The purpose of this study is to examine how children interact with each other in the free play. My questions have been which access strategies children use, how they use secondary adjustments and how they use language in order to gain position and status in the play. The study has been characterized by a qualitative research-oriented method, with interpretive analysis and qualitative interviews. The data collection was done through observations and conversations with children about their play. The children in the study are between the ages of three and five-years-old. The weakness of this study has been that I haven’t had enough children to observe and interview, because I didn’t get the parents approval to use their children in the study. This might have affected the result. The theories I have used in the analysis has been Löfdahl's theories of secondary adjustments and play acts and Corsaro's theories about how children's use of language in play varies depending on what status they have and his theories of access strategies.  The study shows that children are aware of what social codes they should follow in their pre-school groups. The results showed that the children have developed various secondary adjustments, both to teachers and other children in the group. The most common entry strategy to gain access to a play was request for access. This was such an approved strategy, the children rarely tried to gain access by any other strategies. The children showed awareness of which status the other children in the group had, children with a higher status, more often were allowed to have the control in play.

Abstract The purpose of this study is to provide knowledge about how children in a preschool class use access strategies and exclusion strategies in the free play. Also why children exclude each other during play. The questions of the study are: What access strategies do children in preschool class use during the free play? What exclusion strategies do children in preschool class use during the free play? Why do children exclude each other during play? To investigate this, I have been non-participating observer in a preschool class. I have used the fifteen access strategies of William Corsaro (1979) and Tellgren's (2004) eight exclusion strategies. The result of the study shows that the preschool class children often use verbal access strategies together with nonverbal strategies. And that those strategies together are more successful than to only use the non-verbal access strategies. The results also indicate that the children's exclusion strategies take place more discreet and inside the play. The children exclude each other to protect their established communities or play groups. The children at the top of the hierarchy are the ones who determines which ones should be included and excluded. My conclusion is that children are skilled users of play strategies and they learn from each other what access strategies are working and what exclusion strategies are being accepted by other children and by the teachers.

Syftet med studien var att undersöka vilka strategier som barn använder sig av när de vill tillträda en redan pågående lek. Det fanns tre frågeställningar som studien utgick ifrån och den första handlade om vilka strategier barn använde mest och den andra om vilka som accepterades från övriga barn. Den tredje frågeställningen inriktade sig på förskollärarens roll att stötta barns samspel. Insamlingen av data skedde genom observationer av barn när de skulle tillträda en lek samt intervjuer med två förskollärare. Studien resulterade i att barn ofta använder sig utav flera olika strategier och att det inte är ovanligt att de försöker med en ny strategi efter ett misslyckande. Förskollärarna har båda belyst betydelsen av att finnas till hands för att stötta barns samspel. Det kan finnas situationer där det inte går att vara fler barn och det är av största betydelse att då se till att barnet som inte får vara med inte känner sig kränkt. Här har förskollärarna en stor roll att fylla genom att kunna se när dessa händelser övergår till kränkningar. Kompissolen är en metod som de använder sig utav för att belysa positiva handlingar som barnen uträttar. Istället för att bara upprepa vad barnen inte får göra, inriktar de sig på när barnen är hjälpsamma mot deras kamrater.

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur förskollärare agerar och stödjer barn i deras tillträde i den fria leken samt undersöka vilka tillträdesstrategier som används av barnen utifrån ett förskollärarperspektiv. Studien är kvalitativ och använder semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare som metod. Data transkriberades och analyserades genom att använda Corsaros studier med begreppen tillträdesstrategier samt kamratkulturer. Vid analysen framkom två teman: stöttning och tillgänglighet samt ”får jag vara med?”. Båda teman har flera underrubriker. Studien visar att det fanns två olika uppfattningar kring stöttning och tillgänglighet, där den aktiva förskolläraren uppfattas som att förebygga exkludering långsiktigt medan den avvaktande förskolläraren har en mer kortsiktig plan och löser problemen som finns här och nu. Studien visar även förskollärarnas upplevelser kring barnens hinder och vägar till lek och vilka tillträdesstrategier som förskollärarna anser fungerar mer eller mindre bra för att få tillträde till den fria leken. En slutsats som framkom i vår studie utifrån tillträdesstrategier ur ett förskollärarperspektiv är att det inte är den strategi som förskollärarna uppfattar förekommer mest som är den som oftast leder till lek, något som även Corsaro har kommit fram till i sina studier. / <p>Fastställt via akademichefsbeslut HIG-STYR 2019/7 den 2019-01-07</p><p>Daniel Petterson, fil dr, univ. lekt Pedagogik och Erika Björklund, fil dr, univ. lekt Pedagogik går in som examinatorer på PEG700 under veckorna 1 till och med 3, 2019 då Peter Gill, prof. Pedagogik, gått i pension från och med 2019-01-01.</p>

No description available.

Denna studie har som syfte att öka kunskapen om pedagogers föreställningar om barns tillträdesstrategier och exkluderingar av varandra i leken samt pedagogernas egen roll i leken. För att undersöka detta har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med tre förskollärare på olika förskolor.   Resultatet visar att pedagogernas föreställningar om barns tillträdesstrategier är att barnen använder följande sätt för att starta upp en lek och ta sig in i en påbörjad lek: producera en liknande handling, observera och leka vid sidan om, fråga om lov att vara med, fråga en pedagog om hjälp samt att förstöra leken. Pedagogernas föreställningar om barns exkludering i leken är att de protesterar mot att någon försöker ta sig in genom att förstöra och klagar hos en vuxen, sätter upp ramar och förutsättningar för att hindra andra från att vara med samt verbalt neka tillträde. Att verbalt neka tillträde tar en pedagog upp som ett sätt att neka vuxna att vara med. Utifrån pedagogernas berättelser har jag urskilt tre övergripande roller som pedagogerna tar i barnens lekar. Dels att vara med bara för att det är roligt, dels för att styra leken så att den inte går överstyr och något barn far illa samt för att lära barnen sociala färdigheter och sakkunskaper.

Jag har i denna vetenskapliga essä försökt diversifiera, det allmängiltiga uttrycket “alla ska vara med”. Min gestaltning, som inleder denna essä, beskriver situationer där barn ställs utanför leken. Ibland försöker vi pedagoger, i demokratisk anda och välvilja, förändra leken och inkludera dem som barnen exkluderat. Det finns en ständig kamp om makten, från oss vuxna men även mellan barnen. De frågeställningar jag vill svara på är: Vad avgör om barn inkluderas i leken? Hur diskuteras barns kamratkulturer? Hur kan mitt uppdrag som lärare i fritidshem formuleras utifrån ett relationellt perspektiv? Mitt syfte med denna vetenskapliga essä är att lyfta fram att det ofta saknas en levande diskussion kring barnens relationella arbete samt deras tillträdesstrategier trots att dessa ständigt leder till komplexa situationer. Vuxna och barn har ofta olika blick för det som faktiskt sker i dessa sammansatta mellanmänskliga möten. Ett hermeneutiskt synsätt genomsyrar diskussionen såväl som ett relationellt perspektiv. Jag söker tolka gestaltningen genom följande perspektiv: kamratkulturer, inträdesstrategier, hierarkier, inkludering samt exkludering. Jag söker en förståelse för de mellanmänskliga möten som framträder i gestaltningen, mellan individ och omgivningen i fritidshemmet. Jag har breddat min förståelse genom att diskutera forskning samt genom essäformens processkrivande där jag i en pendlande rörelse skriver fram mina fördjupade reflektioner. Min slutsats blir att dessa mänskliga dilemman är komplicerade. Det är tydligt att tolkningsutrymmet är situerat och varierar beroende på vem som äger blicken. Det krävs att vi pedagoger är engagerade och stöttar barnen genom vår närvaro i leken. Samtidigt kräver detta en varsamhet och aktiv reflektion över det faktum att vi vuxna, ofta snabbt och oreflekterat, utifrån en högre hierarkisk position tar oss tolkningsföreträde och dömer barn i dessa mellanmänskliga sociala sammanhang. / In this essay, I discuss the expression "everyone should be included". Portrayed experiences starts this essay and describes situations where children are excluded from the play. Sometimes we as pedagogues, in democratic spirit and goodwill, try to change the play and include the excluded. There is a constant struggle for agency partly from us as adults but also between the children. Research illustrates that children need support in their relationship work. The question is whether they get the support they need when it also appears that there is no professional language for talking about children's relational work. My questions are: What determines if children are included in the play? How is children's participation in peer cultures discussed? I will also reflect on my role as a teacher at the after-school center and how it can be formulated from a relational perspective. My purpose is to highlight the discussion about the children's relationship work and their access strategies because they often lead to complex situations. I have a hermeneutical approach in which I discuss previous research in relation to my portrayed experiences, and by the following perspectives: participation in peer cultures, access strategies, status hierarchies, inclusion and exclusion in play. My conclusion is that these interpersonal dilemmas are complicated. It is clear that the interpretation varies depending on individual and contextual factors. It is necessary that we as pedagogues are committed and support the children through our presence in the play. At the same time, this requires a caution and active reflection on the fact that we as adults from a higher hierarchical position interpret and judge children in these interpersonal social contexts.

Syftet med studien är att öka kunskaperna om förskollärares synsätt på barns inträde i lek. Det är en kvalitativ studie med semi-strukturerad intervju som metod där 5 förskollärare intervjuats. Insamlade data transkriberades och analyserade med hjälp utav barndomssociologisk teori och sociokulturellt perspektiv. Detta genererade 3 teman som handlade om hur förskollärare bedömer lek, hur förskollärare fredar lek samt hur förskollärare inkluderar barn i lek. Resultatet visar att förskollärare bedömer leken där flera faktorer är viktiga för besluta om de ska freda leken eller inte. Faktorer som ålder på barnet, vad barnen i den befintliga leken leker, hur länge den pågått var saker som förskollärare undersökte eller letade efter. Studien fann även hur förskollärares förhållningssätt till att freda lek ser ut. Samt hur förskollärare inkluderar barn i befintlig lek. Där de beskrev flera förhållningssätt för att hjälpa barnet där de bland annat gick in själva i leken eller gick in interaktion med barnen för att samtala. Flera av förhållningssätten som förskollärarna beskrev att de använder är sådana som även barn själva använder när de vill tillträda lek. / The aim of this study is to increase knowledge about preschool teachers views on children’s entry in play. This is a qualitive study with a semi-structured interview as method where five preschool teachers were interviewed. Collected data were transcribed and analysed with help of the sociology of childhood theory and sociocultural theory. Three themes where generated about how preschool teachers assesses play, how preschool teachers protect play and how preschool teachers includes children in play. The results show that preschool teachers assess play where multiple factors are important when taking the decision if they should protect play or not. Factors such as the age of the children, what the children in the existing play are playing, how long the play has been going on were things that preschool teachers examined or looked for. The study also found out how preschool teachers approach to protect play. Also how preschool teachers includes children in an ongoing play. Where the preschool teachers described several approaches for how to help children where they sometimes also joined the play or went in to interact with the children to talk. Several of these approaches that the preschool teachers described that they were using are also approaches that children use when they want to access play.

This study has focused on the schoolyard and how the social interaction between children plays out in the schoolyard-play from a socio-economic perspective. The reason for this is to highlight some major differences in children's social skills depending on where they go to school. We have reported on relevant previous research that shows that play that takes place in the schoolyard are an incredibly important part of children's lives but also in their development of social skills. Our analysis has been linked to key concepts in sociological and sociocultural theory. For the purpose of the study, it has utilized qualitative method in the form of observation at two different schools in southern Stockholm but at two different municipalities. The result shows that there is quite a difference in the social interaction between children in the schoolyard, depending on how the schoolyard looks and what kind of plays it offers. Based on the socio-economic status of the schools, we were able to conclude that an attractive schoolyard offers more opportunities for children to develop their social skills. The overall conclusion from the study is that children who attend school where the socioeconomic status is high have an easier time for the social interaction between the children. While in a school where the status is lower, it appears that the conditions for social interaction do not develop in the same way. The conclusion we have reached is that students' social skills do not develop in the same way because of the socio-economic background. / Denna studie fokuserar på skolgården och hur det sociala samspelet mellan barn utspelar sig i leken utifrån ett socioekonomiskt perspektiv, för att kunna undersöka hur barns sociala kompetenser villkoras det av var de går i skola. Vi har redogjort för relevant tidigare forskning som visar att lekar som utspelar sig på skolgården är en otroligt viktig del i barnens liv men också i deras utveckling av sociala kompetenser. Vår analys har kopplats till centrala begrepp inom sociologisk och sociokulturell teori. Studien utgår från en kvalitativ metod i form av observation på två olika skolor i två av Stockholms södra kommuner. Resultatet visar att det skiljer sig ganska mycket i det sociala samspelet mellan barn på skolgården beroende på hur skolgården ser ut samt vad den erbjuder för lekar. Utifrån skolornas socioekonomiska status kunde vi dra en slutsats om att en attraktiv skolgård erbjuder fler möjligheter för barn att utveckla sina sociala kompetenser. Den övergripande slutsatsen från studien är att det sociala samspelet mellan eleverna är lättare att åstadkomma i en skola där den socioekonomiska statusen är hög. På en skola där statusen är lägre visar det sig att förutsättningarna för det sociala samspelet inte utvecklas på samma sätt. Den slutsats vi kommit fram till är att elevers sociala kompetens inte utvecklas på samma sätt just på grund av den socioekonomiska bakgrunden.