This thesis examines the implementation of maneuver warfare within Swedish war planning in 1967, focusing on the influence of political directives and the adoption of the German Maneuver School principles. Utilizing a qualitative content analysis of extensive archival materials and historical literature, the study highlights how political control shaped operational art and tactics, particularly through the directives issued by General Viking Tamm. The research reveals that political factors had a more profound impact on maneuver warfare implementation than previously documented, overshadowing other influences such as geography and military logic. Furthermore, the thesis discusses the internal conflicts within the Swedish Armed Forces that hindered the adoption of a more maneuver-oriented defense strategy, suggesting a complex interplay between political will and military practice. This work contributes to the broader understanding of military strategy adaptation under political constraints, offering a new perspective on the operational and tactical levels of defense planning.

Uppsatsen syfte är att undersöka det kausala sambandet mellan lokal överlägsenhet och seger på taktisk nivå inom markarenan. Detta sker genom att begreppen lokal överlägsenhet och seger på taktisk nivå analyseras och diskuteras. Uppsatsen har som ambition att även göra dessa begrepp mätbara för att testa det kausala sambandet i en fallstudie bestående av två fall; slaget vid Suomussalmi och slaget vid Golanhöjderna.  Uppsatsen visar att det i de valda fallen föreligger ett samband mellan lokal överlägsenhet och seger på taktisk nivå inom ramen för de definitioner som är gjorda i uppsatsen. Vidare redovisas den problematik som normativ forskning inom krigsvetenskapen är behäftad med. Uppsatsen resultat kan m.h.t. detta ej anses påvisa ett generellt kausalt samband.

In the current research, the factors of success and foundational principles of war are vaguely described; this is in spite of their prominent occurrence in military doctrines. There seems to be a lack of empirical evidence underpinning the theories of Wayne P. Hughes (2000) and Geoffrey Till (2014) and also few or none precursor studies that apply these frameworks to the analysis of modern sea battles, which reduces their theoretical validity. This paper aims to address the gap in empirical research in the field by applying the theories of Hughes and Till to a case-study examination of the Yom-Kippur war 1973 and to determine their utility and relevance for analysing modern naval warfare. The findings of the case-study indicate that Hughes’ theory in particular can contribute to the theoretical analysis of modern naval warfare since all factors of success were fulfilled. Nine of the eleven factors of Till's theory were identified in the analysis, and these nine are regarded as having high explanatory power. The remaining two factors partly identified in the analysis are regarded as having less relevance as factors of success for modern naval warfare. More empirical studies have to be researched to allow generalization of this papers results.

<p>I och med det svenska bidraget till NATO missionen i Afghanistan samt den nyupprättade bergsplutonen på Arméns JägarBataljon i Arvidsjaur så har frågor kring taktik i bergsterräng även blivit aktuellt för Sverige. Då svenska utbildningarna och doktriner i huvudsak saknar problematiseringen kring att strida eller verka i bergsterräng så kan man där av ställa sig frågan hur ska vi få kunskap om detta? Detta arbete syftar därför till att jämföra den av USA använda taktiken i Afghanistans bergsterräng och den Sovjet har använt sig av. Frågan som arbetet försöker besvara är dels vad skillnaden har varit mellan taktiken hos stormakterna samt vad som varit den största framgångsfaktorn och begränsningen i respektive lands konflikt. Arbetet bygger på ett underlag främst från litteratur samt artiklar om operationer genomförda i Afghanistan.</p><p>Arbetets resultat kan sammanfattas med att de faktorer som mest har påverkat dessa länders lösande av uppgift har varit hur ledarskapet har varit inom deras förband, och då främst hur i vilken utsträckning dessa har använt sig av uppdragstaktik. Flexibilitet, samordning av den indirekta elden och valet av understödsförmågor har även dessa varit viktiga faktorer som påverkat lösandet av uppgiften.</p> / <p>Due to the Swedish contribution to the by NATO led International Security Assistance Force (ISAF) in Afghanistan and the newly established Mountain Platoon at the Swedish Army Ranger Batalion in Arvidsjaur have the question about mountain warfare started to be of interest for Sweden. Because of the lack of discussion of mountain warfare and how to act in the mountain terrain in the Swedish military doctrine and education the question is how to get knowledge of this? The purpose of this paper is to compare the tactics used by the U.S. and the Soviets in the mountains of Afghanistan. The question this paper is trying to answer is what the different between the two countries tactics and what have been the most important factor for success and the biggest limitation in the countries tactics in the conflict. The basis for the comparison was received from literature and articles about operations conducted in Afghanistan.</p><p>The results of the essay can be summarized in that the most prominent factor have been the leadership used by the units, and mainly to what extent they have used mission type tactics, Flexibility, coordination of the indirect fire and what support they have chosen to use have also been an important factor that affected the outcome.</p>

<p>NATO, USA, Storbritannien och Ryssland m.fl. använder sig av stridsuppgiften räd för markstridskrafter och erfarenheter från bl.a. Irakkriget 2003 visar att de kan få stor betydelse. Räder anses överensstämma med manöverteorin, men räder återfinns inte som stridsuppgift för svenska markstridskrafter.</p><p>Denna uppsats analyserar stridsuppgiften räd för markstridskrafter, operationaliserar två indikatorer för räder och med hjälp av dessa undersöks hur räder är förenligt med FM nuvarande doktrin och Reglemente för Markoperationer (RMO).</p><p>Undersökningen visar att räder inte är förenliga med nuvarande doktrin och RMO. Bl.a. så uppfattas det sakna överensstämmelse att avsiktligt inte bibehålla öppna landförbindelser. Däremot är delar av indikatorerna direkt eller indirekt att anse som förenliga.</p> / <p>NATO, USA, Great Britain and Russia are among others using the task raid for ground forces and experiences from e.g. the war in Iraq 2003 have shown that they could have great importance. Raids are considered to correspond to manoeuvre theory, but raids are not to be found as a task for Swedish ground forces.</p><p>This paper is analyzing the task raid for ground forces, developing two indicators for raids and with the help of these examining how raids are compatible with the armed forces present doctrine and field manual for ground operations.</p><p>The investigation shows that raids are not compatible with the present doctrine and field manual for ground operations. E.g. is it considered to disagree not to keep land lines of communications open. Parts of the indicators are however directly or indirectly considered compatible.</p>

I och med det svenska bidraget till NATO missionen i Afghanistan samt den nyupprättade bergsplutonen på Arméns JägarBataljon i Arvidsjaur så har frågor kring taktik i bergsterräng även blivit aktuellt för Sverige. Då svenska utbildningarna och doktriner i huvudsak saknar problematiseringen kring att strida eller verka i bergsterräng så kan man där av ställa sig frågan hur ska vi få kunskap om detta? Detta arbete syftar därför till att jämföra den av USA använda taktiken i Afghanistans bergsterräng och den Sovjet har använt sig av. Frågan som arbetet försöker besvara är dels vad skillnaden har varit mellan taktiken hos stormakterna samt vad som varit den största framgångsfaktorn och begränsningen i respektive lands konflikt. Arbetet bygger på ett underlag främst från litteratur samt artiklar om operationer genomförda i Afghanistan. Arbetets resultat kan sammanfattas med att de faktorer som mest har påverkat dessa länders lösande av uppgift har varit hur ledarskapet har varit inom deras förband, och då främst hur i vilken utsträckning dessa har använt sig av uppdragstaktik. Flexibilitet, samordning av den indirekta elden och valet av understödsförmågor har även dessa varit viktiga faktorer som påverkat lösandet av uppgiften. / Due to the Swedish contribution to the by NATO led International Security Assistance Force (ISAF) in Afghanistan and the newly established Mountain Platoon at the Swedish Army Ranger Batalion in Arvidsjaur have the question about mountain warfare started to be of interest for Sweden. Because of the lack of discussion of mountain warfare and how to act in the mountain terrain in the Swedish military doctrine and education the question is how to get knowledge of this? The purpose of this paper is to compare the tactics used by the U.S. and the Soviets in the mountains of Afghanistan. The question this paper is trying to answer is what the different between the two countries tactics and what have been the most important factor for success and the biggest limitation in the countries tactics in the conflict. The basis for the comparison was received from literature and articles about operations conducted in Afghanistan. The results of the essay can be summarized in that the most prominent factor have been the leadership used by the units, and mainly to what extent they have used mission type tactics, Flexibility, coordination of the indirect fire and what support they have chosen to use have also been an important factor that affected the outcome.

NATO, USA, Storbritannien och Ryssland m.fl. använder sig av stridsuppgiften räd för markstridskrafter och erfarenheter från bl.a. Irakkriget 2003 visar att de kan få stor betydelse. Räder anses överensstämma med manöverteorin, men räder återfinns inte som stridsuppgift för svenska markstridskrafter. Denna uppsats analyserar stridsuppgiften räd för markstridskrafter, operationaliserar två indikatorer för räder och med hjälp av dessa undersöks hur räder är förenligt med FM nuvarande doktrin och Reglemente för Markoperationer (RMO). Undersökningen visar att räder inte är förenliga med nuvarande doktrin och RMO. Bl.a. så uppfattas det sakna överensstämmelse att avsiktligt inte bibehålla öppna landförbindelser. Däremot är delar av indikatorerna direkt eller indirekt att anse som förenliga. / NATO, USA, Great Britain and Russia are among others using the task raid for ground forces and experiences from e.g. the war in Iraq 2003 have shown that they could have great importance. Raids are considered to correspond to manoeuvre theory, but raids are not to be found as a task for Swedish ground forces. This paper is analyzing the task raid for ground forces, developing two indicators for raids and with the help of these examining how raids are compatible with the armed forces present doctrine and field manual for ground operations. The investigation shows that raids are not compatible with the present doctrine and field manual for ground operations. E.g. is it considered to disagree not to keep land lines of communications open. Parts of the indicators are however directly or indirectly considered compatible.

Game balance can be considerd complex - there are many factors that play a role in the perception of balance. This thesis examines complexity, game theory and intution in an effort to disconver more about the perception of balance. The findings are that tactical and strategical choices that are presented for a player need to be interesting, not to complex and not to obvious. The importance lies in the estimation of the result that the player does when making a choice. / Spelbalansering är komplext – det finns många faktorer som påverkar det som uppfattas som balans. I mitt verk undersöks speciellt komplexitet, spelteori och intuition i jakten på att gräva fram mer ut ämnet. Denna reflexiva rapport tar upp metod och arbetsprocessen runt verket och mitt arbete på ability-systemet på Lockpick Entertainment. Om de taktiska och strategiska val som presenteras för en spelare anses som intressanta beror både på spelaren och svårigheten i valet. Är valet komplext är det svårare att avgöra korrekt, och taktiska och strategiska avvägningar måste göras. Detta är grunden i spelbalansering, att spelaren har flera vettiga, men inte uppenbara, val att välja bland.

Utgående från inriktningen i Försvarsmaktens underlag för regeringens försvarspolitiskaproposition 2009, är vi enligt min mening på väg mot en tyngdpunktsförskjutning när det gällerförmåge- och förbandsutveckling, dels genom prioritet mot insatser med markoperativ tyngdpunktmen också avsevärt ökad förmåga och volym när det gäller s.k. lätt infanteri och strid till fots.Detta förutsätter, med nuvarande läge som grund, en återtagning av kompetens och förmåga närdet gäller infanteristriden och striden till fots. Syftet med uppsatsen är att utifrån försvarsmaktensinriktning mot s.k. lätt infanteri undersöka huruvida dagens utbildning vid förband medkärnförmåga strid till fots kan sägas utgöra lätt infanteri eller om de är något annat.Studien jämför den utbildning i strid till fots som genomförs vid luftburen bataljon,amfibiebataljon samt lätt mekaniserad bataljon med det som enligt undersökningen kan sägas varakaraktäristiskt för s.k. lätt infanteri. Huvudfrågeställningen som besvaras med stöd i jämförelsen ärformulerad enligt följande: Ges svenska markstridsförband en relevant utbildning i strid till fots iförhållande till vad som kan sägas karaktärisera s.k. lätt infanteri idag?Min undersökning visar här att luftburen skvadron definitivt ges en relevant utbildning i strid tillfots i förhållande till det som enligt min analys karaktäriserar lätt infanteri idag. Detta gäller ävenför amfibieskyttekompaniet vars utbildning i strid till fots ligger i linje med utvecklingen mot ettlätt markstridsförband (lätt infanteri), med fokus på anfallsstriden till fots. Lätt mekaniseratkompanis signum är striden till fots i den urbana miljön. De områden, som enligt minundersökning behöver utvecklas inom ramen för dagens stridsutbildning är framförallt strid medbegränsad målsättning samt förmågan att verka till fots i betäckt terräng/skog utan understöd avvagnar. Detta för att fullt ut, och i likhet med luftburen skvadron och amfibie, kunna agera ochverka som ett verkligt ”lätt” infanteri. / Starting with the direction stated in the Swedish Armed Forces’ reply to the Swedish governmentdefence policy 2009, according to my analysis we are heading towards a new main focus inour capability and force development. On the one hand a priority and focus on land operations,and on the other hand a considerable increase in capability and volume regarding so-called lightinfantry and ground combat. This requires, from today’s starting point, a resumption ofcompetence and ability when it comes to infantry and ground combat. The purpose of this essay isto look into whether today’s training in units with the core capability to fight on their feet, can beseen as so-called light infantry or if it is something else.This essay compares the training in ground combat being conducted in the airborne battalion,amphibious battalion and the light mechanized battalion with the characteristics of so-called lightinfantry. The core question being answered is formulated as follows: Are Swedish ground combatforces being given relevant training in proportion to the characteristics of so-called light infantrytoday.The result of this essay shows that the airborne squadron is definitely being given a relevanttraining in ground combat in accordance with my analysis of light infantry characteristics today.This is also true for the amphibious rifle coy, whose training in ground combat is in line with thedevelopment towards a light ground combat unit, with a distinct focus on offensive operations andground combat. The light mechanized infantry company’s distinguishing mark is ground combatin the urban environment. My research shows that the areas that need to be developed in theircombat training today are small unit tactics and the capability to fight on their feet in restrictiveterrain without the support of infantry vehicles. This is in order to fully, and in conformity withairborne and amphibious units, act as a true “light infantry”. / Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 07-09

Marinen måste i framtiden kunna hantera uppdragstaktik och kommandostyrning, i hela konfliktskalan såväl nationellt som internationellt.Detta ställer höga krav på nyanserad användning av marina stridskrafter. Uppsatsens syfte har varit att klarlägga om det föreligger skillnader i val av ledningsmetoder vid ledning av marina förband.I denna studie har jag funnit att det finns ingen klar gräns mellan kommandostyrning och uppdragstaktik. Begreppen är svårdefinierade och tolkas på olika sätt av olika individer. Utbildning, erfarenhet, förbandstraditioner samt motivation och vilja kan vara exempel på faktorer som påverkar den enskildes uppfattning om huruvida det är ledning genom uppdragstaktik eller kommandostyrning.Det förefaller också vara så att kommandostyrning kommer bäst till sin nytta vid lägre konfliktnivåer samt vid funktionsledning. För att säkerställa ledningskvalitet, kommer chefer i mer komplexa och svår överskådliga situationer tvingas till delegering av beslutsrätten, om hur uppgifter skall lösas till underställda chefer. Det vill säga uppdragstaktik är den ledningsmetod som skall eftersträvas i situationer då snabbhet eftersträvas i ledningsprocessen för att kunna hantera friktioner, oväntade händelseutvecklingar och osäkerhet i beslutsunderlaget.   Uppdragstaktik kräver mer förtroende mellan chef och underställd än kommandostyrning. Förtroende uppnås genom personkännedom, låg personalomsättning, yrkesskicklighet samt erfarenhet uppbyggd på mångårig befattningstjänst. Detta innebär svårigheter för svenska Försvarsmakten att idag kunna tillämpa uppdragstaktik i önskvärd utsträckning. Kommandoledning bygger på kontinuerlig kommunikation mellan chef och underställd, detta innebär ett högre krav på robusta ledningssystem vid användning av kommandostyrning än vid uppdragstaktikAnalys av intervjumaterial med marinofficerare ger vid handen att det inte går att fastställa ett lagbundet samband mellan en viss ledningsmetod och ett visst förband. Valet av metod styrs i samband med ledningstillfället av faktorer som uppgiften, insatsmiljön, förbandets egenskaper samt till viss del av tidsfaktorn.Generellt sätt kan man dock fastställa att sammansatta förband som exempelvis amfibiebrigaden och ubåtsjaktstyrkan leds effektivare genom uppdragstaktik medan funktioner som exempelvis understödseld leds effektivare genom kommandostyrning. Oavsett vald ledningsmetod eller vad metoden benämns är det viktigt att ledningen kontinuerligt utvärderas för att möjliggöra konfiguration av ledningen.Kommandostyrning ställer högre krav på staber vad avser kompetens, ledningskapacitet och beredskap. Ledningsmetoder kan skifta under hela ledningsprocessen. Från uppdragstaktik i planeringsfasen till en mer kommandostyrd ledning under genomförandefasen, med andra ord är det viktigt att betrakta ledningsmetoder i ett vidare perspektiv och inte bara till genomförandefasen.Både det ökade svenska internationella engagemanget och informations- och kommunikationsutvecklingen har aktualiserat frågan om kommandostyrning.I internationella operationer finns det ett uttalat politiskt behov, att på alla nivåer kunna styra utnyttjandet av militärt våld. Detta är en förklaring till varför kommandostyrd ledning är mer vanlig än uppdragstaktik, en annan är att ledande aktörer som USA och NATO leder sina förband med en metod som vi betecknar som mer kommandostyrning än uppdragstaktik. Skall Sverige i framtiden delta aktivt i internationella operationer finns det således ett operabilitetskrav som måste uppnås. Detta bör genomföras genom kunskapsuppbyggnad om både uppdragstaktik och kommandostyrning samt ökad färdighet genom deltagande i internationella övningar. Som en följd av detta finns det ett behov av både en grundläggande förändringar av utbildnings- och övningsverksamheten i marinen, men också en attityd förändringar så att den negativa uppfattningen om kommandostyrning förändras. För att möta framtida ledningsbehov bör en naturlig utgångspunkt för alla organisatoriska diskussioner i marinen vara att alla organisationer är mer eller mindre hierarkiska. Vilket ställer krav på tydliga ansvars, lydnads- och ledningsförhållanden, speciellt i behovssammansatta förband som en marin insatsstyrka. Nätverksorganisationer är en struktur för informations- och kommunikationsöverföring och skall ej sammanblandas med exempelvis en förbandsorganisation.För att hantera snabba organisatoriska och ledningsmässiga förändringar bör ett mer situationsanpassat organisatoriskt- och ledningsanalytiskt synsätt utvecklas och tillämpas i ledningsprocessen. Detta för att optimera utnyttjandet av marina förband genom konfigurering av ledningen. Analys och ledningsbeslut får inte påverkas av prestigefrågor, revirtänkande eller traditionella metoder utan en fokusering måste ske mot vad som är bäst för den sjöoperativa verksamheten som en helhet. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01