Uppsatsens syfte har varit att undersöka lärarstudenters inställning till grannspråksundervisning i den egna framtida yrkesutövningen. Mer specifikt har jag undersökt om inställningen styrs av egna tidigare erfarenheter, utbildningen inom lärarprogrammet och/eller geografisk placering av lärosäte. Resultaten utgörs av svaren på den enkät som delats ut till lärarstudenter inom ämnet svenska på Malmö högskola, Linköpings universitet, Karlstad universitet, Uppsala universitet och Umeå universitet. Totalt 85 informanter har deltagit i undersökningen. Av resultaten att döma har tidigare grannspråkskontakt och geografisk placering av lärosäte inte särskilt stark påverkan på lärarstudenters inställning till grannspråksundervisning, istället är det grannspråksundervisning under lärarutbildningen som påverkar lärarstudenters inställning. Enligt mina resultat bör grannspråk alltså ingå som enskild kurs inom lärarprogrammet vid alla lärosäten, om en positiv inställning till grannspråksundervisning är målet. Dock verkar det krävas mer än en positiv inställning om grannspråksundervisning ska få ökad prioritet i svenskämnet.

No description available.

Sex education in Sweden is viewed as a subject that can be incorporated into many different school subjects in Swedish upper secondary school. Teachers in Swedish, however, are rarely educated in sex education, it is up to themselves to make sure that they have the knowledge and means to incorporate sex education into their lessons in Swedish. In this study seven textbooks for the courses Swedish 1 and 2 were analyzed to investigate whether they provide teachers and students with content connected to sex education. The study also focuses on what sort of sex educational content is present or absent, in the textbooks. The results are then compared to a previous study that analyzed textbooks in Swedish during the previous curriculum. The results show that in Swedish 1 2.5 % of all the content is related to sex education, compared to 6.5 % in the corresponding course during the previous curriculum, Swedish A. Moreover, 10.2 % of the texts in the textbooks for Swedish 2 are related to sex educational content, compared to 8.7 % in the corresponding course during the previous curriculum, Swedish B. The most common sex educational contents in the textbooks are "Love" and "Relationships". The least common sex educational contents in the textbooks were "Masturbation", "Reproduction, biology, the body" and "Pornography".

Den australienska genrepedagogiken har formulerat en metod där genrer ska göras explicita i undervisningen för att ge fler elever tillgång till en utvecklad litteracitet. Metoden bygger på användandet av en cirkelmodell med fyra fält. Föreliggande undersökning ämnar undersöka om den genrepedagogiska metoden gjort avtryck i tre läroböcker för svenskämnet i gymnasieskolan, varav ett är uttalat genrepedagogiskt. Undersökningen baseras på innehållsanalys och närläsning av texterna i läroböckerna. Analysen visar det inte finns någon större skillnad mellan den uttalat genrepedagogiska läroboken och en av de andra läroböckerna. Det finns inslag av genreskolans metod i samtliga läroböcker, och två av dem innehåller i viss utsträckning stöd för samtliga delar i cirkelmodellen, oavsett om läroboken är uttalat genrepedagogiskt inriktad eller inte.

InledningSvenskämnet är ett av våra viktigaste ämnen och utgör en bas för språkutvecklingen hos elever. Språket är något vi människor använder varje dag och som är nödvändigt för att klara vardagen. I svenskämnet ska elever, enligt läroplanen, ges möjlighet att utveckla språket för att tänka, kommunicera och lära. Det är viktigt att elever utvecklar sin språkliga förmåga och lär sig att framföra sin talan, för att kunna verka i ett samhälle som bygger mycket på muntlig framställning och att man kan uttrycka sig korrekt, både muntligt och skriftligt.SyfteSyftet med studien är att belysa ett antal lågstadielärares erfarenheter om hur de arbetar med muntlig framställning i svenskämnet.MetodStudien har utgått från en kvalitativ metod med intervju som redskap. Urvalet för intervjuerna utgörs av lärare som undervisar i svenska för årskurs 1-3. Materialet samlades in och analyserades utifrån Basil Bernsteins begrepp inramning. Resultatet av det insamlade materialet redovisas med hjälp av citat från intervjuerna.ResultatResultatet av undersökningen visar att samtliga lärare som deltagit arbetar medvetet med att eleverna ska börja utveckla sin förmåga att genomföra muntliga framställningar redan från årskurs ett. Lärarna lägger stort fokus på hur man är en god lyssnare vid en muntlig framställning. Det framkommer även att lärarna anser att det krävs ett tryggt klassrumsklimat med en aktivt lyssnande publik, för att kunna utveckla elevernas förmåga att genomföra muntliga framställningar.

<p>Syftet med detta arbete är att konkretisera det abstrakta begreppet litterär kanon och att få en inblick i hur skolan förhåller sig till begreppet. För att ta reda på detta gjordes en enkätundersökning där 15 lärare deltog. De som deltog var svensklärare, SvA-lärare och specialpedagoger. Därefter ställs begreppet kanon mot grundskolans kursplan i ämnet svenska, läromedel, kulturdebatt.</p><p> </p><p>Det resultat som framkom visar först och främst att begreppet kanon är mångtydigt och är svårt att konkretisera. Därefter visar läroplanerna i sin tur att utländsk litteratur är lika viktig att ta till sig som det egna kulturarvet. Men detta stämmer inte riktigt överens med vad läromedlen som användes på skolan innehåller. Den utländska litteratur som fanns var inte tillräcklig och fick för lite plats. Sedan framkommer det i kanondebatten att det inte är många som håller med Cecilia Wikström om att det ska finnas en fastställd litterär kanon i skolorna. Många av de som yttrat sig i debatten menar att en fastställd kanon skulle föra skolan tillbaka i tiden och inte följa med den utveckling som litteratur bör ha. Därpå framgår i enkätundersökningen att lärarna har en vilja att arbeta med kanon ur ett bredare perspektiv men att det läromedel som finns på skolan inte ger dem den möjligheten.</p><p> </p><p>Slutsatsen visar att det finns delade meningar om det ska finnas en fastställd kanon eller inte. Kursplanen i svenska säger en sak och skolans läromedel visar ett bristfälligt utbud av litteratur som inte ger eleverna vad de behöver i sin utveckling. Lärare måste ta sig den tid som behövs för att ge eleverna en bred utbildning där utländsk litteratur ska finnas med.</p>

<p>Jag vill i den här uppsatsen ge en bild av hur några lärare arbetar med skönlitteratur i sin undervisning. Genom det kommer även lärarnas förhållningssätt till svenskämnet att granskas. Jag kommer att studera hur olika lärare använder skönlitteratur i svenskämnet, varför läraren har valt att använda skönlitteratur på det sättet och vilka för- och nackdelar det finns med att använda skönlitteratur i svenskämnet. I kapitlet <i>Historiskt perspektiv på skönlitteraturens roll i skolan</i> beskriver jag skolväsendets historia och hur skönlitteraturens roll sett ut i svenskämnet. Litteraturgenomgången ger en teoretisk genomgång av det sociokulturella och det kognitivistiska perspektivet och textens betydelse för människan. Jag tar upp tre olika bilder av hur svenskämnet kan se ut idag, hur och varför barn ska läsa skönlitteratur. Sist tar jag upp ett exempel på projekt med läsning av skönlitteratur. </p><p>Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer och observationer som metod. Mitt resultat visar. att lärarna ser på skönlitteraturen i svenskämnet på olika sätt. Detta grundar sig i lärarnas olika kunskapssyn, syn på svenskämnet och syn på eleven. Skola A har en kunskapssyn där man anser att kunskapen finns hos varje människa, varje elev. Lärarna arbetar utifrån ett sociokulturellt perspektiv och de ser svenskämnet som ett erfarenhetspedagogiskt ämne. På skola B och C har lärarna ett kognitivistiskt perspektiv. Lärarna ser svenskämnet som ett färdighetsämne. Skola A använder skönlitteraturen som en grundpelare, den ska hela tiden gå som en röd tråd genom svenskämnet. Lärarna på skola B och C har egen planering i svenskämnet och undervisningen utgår från eleven. Skönlitteraturen kommer in som olika moment i undervisningen.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka vad lärare och ungdomar anser vara det viktigaste respektive det mest användbara inom svenskämnet, samt om och i så fall hur dessa uppfattningar skiljer sig från varandra.</p><p>Metoden är kvalitativ, och undersökningen har genomförts via intervjuer. Informantgruppen består av fem ungdomar mellan 19-22 år samt fem svensklärare.</p><p>Resultaten av vår studie visar att lärarnas uppfattning av vad svenskämnet innebär varierar mellan olika lärare. Det som anses vara viktigast inom ämnet för såväl lärarna som ungdomarna är skriftspråklig och muntlig kompetens. Det är även dessa kompetenser som de båda informantgrupperna anser vara de mest användbara.</p><p>Den största skillnaden mellan lärarnas och ungdomarnas uppfattningar är att lärarnas utsagor är av mer generell art medan ungdomarnas är mer specifika, då ungdomarna utgår från sina egna upplevelser.</p><p>Undersökningen visar även att samtliga ungdomar har upplevt brister i de kompetenser som svenskämnet förväntas ge, men att detta inte skett i någon större omfattning. De upplevda bristerna är situationsspecifika, vilket gör det svårt för skolan att åtgärda dessa.</p>

<p>Huvudsyftet med vårt examensarbete är att undersöka vilken August Strindbergsbild gymnasielärare har idag, år 2005. Utifrån ett litteraturdidaktiskt, -historiskt och -sociologiskt perspektiv undersöker vi även varifrån de har fått sin bild, vad och hur (varför, vem, när) de förmedlar den. Samma frågeställningar ställer vi även till ett antal svenska läromedelsförfattare som författat litteraturhistoria och antologier. Förutom det granskar vi ett urval av deras utgivna läroböcker som används av de gymnasielärare som ingår i vår undersökning. Vi använder oss av kvalitativa intervjuer till lärare, kvalitativa enkätfrågor till läromedelsförfattare samt analyserar ett begränsat urval av text och illustrationer i deras utgivna läroböcker. Vi konstaterar att gymnasielärarna har en schablon- och klichéartad Strindbergsbild. Den bilden överensstämmer till stor del med vad som presenteras i de läroböcker vi undersöker. Fram till idag reproduceras samma stereotypier angående August Strindbergs liv och författarskap i svenskämnets litteraturundervisning på gymnasiet, vilket tidigare forskning har visat.</p>

<p>Arbetet handlar om boksamtal i litteraturundervisningen i svenskämnet på gymnasiet. Undersökningens syfte är att ur lärares perspektiv undersöka vilken syn de har på boksamtalet, vad de anser att man kan uppnå med boksamtalet och även se vilka faktorer som påverkar utformandet av ett boksamtal. För att se vilka riktlinjer som gäller för boksamtal i litteraturundervisningen har jag studerat skolplaner, lokala skolplaner och styrdokument. Det visade sig att kommunaliseringen av skolan skapat olika villkor i olika kommuner. Där vissa kommuner kämpar med problem kring elevernas sjunkande läsförståelse satsar andra kommuner istället på att förse eleverna med bärbara datorer. Jag har också studerat aktuell pedagogisk forskning kring ämnet boksamtal och resultatet visar att forskarna är ense om att eleverna i boksamtalet fritt ska kunna lägga fram sina egna texttolkningar och med lärarens hjälp kunna upptäcka och vidareutveckla sin textförståelse. De påpekar också att eleverna genom att samspela med varandra utvecklar ny kunskap. Jag har slutligen genom den kvalitativa forskningsintervjun gjort en undersökning i tre kommuner för att undersöka vilken syn på boksamtalet några gymnasielärare har på boksamtalet. Resultatet av undersökningen visar att lärarna ser det som en mindre men ändå viktig del av litteraturundervisningen och även att lärarnas uppfattningar om boksamtalets innebörd på gymnasiet skiftade något vilket innebar att det för några av lärarna var en väldigt lärarstyrd verksamhet medan boksamtalet för andra innebar en mer dialogisk process.</p>