Varje år vårdas runt 100 000 barn på sjukhus och gruppen barn mellan ett och fyra år är den största vårdsökande gruppen i landet. Sjuka barn behöver sina föräldrar, och vårdnadshavare har en skyldighet att tillgodose sitt barns behov av omvårdnad samt att tala för sitt barn. När ens barn insjuknar förändras hela föräldrarollen och familjens situation på sjukhus är mycket påfrestande. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva föräldrars upplevelser när deras barn behöver vårdas inneliggande på sjukhus. Examensarbetets metod är utformad enligt Axelssons kapitel om litteraturstudier (2012, s. 203). I resultatet presenteras två huvudteman och fem underteman. Det första huvudtemat behandlar de starka känslor som föräldrar till inlagda barn uttrycker. Känslor som var särskilt framträdande hos föräldrarna var chock, rädsla och hjälplöshet. De beskriver det som att hela deras värld rämnar, och föräldrarna kastas mellan hopp och hopplöshet när barnets tillstånd skiftar. Ett stort behov av att vara nära sitt barn återfinns hos föräldrarna och de känner stark ångest när de inte tillåts närvara i kritiska situationer. Det andra huvudtemat handlar om den vårdande relationen samt hur föräldrar ofta upplever kommunikationen med sjuksköterskan som otillräcklig. När sjuksköterskan inte förklarar vad som förväntas av föräldrarna skapas en osäkerhet där föräldrarna blir osäkra på sin roll. De upplever att sjukvårdpersonal inte ger den tillräcklig information och att de inte får tillräckligt med stöd av sjuksköterskan. Föräldrarna berättar även att de känner större trygghet och får en bättre relation till sjuksköterskan när denne intresserar sig för barnet. Diskussionen handlar inledande om föräldrarnas behov av support för att hantera känslorna som uppstår när deras barn blir sjukt. Vidare diskuteras hur kommunikationen mellan föräldrar och sjuksköterskor många gånger brister och hur detta skapar onödigt lidande för både barn och föräldrar.

I Sverige överlever de flesta av de ungefär 300 barn som årligen drabbas av cancer. Vägen till att bli frisk är lång och krävande med många och påfrestande behandlingar och biverkningar. Barnen är på förskolan som sina jämnåriga kompisar men de har andra upplevelser och erfarenheter med sig. De går på kontroller och undersökningar inom hälso- och sjukvården under lång tid. Enligt barnkonventionen ska arbetet med barn genomsyras av barnets perspektiv och sjuksköterskan har en central roll genom att ta till vara på barnets erfarenheter. Endast få studier är gjorda på barns egna upplevelser av att genomgå och leva med en cancerdiagnos. Syfte var att beskriva barns upplevelser av sin vardag, tre år efter att de fått sin cancerdiagnos. Sex intervjuer med barn och deras föräldrar med fokus på barnens upplevelser transkriberades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet mynnade ut i tre kategorier: Barnen lever ett liv där cancern inte är central, Barnen lever ett socialt liv och Föräldrarna lever fortfarande med cancern. I diskussionen berörs barnens medvetenhet om att de har haft cancer men har svårt att minnas att de varit sjuka. De visar tydligt att de vill vara med i sociala sammanhang där de kan leka, lära och utvecklas. Föräldrarna har ett stort behov att få fortsatt stöd. Hälso- och sjukvården ska arbeta så att barnen och barnens bästa står i fokus för vården.

Antalet personer som avlider till följd av trafikolyckor ökade enligt Världshälsoorganisationen [WHO](2015) med 300 000 mellan åren 2000-2014. Vidare förutspår WHO att olyckorna kommer att öka ytterligare och år 2030 kommer detta vara världens sjunde vanligaste dödsorsak och även i Sverige spås denna siffra öka. Stora bussolyckor inträffar med jämna mellanrum och Socialstyrelsen (2010) har listat flertalet mellan 1997-2007 och påvisat faktorer som spelar in i omhändertagandet av skadade. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelser vid utlarmning och arbete på skadeplats vid bussolyckan utanför Tranemo. För att svara an till syftet gjordes kvalitativa forskningsintervjuer. Åtta personer intervjuades och materialet sammanfogades som ledde fram till fem kategorier samt elva subkategorier. Resultatet visade att flertalet intervjupersoner upplevde att arbetet på olycksplatsen fungerade bra utefter rådande förutsättningar. Olika känslor upplevdes vid mottagande av larmet och under arbetets gång, bland annat oro och rädslor men även fokusering. Vidare beskrev intervjupersonerna vikten av att ha en öppen och god kommunikation med sin kollega under framkörning och under själva insatsen. Vikten av att öva olycksscenarion ansågs också vara värdefullt för att möta olyckor som denna i framtiden. Samarbetet med räddningstjänst och polis upplevdes fungera bra. Resultatet kan komma att användas för att bidra med en djupare förståelse av hur ambulanssjuksköterskan upplever och hanterar denna typ av olyckor. Forskning stärker intervjupersonernas upplevelser av att kamratskap och god kommunikation kan underlätta hanteringen av svåra situationer som uppstår.

Bakgrund och problemformulering: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som blir allt vanligare i dagens samhälle. Att som ungdom drabbas av denna sjukdom under tonårsperioden utsätter ungdomen för stora utmaningar. Den första tiden inriktas fokus på utvecklingsprocessen mot självständighet. Hälso- och sjukvårdspersonalen samt närstående utgör en stor del i hanteringen av sjukdomen och i ungdomens utveckling. Sjuksköterskans ansvar i mötet med ungdomarna är att tolka deras upplevelser och de behov som livet med sjukdomen för med sig. Syfte:  Att   beskriva  ungdomars   upplevelse   av   att   leva   med   diabetes   typ   1. Metod: Studien är en litteraturöversikt. Totalt valdes 16 kvalitativa artiklar ut för analysering. Efter granskningen av artiklarna analyserades dessa och resultatet presenteras i huvudteman med tillhörande subteman. Resultat: Ungdomarna beskriver att det innebär en stor livsförändring att drabbas av en kronisk sjukdom samt att den första tiden efter diagnostiseringen är tuff. Den första tiden beskrivs som en balansgång, det gäller att finna balansen i vardagen på nytt igen men att stödet från omgivningen är till stor hjälp. Ungdomarna beskriver att ännu en central del under ungdomsperioden, är att bli självständiga i behandlingen av diabetes. De menar också att under denna period är stödet från sjukvården och närstående extra betydelsefullt. Diskussion: I metoddiskussionen  hanteras  valet  av metod och  dess inverkan  på resultatet. Resultatdiskussionen beskriver tongivande fynd från resultatet som självständighet, upplevelse av balans samt vårdens stödjande roll.

Av alla graviditeter slutar 20-25 % i missfall, av dessa sker 80 % innan vecka 14. Detta kan bero på exempelvis fel hos fostret eller infektioner hos kvinnan. Symtom kan vara smärtor och/eller vaginala blödningar. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva kvinnors upplevelser i samband med tidigt missfall. Forskning visar att det är en stor psykisk och fysisk påfrestning för kvinnan, dock har vårdarna inte tillräcklig kunskap för att kunna möta kvinnan i situationen. Studien är baserad på åtta vetenskapliga artiklar, både kvantitativa och kvalitativa. Dessa har analyserats enligt modellen av Axelsson för att få fram vårt resultat. Resultatet visar att ett missfall för med sig många typer av känslor som för kvinnorna kan vara svåra att hantera, dessa känslor kan sedan följa kvinnorna under längre tid. De olika känslor som upplevs har identifierats som hjälplöshet, sorg, skam och ilska. Vårdarna visar sig ha otillräcklig kunskap gällande bemötande och vårdande av dessa kvinnor, eftersom kvinnorna upplever att de varken får stöd eller information angående sin situation. I texten skriver författarna om ”vårdarna”, i dessa innefattas sjuksköterskan och dennes roll. I diskussionen tas delvis upp fördelar och nackdelar med vald metod. Vi tar även upp viktiga aspekter ur resultatet, som exempelvis vikten av stöd i olika former och förbättring av vården, samt våra tankar kring dessa.

Intrahospitala transporter är riskfyllda, det är rådande konsensus, och desto sjukare patienten är desto större är risken att drabbas för negativa händelser. Majoriteten av patienterna som vårdas på en intensivvårdsavdelning kommer någon gång att behöva genomgå just detta riskmoment. Det är dock inte bara patienterna som riskerar att fara illa. Även sjuksköterskan hamnar i en utsatt situation då risken för avvikande händelser eller vårdskador ökar. Detta examensarbete med en kvalitativ induktiv ansats syftar till att belysa intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter och upplevelser kring att genomföra en intrahospital transport av ventilatorbehandlade patienter. Datainsamling har skett med semistrukturerade intervjuer på tre olika intensivvårdsavdelningar i Västra Götalandsregionen under våren 2016. Totalt har åtta intervjuer genomförts. Den insamlade datan har sedan analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och presenteras i 10 subkategorier indelade i tre huvudkategorier. Det tre huvudkategorierna är följande: Personalrelaterade, patientrelaterade och miljörelaterade faktorer. Det framkom i resultatet att intensivvårdssjuksköterskor tänker mycket på de risker som kan uppstå under en intrahospital transport men också att det för sjuksköterskorna kan associeras med en känsla av att vara ensam eller utsatt. Faktorer som framkom som viktiga för att sjuksköterskorna skulle känna sig trygga i sitt arbete var att de hade stöd från sina mer erfarna kollegor för att skapa ett så optimalt temarbete som möjligt.

Syftet med denna studie är att studera och beskriva hur provsituationer i matematik upplevs av elever i behov av särskilt stöd. Förhoppningen är att studien kan fungera som inspirationskälla för undervisande lärare i hur de kan tänka kring provsituationer i matematik. Studien utgår från sex elevers upplevelser och är kvalitativ och har sin utgångspunkt i en fenomenologisk ansats. Sammanlagt har sex gymnasieelever intervjuats ur ett retroperspektiv, i den meningen att de har berättat om sina upplevelser av provsituationer när de gick i högstadiet. Empiriska data har analyserats utifrån likheter som hittats i variationen av elevsvar.Resultaten har analyserats utifrån ett  specialpedagogiskt perspektiv med utgångspunkten att den enskilda elevens behov och förutsättningar är styrande. Studiens resultat visar flera väsentliga beståndsdelar som innefattar upplevelsen av att ha prov i matematik såsom; känslan av ångest, känslan av att provet är  missvisande, känslan av misslyckande och känslan av ensidighet. Resultaten visar även vad som verkar framkalla dessa beståndsdelar. Känslan av ångest är den  beståndsdel som är tydligast framskriven och verkar ha en tidsdimension då den förekommer både före, under och efter prov och det som framkallar denna känsla är bl.a. höga krav, blackout under prov och tidsbegränsningar. Elevernas upplevelser vittnar om att den typiska provsituationen i matematik överlag sett likadan ut för alla elever; provet utförs skriftligt med papper och penna, det utförs enskilt ochdet råder tystnad. Utifrån sina upplevelser och erfarenheter berättar även eleverna om hur de skulle vilja att proven kunde vara utformade för att bättre möta deras behov och förutsättningar.

Bakgrund: I det dagliga vårdarbetet förekommer det allt oftare möten med personer som identifierar sig med motsatt kön än det biologiskt medfödda, det vill säga transsexuella. Genom att titta på deras upplevelser av vårdmöten ville vi skapa en djupare förståelse samt kunskap kring möten med transsexuella. Syfte: Syftet var att beskriva transsexuella personers upplevelser av möten med vårdpersonal. Metod: En litteraturstudie baserad på kvalitativa artiklar. Först söktes artiklar systematiskt som sedan granskades kritiskt. Därefter sammanställdes resultaten från de utvalda studierna för att skapa en djupare förståelse utifrån vårt syfte Resultat: Baserat på åtta artiklar varav fyra var från Kanada, två från USA och två från Storbritannien. Sammanlagt deltog 522 personer i studierna. Upplevelserna som beskrivs i resultatet är otillfredsställande, respektive tillfredsställande möten med vårdpersonal. Upplevelser av otillfredsställande möten framgår genom diskriminering, obehag och bristande kunskap medan de tillfredsställande upplevelserna representerades av bekräftelse, acceptans, respekt, omtanke och stöd. Slutsats: Det framkom tre centrala fynd ur resultatet. Dessa var att tillit är essentiellt för tillfredsställande upplevelser, det var vanligt förekommande med diskriminering samt att det fanns okunskap inom området bland vårdpersonal. Identifiering av fynden kan leda till att vården förändras så att personer som är transsexuella kan känna mer tillfredsställelse i sina upplevelser av vårdmöten.

Bakgrund: Alzheimers demens är den vanligaste demenssjukdomen och en av de vanligaste sjukdomarna i Sverige. Personen som lider av sjukdomen försämras successivt och sjukdomen varar livet ut. I dag har anhöriga en ansträngande roll när de vårdar sin närstående med Alzheimers demens. Rollen som vårdare blir mer ansträngande ju längre sjukdomen framskrider. Sjukdomen visar sig på olika sätt från person till person. Syfte: Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en närstående som lider av Alzheimers demens. Metod: Systematisk litteraturstudie. Kvalitativ manifest innehållsanalys. Vid sökningen av artiklar användes Cinahl, PsychInfo samt PubMed som sökmotorer där nio vetenskapliga artiklar användes efter kvalitetsgranskning. Resultat: Anhörigas upplevelser av att vårda sin närstående kunde delas in i fem kategorier; nedstämdhet, utmattning, börda, behov av stöd och sociala svårigheter och isolering. Detta upplevde de anhöriga i samband med vårdandet av den närstående och förändringarna som sjukdomen medförde i deras liv. Lidande i olika former var ett återkommande fenomen i resultatet. Slutsats: Det framgår tydligt hur de anhöriga påverkas av den närstående med Alzheimers demens, framför allt i sitt vardagliga liv. De anhöriga behöver stöd för att undvika upplevelser av utmattning, nedstämdhet, lidande, börda och övergivenhet i samband med vårdkontakt.

Diabetes typ 2 är till stor del en så kallad egenvårdssjukdom. Sjukdomen uppstår dels på grund av helt eller delvis utslagna betaceller i bukspottkörteln (pancreas), dels på grund av insulinresistens. Sammantaget bidrar dessa två biologiska faktorer till förhöjda blodsockervärden vilket resulterar i diabetes typ 2. Utvecklingen av denna sjukdom är relaterad till livsstilsfaktorer men även genetiska faktorer spelar en stor roll.  Patientgruppen kan på grund av sin diabetes uppleva ett stort psykosocialt lidande och ett utanförskap. Syftet med denna studie är därför att försöka beskriva vuxna individers negativa psykosociala upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Denna kandidatuppsats är en litteraturstudie där åtta artiklar använts för att besvara vårt syfte. Utifrån dessa artiklar har ett tema, sex kategorier samt nio underkategorier skapats. I resultatet framgår temat lidande och resultatet visar på  att personer med diabetes typ 2 kan erfara negativa psykosociala upplevelser. Upplevelserna kan ursprungligen komma från personen själv eller från omgivningen. Personer med diabetes typ 2 upplever många gånger att det finns en stigmatisering i samhället. Dessa upplevelser påverkar hela människan och bidrar i många fall till en känsla av ett förlorat sammanhang. För att sjuksköterskan ska kunna ge denna patientgrupp en god vård är det av stor vikt att beakta dessa upplevelser. I resultatdiskussionen diskuteras bland annat vikten av att stärka patienterna tillbaka till sitt sammanhang. Vi diskuterar också hur sjuksköterskan kan arbeta för att främja hälsa för denna patientgrupp trots sjukdom.