<p><strong><p>Sammanfattning</p><p>Syftet med studien var att belysa vilka faktorer expertsjuksköterskor vid intensivvårdsavdelningar ansåg vara viktiga att ta hänsyn till vid lyckad urträning av patienter vid ventilatorvård. En beskrivande kvalitativ ansats valdes för denna studie. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Tolv expertsjuksköterskor inom intensivvård valdes ut av sina avdelningschefer på tre intensivvårdavdelningar i Mellansverige under hösten 2008. I resultatet från intervjuerna framkom åtta kategorier som bildade två teman. Första temat var, sjuksköterskan driver processen framåt genom erfarenhet och beslutsamhet. Det bildades ur kategorierna, helhetsbild av urträningsprocessen, patientens förutsättningar, beslutsprocessen, tvärprofessionellt samarbete och sjuksköterskornas egna upplevelser. Det beskrev hur urträningsprocessen drevs framåt av intensivvårdssjuksköterskornas beslutsamhet och erfarenhet, men visade också hur viktigt teamarbetet var. Det andra temat var, sjuksköterskan använder sig själv som verktyg. Det framkom ur kategorierna, en trygg patient, samarbete med patienten och anhörigas roll. Temat visade att sjuksköterskornas intuition och fingertoppskänsla var viktig och att sjuksköterskrna hade ett stort personligt engagemang i patientens med- och motgångar. Studien visade att det inte finns någon enhetlig metod eller "guidelines" för att träna ur patienterna vid ventilator behandling. Mycket av framgången berodde på teamets förmåga till samarbete. Intensivvårdssjuksköterskor verkade ha en central roll i hela urträningsprocessen och använde sig själv som redskap.</p><p>Nyckelord: urträning, omvårdnad, intensivvård, teamarbete</p></strong></p> / <p><strong><p>Abstract</p><p>The aim of the study was to elucidate which factors expert nurses at intensive care units considered to be important with regard to successful weaning patients from ventilator treatment. A descriptive qualitative approach was chosen for this study. The data collection was conducted with semi-structured interviews. Twelve expert nurses in intensive care were chosen by their head nurses at three intensive care units in mid Sweden in autumn 2008. In the results based on interviews eight categories emerged that formed two themes. The first theme was, the nurse drives the process forward by experience and determination. It was formed from the categories: the overall picture of the weaning process, the patient’s condition, the decision process, interdisciplinary cooperation and the nurses own experiences. It described how the weaning process was driven forward by the intensive care nurses determination and experience, but also showed how important the teamwork was. The second theme was, the nurse uses herself as a tool. It was formed from the categories: a confident patient, cooperation with the patient and the role of the relatives. The theme showed that the nurses’ intuition and instinctive feeling were important and that the nurses really were engaged in the patients’ successes and setbacks. The study demonstrated there is no homogeneous method or guidelines how to perform weaning from the ventilator. The success was depending on the teamwork. Intensive care nurses seemed to have a central roll thru the entire weaning process and used them self as tools in the process.</p><p>Keywords: weaning, care, intensive care, teamwork</p></strong></p>

No description available.

BAKGRUND: Operationssjuksköterskans profession omfattar ett stort kunskapsområde och ansvar för hygien, teknik, logistik samt omvårdnad vid en operation. Det finns en strävan hos operationssjuksköterskor att utveckla perioperativ vård enligt en modell - perioperativ dialog. Modellen ger en möjlighet till ökad patientkontakt samt att operationssjuksköterskan bättre kan planera och förbereda sig inför operationen. SYFTE: Att belysa det perioperativa arbetssättet med inriktning på perioperativ dialog utifrån operationssjuksköterskans perspektiv. METOD: Litteraturstudie baserad på 15 vetenskapligt granskade artiklar. Innehållsanalys användes för att bearbeta litteraturen som resulterade i två kategorier samt sex subkategorier. RESULTAT: Resultatet visade att yrkesprofessionen blev tydligare och stärktes genom perioperativ dialog. Arbetsmiljön visade på stress och att organisationen måste förändras så att operationssjuksköterskor får möjlighet att arbeta enligt perioperativ dialog. DISKUSSION/SLUTSATS: Med perioperativ dialog skulle vår omvårdnadskompetens öka. Vår yrkesprofession skulle bli mer tydlig både mot oss själva och mot övrig sjukvårdspersonal. Samarbetet skulle öka och det kan i sin tur leda till ökad arbetsglädje.

Sammanfattning Syftet med studien var att belysa vilka faktorer expertsjuksköterskor vid intensivvårdsavdelningar ansåg vara viktiga att ta hänsyn till vid lyckad urträning av patienter vid ventilatorvård. En beskrivande kvalitativ ansats valdes för denna studie. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Tolv expertsjuksköterskor inom intensivvård valdes ut av sina avdelningschefer på tre intensivvårdavdelningar i Mellansverige under hösten 2008. I resultatet från intervjuerna framkom åtta kategorier som bildade två teman. Första temat var, sjuksköterskan driver processen framåt genom erfarenhet och beslutsamhet. Det bildades ur kategorierna, helhetsbild av urträningsprocessen, patientens förutsättningar, beslutsprocessen, tvärprofessionellt samarbete och sjuksköterskornas egna upplevelser. Det beskrev hur urträningsprocessen drevs framåt av intensivvårdssjuksköterskornas beslutsamhet och erfarenhet, men visade också hur viktigt teamarbetet var. Det andra temat var, sjuksköterskan använder sig själv som verktyg. Det framkom ur kategorierna, en trygg patient, samarbete med patienten och anhörigas roll. Temat visade att sjuksköterskornas intuition och fingertoppskänsla var viktig och att sjuksköterskrna hade ett stort personligt engagemang i patientens med- och motgångar. Studien visade att det inte finns någon enhetlig metod eller "guidelines" för att träna ur patienterna vid ventilator behandling. Mycket av framgången berodde på teamets förmåga till samarbete. Intensivvårdssjuksköterskor verkade ha en central roll i hela urträningsprocessen och använde sig själv som redskap. Nyckelord: urträning, omvårdnad, intensivvård, teamarbete / Abstract The aim of the study was to elucidate which factors expert nurses at intensive care units considered to be important with regard to successful weaning patients from ventilator treatment. A descriptive qualitative approach was chosen for this study. The data collection was conducted with semi-structured interviews. Twelve expert nurses in intensive care were chosen by their head nurses at three intensive care units in mid Sweden in autumn 2008. In the results based on interviews eight categories emerged that formed two themes. The first theme was, the nurse drives the process forward by experience and determination. It was formed from the categories: the overall picture of the weaning process, the patient’s condition, the decision process, interdisciplinary cooperation and the nurses own experiences. It described how the weaning process was driven forward by the intensive care nurses determination and experience, but also showed how important the teamwork was. The second theme was, the nurse uses herself as a tool. It was formed from the categories: a confident patient, cooperation with the patient and the role of the relatives. The theme showed that the nurses’ intuition and instinctive feeling were important and that the nurses really were engaged in the patients’ successes and setbacks. The study demonstrated there is no homogeneous method or guidelines how to perform weaning from the ventilator. The success was depending on the teamwork. Intensive care nurses seemed to have a central roll thru the entire weaning process and used them self as tools in the process. Keywords: weaning, care, intensive care, teamwork

Syftet med denna kvalitativa studie var att utifrån från en hermeneutisk ansats intervjua sjukgymnaster om deras uppfattning av teamarbete i relation till deras profession. Frågeställningarna för studien gällde för- och nackdelar och legitimitet i relation till teamet samt om förändringarna i sjukskrivningsprocessen hade inverkan på arbetet.   Resultatet påvisade att kunskap utifrån flera kompetenser och ett gemensamt perspektiv uppfattades positivt. Negativt var att teamarbete tog tid och teammedlemmarnas attityd mot varandra. Legitimiteten uppfattades stark hos de flesta av sjukgymnasterna. Detta i form av självständighet, auktoritet, uppskattning från andra och trygghet i yrkesrollen. För närvarande uppfattade inte sjukgymnasten att förändringarna i sjukskrivningsprocessen medfört större skillnader i arbetet men det antogs att på sikt kunde det innebära bl.a. ökade patientkrav. Samverkan med försäkringskassan om förändringarna uppfattades som negativt. Den tidigare forskningen och teorierna befäste resultatet med små variationer.

De flesta vårdskador beror helt eller delvis på brister i kommunikation. Ett sätt att förbättra patientsäkerheten är att använda kommunikationsverktyg, där det vanligast förekommande kallas SBAR. En litteraturstudie gjordes där femton artiklar granskades med syftet att belysa hur SBAR påverkar patientsäkerheten. SBAR utövade sin påverkan på flera olika sätt. Kommunikationen mellan de olika professionerna gavs en enhetlig struktur där mindre information saknades. Sjuksköterskor och läkare upplevde en ökad trygghet i kommunikationssituationen. Teamsamarbetet påverkades positivt och vårdkulturen utvecklades mot en ökad problemfokusering och minskad personfokusering vid avvikelser. Sjuksköterskor upplevde en ökad säkerhetsmedvetenhet och fann att SBAR gav positiva bieffekter som utvecklade yrkesrollen. SBAR bidrog till att luckra upp hierarkierna i vården då alla i teamet tog ett jämbördigt ansvar för kommunikation. Mer forskning behövs från de europeiska länderna och inte minst Sverige. Det vore intressant att se vilken påverkan SBAR har på patientsäkerheten i ett land där teamarbete är mer vanligt förekommande än i många andra länder. Ett annat intressant forskningsområde är elektronisk användning av SBAR-verktyget. / Most health care damages are partially or totally caused by communication failures. One way to improve patient safety is to use a communication tool, of which the most common is called SBAR. A literature review was done where fifteen articles were reviewed with the aim to illuminate how SBAR influences patient safety. SBAR exerted its influence in several different ways. The communication between the different professions was given a standardized structure and less information was omitted. Both nurses and physicians experienced increased confidence in the communication situation. Teamwork was positively influenced and the care culture developed towards more problem focus and less of person focus at adverse events. Nurses experienced growing security awareness and found SBAR having positive side effects which developed the professional role. SBAR contributed to flattening of care hierarchies, by all team members assuming equal responsibility for communication. More research is needed from the European countries and not least Sweden. It would be interesting to learn what kind of influence SBAR has on patient safety in a country where teamwork is more common than in many other countries. Another interesting research topic is electronic uses of the SBAR tool.

Bakgrund: Utifrån medarbetarnas olika kompetens och utifrån patientens behov skasjuksköterskan systematiskt leda, prioritera och fördela omvårdnadsarbetet i teamet.Vidare ska sjuksköterskan utvärdera teamets insatser och ha kunskaper omgruppdynamik och med hjälp av detta kunna utveckla gruppen och stärka förmågan tillkonflikthantering och problemlösning inom gruppen. Teamarbete är en viktigkomponent för kommunikation eftersom misstag som begås i vården kan kopplas tillbristande kommunikation och förståelse i teamet. Syfte: Att belysa arbetsteametskommunikation ur ett svenskt sjuksköterskeperspektiv. Metod: Litteraturstudie genomen systematisk innehållsanalys av internationella vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet baserades på tio vetenskapliga artiklar och en avhandling. Resultatet presenterades utifrån följande sex kategorier: Kommunikation i teamet, kommunikationoch arbetsmönster i teamet, upplevelser av teamarbete, teamarbete och ledarskap,kommunikation i en hierarkisk miljö samt effekter av handledning i teamet. Slutsats: Studien visade att ett tillåtande klimat och ledarskap var viktigt för arbetsteametskommunikation. Det visar att det finns ytterliggare behov av metoder och modeller föratt främja kommunikation och teamarbete. / Background: Based on employees' individual skills and the patient's needs, thenurse needs to systematically manage, prioritize and allocate nursing in the team. Inaddition, nurses assess the team's efforts and knowledge of group dynamics andwith the help of this group to develop and strengthen capacity for conflictmanagement and problem solving within the group. Teamwork is an importantcomponent of teamwork, because mistakes in care can be linked to lack ofcommunication and understanding within the team. Aim: To illuminate theteamwork communication from a Swedish nursing perspective. Method: Literaturereview through a systematic content analysis of international scientific articles. Results: The result was based on ten scientific articles and 1 scientific dissertation.The result was presented in six categories as following: Communication in theteam, communication and patterns in the team, experiences of teamwork, teamworkand leadership, communication in a hierarchical environment and effects ontutoring the team. Conclusion: The study showed that a permissive climate andleadership were important for teamwork communication. It shows that there isfurther need for methods and models to foster communication and teamwork.

För att upprätthålla vård och omsorgens krav på säkra och högkvalitativa verksamheter är samarbete mellan professioner en förutsättning. Interprofessionell samverkan ses som ett arbetssätt för både organisationens och brukarens bästa. Tidigare studier har dock visat att detta är långt ifrån oproblematiskt. Syftet med föreliggande studie var att belysa professionellas upplevelser av interprofessionell samverkan inom funktionshinderområdet. Vidare behandlar studien samverkan utifrån professionsgränser och informella hierarkier. Studiens teoretiska referensram utgörs av Andrew Abbotts professionsteori samt Ingela Thylefors modell för tvärprofessionella team. Studien utgår från en hermeneutisk tradition och har en kvalitativ ansats. Det empiriska materialet bestod av sju semistrukturerade intervjuer med professionella som arbetar i interprofessionella team. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys där tre teman utkristalliserades: Herren på täppan, Ensam är inte stark samt Det ena efter det andra. De tre temana representerar olika aspekter av interprofessionellt teamarbete. Herren på täppan symboliserar de professionellas upplevda ställning och status i teamen. Ensam är inte stark redogör för de möjligheter som samverkan för med sig. Det sista temat tar upp de utmaningar som de professionella upplever finns i teamen. Resultaten visar att interprofessionell samverkan ses som ett komplext fenomen. Det uppfattas av de professionella som ett välfungerande och vinnande koncept, men samtidigt ett samarbete kantat av utmaningar. Vidare lyftes interprofessionell samverkan fram som något som var gynnande för både brukarna, organisationen och de professionella själva. Resultaten talar för att vägen till ett fullt fungerande samarbete är lång och ställer krav på en öppen kommunikation mellan teammedlemmar.

De patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) har svikt i ett eller ofta flera organ och deras vitalparametrar övervakas noggrant dygnet runt med specialistutbildad personal som hela tiden finns hos patienten. I samband med att intensivvården skall avvecklas och som ett led i att patienten har tillfrisknat planeras för flytt till en lägre vårdnivå som vårdavdelning, vilket innebär en miljö med mindre resurser. Utskrivningsprocessen av intensivvårdspatienten är förknippad med stora risker och måste planeras noggrant för att öka patientsäkerheten och minska lidandet under den fortsatta vården av denna känsliga patientgrupp. Då denna flytt ibland sker oplanerat och för tidigt minskar möjligheterna att förbereda patienten och dess anhöriga samt personalen på vårdavdelning. Syftet med studien är att belysa faktorer som kan öka patientsäkerheten i samband med att intensivvårdspatienten flyttar till vårdavdelning. Metoden som använts är en litteraturstudie. Resultatet visar att många olika faktorer samspelar för att skapa en framgångsrik utskrivning av intensivvårdspatienten. Viktigt är att alla i teamet runt patienten är delaktiga och blir lyssnade på och att kommunikationen i samband med överrapportering utförs så att viktig information inte förloras. Skillnad i prioriteringar av och kunskap om patientens omvårdnad mellan IVA och vårdavdelning var betydande. Stödfunktioner som mobil intensivvårdsgrupp (MIG) och förbindelsesjuksköterskor är viktiga för att identifiera eventuella försämringar hos patienterna och för att skapa trygghet både för sjuksköterskor, patienter och anhöriga i samband med utskrivning. Att patienterna och anhöriga är välinformerade och väl förberedda på flytten är viktigt. Tillsammans bidrar detta till att patientsäkerheten ökar och att patienterna upplever mindre oro, ångest och känner sig tryggare i samband med byte av vårdnivå. Vilket ökar möjligheterna att tillfriskna och åter ta kontroll över sin kropp.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskan ansvarar för omvårdnaden av patienter i en högteknologisk miljö och arbetet sker självständigt med ASA I - II patienter. Anestesisjuksköterskan är en del av det team som ställs inför uppgiften att hantera en ofri luftväg och i en sådan situation är ett väl fungerande samarbete viktigt. Simuleringsträning är effektivt för att förbättra teamarbete och kunskaper. Incidensen av en svårhanterad luftväg är dubbelt så hög hos patienter utanför operationsavdelningen och då blir ett snabbt beslutsfattande viktigt för patientens överlevnad. Syfte: Syftet var att beskriva hur anestesisjuksköterskor skattar teamdynamiken, tillit till sin egen förmåga och psykologisk empowerment i en klinisk situation med ofri luftväg utanför operationsavdelningen. Ytterligare ett syfte var att undersöka samband mellan självskattningar av teamdynamik, tillit till sin egen förmåga och psykologisk empowerment. Metod: Ett frågeformulär angående teamdynamik, tillit till sin egen förmåga samt psykologisk empowerment delades ut till anestesisjuksköterskor på två sjukhus i Mellansverige. Frågeställningarna besvarades med deskriptiv statistik och Spearmans korrelation. Huvudresultat: Teamdynamiken och tilliten till sin egen förmåga vid en ofri luftväg utanför operationsavdelningen skattades högt av anestesisjuksköterskorna. Det fanns samband mellan teamdynamik, tillit till sin egen förmåga och psykologisk empowerment. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna skattade att teamarbetet fungerar bra vid händelse av ofri luftväg utanför operationsavdelningen med en förbättringspotential kring kommunikationen i teamet. Simuleringsträning skattades som ett viktigt verktyg i att öva färdigheter och därmed rekommenderar författarna att simuleringsträning och utbildning i standardiserade kommunikationsmetoder kontinuerligt erbjuds för anestesisjuksköterskor.