<p>Studiens syfte var att beskriva och analysera pedagogers samtal med barn vid måltidssituationer i förskolan. För att besvara studiens syfte gjordes videoobservationer av pedagoger och barn vid tre luncher och tre mellanmål. Materialet transkriberades i sin helhet och analyserades kvalitativt och kvantitativt. I uppsatsen behandlades det sociokulturella synsättet på lärande och behaviorismen samt internationell och nationell forskning som beskrev måltidssamtal utifrån olika synvinklar. Tillsammans användes detta som verktyg i analysen av de resultat som framkommit ur observationerna. Under de måltider som undersöktes identifierades sex kategorier av samtal: samtal som rör här och nu, samtal om saker som har hänt och ska hända i förskolan, samtal som har med tiden utanför förskolan att göra, samtal om känslor och empati, samtal som handlar om fantasier och samtal om ämnen som kan uppfattas som genanta. Ungefär 30 procent av samtalen startades av pedagogerna och resterande samtal initierades av barnen. När det gällde antal inlägg i samtalen stod pedagogerna för nästan hälften av inläggen. Som grupp initierade pojkarna fler samtal än flickorna, medan antal inlägg i samtalen dominerades av flickorna. Studien visade att alla barn bemöttes på ungefär samma sätt i samtalen med pedagogerna. Undersökningen visade även att de pedagoger som observerades tog tillvara på måltidssituationerna som ett forum för samtal.</p>

<p>I denna studie analyseras barns uppfattning om talutrymme i klassrummet ur ett barnperspektiv. De frågor som behandlas är hur barnet beskriver sitt eget talutrymme, vilken uppfattning barnet har om klasskamraternas talutrymme och slutligen barnets uppfattning om lärarens talutrymme. De teoretiska utgångspunkterna i studien är barnperspektiv och genusperspektiv. Genom enskilda intervjuer med tretton barn i år tre har vi samlat in material som behandlas i analysen. I analysen belyses barnets talutrymme sett ur det egna perspektivet. Resultatet visar att barnen upplever att de främst ges talutrymme då läraren fördelar ordet. Barnen tar talutrymme när det är något de upplever att de kan eller när det är något de tycker är roligt och i samverkan med kamraterna. De upplever att miljön i klassrummet är ”stökig” och finner egna strategier för att lösa detta. Barnen lägger större vikt vid skillnader i ålder än i genus. Deras upplevelser av hur mycket läraren pratar är att det är lagom.</p>

Föreliggande kvalitativa studie ämnade undersöka hur lärare ser på samtalets betydelse i olika delar av svenskämnet, och hur de intersektionella faktorerna kön, social och etisk bakgrund spelar in för en elevs talutrymme i samtalet. Studien utgår ifrån intervjuer med fem gymnasielärare som är behöriga att undervisa i ämnet svenska. Studiens resultat visar att lärarna ser att samtalet kan vara gynnsamt i alla delar av svenskundervisningen, även om det i första hand nämns användas i arbete med litteratur. Vidare kan samtalet utifrån studiens bakgrund ses som betydelsefullt utifrån tre olika perspektiv- det sociala som handlar om elevernas identitetsskapande, det demokratiska som handlar om förmågan att göra sin röst hörd och samtidigt lyssna på andra, och utifrån ett kognitivtperspektiv som ett verktyg för tänkande och lärande. Dessa utgångspunkter blir synliga i lärarnas sätt att arbeta med samtal i undervisningen då de exempelvis genom talfördelning gynnar ett demokratiskt klassrumsklimat och upplever att eleverna kan utvecklas längre i samspel med varandra än på egen hand. Resultatet tyder också på att lärarna upplever att intersektionella faktorer kan spela roll för elevernas talutrymme i samtalet. Kön tycks vara den faktor som lärarna är mest oense kring, då en del av lärarna menar att kön kan sägas spela in i hur en elev tar ordet – att pojkar är mer benägna att ta ordet utan att be om det, medan andra menar att det är väldigt varierande i olika klasser och utifrån olika individer Faktorn etnicitet är lärarna mer ense om kan ha betydelse – till exempel då språkliga begränsningar kan spela in i hur villig en elev är att ta ordet i klassrummet. Utländsk skolbakgrund kan också sägas påverka. Elever som har en utländsk etnicitet kan också sägas ha andra referensramar och föreställningsvärdar vilka kan berika undervisningen men också begränsa i de fall då de blir ett hinder för den enskilda individen att vilja uttrycka sig i samtal. Den faktor som fyra av fem lärare anger har mest betydande roll i klassrumssamtal är emellertid elevens sociala bakgrund. Denna faktor tar sig uttryck genom att elever från en högre socioekonomisk bakgrund som har föräldrar med akademisk utbildning är mer vana vid att föra samtal i hemmet, och tar därför för sig i större utsträckning och även förväntar sig bli lyssnade på. Elever från en lägre social bakgrund kan däremot ha snävare referensramar och svårare att ta för sig av talutrymmet.

Syftet med denna studie är att undersöka talutrymmet mellan pojkar och flickor i förskoleklass, både gällande hur lärare tilldelar ordet samt hur elever själva tar ordet. Studien har även intresse att jämföra resultaten från observationerna med lärarnas egna upplevelser och reflektioner kring hur det gemensamma talutrymmet fördelas. Denna studie kommer även att se till vilka metoder lärarna använder sig av för att fördela talutrymmet i klassen.   Då studiens avsikt är att undersöka lärares uppfattningar om talutrymme samt hur talutrymmet fördelas i klassrummet grundar sig denna studie i observationer och efterföljande intervjuer med lärare. Studiens resultat visar att pojkar dominerar det tagna ordet samt det gemensamma talutrymmet, medan lärarnas fördelning av det tilldelade ordet är förhållandevis jämnt fördelat mellan könen.

SammanfattningSyftet med vår undersökning har varit att se hur två lärare på en skola i skolår 2 interagerar med sina elever under matematiklektioner ur ett genusperspektiv. Behandlas eleverna annorlunda utifrån deras kön? Vi vill även se hur talutrymmet fördelas i klassrummet och om lärarna är genusmedvetna i sin matematikundervisning. Vi har valt att genomföra både observationer och intervjuer. Observationerna har vi gjort för att få en inblick i samspelet mellan lärare och elev. För att få en inblick i hur lärarna tänker kring genus och matematik valde vi att genomföra intervjuer. Våra resultat visar att lärarna lägger mer tid på pojkarna och att de tillåts mera frihet i klassrummet. Talutrymmet är inte jämnt fördelat mellan flickor och pojkar. Pojkarna tar en betydligt större del. Flickorna räcker upp handen för att få ordet i större utsträckning än pojkarna, men får ordet färre gånger av läraren. Den ena läraren anser sig inte prioritera genus, utan lägger fokus på svenska språket. Den andra läraren anser att genus är överdimensionerat och att man inte bör lägga för mycket energi på det.

Det här examensarbetet handlar om hur pedagoger ser på samlingens funktion i förskolan. Vidare handlar det om hur de resonerar kring pojkars och flickors talutrymme, samt hur det talutrymmet kan se ut i praktiken. Frågor som kommer att vara centrala i arbetet är: Hur resonerar fem pedagoger kring syftet med samlingarna på förskolan? Hur resonerar fem pedagoger kring pojkars och flickors talutrymme under samlingarna på förskolan? Hur ser pojkars respektive flickors talutrymme ut under samlingarna på förskolan? Undersökningen och intervjuerna gjordes i en medelstor stad och i en by i södra Sverige. Samlingar har videofilmats på två förskolor, på dessa förskolor arbetade även flertalet av pedagogerna som blev intervjuade. En av de intervjuade pedagogerna arbetade på en annan förskola. De teorier och tidigare forskning som har varit utgångspunkter är Bourdieus begrepp habitus, genusbegrepp, samling och talutrymme. Resultatet visar att pedagogerna anser att samlingens syfte är ett lärotillfälle, där olika saker kan tränas och att det är en stund av gemenskap. Den pedagog som leder samlingen, ger både pojkar och flickor lika mycket talutrymme. Däremot visar det sig att pojkarna tar talutrymme betydligt oftare än flickorna.

I denna uppsats genomför jag en samtalsanalys på två samtal med samma samtalsdeltagare, ett ur en podcast och ett ur en tvodd. Podcasten som analyseras heter Moa&amp;Matilda och tvodden heter Tvodd med Moa och Matilda. De drivs båda av Moa de Bruin och Matilda Magnisson. Materialet är valt utifrån att båda samtalen förs av samma personer, behandlar ungefär samma ämne under samma tidsperiod. Syftet med uppsatsen är att se om, och i så fall hur, samtalen skiljer sig från varandra. Det som analyseras är initiativtagande, samtidigt tal, uppbackningar och talutrymme. Jag vill också se om någon av deltagarna fungerar som samtalsledare och om man ser i samtalet att de är medvetna om lyssnaren/tittaren hemma. Jag har valt att transkribera 20 minuter av varje samtal. Jag kommer fram till att talutrymmet är närmast identiskt i båda samtalen. Det förekommer fler uppbackningar och mer samtidigt tal i tvodden jämfört med podden. I podcasten har samtalsdeltagarna delat upp uppgifterna en programledare vanligtvis har. Moa för samtalet framåt och kontrollerar innehållet medan Matilda är en flitig uppbackare. I tvodden är Moa något mer aktiv, tar fler initiativ och är en flitigare uppbackare och detta gör att hon skulle kunna fungera som samtalets ledare. Att samtalsdeltagarna tar hänsyn till lyssnarna/tittarna syns ibland i samtalet i form av metakommentarer, att de nämner varandra med namn och vissa formuleringsval.

Denna studie undersöker hur mellanstadieelever i en mindre stad uppfattar hur talutrymmet ser ut i den senare delen av mellanstadiet, mellan de olika könen men även mellan de två närbesläktade ämnena matematik och de naturvetenskapliga ämnena (som i mellanstadiet ses som ett ämne och kommer här i studien benämnas som No). Studiens forskningsfrågor berör hur eleverna uppfattar att taltiden fördelas och även specifikt i vilket ämne av matematik och No som de anser att de har störst taltid.   Studien har genomförts med elever från sex olika klasser, tre av dessa klasser från årkurs sex och tre klasser från årkurs fem. Empirin i denna studie är kvantitativ och är inhämtad med hjälp av enkäter som skrivits med hjälp av Ipad eller papperskopior. Med hjälp av den kvantitativa metoden fick studien möjlighet att få in ett större underlag, totalt var det 107 elever som deltog i studien.   Resultatet av studien visar att eleverna som medverkat uppfattar taltiden i matematikklassrummen som likvärdig mellan könen och att det inte är något av könen som utmärker sig. Resultatet visar också på att flickor i högre grad än pojkar anser sig ha ett större talutrymme i de naturorienterande ämnena jämfört med i ämnet matematik.

Jag har arbetat på lågstadiet i fem år och har upplevt att talutrymmet skiljer sig ganska mycket mellan pojkar och flickor under lektionerna. Min åsikt är att detta behöver göras mer synligt, för både lärare och elever, så att vi kan arbeta för att skapa en bättre balans i talutrymmet mellan pojkar och flickor. Enligt flera artiklar är pojkar mer muntligt aktiva än flickor under lektionstid (Kommer, 2006; Morrissette, Jesme &amp; Hunter, 2017). Hur stort talutrymme eleverna får är givetvis en viktig del av undervisningen och kan självklart vara avgörande för deras självkänsla och framgång i skolan. Syftet med denna kvalitativa fallstudie är att undersöka hur några lärare i årskurs tre beskriver hur de uppfattar att talutrymmet fördelas mellan flickor och pojkar i klassrummet samt vad det finns för tänkbara pedagogiska strategier att alla elever ska kunna få sin stämma hörd. Jag har intervjuat tio lärare och arton elever i årskurs 3. I intervjuerna uttrycker flickorna att pojkarna tar större talutrymme, medan pojkarna inte upplever någon skillnad mellan könen. De flesta lärarna uttryckte att pojkarna tog större talutrymme än flickorna. De var några lärare som inte upplevde någon skillnad mellan könen och menade att detta berodde på att flickorna i deras klass var ”starka”. I den litteratur jag har tagit del av har jag inte funnit något entydigt stöd för att ”starka” flickor skulle påverka talutrymmet. I mina intervjuer framkom att lärarna använde sig av metoder och läromedel som hade en positiv påverkan på talutrymmet. De menade att läromedel och metoder som strukturerade hur talutrymmet skulle fördelas, både tidsmässigt och i form (enskilt, i par, i helklass), gynnade samtliga elever och gjorde att fler elever fick komma till tals.

<p>Syftet med uppsatsen är att belysa flickors och pojkars olika villkor i skolan samt att undersöka vilka konsekvenser dessa får för den muntliga kommunikationen. Genom uppsatsen vill jag också belysa hur arbetet med jämställdhet kan bedrivas på olika skolor och i olika klasser. Jag vill dock påpeka att det är jämställdheten mellan elever i skolan som jag har tittat på, inte mellan lärare eller annan personal på skolan. </p><p>I litteraturgenomgången redovisar jag några olika makt- och dominans processer som finns mellan könen och hur lärare, skolan och elever på olika sätt påverkar könsrollerna. Jag redogör kort för hur språk och makt hör samman och tar upp olika aspekter kring talutrymme och hur det fördelas i klassrummen. Avslutningsvis tar jag upp några undersökningar om talutrymme. </p><p>I min empiriska studie har jag observerat talutrymmet, genom att räkna antal repliker, i två olika klasser samt intervjuat deras lärare om olika saker rörande jämställdhet. Bl.a. hur de arbetar med jämställdhet på skolorna och i klassrummen och hur de gör för att utjämna talutrymmet under lektionerna. </p><p>Jag tycker mig se en liten positiv utveckling när det gäller jämställdheten på skolorna och då framförallt när det gäller talutrymmet, t.ex. har skillnaderna mellan pojkars och flickors talutrymme minskat. Det går framåt men sakta.</p>