<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med vår C-uppsats är att få kunskap om hur talutrymmet fördelas i klassrummet, vilka</p><p>elever som kommer till tals och vad de kommer till tals om. Vi var även intresserade av att</p><p>jämföra vårt undersökningsresultat med lärares egna uppfattningar om hur det förhåller sig</p><p>med talutrymmet i klassrummet.</p><p>Vårt fokus har legat på att studera hur det förhåller sig med elevernas talutrymme i den offentliga</p><p>kommunikationen i klassrummet, därför har vi använt observation som vår huvudsakliga</p><p>forskningsmetod. För att ta reda på lärarens egna uppfattningar om talutrymmet vid det observerade</p><p>tillfället, genomförde vi korta intervjuer direkt efter observationstillfället. Vår studie</p><p>har vi genomfört i tre klasser i skolår 2 vid sammanlagt sex tillfällen.</p><p>Våra resultat av observationer och intervjuer stämmer till viss del överens med tidigare forskning</p><p>på området. Pojkar dominerar den offentliga klassrumskommunikationen till större del</p><p>än flickor, men det är bara ett fåtal av pojkarna som har stort talutrymme. Våra resultat visar</p><p>också att lärare ofta är omedvetna om att pojkar tar så stort talutrymme som de gör. En aspekt</p><p>som vi fann anmärkningsvärd var att det fanns ett flertal elever som inte kom till tals alls i den</p><p>offentliga kommunikationen under de tillfällen vi observerade klasserna.</p>

Syftet med uppsatsen är att belysa flickors och pojkars olika villkor i skolan samt att undersöka vilka konsekvenser dessa får för den muntliga kommunikationen. Genom uppsatsen vill jag också belysa hur arbetet med jämställdhet kan bedrivas på olika skolor och i olika klasser. Jag vill dock påpeka att det är jämställdheten mellan elever i skolan som jag har tittat på, inte mellan lärare eller annan personal på skolan. I litteraturgenomgången redovisar jag några olika makt- och dominans processer som finns mellan könen och hur lärare, skolan och elever på olika sätt påverkar könsrollerna. Jag redogör kort för hur språk och makt hör samman och tar upp olika aspekter kring talutrymme och hur det fördelas i klassrummen. Avslutningsvis tar jag upp några undersökningar om talutrymme. I min empiriska studie har jag observerat talutrymmet, genom att räkna antal repliker, i två olika klasser samt intervjuat deras lärare om olika saker rörande jämställdhet. Bl.a. hur de arbetar med jämställdhet på skolorna och i klassrummen och hur de gör för att utjämna talutrymmet under lektionerna. Jag tycker mig se en liten positiv utveckling när det gäller jämställdheten på skolorna och då framförallt när det gäller talutrymmet, t.ex. har skillnaderna mellan pojkars och flickors talutrymme minskat. Det går framåt men sakta.

Sammanfattning Syftet med vår C-uppsats är att få kunskap om hur talutrymmet fördelas i klassrummet, vilka elever som kommer till tals och vad de kommer till tals om. Vi var även intresserade av att jämföra vårt undersökningsresultat med lärares egna uppfattningar om hur det förhåller sig med talutrymmet i klassrummet. Vårt fokus har legat på att studera hur det förhåller sig med elevernas talutrymme i den offentliga kommunikationen i klassrummet, därför har vi använt observation som vår huvudsakliga forskningsmetod. För att ta reda på lärarens egna uppfattningar om talutrymmet vid det observerade tillfället, genomförde vi korta intervjuer direkt efter observationstillfället. Vår studie har vi genomfört i tre klasser i skolår 2 vid sammanlagt sex tillfällen. Våra resultat av observationer och intervjuer stämmer till viss del överens med tidigare forskning på området. Pojkar dominerar den offentliga klassrumskommunikationen till större del än flickor, men det är bara ett fåtal av pojkarna som har stort talutrymme. Våra resultat visar också att lärare ofta är omedvetna om att pojkar tar så stort talutrymme som de gör. En aspekt som vi fann anmärkningsvärd var att det fanns ett flertal elever som inte kom till tals alls i den offentliga kommunikationen under de tillfällen vi observerade klasserna.

I följande uppsats studeras hur talutrymmet i tid är fördelat mellan kvinnor och män i SVT:s Debatt. Programmet är ett forum för åsiktsyttringar från både makthavare och vanligt folk och har upp till 700 000 tittare. Sveriges Television är ett public service-bolag som har ett avtal med staten om att göra demokratisk tv vilket gör frågan om hur de lyckas med könsfördelningen intressant. Vi utgår i huvudsak från feministiska teorier, men även från teorier om offentlighet och mediernas makt. Vår tes är att den fysiska representationen av kvinnor och män är ungefär jämnt fördelad i Debatt, men att kvinnor får mindre talutrymme och blir avbrutna i större utsträckning än män. Syftet med vår forskning är att belysa detta och de maktstrukturer som ligger till grund för fenomenet. Frågeställningarna som vi utgår från är följande: Stämmer talrepresentationen överens med hur den fysiska representationen ser ut i programmet Debatt när det kommer till kön? Hur är taltiden fördelad mellan kvinnor och män? Skiljer sig sättet åt som en deltagare får eller blir av med ordet, beroende på om det är en kvinna eller man? I vilken roll representeras kvinnor respektive män i programmet? Vad får det för konsekvenser för talutrymmet? Finns det patriarkala mönster i hur talutrymmet fördelas i Debatt? Genom en kvantitativ innehållsanalys undersöktes elva program från Debatts vår- och höstsäsong 2012, samt deltagarlistor som framställts av SVT. Resultaten visar, precis som vår tes indikerar, att det finns skillnader i könsfördelningen när det kommer till talutrymme. Den fysiska könsfördelningen mellan deltagarna i programmen som undersökts var jämn. Taltiden skiljer sig däremot åt; 38.9 procent av gångerna någon talar i Debatt så är det en kvinna, i resterande 61.1 procent av fallen är det en man. När det kommer till avbrott ser vi en stor skillnad, kvinnor tenderar att inte avbryta män medan de själva avbryts av både män och kvinnor, vilket resulterar i att män får tala till punkt i större utsträckning, och kvinnor oftare avbryts. Vi kan se tydliga patriarkala strukturer då den grupp som får komma till tals oftast är män i övre medelåldern, de pratar en tredjedel av gångerna någon talar i programmet. Med våra teorier i ryggen drar vi slutsatsen att detta får allvarliga konsekvenser för demokratin, då kvinnor inte får en fullvärdig representation i ett av Sveriges mest uppmärksammade forum för debatt.

Vi lever idag i ett kommunikationsrikt samhälle där vi har möjlighet att dagligen delta i och höra ett flertal samtal. Samtalen kan vara av både formell och informell karaktär och kräver olika ansträngningar av oss. Av de här anledningarna vore det naturligt att vi övar oss i att samtala i skolan, speciellt eftersom mycket tyder på att samtal är en förutsättning för lärande. Syftet med den här studien är således att öka kunskap om hur samtal inleds i ett klassrum i svensk skola.   Ämnet har undersökts genom att videofilma fyra lektioner i en femteklass och därefter analysera materialet med hjälp av konversationsanalys (CA). Samtalsdeltagarna har varit de 21 elever, i åldrarna 11-12 år, som ingår i klassen och deras klasslärare. Resultatet visar bland annat att skillnader i typ av lektion påverkar vem som får tala. Under de lektioner som präglas av helklassdiskussioner tar läraren oftare initiativ till samtal och under sådana lektioner där eleverna arbetar självständigt inleder de oftare samtal. Slutligen kan sägas att mycket av elevernas möjlighet att initiera samtal påverkas av lärarens implicita metoder för att organisera undervisningen.

<p>Sammandrag</p><p>Författare: Peggy Palm</p><p>År: Ht 2007</p><p>Titel: Lära våga tala. Om tal i klassrumsoffentligheten</p><p>Engelsk titel: Speak up! About communication in the classroom</p><p>Ort, Universitet: Växjö, Växjö Universitet</p><p>Sidor: 40</p><p>Innehåll:</p><p>Undersökningens syfte var att ta reda på hur det offentliga talutrymmet fördelar sig i klassrummet för de tidigare åren, för läraren, men även för hur det fördelar sig mellan flickor och pojkar. Undersökningen syftar även till att belysa på vilket sätt som eleverna fått/tagit ordet på den offentliga nivån i klassrummet och vid hur många tillfällen som läraren har vidareutvecklat svaret med sina elever vid dessa tillfällen. Samt även hur lärare och elever uppfattar att det offentliga talutrymmet fördelar sig i klassrummet för de tidigare åren.</p><p>Metoden består av observationer och ljudinspelningar i klassrummen i åk 1, 3 och 5. Jag har även utfört intervjuer av de tre berörda lärarna och av tre flickor och tre pojkar från varje klass.</p><p>Resultatet visar att läraren talar i cirka 54-78 % av den offentliga taltiden, deras uppfattning låg på cirka 50-60 %. Tidigare forskning visar att det oftast är pojkarna som dominerar det offentliga talutrymmet i klassrummet. Det gör de även i denna undersökning men med små tidsmarginaler. Den tidigare så kallade tvåtredjedelsregeln, där läraren talar i tvåtredjedelar av lektionstiden och pojkarna i tvåtredjedelar av elevtiden, verkar tyvärr stämma ganska väl överens med verkligheten fortfarande. Dock inte i åk 5 då det rådde omvända förhållanden vid elevtiden.</p><p>Lärarnas och elevernas uppfattning om hur det offentliga talutrymmet skulle fördelas stämde inte alltid med verkligheten. Läraren i åk 5 trodde att flickorna skulle dominera, men det visade sig att det var pojkarna som gjorde det även om det var med väldigt liten tidsmarginal.</p><p>Det är läraren som har makten över det offentliga ordet i klassrummet. Det är hon/han som fördelar ordet och ser till att gällande regler följs. Det är därför viktigt att läraren fördelar ordet rättvist och skapar ett positivt klassrumsklimat!</p><p>Nyckelord: talträning, talutrymme, klassrum, genus, lärare, elev</p>

I denna studie undersöks hur 15 elever i årskurs 3 uppfattar att talutrymmet fördelas under naturvetenskapslektionerna. Målet är att redogöra för deras tankar kring hur talutrymmet fördelas och slutligen relatera detta till tidigare forskning inom ämnet. Studien ska bidra med barnens egen syn på området. Det finns mycket forskning som beskriver att talutrymmet under naturkunskapslektionerna fördelas ojämnt och att pojkar dominerar klassrumsverksamheten. Flickorna däremot intar ofta en underordnad plats i skolan som sedan följer med vidare ut i samhället. Forskning belyser också vikten av att få samtala och aktivt reflektera om det som lärs ut under naturvetenskapen just för att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt. Men upplever flickor och pojkar att de får en rättvis chans till talutrymme på naturvetenskapslektionerna? Studien är kvalitativt och jag har med hjälp av fokusgruppintervjuer undersökt hur taltiden fördelas ur ett elevperspektiv. Resultatet visar att eleverna inte uppenbart noterat att varken pojkar eller flickor skulle dominera talutrymmet på naturvetenskapen. Däremot uttryckte flera av eleverna att taltiden främst tillhandahölls av läraren själv och detta var något som de såg som problematiskt ur flera aspekter.

Syftet med den här undersökningen är att undersöka hur talutrymmet fördelas vid en lärarledd lektion i svenska i en gymnasieklass. Den metod som används är en kvantitativ och till viss del kvalitativ metod. Resultatet visar att det är vanligast för både pojkar och flickor att ta ordet på eget initiativ och att läraren talar tre fjärdedelar av tiden och eleverna delar på den återstående fjärdedelen. Av det talutrymme som återstår till eleverna tar pojkarna tre fjärdedelar och flickorna får en fjärdedel. Flickorna tar således en sextondel av det sammanlagda talutrymmet på lektionen. Undersökningen visar även att det finns "hjälplärare" (Einarsson &amp; Hultman 1984: 77, 78) Omräknat efter om de varit lika fördelning flickor och pojkar i klassen tar pojkarna 78% av elevernas talutrymme och flickorna 22%.

No description available.

I dagens svenskundervisning är det mestadels läraren som äger talutrymmet och eleverna får sällan tillfälle att använda sin muntliga kommunikativa kompetens. Eftersom läraren har stort inflytande på undervisningen är studiens syfte att undersöka hur den muntliga kommunikativa kompetensen uttrycks när läraren undervisar, hur läraren möjliggör och begränsar elevernas muntliga kommunikation i svenskundervisningen. Med utgångspunkt i ett observationsschema har sex strukturerade observationer genomförts i grundskolans yngre åldrar. Empirin har deskriptivt analyserats och resultatet visar en förhållandevis jämn fördelning av att läraren möjliggör och begränsar elevernas muntliga kommunikativa kompetens. Läraren möjliggör elevernas muntliga kommunikativa kompetens genom att ställa frågor och låta eleverna svara på frågor. Läraren begränsar genom att själv använda talutrymmet och låta eleverna arbeta enskilt. Slutsatsen är att läraren både möjliggör och begränsar elevernas muntliga kommunikativa kompetens i undervisningen i samma utsträckning. Dessutom dras slutsatsen att lärarna behöver bli bättre på att låta eleverna vara muntligt aktiva i undervisningen. Studien bidrar därmed med kunskap hur lärare kan bli medvetna om de möjliggör eller begränsar elevernas muntliga kommunikativa kompetens och därigenom utveckla sin undervisning då eleverna blir muntligt aktiva. Studien bidrar dessutom med kunskap till lärare som inte har elevernas muntliga kommunikativa kompetens i fokus i sin nuvarande undervisning. Det är av intresse att studera vidare kring huruvida elevernas muntliga kommunikativa kompetens påverkas av lärarens frågor.