Denna kvalitativa uppsats undersöker ungdomars upplevelser av att tvångsvårdas på Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem (SiS). Syftet är att förmedla en bredare förståelse för hur ungdomarna upplever placeringen och sin livssituation. Studiens frågeställning är: Vilka centrala teman vad gäller känslor och upplevelser, kan identifieras bland tvångsvårdade ungdomars texter? Materialet i studien baseras på totalt 314 texter och dikter, publicerade på SiS hemsida, och som ungdomarna själva författat. Analysmetoden som har använts är tematisk textkondensering. Resultaten visar att de mest centrala teman som identifierades var: Insikt och lärdomar, anhörigas betydelse, framtidstro, negativa konsekvenser av tvång och isolering, samt hat och hopplöshet. Avslutningsvis diskuteras större prioritering av social återanpassning och eftervård för den unge, med slutsatsen att tvångsvård borde användas med försiktighet på grund av de negativa konsekvenser på individen som vården kan medföra. Det konstateras slutligen att det behövs mer forskning och uppföljning kring tvångsvårdens effekter på individen och dennes utveckling, ur ett mer långsiktigt perspektiv. / This qualitative essay investigates young people’s experiences of being placed at a social care institution against their will. The aim of this study is to mediate a better understanding for how these adolescents comprehend and feel about the compulsory care that they are given and all that it involves. The research question is: What feelings and experiences can be identified among adolescents who are placed at a social care institution and treated against their will? A total of 314 poems written by the adolescents themselves have been analysed. Which have all been published at The National Board of Institutional Care (in Swedish SiS.) The method that has been used is a thematic textual analysis. The results show that the most common themes among the adolescent’s poems were: Enlightenment and lessons, the importance of family, hope, damaging impacts caused by the institution’s coercion and isolation, hate and hopelessness. Conclusions made from this study, is that coercion care seems to be associated with a variety of negative effects on the individual and his or her future development. Recommendations are that there should be a broader focus on integration, rehabilitation and the life outside the institution, ad that coercion care should be used with caution. Further research needs to be done of the effectiveness of coerced treatment in a long-term perspective.

Bakgrund: Personer som har blivit vårdade enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård har långsamt ökat under de senaste åren. Vid denna typ av vård kan etiska begrepp som autonomi och delaktighet förbises om det är nödvändigt. Studier som har undersökt patienters erfarenheter av psykiatrisk tvångsvård visar på förekomst av negativa och traumatiska erfarenheter från vårdtiden. Kunskap om hur dessa erfarenheter har påverkat personerna under tiden efter vården anses därför vara av värde. Syfte: Beskriva personers erfarenheter under tiden efter psykiatrisk tvångsvård på en sluten psykiatrisk avdelning. Metod: En litteraturstudie har genomförts där kvalitativa artiklar har samlats från databaserna Cinahl complete och Psycinfo. Artiklarna granskades sedan enligt Fribergs trestegsanalys. Resultat: Faktorer som medicin, förändrade relationer, förändrad självbild, stigmatisering och en annorlunda syn på vården var erfarenheter som bidrog till ett sämre mående under tiden efter den psykiatriska tvångsvården. En mindre grupp såg medicinen som något positivt för dem och att tvångsvården var nödvändig och förändrade deras personlighet på ett bra sätt. Diskussion: Brist på kunskap utgjorde en försvårande faktor för tiden efter tvångsvården. Detta ledde till olika svårigheter för personerna vilket påverkade återhämtningsprocessen negativt. Att vården inte räckte till att hjälpa personens mående eller i vissa fall fick hen att må ännu sämre ledde till lidande under tiden efter psykiatrisk tvångsvård. Stigmatisering var en erfarenhet som framkom i flera studier, stigmatisering och psykisk ohälsa har en koppling till ökad suicidrisk. Sökord: Patienter, erfarenheter, psykiatrisk tvångsvård, efter utskrivning.

Bakgrund: Inom psykiatrin är tvångsvård en sista utväg vid allvarlig psykisk sjukdom när andra alternativ uteslutits och ska alltid ske med patientens bästa i fokus. Tidigare forskning om patienters upplevelser att tvångsvårdas har visat på chockartade och livsomvälvande upplevelser av att vara fråntagna sina rättigheter. Närståendes betydelse i vården har på senare tid diskuterats och forskning har visat på deras önskan om att bli sedda och respekterade av vårdpersonalen. Förhoppningen är att resultatet kan leda till att närstående till patienter inom den psykiatriska slutenvården blir mer involverade i omvårdnaden och att deras perspektiv tas i beaktande.  Syfte: Litteraturstudiens syfte är att belysa närståendes upplevelser av tvångsvård inom psykiatrisk slutenvård.Metod: Litteraturstudien baserades på tolv kvalitativa vetenskapliga artiklar och dataanalys genomfördes i enlighet med Popenoe m.fl. strukturerade guide för analys av litteraturstudier.  Resultat: Resultatet utmynnade i sex kategorier. Nödvändigt ont, redogör för närståendes ambivalenta känslor och deras rättfärdigande av tvångsvården. Bristfälligt bemötande sammanfattar närståendes upplevelser av vårdpersonalens handlingar och dess betydelse för god omvårdnad. Vikten av att erhålla information beskriver vilken information närstående önskade och besvikelsen av att vårdpersonal endast tillhandahöll formell information. Relationen närstående emellan belyser de svårigheter och känslor som närstående upplevde i att bibehålla kontakten patienten och att känna skuld för att vara ansvarig för tvångsvården. Oro för framtiden, handlar om den oro närstående upplevde kring tvångsvårdens inverkan på eftervård och framtid. Stigmatisering kring psykiatriska sjukdomar berör den påverkan detta har på den närståendes sociala nätverk.  Konklusion: Närståendes upplevelser av tvångsvård var främst av negativ karaktär. Resultatet präglades av brist på familjefokuserad omvård, vilket skulle kunna vara en tänkbar orsak till de många negativa upplevelserna som skildrades. / Background: Coercive care is a last resort when other options have been ruled out and must always take place with the patient's best interest in focus. Previous research into patients' experiences of coercive care has shown shocking and life- altering experiences of being deprived of their rights. The importance of relatives in care has recently been discussed and research has shown their desire to be seen and respected by the care staff. The aim is that the results can lead to relatives of patients in psychiatric inpatient care becoming more involved in nursing and that their perspectives are considered.  Aim: The aim of this literature review was to explore relatives’ experiences of coercive psychiatric inpatient care.Method: The study is based on twelve scientific articles and data analysis was carried out in accordance with Popenoe et al. structured guide for analysis literature reviews.  Findings: The results led to six categories. Necessary evil, accounts for the ambivalent feelings of relatives and their justification of coercive care. Inadequate attitudes summarize relatives' experiences of the care staff's actions and its importance for good care. The importance of obtaining information describes what information relatives needed and the disappointment when healthcare professionals only provided formal information. The relationship between relatives highlights the difficulties and feelings that relatives experienced in maintaining contact with the patient and the feeling of guilt for being responsible for the coercive care. Concern for the future, is about the concern experienced by relatives about the impact of coercive care. Stigmatization around psychiatric illnesses concerns the impact this has on the social network of relatives. Conclusion: Relatives' experiences of coercive care were mainly of a negative nature. The result was characterized by a lack of family-focused care, which could be a conceivable reason for the many negative experiences that were described.

Bakgrund: Inom psykiatrisk vård kan det förekomma tvångsåtgärder. Efter en tvångsåtgärd ska patienten erbjudas ett uppföljningssamtal som ofta genomförs av sjuksköterskor. Det finns dock en osäkerhet bland sjuksköterskor om genomförandet och innehållet i uppföljningssamtalet. Syfte: Att beskriva patienters och vårdpersonals erfarenheter av uppföljningssamtal efter utförda tvångsåtgärder.  Methode: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Tio vetenskapliga originalartiklar analyserades med kvalitativ deduktiv innehållsanalys. Den teoretiska modell som användes var personcentrerad vård och dess tre nyckelbegrepp patientberättelse, partnerskap och dokumentation.  Ergebnis: Både patienter och vårdpersonal hade till stor del positiva erfarenheter av uppföljningssamtal. Patientberättelsen omfattade vikten av att patienten får berätta om sin upplevelse av tvångsåtgärden, egna förebyggande strategier och om sin upplevelse av uppföljningssamtalet i sig. Partnerskapet omfattade betydelsen av att återuppbygga förtroendet mellan patienten och vårdpersonalen, att ge patienten stöd i sin upplevelse samt att tillsammans identifiera förebyggande åtgärder. Dokumentationen visade på vikten av kontinuerlig journalföring som säkerställer patientberättelsen, stödjer partnerskapet och bidrar till en sammanhållen vård.  Slutsats: Uppföljningssamtal kan vara viktigt för att säkerställa att patientens perspektiv lyfts och tillvaratas, att förtroendet återställs mellan patient och vårdpersonal och att förebyggande strategier används. Studiens resultat kan bidra till sjuksköterskans kompetens att genomföra personcentrerade uppföljningssamtal.

Könsbaserade normer är något som återfinns i alla delar av samhället. Vad samhället bestämt ska vara manligt respektive kvinnligt återfinns även i särskilt utsatta grupper i samhället. En utsatt grupp är personer med missbruksproblematik vilken vi valt att fokusera på i denna studie. Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall är en tvångslagstiftning då den enskilde är i behov av vård på grund av missbruk av alkohol och/eller narkotika men inte samtycker till vård. Lagen tillämpas för att rädda liv men den är också starkt integritetskränkande mot individerna. Syftet med vår studie är att undersöka hur samhälleliga föreställningar gällande manligt respektive kvinnligt framställs i förvaltningsrättens bedömningar gällande Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. För att undersöka detta har vi använt tematisk analys på 22 domar från två medelstora förvaltningsrätter. Vårt resultat visar att det finns skillnader i hur individernas livssituation beskrivs och hur det framhävs i förvaltningsrättens bedömningar beroende på om individen är en man eller en kvinna. De teman vi funnit är föräldraskap, social utsatthet, kriminalitet och våld samt psykisk- och fysisk hälsa. Vår slutsats är att de genusbaserade könsnormerna genomsyrar förvaltningsrättens bedömningar vilket innebär att män förväntas leva i linje med de maskulina normerna och kvinnorna förväntas befinna sig inom ramen för vad som är kvinnligt.

The study has illustrated how treatment assistants within Statens institutionsstyrelses (SiS) special residential homes for young people portray a professional approach together with how they viewed their possibilities and limitations based on their professional role. The collection of data has taken place through a qualitative method in the form of interviews with the use of structural analysis for processing empirical data. For analysis and interpretation of treatment assistants' experience of their professional role, role theory and newinstitutional organization theory was used with humanistic theory as frame of reference of a professional approach. The result demonstrated how thoughts about central values and approaches based on a professional role were consistent and strongly influenced by operational guidelines and the ideal image of supportive relationships. Furthermore the professional role can in many ways be described as contradictory as it is part of the role to ensure rules are followed based on one's authoritarian position of power into being a listening, empathetic fellow humanbeing. Significant variations in the experience of the professional role were to which degree treatment assistants were rule-based or more permissive. The possibility to influence youths in a positive way depends on how well treatment assistants manages to establish a sound relationship. The experience of what limited treatment relationships and therefore the possibility to influence youths in a positive way was considered to be mainly dependent on organizational shortcomings such as lack of space, lack of staff and therefore competence. The results also demonstrated how expectations on the professional role in some cases collide with actual practice. / Studien har belyst hur behandlingsassistenter inom Statens institutionsstyrelses (SiS) särskildaungdomshem beskriver ett professionellt förhållningssätt samt hur de såg på möjligheter ochbegränsningar utifrån sin yrkesroll. Insamling av data har skett genom kvalitativ metod i formav intervjuer med användandet av strukturanalys för bearbetning av empiri. För analys ochtolkning av behandlingsassistenters upplevelse av yrkesrollen användes rollteori ochnyinstitutionell organisationsteori samt humanistisk teori som referensram för ett professionelltförhållningssätt. Resultatet påvisade hur tankar om centrala värdeord och förhållningssättutifrån yrkesrollen var samstämmig och starkt präglat av verksamhetens riktlinjer samtidealbilden av stödjande relationer. Yrkesrollen kan vidare i många avseenden beskrivasmotsägelsefull då det ingår i rollen att utifrån en auktoritär maktposition se till att reglerefterföljs till att vara en inlyssnande, empatisk medmänniska. Framträdande variationer iupplevelsen av yrkesrollen var i vilken grad behandlingsassistenter var regelstyrda eller mer åtdet tillåtande hållet. Möjligheten att påverka ungdomarna till en positiv förändring sågs vidareavhängigt hur väl behandlare lyckas etablera en sund relation. Upplevelsen av det sombegränsade behandlingsrelationen och således möjligheterna att påverka ungdomarna till enpositiv förändring ansågs främst vara beroende av organisatoriska brister såsom platsbrist, bristpå personal och därav kompetens. Resultatet påvisade även hur förväntningar på yrkesrollen ivissa fall krockar med den faktiska praktiken.

Bakgrund: Tvångsvård är ett omdiskuterat ämne som innebär utmaningar när det kommer till patienters delaktighet i sin vård. Tidigare studier visar att patienter som vårdas under tvång sällan känner sig delaktiga i sin vård på grund av bristande kommunikation och små möjligheter till inflytande. Sjuksköterskan har ett ansvar att se till att patientens perspektiv beaktas och tas till vara i psykiatrisk hälso- och sjukvård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av patienters delaktighet under psykiatrisk tvångsvård inom heldygnsvården. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes i studien. Datainsamlingen har skett genom nio semistrukturerade intervjuer som utfördes med både grundutbildade sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk heldygnsvård. Resultat: Studiens resultat redovisas med hjälp av ett tema, fem kategorier samt tolv subkategorier. De kategorier som framkom var: att få patienten att ta emot den vård som ges, att inte nå fram, att sträva efter att mötas, att använda sig själv i vårdandet och att utgå från patientens perspektiv. Slutsats: Sjuksköterskor strävar efter att inkludera patienter i beslutsfattandet och skapa förutsättningar för delaktighet under psykiatrisk tvångsvård. För att förbättra delaktigheten behöver sjuksköterskor inkludera patienten i beslutsfattandet, erbjuda tydlig information och skapa möjligheter för patienten att uttrycka sina åsikter och önskemål.

Bakgrund: Tvångsåtgärder är en sista utväg som behandlingsform för patienter som utgör ett hot för sig själv, medpatienter eller personal inom psykiatrisk heldygnsvård. Sjuksköterskans roll är att se till att alla patienter får den vård de behöver, samt att stärka patienters känsla av kontroll över sitt liv. När patienter är i behov av tvångsåtgärder ser de sällan det behovet själva, och det upplevs snarare som kränkande och skapar lidande. Detta skapar dilemman som kräver en balanserad etisk bedömning av varje enskilt fall. Motiv: Det finns behov av en djupare förståelse av sjuksköterskans upplevelse avtvångsåtgärder, hur dessa upplevelser kan bidra till att förbättra vårdkvaliteten, minska risken för trauman och öka respekten för patientens integritet. Syftet: Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att medverka vid tvångsåtgärder inom psykiatrisk heldygnsvård. Metod: Kvalitativ design med 12 narrativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes med stöd av intervjuguide. Insamlade data analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Deltagarna ansåg att tvångsåtgärder alltid är utmanande att utföra. Tvångsåtgärder påverkar patienterna negativt, så deltagarna försöker erbjuda frivillig behandling genom att motivera patienter och göra dem delaktiga i vården. För att kunna utföra tvångsåtgärder på bästa möjliga sätt behöver det finnas god kommunikation och samarbete inom arbetsgruppen, samt efterföljande stöd till patienterna. Konklusion: Studien visar sammanfattningsvis att om det fanns mer utrymme till att prata med patienterna och arbeta med motivation så kan tvångsåtgärder ofta undvikas. Det finns utvecklingsmöjligheter kring efterföljande stödåtgärder, och det saknas utrymme för att prata om tvångsåtgärder utanför tvångssituationer. Utan dialog finns ingen möjlighet för utveckling eller förbättring, och målet är att vård och behandling i så stor utsträckning som möjligt ska ske frivilligt. Nyckelord: omvårdnad, psykiatri, upplevelser, tvångsåtgärder, tvångsvård, sjuksköterskor / Background: Coercive measures are a last resort treatment for patients who pose a threat to themselves, fellow patients, or staff within psychiatric inpatient care. The nurse's role is to ensure that all patients receive the care they need, while also empowering patients. When patients require coercive measures, they rarely see the need for it themselves, and it is experienced as more of a violation. This creates dilemmas that require a balanced ethical assessment of each individual case.  Motive: There is a need for a deeper understanding of the nurse's experience of coercive measures, how these experiences can contribute to improving the quality of care, respect for patient integrity, and reducing the risk of trauma.  Aim: The aim of the study was to illuminate nurses' experiences of coercive measures within psychiatric inpatient care.  Methods: Qualitative design with 12 narrative semi-structured interviews. The interviews were conducted with the support of an interview guide. The collected data were analyzed using qualitative content analysis.  Result: The participants perceived coercive measures as challenging. Coercive measures have a negative impact on patients, so the participants try to offer voluntary treatment by dialogue and motivation. To be able to conduct coercive measures in the best viable way, there needs to be honest communication and collaboration between colleagues, as well as subsequent support for patients.  Conclusion: This study essentially shows that if there were more room for dialogue with patients, coercive measures could be avoided. There are opportunities for development regarding follow-up support measures, and there is no space to discuss coercive measures outside of coercive situations. Without dialogue, there is no possibility for improvement, and the goal is for care and treatment to take place as voluntarily as possible.  Keywords: nursing, psychiatry, experiences, coercion, compulsory care, nurses

Tvångsåtgärder är relativt vanligt förekommande inom psykiatrisk vård. Forskning visar att det finns risk att det skapar trauma hos de som utsätts för tvångsåtgärder. Ätstörning är ett sjukdomstillstånd som drabbar många, särskilt unga personer. Tvångsvård är vanligt vid ätstörning och särskilt vid anorexia nervosa. Antalet flickor som tvångsvårdas för livshotande ätstörningar har ökat med 300 procent jämfört med 2017. Anorexia nervosa är nu de vanligaste diagnoserna inom LPT-vård för unga. Syfte: Beskriva patienters erfarenhet av tvångsvård vid behandling av anorexia nervosa. Metod: Litteraturstudie med metasyntes där vi följt SBU:s riktlinjer för litteraturstudier samt Granheim och Lundman vid analys av valda artiklar. 9 kvalitativa studier som publicerades 2000–2023 inkluderades efter systematiska sökningar i CIHNAL, PsycInfo och PubMed. Det gjordes en kvalitetsgranskning av studierna efter SBU:s granskningsmall samt utifrån rekommendationer för granskning och bedömning av kvalitet. Resultat: Totalt identifierades fyra slutkategorier: att utsättas för traumatiserande tvångsåtgärder gav en känsla av att känna sig bestraffad, hotad och rädd, att vilja bli sedd och bekräftad av någon som man litar på, att acceptera situationen genom att lämna över kontrollen och att inte ses som tillräknelig. Slutsats: Resultatet från studien kan bidra till en ökad förståelse för patienters erfarenheter av tvångsvård vid behandling av anorexia nervosa samt belysa viktiga aspekter för oss som arbetar med patienterna. Förståelsen är viktig för att kunna utveckla vården, att hitta andra alternativ till tvång och för att kunna bemöta dessa komplexa situationer på bästa sätt.

En ny tvångsvårdslag trädde i kraft 2008 som gjorde det möjligt för psykiatrin att ställa särskilda villkor till patienter som vårdats i psykiatrisk slutenvård för att få bli utskrivna. Detta öppnade upp möjligheten för att patienter kan få villkor ställda till att ta emot kommunal hälso-och sjukvård samt kommunala insatser. Tvångsvård får enligt lag enbart bedrivas inom sluten psykiatrisk vård och kommunen får i hemmet enbart bedriva frivilliga insatser. Syftet med denna undersökning är att belysa hur psykiatrisjuksköterskorna i den kommunala hälso-och sjukvården upplever att vårda utifrån en frivillighet, som är beslutad utifrån en tvångsvårdslag. Undersökningen är genomförd utifrån en kvalitativ metod, med intervjuer av psykiatrisjuksköterskor i kommunal hälso- och sjukvård. Resultatet visade att psykiatrisjuksköterskorna har en komplex uppgift att utföra och blir ofta bärare av tvångsvårdsvillkoren. Detta utifrån att samarbetet med öppenvårdspsykiatrin många gånger är bristfällig. Psykiatrisjuksköterskan blir ofta ensam i sitt arbete och får använda sin egen känsla i att sätta gränser för vad som är tvångsvård och inte. En otydlighet om vem som ansvarar för vad framkommer, samt en känsla av rättsosäkerhet för patienterna utifrån att tolkningsutrymmet är så stort kring vad de särskilda villkoren innebär. Det visade att det finns ett stort behov av att belysa och tydliggöra den kommunala psykiatrisjuksköterskans möjligheter att ansvara och bedriva denna vård utifrån sin yrkesroll. / Program: Fristående kurs