Bakgrund: Omhändertagande av traumapatienter är en vanligt förekommande situation för en röntgensjuksköterska. Flera studier har visat att vidareutbildning och återkommande traumaövningar bidrar till säkrare vård och färre dödsfall. Det är därför viktigt att ha handlingsberedskap och förmåga att genomföra undersökningar av svårt skadade patienter. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga röntgensjuksköterskors, med maximalt två år i yrket, utbildningsgrad inom traumavård, samt deras upplevda känsla av handlingsberedskap inför omhändertagandet av traumapatienter. Metod: Denna studie genomfördes som en tvärsnittsstudie i form av en kvantitativ enkätundersökning, där enkäten utformades efter examensarbetets syfte och besvarades av deltagarna som en webbenkät. Inklusionskriterierna var legitimerade röntgensjuksköterskor med maximalt två år i yrket och som tog emot eller förväntades ta emot traumapatienter. Resultat: Totalt deltog 39 röntgensjuksköterskor som gått sin grundutbildning i Sverige. Majoriteten av de som deltagit vid traumalarm hade ingen specialinriktad vidareutbildning inom traumaomhändertagande. Även om deltagarnas känsla av trygghet i sin yrkesroll skattades hög vid mottagandet av traumapatienter gav mer vidareutbildning ytterligare ökad självsäkerhet. För bästa effekt av simuleringsövningar och teoretisk undervisning var det betydelsefullt med upprepade traumaövningar. Tydliga rutiner från arbetsgivaren ökade beredskapen hos röntgensjuksköterskan. Handledning av erfarna kollegor ansågs av deltagarna som en viktig del i kompetensutvecklingen. För att ytterligare öka tryggheten ansågs vidareutbildning inom omhändertagande ha stor betydelse. Variation i de utbildningar deltagarna erbjudits önskades, samt att delta vid traumaövningar tillsammans med andra professioner som medverkar i traumakedjan. Slutsats: En kartläggning av nyexaminerade röntgensjuksköterskors utbildning inom traumaomhändertagande kan ge en indikation på deras nuvarande utbildningsgrad och deras känsla av handlingsberedskap vid mötet med en traumapatient. Genom att sammanställa deltagarnas önskemål av kursinnehåll kan framtida utbildningar och övningar utvecklas för att skapa en förhöjd handlingsberedskap vid mötet med traumapatienter. Önskvärt hade varit mer forskning om hur röntgensjuksköterskans roll i traumateamet kan utvecklas genom vidareutbildningar i traumaomhändertagande.

Bakgrund: Traumavård innebär vård av allvarligt somatiskt skadade patienter. För att vårda dessa patienter samlas multiprofessionella team, vilket ställer krav på teamarbete och god kommunikation för ett säkert och strukturerat omhändertagande. Kommunikation och informationsöverföring är ett riskområde inom vården och sambandet mellan bristande kommunikation och bristande behandlingsresultat är väldokumenterat. Traumaomhändertagande är en stressfylld situation, som ställer stora krav på sjuksköterskan på akutmottagningen, och innebär utmaningar för att uppnå en välfungerande kollaborativ kommunikation. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser av kommunikation i traumateam. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats, där semistrukturerade intervjuer genomfördes med 11 sjuksköterskor som arbetar på två akutmottagningar. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes av datamaterialet. Resultat: Studiens resultat genererade i ett tema Kommunikation – ett komplext samspel, vilket belyser komplexiteten av kommunikation i traumateam. Resultatet presenteras i tre huvudkategorier: Kollaborativ kommunikation utmanar, Struktur- att förhålla sig till vissa ramar och Kommunikationen påverkar patienten. Komplexiteten i kommunikationen inom teamet beror på personliga egenskaper samt hur teamarbetet fungerar i övrigt. Vikten av struktur och att förhålla sig till riktlinjer och rutiner påverkar kommunikationen, och ledarskapet spelar här en central roll. Kommunikationens kvalitet påverkar utfallet för patienten och är något som förbättras genom traumaövning. Slutsats: Studien identifierar komplexiteten av kommunikationen inom traumateamet. Ett tydligt ledarskap och teamets samspel spelar en avgörande roll för utfallet för patienten, och vikten ligger i att kommunicera rakt och tydligt. Brister i kommunikation leder till ett försämrat teamarbete och negativa påföljder för patient. Genom traumaövning kan kommunikationen främjas och sjuksköterskan stärker sin yrkesroll. / Background: Trauma care involves the care of seriously somatic injured patients. To care for these patients a multi-disciplinary team is gathered, which requires teamwork and good communication skills for a safe and structured care of the patient. Communication and the transmit of information comprise a risk in healthcare and the relationship between bad communication and lacking treatment results is widely documented. Trauma care is a stressful situation that put demands on the nurse at the emergency department, and means challenges to achieve an effective collaborative communication. Aim: The aim was to illustrate nurses´ experiences of communication in the trauma team. Method: The study was conducted with a qualitative approach, where semi-structured interviews were performed with 11 nurses working in two emergency departments. All the data was analyzed by the help of qualitative content analysis method. Result: Study results generated in a theme Team communication -and its complexity. The result is presented in three main categories: The challenges of collaborative communication, Structure- to relate to certain rules and The Communication affects the patient. The complexity of communication within the team depends on personal characteristics and how teamwork otherwise functions. The value of leadership is essential as well as a structured approach and how to relate to policies and routines. The communication quality affects the care process for the patient and can be improved by trauma training.    Conclusion: The study identifies the complexity of communication within the trauma team. Leadership and team interaction plays a crucial role for the outcome of the patient. It is of importance to communicate direct and clear. Lack of communication leads to impaired teamwork and adverse consequences for the patient safety. By trauma training, communication can be promoted and the nurses develop professional skills.

Trauma är en plötslig, oväntad händelse som kan leda till lidande för de drabbade. Korrekt initialt traumaomhändertagande är av största vikt för minskad mortalitet men även för återhämtningen efter traumat, både fysiskt och psykiskt. Trots ambulanssjuksköterskans omvårdnadsansvar framkommer det att det vårdande förhållningssättet kan bli lidande i stressade situationer med svårt sjuka eller skadade patienter. Forskning och utbildning inom trauma fokuserar mycket på det medicinska perspektivet varpå patienters upplevelser av traumaomhändertagande behöver lyftas. Syftet var att belysa patienters upplevelser av initialt traumaomhändertagande inom akutsjukvården. Som metod användes integrerad litteraturöversikt med systematisk sökmetod i databaserna PubMed och CINAHL. Även manuella sökningar utfördes för att utöka sökresultatet. Dataanalys genomfördes med integrerad analys. Totalt 16 artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod ingick i analysprocessen. Resultatet visade att patienternas upplevelser påverkades av vårdpersonalens bemötande och kompetens. Två huvudkategorier identifierades; Vårdrelationens betydelse och Att få sina fysiska och psykiska behov tillgodosedda. Till dessa identifierades underkategorier som närmare beskrev patienternas upplevelser. Delaktighet beskrevs som en viktig aspekt för att återfå förlorad kontroll över sin kropp och autonomi och en etablerad vårdrelation var av stor betydelse för att patienterna skulle känna sig omhändertagna och trygga genom vårdkedjan. Vidare beskrev patienterna att samövad, kompetent och erfaren personal som under omhändertagandet tillgodosåg även psykiska behov var av stor betydelse för upplevelserna under omhändertagandet. Slutsatsen innebar att personcentrerad vård och etablerandet av mellanmänsklig relation mellan patient och vårdpersonal tillskrivs stor betydelse för patienternas upplevelser av det initiala traumaomhändertagandet. Det är av stor vikt att lyfta patientens perspektiv då en positiv vårdupplevelse anses kunna lindra framtida negativa hälsoeffekter. För en ökad kvalitet i traumaomhändertagandet behöver patienternas upplevelser och perspektiv värdesättas och omvårdnaden tillskrivas lika stor betydelse som det medicinska omhändertagandet. / Trauma is a sudden, unexpected event that can lead to suffering for those affected. Correct initial trauma care is of the utmost importance for reduced mortality but also for recovery, both physically and psychologically. Despite the nursing responsibility of the ambulance nurse, it appears that the caring approach can suffer in stressful situations with seriously ill or injured patients. Education and research in trauma focus a lot on the medical perspective, on which patients ‘experience of trauma care needs to be emphasized. The aim was to highlight patients’ experiences of initial trauma care in emergency healthcare. The method was an integrative literature review with a systematic search method in the databases PubMed and CINAHL. Manual searches were also performed to expand the search results. Data analysis was conducted using integrated analysis. A total of 16 articles of qualitative, quantitative and mixed methods were included in the analysis. The result showed that patients’ experiences were affected by the healthcare professionals' treatment and competence. Two main categories were identified; The importance of the caring relationship and To have their physical and psychological needs met. For these, subcategories were identified that more closely described the patients’ experiences. Participation was described as an important aspect for regaining loss of control over one's body and autonomy, and an established caring relationship was of great importance for the patients to feel cared for and secure through the care chain.Furthermore, the patients described that well-trained, competent, and experienced staff who, during the care, also met psychological needs were of great importance to the experiences of the trauma care. The conclusion is that person-centered care and the establishment of a human-to-human relationship between patient and caregiver are attributed great importance to patients' experiences of initial trauma care. It is important to raise the patient's perspective, as a positive care experience is able to alleviate future negative health effects. For an increased quality in trauma care, the patients' experiences and perspectives need to be valued and the nursing care given as much importance as the medical care.

Trauma är vanligt förekommande internationellt och drabbar främst unga under livets fyra första årtionden. Dödligheten relaterat till trauma förväntas att fortsätta öka till 2030 i Sverige. Trauma orsakar såväl ett fysiskt som ett psykiskt lidande för patienter, samt skapar stora samhällskostnader. Kunskap om patienters upplevelser och erfarenheter angående traumaomhändertagandet initialt är begränsat. Det är av vikt att sjuksköterskan har kunskap om patienters upplevelser och erfarenheter så att sjuksköterskan kan göra patienten delaktig i vården och tillgodose patientens behov och samtidigt tillhandahålla och bedriva en patientsäker vård i mötet med traumapatienten.  Syftet var att beskriva patienters upplevelser och erfarenheter av traumaomhändertagande. Metoden till studien var en allmän litteraturstudie. PubMed och CINAHL var databaserna som användes. Manuell sökning och kedjesökning utfördes också. Kvalitetsgranskningen resulterade i 15 artiklar som inkluderades för att därefter bearbetas med hjälp av en integrerad analys.  Resultatet mynnade ut i två huvudkategorier; patienternas positiva upplevelser och erfarenheter och patientens negativa upplevelser och erfarenheter. Till vardera huvudkategorier identifierades fem respektive sex underkategorier. Under huvudkategorin patienternas positiva upplevelser och erfarenheter identifierades underkategorierna; en välfungerande vårdkedja, tillfredsställande undersökning och behandling, professionellt bemötande, gynnsam informationsöverföring och kommunikation, och gynnsamma emotionella aspekter. Under den andra huvudkategorin patienternas negativa upplevelser och erfarenheter identifierades; brister i vårdkedjan, otillfredsställande undersökning och behandling, fysiologiska konsekvenser, brister i personalens kompetens, hinder för informationsöverföring och kommunikation, och psykologiska påfrestningar.  Slutsatsen av litteraturstudien är att upplevelserna och erfarenheterna av traumaomhändertagande är mångfacetterat och individuellt, vilket ställer höga krav på personalens kommunikationsförmåga samt krav på att individanpassa hälso- och sjukvården, då vården av traumapatienter är komplex. / Trauma is common internationally and mainly affects young people during the first four decades of life. Mortality related to trauma is expected to continue to increase until 2030 in Sweden. Trauma causes both physical and psychological suffering for patients and creates large societal costs. Knowledge of the patient's experiences regarding initial trauma care is limited. It is important that the nurse has knowledge of the patient's experiences so that the nurse can involve the patient in the care and ensure that the patient's needs are met, and at the same time provide care that is safe in the meeting with the trauma patient.  The aim was to describe patients' experiences of trauma care.  The method of the study was a general literature study. PubMed and CINAHL were the databases used. Manual search and snowballing were also performed. The result after quality review of articles contributed to 15 included articles that were analyzed according to an integrated analysis.  The analysis resulted in two main categories: the patients' positive experiences and the patients' negative experiences. Five respectively six subcategories were identified for each main category. Under the main category of patients' positive experiences, the subcategories were: a well-functioning care, satisfaction with examination and treatment, professional treatment, adequate knowledge and skills of the staff, good information transfer and communication, and that emotional aspects were considered as favorable. Under the second main category, the patients' negative experiences were identified; the lack of care, dissatisfaction with examination and treatment, the physiological consequences, lack of competence, obstacles to information transfer and communication, and psychological stress.  The conclusion of the literature study was that the experiences of trauma care are multifaceted and individual, which put high demands on health care staff in communication skills and the ability to adapt care individually, since the care of trauma patients is complex.

Bakgrund. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård deltar i traumaomhändertagande på akutmottagningen. De utgör en viktig roll i traumateamet och ställs inför krävande utmaningar som kan framkalla känslor hos specialistsjuksköterskorna. Vilket påverkar deras upplevelser av att delta i traumaomhändertagandet. Syfte. Syftet var att beskriva upplevelser hos specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård av att arbeta med traumaomhändertagande vid nivå-1 traumalarm. Metod. Kvalitativ ansats med beskrivande design. Sju specialistsjuksköterskor inom intensivvård och fem specialistsjuksköterskor inom anestesisjukvård på tre mellanstora sjukhus i Mellansverige med erfarenhet av traumaomhändertagande inkluderades. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat. Det framkom ett övergripande tema: Traumaomhändertagandets innebörd, samt fyra huvudkategorier: Systematiskt omhändertagande, Att vara en del av traumateamet, Vårdmiljöns betydelse och Upplevda känslor och strategier genom traumaomhändertagandets förlopp. Specialistsjuksköterskorna beskrev att den givna strukturen och att de kände sig förtrogna med sin roll minskade osäkerheten. Tydlig kommunikation upplevdes förbättra samarbetet och patientsäkerheten. Begränsat utrymme och för mycket personal utöver traumateamet beskrevs komplicera traumaomhändertagandet. Traumaomhändertagandet beskrevs som en betydelsefull uppgift som skedde under positiv stress och med stort fokus. Det framfördes känslor av ovisshet inför vad de skulle mötas av. Erfarenhet, övning och utbildning ökade tryggheten. Debriefing underlättande bearbetningen. Slutsats. Specialistsjuksköterskorna har en betydelsefull roll i traumateamet och ställs inför utmanande och påfrestande situationer där vikten av övning, erfarenhet och utbildning är betydande. Att identifiera specialistsjuksköterskors upplevelser kring ämnet möjliggör uppkomsten av förbättringsområden inom traumaomhändertagande på akutmottagningen. / Background. Specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist take part in trauma life support care in the emergency service. They have an important role of the trauma team. Specialist nurses face challenges that may produce feelings which affect their experiences of participating in trauma life support care. Aim. The aim was to describe the experiences of specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist, in trauma life support care at first-level trauma. Method. A descriptive design with a qualitative approach was used. Seven specialist nurses in an intensive care unit and five nurse anesthetists worked with trauma life support care at mid-sized hospitals in middle of Sweden were included. Data were collected with semi-structured interviews and analysed with qualitative content analysis. Result. One theme emerged: The Significance of Trauma Life Support Care. Four main categories: Systematic Care, Being Part of the Trauma Team, Importance of Hospital Environment, and Feelings and Strategies Experienced in the Course of Trauma Life Support Care. Specialist nurses described that structures provided feeling of being secure. Communication improved cooperation and patient safety. Limited workspace, excessive personnel of trauma team complicated the trauma life support care. Trauma life support care was described meaningful under positive stress. Feelings of about what they would meet were experienced encounters. Experiences, clinical practice, and education increased feelings of safety. Debriefing made processing easier. Conclusion. Specialist nurses have an important role in the trauma team. The importance of clinical practice, experiences, and education are significant. Identifying experiences of specialist nurses enables to improve trauma life support care in emergency service.

Bakgrund: Trauma är en av de mest bidragande orsakerna till skada och död globalt. För att minska lidande och död hos patienter samt kostnader för samhället krävs en välfungerande traumavård. Tiden på dygnet, kön och ålder kan påverka utfallet för patienter som inkommer till sjukhus efter ett trauma. Eftersom forskningen inte är enig är detta ett område som ytterligare måste undersökas. Syftet med studien var att undersöka skillnader mellan traumapatienter vid en traumaenhet beroende på om patienten inkommer dagtid respektive jourtid, kön och ålder. Metod: Studien är en retrospektiv icke-experimentell tvärsnittsstudie där redan insamlade från en traumakoordinator vid ett sjukhus i norra sjukvårdsregionen analyserats. Studiepopulationen bestod av 115 patienter som blivit inskrivna som trauma nivå 1 eller 2 på akutmottagningen under år 2022. Data har analyserats med T-test och Chi-2 test för att undersöka eventuella skillnader och för att undersöka samband har Pearson’s korrelationstest använts. Signifikansgränsen sattes till P<0,05. Resultat: I denna studie kunde inga signifikanta skillnader identifieras mellan de trauman som inkom på dagtid och på jourtid gällande tid till vård eller allvarlighetsgrad av skadan. Kvinnor hade signifikant kortare tid mellan larm och ankomsttid till sjukhus. Det fanns ingen signifikant skillnad i allvarlighetsgrad beroende på tid på dygnet. Det fanns inte heller någon skillnad i allvarlighetsgrad mellan könen men det fanns ett positivt samband mellan hög ålder och allvarlighetsgrad. Slutsats: Vården vid det valda sjukhuset skiljer sig inte signifikant i traumaomhändertagande på dagtid och jourtid eller mellan könen vilket utifrån studerade variabler kan indikera en jämlik vård. Vidare studier skulle vara av intresse för att med andra variabler och infallsvinklar studera eventuella skillnader. Det finns också ett behov av jämförande analyser mellan sjukhus för att undersöka närmare hur jämlik vård som bedrivs i landet. Kunskapen är av vikt för anestesisjuksköterskan för att bedriva jämlik vård.