Denna studie är en kvalitativ forskningsstudie med en etnografisk ansatts. Studien belyser hur barn i den mångkulturella förskolan integrerar med varandra genom både icke verbal kommunikation och verbal kommunikation. Genom observationer på två mångkulturella förskolor kan vi se problematiken att samspel och interaktion mellan barnen blir ett hinder då missförstånd och frustration synliggörs på grund av att språket mellan barnen inte samspelar. Genom alla sociala möten barnen befinner sig i kan ett verbalt språk underlätta i de situationer där det icke verbala språkets förutsättningar inte räcker till.

The purpose of this study is to examine how children interact with each other in the free play. My questions have been which access strategies children use, how they use secondary adjustments and how they use language in order to gain position and status in the play. The study has been characterized by a qualitative research-oriented method, with interpretive analysis and qualitative interviews. The data collection was done through observations and conversations with children about their play. The children in the study are between the ages of three and five-years-old. The weakness of this study has been that I haven’t had enough children to observe and interview, because I didn’t get the parents approval to use their children in the study. This might have affected the result. The theories I have used in the analysis has been Löfdahl's theories of secondary adjustments and play acts and Corsaro's theories about how children's use of language in play varies depending on what status they have and his theories of access strategies.  The study shows that children are aware of what social codes they should follow in their pre-school groups. The results showed that the children have developed various secondary adjustments, both to teachers and other children in the group. The most common entry strategy to gain access to a play was request for access. This was such an approved strategy, the children rarely tried to gain access by any other strategies. The children showed awareness of which status the other children in the group had, children with a higher status, more often were allowed to have the control in play.

Abstract The purpose of this study is to provide knowledge about how children in a preschool class use access strategies and exclusion strategies in the free play. Also why children exclude each other during play. The questions of the study are: What access strategies do children in preschool class use during the free play? What exclusion strategies do children in preschool class use during the free play? Why do children exclude each other during play? To investigate this, I have been non-participating observer in a preschool class. I have used the fifteen access strategies of William Corsaro (1979) and Tellgren's (2004) eight exclusion strategies. The result of the study shows that the preschool class children often use verbal access strategies together with nonverbal strategies. And that those strategies together are more successful than to only use the non-verbal access strategies. The results also indicate that the children's exclusion strategies take place more discreet and inside the play. The children exclude each other to protect their established communities or play groups. The children at the top of the hierarchy are the ones who determines which ones should be included and excluded. My conclusion is that children are skilled users of play strategies and they learn from each other what access strategies are working and what exclusion strategies are being accepted by other children and by the teachers.

The research in this thesis attempts to understand what happens when children (3-6 years of age) interact with each other in the context of free play in two pre-school settings when adults are not involved. The aim of the study was to get a closer look at how children create relationships and how they protect and defend their interactional spaces. Data was gathered through ethnographically inspired methodology, using video observation to capture the everyday interactions of the children. Results were analyzed using a phenomenological approach to peer cultures. Previous research suggests that it is very important for children to maintain their interactions with peers and gaining access to play. We have studied how children shape and interrupt relationships, and what strategies they mainly use to exclude undesired participants from play activities. Our results indicate that it was a hard task for the children to gain access to playgroups in these two pre-school settings, and that the children often jointly constructed a number of strategies for excluding other children from their play. The results also showed a considerable difference between the pre-school settings, both regarding the conception of status, themes of play and the way the children chose to protect their interactional space. Our study has shown legible examples of how peer cultures are under influence of local circumstances at these two specific settings.

The purpose with this study was to find out about the preschool toddler’s peer-cultures. I also wanted to understand how these peer-cultures were shown. My questions are as following: What is it that the children interpretive and reproduce in their play? How do children gain access to play? How do children exclude each other? What position of status can be seen in children´s play? I used observations as the method to find the answer to these questions. These observations where implemented during five occasions at two different preschools. Through these observations I have been able to see that peer cultures do exist among these children and that children uses different strategies to get access to play and to exclude one another. The children exclude others by simply telling: no you cannot play with us. To get access to the play, children used to circle the interaction and then use a nonverbal entry. Teachers must be aware of the fact that children with higher status wants to decide over the others, which been clear to me during this study. With this knowledge teachers will be able to prevent children from exclusion at all time. / Mitt examensarbete handlar om kamratkulturer på småbarnsavdelningen, alltså barnen i åldern 1-3 år. Jag ville se hur kamratkulturer visade sig bland dessa barn. Mina frågeställningar var:  Vad är det barnen tolkar och reproducerar i sin lek?  Hur gör barn för att få tillträde till lek?  Vilka olika uteslutningsmetoder använder barn?  Vilka statuspositioner syns i leken? För att ta reda på detta använde jag mig av observation som metod. Dessa observationer genomfördes vid 5 tillfällen på två olika förskolor. Genom dessa observationer har jag sett att kamratkulturer förekommer bland de yngsta barnen. Jag har kunnat se att barnen använder sig av olika strategier till tillträde samt olika metoder till uteslutning. Barnen utesluter genom att antingen säga: ”nej du får inte vara med” eller att putta bort barnet som utesluts. Det fanns även strategier för tillträde, där det var vanligast att barnen gjorde en icke-verbal entré i samband med att de omringade lekutrymmet. Det har även blivit tydlig för mig att det barn som har högre status i gruppen bestämmer och det gäller då för pedagogerna att vara medvetna om detta. Genom detta kan vi hjälpa barn att inte alltid bli uteslutna.

Leken är ett självklart moment i förskolan, det är en nödvändighet för att barn ska kunna utvecklas och leken ska utgöra den centrala delen av barns vardag. För att en lek ska bli bra och kunna fortgå krävs det av samtliga deltagare att de kan samspela med varandra.Syftet med det här examensarbetet har varit att ta reda på hur barn i tre till femårsåldern samspelar i den fria leken och hur de får tillträde till lek. Den empiriska undersökningen har genomförts med hjälp av observationer på en förskola. Barnen och pedagogerna på förskolan kände jag sedan innan då jag hade gjort verksamhetsförlagd utbildning där vid ett tidigare tillfälle. Genom mina observationer kunde jag se att barn ägnar en stor del av sin dag på förskolan åt att etablera kontakt med sina kamrater. Det är ett relationsarbete som pågår hela dagarna för dem och det går åt mycket uppmärksamhet, kraft och energi för att uppnå goda gemenskaper med andra barn och för att bli delaktig i lek och andra gemensamma aktiviteter.När jag studerade dem under deras fria lek såg jag att de samspelade med varandra på olika sätt beroende på vem eller vilka de lekte med. Utifrån litteratur jag tagit del av kan jag även konstatera att barn lär sig att förstå sin omvärld när de utforskar och prövar tillsammans.För att få tillträde till lek behöver barn ibland använda sig av olika strategier. Strategierna fungerar som redskap för dem. Det kan till exempel innebära att tillföra något nytt till leken eller att verbalt fråga om tillträde. Den amerikanske forskaren William Corsaro har genom många års studerande av barns fria lek funnit olika tillträdesstrategier de använder sig av då de söker tillträde till en pågående fri lek. Dessa strategier var min utgångspunkt då jag analyserade mitt empiriska material. Mina resultat visade att de flesta av barnen använde sig av någon tillträdesstrategi för att få tillträde till lek. En del barn prövade sig fram genom att byta strategi om någon strategi inte gav positivt resultat. Jag kunde även se att något barn använde sig av samma strategi gång på gång trots negativa resultat.

Syftet med studien var att undersöka vilka strategier som barn använder sig av när de vill tillträda en redan pågående lek. Det fanns tre frågeställningar som studien utgick ifrån och den första handlade om vilka strategier barn använde mest och den andra om vilka som accepterades från övriga barn. Den tredje frågeställningen inriktade sig på förskollärarens roll att stötta barns samspel. Insamlingen av data skedde genom observationer av barn när de skulle tillträda en lek samt intervjuer med två förskollärare. Studien resulterade i att barn ofta använder sig utav flera olika strategier och att det inte är ovanligt att de försöker med en ny strategi efter ett misslyckande. Förskollärarna har båda belyst betydelsen av att finnas till hands för att stötta barns samspel. Det kan finnas situationer där det inte går att vara fler barn och det är av största betydelse att då se till att barnet som inte får vara med inte känner sig kränkt. Här har förskollärarna en stor roll att fylla genom att kunna se när dessa händelser övergår till kränkningar. Kompissolen är en metod som de använder sig utav för att belysa positiva handlingar som barnen uträttar. Istället för att bara upprepa vad barnen inte får göra, inriktar de sig på när barnen är hjälpsamma mot deras kamrater.

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur förskollärare agerar och stödjer barn i deras tillträde i den fria leken samt undersöka vilka tillträdesstrategier som används av barnen utifrån ett förskollärarperspektiv. Studien är kvalitativ och använder semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare som metod. Data transkriberades och analyserades genom att använda Corsaros studier med begreppen tillträdesstrategier samt kamratkulturer. Vid analysen framkom två teman: stöttning och tillgänglighet samt ”får jag vara med?”. Båda teman har flera underrubriker. Studien visar att det fanns två olika uppfattningar kring stöttning och tillgänglighet, där den aktiva förskolläraren uppfattas som att förebygga exkludering långsiktigt medan den avvaktande förskolläraren har en mer kortsiktig plan och löser problemen som finns här och nu. Studien visar även förskollärarnas upplevelser kring barnens hinder och vägar till lek och vilka tillträdesstrategier som förskollärarna anser fungerar mer eller mindre bra för att få tillträde till den fria leken. En slutsats som framkom i vår studie utifrån tillträdesstrategier ur ett förskollärarperspektiv är att det inte är den strategi som förskollärarna uppfattar förekommer mest som är den som oftast leder till lek, något som även Corsaro har kommit fram till i sina studier. / <p>Fastställt via akademichefsbeslut HIG-STYR 2019/7 den 2019-01-07</p><p>Daniel Petterson, fil dr, univ. lekt Pedagogik och Erika Björklund, fil dr, univ. lekt Pedagogik går in som examinatorer på PEG700 under veckorna 1 till och med 3, 2019 då Peter Gill, prof. Pedagogik, gått i pension från och med 2019-01-01.</p>

Tidigare forskning visar tydliga tecken på att barn använder sig av olika tillträdesstrategier för att söka sig till andra barns samspel och lekar. Syftet med den här studien är att förtydliga hur barn söker sig till lekar och interagerar med andra barn samt hur stor betydelse det sociala samspelet har i förskolan. Forskningen kommer även synliggöra pedagogens roll när det kommer till barn som har svårt att få tillträde till lek. Studien har utspelats på en förskola i en medelstor svensk stad, där fokuset ligger på den äldre barngruppen. Utifrån Corsaro (1979) och Tellgrens (2004) tidigare forskningar har vi undersökt barns sätt att söka sig till lek genom olika strategier. Detta valde vi att undersöka med hjälp av olika forskningsmetoder. Utifrån ett hermeneutiskt perspektiv valde vi att studera barns lek genom observationer, som en icke deltagande observatör fick vi då möjligheten att tolka barnens leksituationer på avstånd utan att påverka barnen. Vi följde upp observationerna med att intervjua pedagogerna om hur deras roll i förskolan ser ut, med inriktning på forskningsämnet. Intervjuerna med pedagogerna gav oss en blick i hur barns sociala interaktioner såg ut genom pedagogernas synsätt och hur de tolkar barnens sociala samspel. Efter intervjuerna och observationerna så samlades den empiriska datan ihop, detta för att undersökas och besvara studiens frågeställning. Den empiriska datan delade vi upp i två olika delar där vi sammanfattar olika sekvenser från observationerna och vilka svar vi fick av pedagogerna i intervjuerna. Efter att ha verifierat resultatet av den empiriska datan med tidigare forskning så framgick det att barn använder sig av flertalet olika tillträdesstrategier. Det är genom tillträdesstrategier som barnen skapar en möjlighet till socialt samspel med andra barn, vilket i sin tur kan leda till att nya kamratrelationer blir till. Pedagogernas uppgift i dessa situationer är att vara delaktiga medhjälpare till barn som har problem med sociala samspel, för att motverka att barn blir uteslutna ur lek.

No description available.