Det här examensarbetet handlar om hur yngre förskolebarn i två och tre årsålder gör för att vinna tillträde till lekar som redan påbörjats och initierats av andra barn.  Examensarbetets teoretiska utgångspunkt har ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där forskningsintresset riktas mot hur barns vardagsliv ter sig, och i detta fall med sökarljuset styrt mot förskolebarnens gemensamma lekar. William Corsaros teori om kamratkultur och tillträdesstrategier gör det möjligt att förstå hur barn tillsammans med andra barn konstruerar tillträden när de vill bli delaktiga i lek i förskolan. I undersökningen ingår elva barn mellan två och tre år och dessa barn observeras i sin naturliga förskolemiljö, där ett etnografiskt inspirerat tillvägagångssätt nyttjas. Datamaterialet analyseras således utifrån ett etnografiskt tolkningsförfarande med Corsaros tillträdesstrategier som grund. De insamlade observationerna bearbetas och analyseras i tre olika steg – dessa tre faser integreras under hela forskningsproceduren. Resultatet visar att barn i två och tre-årsåldern, i likhet med äldre förskolebarn, använder sig av strategier för att vinna tillträde till pågående lekar. Resultatet visar också att några barn använder strategier mycket medvetet och de barnen nyttjar också flera följande strategier eftervarandra. Medan andra barn inte nyttjar strategier reflekterande, de barnen använder oftast samma strategi gång på gång även om de gång efter annan blir avvisad och inte lyckas med tillträdet. Resultat visar på både varaktighet men också på vandringar med korta samspelssekvenser i lekarna, vilket innebär att vissa barn får förhandla med strategier om och om igen för att vinna tillträde till lekar. Resultatet visar även att barn i två och tre års ålder skyddar leken från andra barns önskan om deltagande och i första hand är det rolleken barnen skyddar.

Syftet med vår studie är att ta reda på hur några olika pedagoger ser på barns kamratkulturer och hur de stödjer och hjälper barn i leksituationer. För att ta del av detta har vi använt oss av den halvstrukturerade intervjun som metod. Utifrån den tidigare forskningen är pedagogens betydelse viktig samt att pedagogen bör utveckla sin egen professionalitet eftersom detta även kan vara utvecklande för barnen. I kamratkulturer tolkar och omtolkar barnen vuxenkulturen och därför är de vuxna viktiga förebilder. Tidigare forskning visar även att den tillträdesstrategi som lärare undervisar barnen i är en strategi som sällan fungerar och att barn skapar närmare relationer till ett fåtal barn samt att barn utesluter för att skydda sin lek och sina relationer. Vi har valt att använda oss av kamratkultur som teoretiskt perspektiv eftersom kamratkultur handlar om barnens lek och relationer, därför anser vi att det är av vikt att pedagoger har insyn i kamratkulturer samt att de är medvetna om att barn tolkar och omskapar den vuxna kulturen. Resultaten visar bland annat att vuxna är förebilder för barnen där pedagogerna i studien lyfter att vuxna bör vara närvarande och skapa trygghet för barnen. Vid uteslutning skulle vuxnas uppmärksamhet kunna öka genom deras närvaro då de kan bidra till att barnens positioner aldrig blir en norm för barnen. Den värsta sortens uteslutning handlar enligt resultaten om att inte bli bekräftad och är något som förekommer konsekvent. Resultaten visar även att pedagoger använder flera olika strategier gällande stöd vid leksituationer. Utifrån studien har vi hittat ett intressant område, gällande gruppstorleken, eftersom resultaten visar att det händer något när det tredje eller femte barnet kommer till en lek. Ett intressant område att forska vidare kring eftersom det öppnar upp för frågor som rör hur gruppstorleken påverkar barnens kamratkulturer.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka strategier flerspråkiga barn i åldrarna tre till fem år använder för att få tillträde och samspela i den fria leken samt hur förskollärare och barnskötare agerar för att stötta flerspråkiga barn. En kvalitativ metod med etnografisk ansats samt Corsaros tillträdesstrategier har legat till grund för datainsamling och analys. Observationer av flerspråkiga barns samspel samt förskollärares och barnskötares agerande i den fria leken har utförts på två olika förskolor: Ugglan och Järven, i två olika kommuner. Dessutom har intervjuer genomförts med pedagogerna som arbetar i respektive barngrupp. Resultatet visar att flerspråkiga barn använder både verbala och icke-verbala tillträdesstrategier för att träda in i en pågående lek, dock var vissa strategier mer framträdande än andra. På Ugglan var verbala tillträdesstrategier mer framträdande medan enbart icke-verbala tillträdesstrategier förekom på Järven. Ett nyanlänt barn hade trots stöd från pedagogerna i många fall svårt att komma in i pågående leksituationer, och pedagogerna uppgav att det tidvis upplevde att det var svårt att stötta barnet i leksituationer. I intervjuerna uppgav förskolläraren och barnskötarna att pedagogens närvaro i barns fria lek är viktig för att kunna läsa av leksituationer och för att på ett medvetet sätt kunna ge stöd, fast på lite olika sätt. På Järven arbetade personalen aktivt med tydligt kroppsspråk, tecken som stöd samt genom att främja flerspråkighet, vilket inte var lika vanligt på förskolan Ugglan där det svenska språket ansågs vara viktigt att lyfta fram vilket också kan vara en av anledningarna till att barnen på Ugglan främst använde det svenska språket då de sökte tillträde till lek. Med denna studie som grund menar författarna att det som pedagog är viktigt att lära känna varje barn och studera hur flerspråkiga barn agerar inom deras kamratkulturer för att kunna stötta dem på ett givande sätt då studien visar att det kan se olika ut i olika barngrupper och för olika individer. Det framkommer i studien även att pedagogerna har olika förhållningssätt gällande flerspråkiga barns språkutveckling och behov av stöd i den fria leken. Genom att anta ett barnperspektiv anser författarna till denna studie att man får en större insikt om barns socialisation och lek samt en bättre förståelse för deras relationsskapande. Det är värdefullt att inse att pedagogen är en viktig del i barnens fria lek för att den gemensamma leken ska bli lustfylld samt även bidra till barns utveckling och lärande. Kunskap om barns lek och flerspråkiga barns språkutveckling anser författarna är viktigt för att förhindra fördomar och se möjligheterna kring flerspråkighet.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur barn inkluderar respektive exkluderar varandra i den fria leken och vilka tillträdesstrategier barn använder. Studien gjordes genom att analysera observationer med fokus på barns tillträdesstrategier. För att uppnå studiens syfte användes följande frågeställning: Vilka tillträdesstrategier använder barn för att komma in i leken och hur kommunicerar barn inkludering och exkludering i lek? För att få svar på forskningsfrågan användes en kvalitativ metod. Observationerna dokumenterades via anteckningar och ljudinspelningar. Resultatet som framkom efter bearbetning av materialet var att barnen använde sig av tillträdesstrategier, samt kommunikation i varierande former för att utesluta respektive inkludera varandra. Resultatet visar på att de barn som tar på sig ett ledarskap är också de barn som utgör reglerna i leken. Barnen med ledarskap tilldelade andra barn roller, ålder samt gjorde upp villkor för om barnet blev inkluderat eller exkluderat i leken. Resultatet visar också att de barn som blev delaktiga i leken med villkor gjorde sekundära anpassningar. Slutligen behöver förskollärarens roll och arbetsuppgifter ses över eftersom det framkom mer exkluderingar än inkluderingar i den fria leken, vilket medför att förskollärare behöver närvara i barnens fria lek.

Syftet med studien är att undersöka hur barn i 1-5 års ålder i förskolan söker tillträde och involveras i den fria leken. Studien besvarar tre frågeställningar; Vilka tillträdesstrategier använder barn sig av? Hur bemöts olika tillträdesstrategier av andra barn? Hur skiljer sig olika tillträdesstrategier gällande framgång? Studien utgår från teorier kring tillträdesstrategier, interaktionsutrymme och kamratkultur samt aktuell forskning kring hur barn försöker få tillträde till och involveras i den fria leken.Genom att observera barn i den fria leken vid ett antal tillfällen fick vi ihop empiri för att kunna analysera barns tillträdesstrategier vid olika situationer. I vår roll som observatörer valde vi att vara icke deltagande för att inte påverka barnens tillvägagångssätt. Barnen var medvetna om att vi studerade deras lek under observationerna.Resultatet visar att vi kan se mönster på hur äldre och yngre barn behöver använda sig av flera olika tillträdesstrategier vid tillträde av den fria leken. Anledningen till detta beror på att äldre barn har ett tydligare interaktionsutrymme än vad de yngre har, som de skyddar och därmed måste det barn som vill komma in i leken använda sig av fler tillträdesstrategier. Vi har uppmärksammat nekande, ignorans och inkludering som bemötandestrategier hos barn i alla åldrar som de visar med ord, blickar och kroppsspråk. Beroende på vilken strategi som barnen använder är det denna faktor som avgör framgången till tillträde i leken.

Då mycket av den forskning vi tagit del av berör vuxnas delaktighet i barns lek vill vi fokusera på leken mellan barnen. Syftet med studien är därmed att studera hur barn går tillväga för att få tillträde till den fria leken och hur barns samspel kan se ut. Studien har gjorts på två förskolor i olika kommuner i Sverige. Studien har gjorts med barn mellan åldrarna tre och sex. Materialet har samlats in med hjälp av observationer med fältanteckningar. Under observationerna studerades när barnen lekte fritt utan pedagogers deltagande. Studien bygger på en kvalitativ metod och har en abduktiv ansats. Författare och avhandlingar som berör lek och barns samspel ligger till grund för studien. Bland annat Corsaros (1979) tillträdesstrategier har använts som analysverktyg för att analysera observationerna. Även Strandell (1994) lyfter begrepp som visar på att barn använder olika sätt för att få tillträde till lek. Hur samspelet ser ut och vad barn behöver kunna för att samspela analyseras bland annat med hjälp av Knutsdotter Olofssons (2003) sociala lekregler. Resultatet visar att barn använder olika sätt för att få tillgång till lek. Det syns också att om ett tillvägagångssätt inte fungerar så provar barnen ett annat och fortsätter oftast med det tills de får tillträde. Det framkommer också även att barnen sågs försöka få tillträde till lek genom både verbala försök och icke-verbala försök. I barnens försök att få tillgång till lek kan de bemötas positivt genom att få tillträde eller negativt genom att nekas. Dock försöker barnen ofta med en annan strategi om de nekas istället för att gå. Studien visar också på att barns samspel kan se olika ut. Ett samspel som upplevs som positivt för ett barn kan upplevas som negativt för ett annat. Resultatet visade också att för att lek ska fungera behöver barn mötas i att de leker, alla behöver delta på lika villkor och vara med och bestämma över leken lika mycket. Lek som innehåller dessa fragment kommer igång medan när barn inte kan mötas i detta kommer samspelet ofta inte igång ordentligt.

Syfte med den här studien är att få en ökad förståelse för barns konflikter på förskolans gård i den fria leken. Vi upplevde att vi hade en saknad av kunskap kring barns konflikter och valde därför att undersöka detta i den här studien. Det har vi gjort genom att observera hur konflikter uppstår, hur barn hanterar det i förskolans utegård samt om och i så fall på vilket sätt miljön och omgivningen påverkar konflikter. Analysen har sin utgångspunkt i olika begrepp som tillträdesstrategier, tolkande reproduktion och skyddande av interaktivt utrymme. Vi använder även andra teorier som förklarar olika orsaker till konflikter och konflikthanteringsstilarna; undvikande, kompromiss, konkurrens och anpassning. Studien utgår från en kvalitativ observationsstudie med hjälp av fältanteckningar med fokus på barns interaktioner och samspel. Vårt forskningsresultat visar att orsaker till konflikt kan främst bero på att barn har olika tankar om lekens riktning men det kan även bero på konkurrens om attraktiva föremål eller platser eller missförstånd i kommunikationen. Det visade på att även att miljön ibland bidrog till uppkomsten av konflikter, som exempelvis trånga eller skymda utrymmen.

I denna studie är huvudsyftet att granska hur några förskollärare uppfattar begreppet inkludering och deras eget agerande för att stödja inkludering i fri lek. För att uppnå studiens syfte, grundar vi oss på följande frågor: Hur uppfattar förskollärarna begreppet inkludering i förskolans verksamhet? Hur uppfattar förskollärarna att de kan främja barns inkludering i den fria leken? Vilka möjligheter och utmaningar uppfattar förskollärarna i deras arbete för att inkludera alla barn i den fria leken? Studien bygger på barndomssociologiskt perspektiv och belyser inkludering, barnperspektiv kontra barns perspektiv, kamratkultur samt tolkande reproduktion och tillträdesstrategier. Resultaten är baserade på kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare som har varierande erfarenhet och på detta sätt kunde vi samla in empiriskt material som var relevant för vår forskning. Resultatet belyser framför allt betydelsen av att skapa en inkluderande miljö där varje barn kan delta och närvara utifrån sina egna villkor. Dessutom framgår det tydligt att en aktiv närvaro och övervakning av förskollärarna kan främja inkluderingen.

Studiens syfte är att synliggöra hur pedagoger kan möjliggöra barns inkludering i fri leksamt belysa pedagogers gynnsamma strategier för barns fortsatta lekdeltagande. Medbarndomssociologen William A. Corsaros teori om barns tillträdesstrategier som ramverk har vi genomfört kvalitativa observationer på en förskola där vi observerat pedagoger samt barn mellan 3–5 år. I resultatet synliggörs att pedagoger använder sig aven av Corsaros strategier vilket är: fråga en deltagare. Fyra andra strategier har framträtt i vår analys, dessa är: pedagog deltar för att inkludera, pedagog utvecklar barns lek, pedagog vägleder till lekinteraktion och pedagog föreslår tillträdesstrategi.Vi presenterar totalt fem olika strategier pedagoger använder för att inkludera barn i lek. De strategier som var mest gynnsamma för barns fortsatta lekdeltagande var strategier där pedagoger deltar på olika sätt, vilket sker i strategierna pedagog utvecklar barns lekoch pedagog deltar för att inkludera. Den strategi som var allra mest gynnsam var pedagog utvecklar barns lek, det innebär att en pedagog använder verbal kommunikation, bidrar med artefakter och/eller tar en roll i barns lek i syfte att få den att fortgå.

Syftet med studien är att bidra med ökad kunskap om hur pedagoger upplever att de möjliggör och bistår barn med språklig sårbarhet att få tillträde till den fria leken samt att undersöka vilket stöd och vilka resurser som finns tillgängliga för att pedagogerna ska kunna stötta barnen. Studien genomfördes med hjälp av skriftliga och muntliga intervjuer av 7 pedagoger i Skåne. Det insamlade materialet är analyserat med hjälp av Sociokulturellt perspektiv och Barndomssociologiskt perspektiv. Resultatet visade att med hjälp av närvarande pedagoger får barn med språklig sårbarhet möjlighet att få tillträde till leken samt att kunna delta i leken på sina egna villkor och på så sätt utveckla sin sociala kompetens i interaktion med de andra barnen på förskolan. Resultatet visade även att som stöd och resurser finns det tillgång till specialpedagog, pedagogiska teamet, föreläsningar och fortbildningar. Pedagogerna anser att det kollegiala kunskapsutbytet ger stöd i arbetet med att stötta barn med språklig sårbarhet under den fria leken.