Bakgrund: Vid psykisk sjukdom kan behov av heldygnsvård uppstå för att den enskilde personen inte skall utgöra någon fara för sig eller för tredje part. Vården kan vara av nytta trots att personen i fråga inte ger medgivande till vård, vilket medför ett etiskt dilemma för vårdpersonalen. Syfte: Att belysa patienters upplevelse av att vårdas enligt tvångslagstiftning vid en psykiatrisk avdelning. Metod: En litteraturstudie har genomförts som omfattar 11 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet visar att patienterna antingen upplevde att inläggningen varit till nytta eller till skada och att flertalet patienter upplevde en bristande autonomi och en känsla av minskat människovärde. Slutsats: Slutsatsen är att patienternas syn på inläggningen beror på dennes upplevelse av bevarad autonomi och möjlighet till delaktighet. Personal som har ett förhållningssätt som främjar detta, främjar också att patienten upplever den tvångslagstiftade vården som nödvändig. Detta förtydligar vikten av att i vården arbeta personcenterat och med ett förhållningssätt som främjar patientens autonomi och delaktighet. / Background: When a person is mentally ill, they might need hospitalisation against their ill, to protect them from themselves or to third parties. The care may be beneficial even though the person does not give consent to treatment, resulting in an ethical dilemma for caregivers. Aim: To elucidate patients' experiences of being cared for under a compulsory admission at a psychiatric ward. Method: A literature review has been carried out covering 11 qualitative research articles. Results: The results show that patients either feel that the admission was beneficial or detrimental, and that most patients experience a lack of autonomy and a sense of diminished human dignity. Conclusion: It is concluded that patients' views on the admission depends on his or hers experience of preserved autonomy and the opportunity to participate. Staff who have an attitude that promotes this, also encourages the patient to experience the compulsory care as necessary. This clarifies the importance of working personcentered with an approach that promotes patient autonomy and participation.

I Sverige finns idag en vårdform där patienter som begått brott under grav psykisk störning samvårdas med personer som har ett allvarligt självskadebeteende. Dessa inrättningar måste då förhålla sig till två olika vårdsätt. Vi vill därför undersöka om personalen beskriver och upplever eventuella skillnader i interaktionen med patienter vilka vårdas med stöd av olika tvångsvårdslagar på en rättspsykiatrisk avdelning. Vi har använt oss av en kvalitativt ansats där vi har intervjuat sex yrkesverksamma inom rättspsykiatrin. Med hjälp av symbolisk interaktionism samt vårdkulturteori har vi analyserat den empiri som framkommit från intervjuerna. Resultaten visar att personalen vill se patienterna såsom en homogen grupp men brottet/handlingen påverkar patientsynen. Resultaten visar även att interaktionen villkoras av personalens attityder och värderingar samt att den individuella vården försvåras ytterligare av samvården. Slutsatsen blev att personalen skildrade en diskrepans där de å ena sidan beskrev att interaktionen var likadan oberoende av vilken patientgrupp det var. Samtidigt framkom att de upplevde och gjorde skillnader mellan LRV- och LPT-patienter.

Bakgrund: Patienter som ofta vårdas inom den psykiatriska slutenvården är patienter med psykotiska störningar, depression och patienter med risk för självmord. Tvångsåtgärder som kan förekomma på en psykiatrisk vårdavdelning kan exempelvis vara bältesläggning, tvångsmedicinering och isolering. För att en sjuksköterska ska kunna vårda dessa patienter behövs såväl kunskap som förståelse. För att axla denna roll behöver sjuksköterskor mer forskning som är fokuserad på patienters erfarenheter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters erfarenheter av sluten psykiatrisk tvångsvård samt att beskriva de inkluderade artiklarnas urvalsmetod och undersökningsgrupp. Metod: Litteraturstudien genomfördes med en beskrivande design. Studien innefattas av elva stycken kvalitativa vetenskapliga artiklar som svarar på studiens syfte. Resultat: Fem teman var grunden till beskrivningen av denna litteraturstudie: Betydelsen av relationen till vårdpersonalen, Betydelsen av information, Förståelsen av att vårdas mot sin vilja, Erfarenheter av tvångsåtgärder samt Erfarenheter av vårdmiljön. Resultatet avslutas med en beskrivning av artiklarnas urvalsmetod och urvalsgrupp. Slutsats: Patienter beskrev både bra och dåliga erfarenheter av sluten psykiatrisk tvångsvård. Viktiga aspekter som framgick enligt patienterna var: God information, god relation till vårdpersonal, förståelse samt en god vårdmiljö. Det är av stor vikt att sjuksköterskan har god kunskap om patienters erfarenheter för att kunna ge så god omvårdnad som möjligt. / Background: Patient who is treated in a locked psychiatric coercive care unit is patient with psychotic disorders, depression and patients with risk for suicide. Coercive measures that may be present in a psychiatric ward could be, for example medical restraint, forced medication and isolation. For a nurse to be able to care this patients who is in a need for good care it´s important with knowledge and understanding. To handle this role, nurses need more research and focus at the experiences of patients. Purpose: The aim of this study was to describe patient´s experience of a locked psychiatric coercive care unit. Present the selected articles' selection method and study group. Method: This is a literature study with a descriptive design. In this study eleven articles of qualitative approach are included to answer to the purpose of this study. Results: The result is based on five themes: Significance of relationship with health professionals, Significance of information, Understandning of being cared against their own will, Experience of being cared under coercion and Experience of the care environment. The last part om the result descibe the selctions method and the of the study group of the article. Conclusion: Patients described both good and bad experiences of locked psychiatric care. According to the patient important aspects was: Good information, Good Relationships with the health professionals and understanding, God care environment. It´s of great importance that the nurses have good knowledge about patients experience to be able to give such good nursing care as possible.

Bakgrund: Möten mellan människor är en del av vården och inom psykiatrin är de ofta komplicerade, i synnerhet inom tvångsvården. Multifaktoriella orsaker påverkar patienten och sjuksköterskan innan, under samt efter mötet. Det ställs stora krav på professionalitet för att hantera detta möte varvid kunskap är nödvändigt. Området är dock relativt outforskat. Syfte: Att belysa kliniska erfarenheter hur möten inom psykiatrin kan leda till byggandet av goda vårdrelationer. Metod: En allmän litteratursammanställning av åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Den forskning som finns inom området syntetiserades till tre teman; möte, relation och trygghet. Angående mötet är det första intrycket viktigt och under det läggs grunder för en vårdrelation, som behöver utvecklas ömsesidigt, och patienten behöver känna att det är tryggare på avdelningen än utanför. Slutsats: Professionella möten som del av byggandet av goda vårdrelationer har potential att förmedla känslan av trygghet som i sin tur underlättar konvalescensen. Klinisk betydelse: Den kliniskt ackumulerade erfarenheten av detta möte måste studeras djupgående och mer forskning behövs. Sjuksköterskan kan använda resultaten i sin strategiska planering i byggandet av patientrelationer. / Background: Meetings are part of nursing and within psychiatric care they are often complicated, especially those occurring within coercive care. There are multifactorial underlying causes affecting both the patient and the nurse before, during and after the meeting. There are many requirements on professionalism in order to make use of this occasion. Education is necessary but research is lacking. Aims: To elucidate how meetings within psychiatric care leads to good caring relationship. Methods: A general literature review based on eight scientific articles. Results: The research within the field was synthesized into three themes; meeting, relation and comfort. Regarding the meeting, the first impression is of great importance and fundamental for constructing the caring-relationship, based on mutual understanding, that make the patient feel safer inside the department, rather than outside. Conclusions: Professional meetings as a part of building good patient relationship has the potential to mediate a feeling of safety and this is essential for convalescence. Clinical implications: The clinical accumulated experience from the meetings must be studied in depth and more research is needed. The nurse can use these results in her strategic planning for building of patient relationship.

This article is about the application of the two coercive legislations, Care of Abusers (Special Provisions) Act (LVM) and  the Compulsory Psychiatric Care Act (LPT) when individuals suffer from comorbidity. The authority who files the application for coercive interventions differs between the legislations. In LVM the social welfare board files the application and in LPT the chief psychiatrist.  Earlier research has shown that the individuals of the comorbidity group do not get their needs met in either of the legislations. It has also occurred that concrete arguments which relate to statutory criteria are missing. Our aim was to gain knowledge about how the court argued for these criteria, especially in cases where comorbidity exist. Another aim was to see which legislation that gave legal impact. Finally, we wanted to examine the roles of the chief psychiatrist and the social welfare board in court negotiations. We decided to study twenty court cases from Administrative court, ten cases from LVM and ten from LPT where the same individual had been committed to coercive care according to both legislations, this to capture the comorbidity. We interpreted the documents using discourse analysis and selected two concepts, inspired by Foucault and Fairclough, that we thought could be fruitful for our analysis. The result shows that there is more often argumentation about if the legal criteria in LVM are fulfilled compared to LPT where the argumentation is less informative. This result may have been influenced by the secrecy of Law. We also found out that the legislation that was given legal impact depended on the authorities assess of which need that was most urgent. The last finding was that the chief psychiatrist`s opinion was never questioned by the court, but the statements made by the social welfare board was.

Studiens syfte är att ge ökad kunskap kring professionellas erfarenheter om hur personal motivera patienter till vård och behandling inom den svenska rättspsykiatrin. Studien lyfter svårigheter och möjligheter med att motivera patienter till att delta i vårdprocessen, i en miljö präglad av säkerhet. Patienter som befinner sig inom rättspsykiatrin, vårdas enligt två lagar; Psykiatrisk tvångsvård (LPT) eller rättspsykiatrisk tvångsvård (LRV). Patienter inom rättspsykiatrin vårdas under tvång och syftet med rättspsykiatrisk vård är att ge patienten rätt behandling och öka kunskapen hos patienten kring patientens sjukdomsbild. Rättspsykiatrisk vård är ska också vara en konsekvens av ett brott, som begåtts under en allvarlig psykisk störning. Målet med behandlingen inom rättspsykiatrin är att patienten inte ska återfalla i brott. Denna studien är av intresse ur ett socialpedagogiskt perspektiv då studien lyfter delaktighet, inkludering, exkludering, relation mellan professionell och patient och motivationsskapande och hur dessa kan uppfyllas i en miljö präglad av säkerhet.  Studien bygger på ett kvalitativt ansats, med hjälp av semistrukturerade intervjuer och med hermeneutiken som metodologisk utgångspunkt. De teoretiska utgångspunkter som används i denna studie är; Maslows behovshierarki och utvecklingsekologin. Studiens slutsats, baserat på den insamlade empirin och respondenternas utsagor, är att motivation är en viktig faktor både för patient och personal, samt att det är viktigt som professionell att inkludera patienten i vårdprocessen. Den insamlade empirin pekar även på stora kunskapsluckor och behovet av mer forskning inom den svenska rättspsykiatrin.

Studien granskar LVM-domar från Norrbottens län under år 2018 med hjälp av kvalitativ metod. Urvalet består av 26 LVM-domar om beredande av vård enligt 4 § LVM. Utifrån ett åldersperpektiv undersöks om det finns skillnader mellan hur personerna och missbruksproblematiken framställs i domarna. Fokus för studien är äldre personer med missbruk. Studien består av ett omfattande empiriskt material. Domarna har fördelats i tre ålderskategorier för att en jämförelse ska kunna ske. Domarna har analyserats med hjälp av konventionell kvalitativ innehållsanalys och analysen har resulterat i tre teman. De identifierade temana är hälsofaktorer, sociala faktorer samt individen och samhällets tidigare och framtida ansvar för vården. Ett antal domar med avvikande argumentation presenteras. Resultatet av studien visar att skillnader i beskrivningar beroende på ålder förekommer. Skillnaderna i studien förklaras utifrån socialkonstruktionism. Unga personer konstrueras genomgående som en grupp i behov av skydd och prevention. Äldre personer tillskrivs självbestämmande och autonomi i högre utsträckning i argumentationen än unga. Utmärkande skillnader och tydliga markörer för ålder förekommer i den yngsta och den äldsta gruppen. Det empiriska materialet påvisar inslag av terapeutisk nihilism, det vill säga antaganden om att äldre personer inte är mottagliga för behandling. Resultatet tyder på att sociala konstruktioner av ålder institutionaliseras genom tillämpningen av LVM-lagstiftningen. Resultatet visar att det finns anledning för socialtjänst och förvaltningsrätt att ifrågasätta vedertagna föreställningar om ålder om LVM ska vara en tvångsvårdslagstiftning anpassad för alla åldersgrupper.

Bakgrund: Patienter inom psykiatrisk tvångsvård kan bli utsatta för tvångsåtgärder. Om de tillåts dela med sig av sina upplevelser relaterat till detta kan lidandet minska. Därav har uppföljande samtal efter tvångsåtgärder införts i lagen. Det kan vara svårt och känslomässigt utmanande för vårdare att samtala med patienter efter tvångsåtgärder vilket kan göra ett sådant samtal problematiskt. Syfte: Att undersöka hur vårdare upplever uppföljande samtal efter tvångsåtgärder inom psykiatrisk vård. Metod: En kvalitativ metodologi användes. Åtta intervjuer med öppna frågor genomfördes på en vuxenpsykiatrisk klinik. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre teman. Det uppföljande samtalets innehåll och form beskriver vårdares upplevelser av samtalsmanualen som hinder och möjlighet, samtal eller en siffra i statistiken och hur relationens kvalitet gör samtalet. Det uppföljande samtalets betydelse för vårdandet visar att vårdare upplever att uppföljande samtal är en hjälp för att förstå varandra och ett möjligt bidrag till färre tvångsåtgärder. Det uppföljande samtalet – att förhålla sig till patienters misstro synliggör vårdares upplevelser av att bli kritiserad för sitt jobb, att behöva ta ställning för och emot kollegor och att känna osäkerhet om den framtida vårdrelationen. Slutsats: Det finns flera saker som vårdare upplever gynnsamma med uppföljande samtal men även saker som uttrycks vara problematiska och känslomässigt utmanande. Denna studie synliggör att ytterligare forskning behövs inom området. Förutom ytterligare forskning om vårdares upplevelser bör framtida studier även undersöka patienters upplevelser. Detta för att patientperspektivet relaterat till uppföljande samtal efter tvångsåtgärder ska belysas. Forskning om uppföljningssamtal efter tvångsåtgärder bör också ske inom kontexten rättspsykiatrisk vård eftersom även denna innefattar uppföljande samtal efter tvångsåtgärder

Psykisk ohälsa blir allt vanligare i dagens samhälle, framför allt hos unga. I vissa fall kan sjukdomen leda till att personen blir en fara för sig själv eller för andra. Att vårda personen under lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) kan då bli nödvändigt. Att som människa vårdas ofrivilligt kan resultera i många olika känslor, positiva som negativa. Det kan medföra känslan av att inte bli respekterad samt upplevelsen av bristande kontroll. Med detta menas att de inte får chansen att delta i sin egen vård och att de inte får den information de önskar för att uppleva känslan av att känna sig trygg. Människor kan också uppleva positiva känslor såsom lindrat lidande och att känna sig respekterade. Betydelsen av relationen till vårdpersonalen har visat sig ha en stor inverkan på patienternas välmående. Upplevelsen av positiva känslor kan komma från att de känner sig sedda och lyssnade på av personalen, att dem visar hänsyn, ser patienterna som enskilda individer och bryr sig om deras mående. Utifrån detta har litteraturstudiens resultat mynnat ut i fem teman. Dessa är “upplevelsen av att tappa kontrollen”, “bristande information”, “att lindra lidande”, “känslan av att bli respekterad/inte respekterad” samt “betydelsen av relationen till vårdpersonalen”. Att vårdas under tvång kan medföra upplevelsen av att bli utlämnad samt inkräktande på integriteten. Därför är det viktigt att vården utförs inom strikta begränsningar. Att patienterna ska få en god vård och uppleva välbefinnande är vårdens centrala punkt och mål. Vetskap kring patientens upplevelser kan hjälpa personalen att utveckla sitt arbete och förstå vikten av att vara professionell gentemot patienterna i vårdrelationen. Att ta reda på patientens upplevelse av att tvångsvårdas är därför en viktig ståndpunkt i utvecklingen av vården. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Syftet med studien var att undersöka behandlares erfarenheter av ungdomars delaktighet i utredning och behandling. Studiens metodelogiska utgångspunkt var hermenetutisk med en kvalitativ ansats och baserades på intervjuer med behandlare som arbetar vid SiS ungdomshem. I Studien användes Vygotskijs sociokulturella teori för att analysera resultatet. Studiens resultat visar att delaktighet främjas av en tillitsfull relation mellan behandlare och den unge. Det framgår också att för att delaktighet ska vara möjlig behöver minst en av de fyra faktorerna, tydlighet, förståelse, förtroende , se individen, vara synlig i relationen. En av slutsatserna visar vidare att behandlaren behöver besitta kunskap i hur en relation kan utvecklas och där blir behandlarens utbildning och kunskap  viktiga faktorer.