Mitt syfte med denna studie är att bidra med kunskap om hur de yngsta barnens sociala kompetens synliggörs i samspelssituationer på förskolan. Jag har riktat särskilt fokus på hur barnen gör för att inkludera och exkludera varandra i lek och samspel, samt vilka tillträdesstrategier barnen använder för att få tillträde till en pågående lek. Som teoretisk utgångspunkt har jag utgått från William Corsasos syn på barns socialisation. Studien genomfördes med kvalitativa observationer där jag förde anteckningar i form av löpande protokoll och jag observerade tio barn i ålder 1-4 år. I mitt resultat framkommer det att de yngsta barnen på förskolan har kunskaper och erfarenheter om hur samspel och lek etableras. Barnen vet om, redan vid ettårsåldern, att det krävs ett gemensamt fokus, en ömsesidighet och en kunskap om förhandling för att ett samspel ska lyckas. Resultatet visar också att denna ömsesidighet oftast byggs upp av signaler som blickar och leenden. Studien visar också på att det är viktigt för barnen att upprätthålla en god gemenskap och att agera på ett socialt accepterat sätt, oavsett om det avser vara en inkludering, exkludering eller ett sätt för att få vara delaktig i en pågående lek.

I denna studie har syftet varit att undersöka hur barn inkluderas och exkluderas i den fria leken på förskolan. Observationer av barn i den fria leken och intervjuer med förskollärare och barnskötare har genomförts för att få svar på forskningsfrågorna som handlar om hur barn inkluderar och exkluderar varandra i den fria leken och varför, hur pedagoger uppfattar att barn inkluderar och exkluderar varandra i den fria leken samt hur pedagoger arbetar för att främja inkludering/förebygga exkludering i den fria leken. Allt material har analyserats och diskuterats med utgångspunkt i tidigare forskning och William Corsaros identifierade tillträdesstrategier. Resultatet av både observationerna och intervjuerna tyder på att barn använder ett flertal olika strategier för att försöka ta sig in i en redan pågående lek och ibland fler strategier i följd samt att barn använder olika strategier för att försvara sitt lekutrymme och sin pågående lek. Resultatet i både observationerna och intervjuerna visar också att exkludering sker både verbalt och icke-verbalt. Detta kan ge uttryck i både ett verbalt ”nej” samt genom fysiska handlingar i form av knuffar och slag. I intervjuerna framkommer det att pedagogerna arbetar förebyggande mot exkludering genom att arbeta med värdegrundsfrågor, olika känslor och gruppstärkande lekar. De menar även på att pedagogernas förhållningsätt är otroligt viktigt. Man bör vara en aktiv, närvarande och lyssnande pedagog.

Syfte med denna studie har varit att få en förståelse om barns interaktioner, i den fria leken, för att utveckla kompetensen kring kamratkulturer och därigenom kunna stötta barnens samspel. Därtill vill vi belysa hur barn använder makt, inom den existerande kamratkulturen, samt hur inkludering och exkludering påverkar barns välmående. För att synliggöra barns interaktionsprocess blev vårt metodval en mediaetnografisk studie, en icke-deltagande observation med stöttning av ett semistrukturerat observationsschema. Empirin hämtades från TV-programmet “Våra barns hemliga liv” (2020). I vår analys, utifrån symbolisk interaktionism och Corsaro, har vi kommit fram till hur barn inkluderar, exkluderar samt använder makt inom kamratkulturen. I både analysen och diskussion visualiseras olika strategier samt hur barn skyddar interaktionsutrymmet. Slutsatsen visar att det är viktigt att professionen har kompetens om hur barnen konstruerar relationer och vikten av hur dessa konstruktioner skall stöttas för att stimulera barnens välbefinnande.

Syftet med denna kvalitativa studie är att bidra till en fördjupad förståelse kring kamratkulturer vid förskolans gungor. Med bakgrund i en diskussion kring gungans vara eller icke vara i förskolan ville vi undersöka vad barnen gör vid gungorna och varför. Genom observationer och informella samtal samlades materialet in på två förskolor under en fyraveckorsperiod. Till hjälp att analysera det insamlade materialet användes barndomssociologin som teoretisk utgångspunkt. I resultatet framkom det att gungorna kan fungera som en fristad, där platsens förutsättningar erbjuder barnen en möjlighet att få kontroll över, samt paus ifrån, den ofta intensiva vardagen på förskolan. Den så kallade kompisgungan har visat sig vara relativt enkel att få tillträde till samt möjliggöra för barnen att vara fysiskt nära varandra och umgås förutsättningslöst.

Digitala verktyg används allt mer i vardagen, både av barn och vuxna. Tidigare forskning kring digitala verktyg i förskolan fokuserar på synen på hur verktygen används. Vi har valt att istället fokusera på vad barnen gör med digitala verktyg, specifikt plattor, i den fria leken för att sedan jämföra det med vad barn gör i den fria leken utan plattor. Syftet har varit att få syn på likheter och skillnader i de olika leksituationerna.Det finns två utgångspunkter i uppsatsen. Först har vi undersökt tillträdesstrategier med hjälp av William Corsaros (1979) och Kristina Walldén Hillströms (2004) definitioner. Därefter undersöktes positioneringar med hjälp av Rom Harré och Luk van Langenhoves (1999) positioneringsteori. Begreppen vi har utgått ifrån är Agneta Ljung Djärfs (2004) ägar-, deltagar- och åskådarposition, tillsammans med vår egen delägarposition.En etnografisk metod har varit utgångspunkten för vårt metodval. Vi har utfört observationer på två förskolor i södra Sverige totalt i ca 20 timmar.Vår studie visar att barn använder sig av liknande strategier i fri lek med och utan plattor. De kombinerar ofta flera tysta strategier där de samlar kunskap om leken som pågår, för att sedan göra ett försök att ta sig in i leken. Positioneringarna skiljer sig åt genom att tillträdet till plattan är begränsat i tid och genom att barnen måste be om lov för att få tillgång till den. Förutom det såg vi att barnen försvarar sin lek både verbalt och icke verbalt både i lek med och utan plattor. Vi ser även att barnen använder tillträdesstrategier och positioneringar i kombinationer för att komma in i leken.

Studier som undersöker barns literacy sker ofta i kliniska miljöer, och till följd av detta tappas en av grundpelarna i literacy, nämligen samspel. Med detta som bakgrund har vi valt att i denna kvalitativa mikroetnografiska studie undersöka barns uttryck av literacy i samspel och kamratkulturer. Vi har valt att titta på literacy ur ett så kallat multiliteracy-perspektiv. Under fyra veckors tid samlades material in från två olika förskolor. Materialet bestod av 37 observationer och en gruppintervju med fyra barn. Vi har utgått från barndomssociologi i allmänhet och Corsaros tankar om kamratkulturer i synnerhet. Resultatet visar att literacy kommer till uttryck i barns samspel och kamratkulturer genom att literacy skapar en gemensam utgångspunkt för bland annat lek och kreativt skapande. Literacy fungerar som en brygga mellan olika kärngrupper och tjänstgör som ett hjälpmedel i tillträdesstrategier för att komma åt andra barns interaktiva rum. Vidare kan literacy utgöra grunden för tolkande reproduktion. I vissa sammanhang kan literacy även utgöra en gemensam angelägenhet i barngruppen.

Syftet med studien var att undersöka hur barnens kamratkultur kom till uttryck på en förskoleavdelning med utgångspunkt i Corsaros barndomssociologi. I studien har en kvalitativ metod använts och empirin har samlats in med hjälp av videoobservationer. Empirin analyserades utifrån begrepp som tolkande reproduktion, interaktionsutrymme, tillträdesstrategier, sekundär anpassning, agens och positioneringsteori. Slutsatser för studien visar att de äldre barnen på avdelningen intar en högre position och att de i högre grad kan styra lekutrymmet och villkoren för leken än de yngre barnen. Barnen skyddade sitt interaktionsutrymme mer om de lekte med barn i samma ålder eller med barn som de hade en mer etablerad relation med. Resultatet visade också att barnen ville dela sina upplevelser med varandra och att de prövade flera olika tillträdesstrategier för att få tillgång till den pågående leken. Studien visade att flera barn först cirklade runt området där leken pågick innan de trädde in i interaktionsområdet och använde sig av andra tillträdesstrategier. Barnen är kompetenta förhandlare i leken och om leken inte är meningsfull för barnen drar de sig ur den.

Syftet med studien är att studera barns fria lek i förskolan ur ett maktperspektiv. De frågor som besvaras är: Vilka tillträdesstrategier kan urskiljas i förhållande till barns lek? Vilka former för inkludering och exkludering kan urskiljas i förhållande till barns lek? Vilka positioner kan urskiljas i leken och hur uttrycks dem? Hur får barn status och inflytande över leken? I mötet med empirin synliggjordes maktprocesser i barns lek, vilket resulterade i makt som huvudbegrepp. Studien utgår från grundad teori där olika maktbegrepp vävs samman för att framställa ett maktperspektiv för vår empiri. Inspiration är hämtad ur studier som analyserat makt på olika sätt, samt studier om tillträdesstrategier som i vår studie ses som en del av en maktpraktik. Tillträdesstrategier framkom som en del av en av inkluderings- och exkluderingsprocess, där barn använder makt för att bevilja eller neka deltagande i leken. Ett mönster tydliggjorde att det ofta var samma barn som beviljade deltagande och samma barn som blev nekade deltagande i leken. Detta mönster synliggjorde barns olika positioner, samt högre eller lägre status i barngruppen. Dessa positioner är bestående eller föränderliga. Status och inflytande över leken framkom genom faktorer som ålder och egenskaper av en lekledare: fantasi, kreativitet och initiativförmåga.

Syftet med studien är att få en djupare förståelse för vad som kan vara orsak till om barn får tillträde eller nekas tillträde till lek. Beror detta endast på valet av tillträdesstrategi?Leken är viktig för lärandet och utvecklingen. Det är därför alla barn ska ges möjlighet att delta i denna gemenskap. Genom leken utvecklar barn bland annat sina kommunikativa och sociala kompetenser. Vygotskij (1995) menar att i det sociokulturella perspektivet, i barns samspel med andra utvecklas deras lärande och kunskapen förs vidare. Johansson & Pramling Samuelsson (2003) menar också att det är genom samspel som barn utvecklar sin samvarokompetens. Det är genom en väl utvecklad samvarokompetens, som barn har lättare för och vet hur man ska gå tillväga för att få tillträde till lek.Vi har valt att på två förskolor med barn i åldern tre-fem år, göra en kvalitativ studie med hjälp av öppna observationer och videokamera.I vår studie kunde vi se barn använda sig utav olika tillträdesstrategier, när de ville ha tillgång till lek. Några tillträdesstrategier förekom mer än andra. Vi kunde också utläsa av vår analys, att det inte är enbart valet av tillträdesstrategi som spelar roll, utan hur de redan lekande barnen försvarar sitt interaktionsutrymme. Utifrån den amerikanske forskaren William A Corsaros och lektor Britt Tellgrens strategier, undersökte vi sedan om det fanns några likheter eller skillnader mellan deras studie och vår. Vi kunde i Corsaros och Tellgrens studie läsa, att den icke-verbala strategin var den mest framgångsrika när barn fick tillträde till lek, medan vår studie visar det motsatta.

Studiens problemområde omfattar konflikter som är en del av barnens vardagliga liv där interaktionerna mellan barnen behandlar olika perspektiv, normer och värderingar. Därav framställdes syftet med vår studie att studera hur konflikter uppstår och avslutas mellan barnen i leksituationer på förskolan, samt hur detta förhåller sig till kamratkultur. Denna undersökning har skett med hjälp av en kvalitativ metod där vi har inspirerats av en etnografisk ansats med utgångspunkt från den barndomssociologiska teorin, där vi har genomfört observationer i en förskoleavdelning med barnen som är mellan två och fyra år. Utifrån våra formulerade forskningsfrågor samt hur barnen uppvisade konflikter i deras interaktioner under leksammanhang, kom vi fram till att använda oss av följande begrepp som utgångspunkter: kamratkulturer, barns aktörskap, skydd av interaktivt utrymme och tillträdesstrategier. Resultatet i vår studie synliggjorde hur barns konflikter framkom och avslutades genom att de delade olika tankar och åsikter, men även var oeniga om hur de agerade i deras interaktioner. Det framhävs även i resultatet hur barn skyddar sitt interaktionsutrymme från andra barns intrång, där vi kunde dra slutsatsen att det var deras sätt till att avsluta en konflikt i handling.