks acceptera. Texten i uppsatsen är strukturerad på följande sätt. I avsnitt 2 kommer jag att återge det övergripande argumentet som cirkulerar i debatten om artificiell intelligens som ett hot. I avsnittet kommer jag också förklara några viktiga termer och begrepp. I avsnitt 3 börjar jag med att titta på den första premissen i argumentet, samt resonera om dess rimlighet. I avsnitt 4 går jag sedan vidare till den andra premissen i argumentet och gör samma sak med den. Väl i avsnitt 5 så väljer jag att presentera min egen idé som jag kallar för AI-paradoxen, vilket är en invändning mot argumentet. I avsnitt 6 diskuterar jag sedan AI-paradoxens implikationer. Avslutningsvis, i avsnitt 7, så ger jag en övergripande sammanfattning och en slutsats, samt några sista reflektioner. / Derek Parfit is perhaps one of the most famous moral philosophers of our time. Parfit begins his first book Reasons and Persons by asking the question: what do we have most reason to do? His question touches upon what really matters, a question he continues to touch upon in his second book On What Matters. The philosopher Toby Ord argues in his book The Precipice that the challenge that defines our time, and should have a central priority, is the challenge of safeguarding humanity from so-called existential risks. An existential risk is a type of risk that threatens to destroy, or prevent, humanity’s longterm potential. Ord means that today we are at a critical time in the history of humanity that can be absolutely decisive for whether there will even exist a future for humanity. But if we are to safeguard humanity from existential risks, then an appropriate question may be in what order we should prioritize different existential risks. The Swedish philosopher Nick Bostrom, like Ord, has long advocated that existential risks should be taken seriously. He believes that preventive measures should be taken. In his book Superintelligence Bostrom argues, both extensively and well, that the existential risk that may seem most urgent, and perhaps most severe, is artificial intelligence. Bostrom believes that we have good reason to believe that the development of artificial intelligence can escalate to the point that the fate of humanity can end up beyond our own control. What he is referring to is that humans are currently the dominant agent on earth and therefore has great control, but that this does not always have to be the case. Bostrom's thesis may have seemed unconventional when it was presented, but it can also seem so today at first glance. However, he has been explicitly supported by people like Bill Gates, Stephen Hawking, Elon Musk, Yuval Noah Harari and Max Tegmark, who either agree or reason similarly. I myself also find Bostrom's assumptions well-founded. The conclusion that many draw is therefore that we should regard artificial intelligence as an existential risk that should be given a high priority. However, in this text I will argue for the thesis that we should not regard artificial intelligence as an existential risk. The thesis follows from an objection of my own, which I call the AI ​​paradox. According to the objection, it seems that artificial intelligence cannot lead to an existential catastrophe given certain premises that many in the debate about artificial intelligence as a threat seem to accept. The text in the essay is structured as follows. In section 2 I will present the main argument circulating in the debate about artificial intelligence as a threat. In the section I will also explain some important terms and concepts. In section 3 I begin by looking at the first premise in the argument, and also reason about its plausibility. In section 4 I proceed to the second premise in the argument and examine it similarly. Once in section 5 I choose to present my own idea, which I call the AI ​​paradox, which is an objection to the argument. In section 6 I discuss the implications of the AI ​​paradox. Finally, in section 7, I give an overall summary and a conclusion, as well as some last reflections.