Landsbygdens framtida utveckling står inför ett antal utmaningar. Staden är norm och individers lika villkor splittras när resurser och framtida satsningar endast sker i tätbebyggda områden. Syftet med denna studie är att genom kvalitativa intervjuer undersöka vad som krävs av invånare på Värmlands landsbygd för att starta och driva en fiberförening. Intervjuerna hölls med tre representanter för tre olika fiberföreningar i Värmland, en anställd på Region Värmland samt två från Länsstyrelsen i Värmland. Frågeställningarna som är genomgående för studien är hur hjälp och stöd från kommun och Länsstyrelse upplevts i arbetet med fiber på landsbygden och vilka krav som ställs på landsbygdens invånare för att driva en fiberförening. Vi har undersökt detta med stöd av teorier gällande segregering, urbant tolkningsföreträde och forskning om byarörelser i Sverige. Resultatet av vår studie är att landsbygdens invånare försätts i ett utanförskap gentemot stadens när de själva, ensamma, får ansvara för utvecklandet av sitt bredbandsnät. Ett urbant tolkningsföreträde syns i hur bristande kommunal närvaro och svåra bidragsprocesser stjälper, istället för hjälper, fiberföreningarna. Slutsatsen av studien visar att fiberföreningsmodellen inte har gynnat landsbygdens invånare i den grad som det var tänk från början. Istället upplever fiberföreningarnas medlemmar modellen som ett sätt för staten att lägga hela ansvaret för landsbygdens utveckling på de enskilda individerna.

Flertalet av de bostadsområden, vilka vi idag kallar för ”utsatta”, uppkom som ett resultat av den bostadspolitik som tog sin början efter andra världskrigets slut och kan sägas ha nått sin kulm i det vi känner igen som miljonprogrammet. Målet med, den relativt nya, storstads- och den urbana politiken är att bryta mönster av det utanförskap som existerar inom dessa områden. Den senaste reinkarnationen av denna politik är det lokala utvecklingsavtalet (LUA). Kommuner ingår avtal med staten utifrån ett ramverk vilket säger att kommunerna åtager sig att genom samverkan och tvärsektoriella partnerskap arbeta med urbant utvecklingsarbete. Halmstads kommun har sedan år 2007 ingått ett lokalt utvecklingsavtal med staten för stadsdelen Andersberg. Detta fungerar som bakgrund till uppsatsen vars syfte är att pröva den s.k. vehikelteorin på det lokala utvecklingsavtalet i Halmstads kommun. Vehikelteorin säger att det lokala utvecklingsavtalet är ett sätt för staten att styra kommuner till att arbeta nätverksbaserat och tvärsektoriellt med urbant utvecklingsarbete. Uppsatsen vill med andra ord klargöra graden av nätverksbaserat och tvärsektoriellt utvecklingsarbete i Halmstads kommun, och framförallt utreda huruvida dessa samverkansformer och detta utvecklingsarbete är ett resultat av det lokala utvecklingsavtalet. Uppsatsens resultat visar att det inte finns belägg för att de samverkansformer som existerar inom utvecklingsarbetet är ett direkt resultat av det lokala utvecklingsavtalet. Vad som dock kan fastslås är att det lokala utvecklingsavtalet har inneburit en klar ökning av utvecklingsaktiviteter.

Avsikten med denna uppsats är att med en kritisk diskursanalys undersöka hur kunskap om kulturarvet och kulturhistoriska värden konstrueras i Stockholms byggda miljö. Akademisk litteratur inom kulturarvsforskningen beskriver en situation där det uppstått ett glapp mellan teori och praktik inom kulturarvssektorn som vidgats sedan postmodernismens och konstruktionismens framväxt i början på 1970-talet. Den utövande kulturarvsvården och värderingsprocessen är i stor utsträckning styrd av värdeorienterade klassificeringssystem där utgångspunkten är att finna och tolka olika värdetyper i ett objekt. Detta traditionella förhållningssätt är en del av ”den auktoriserade kulturarvsdiskursen”; ett begrepp inom kulturarvsforskningen som menar att kulturarvssektorn premierar traditionella värden genom expertutpekanden vilket leder till en reproduktion av kanoniserade objekt med vissa ideologiska förtecken. Sedan år 1974 finns det i Sverige nationella kulturpolitiska mål fastslagna och sedan år 2012 finns det fyra nationella kulturmiljömål som landets kulturmiljövårdande institutioner ska sträva. Målens tankegods förmedlar en ambition om att göra kulturmiljöer och kunskap tillgängligt för att främja demokratisering av kulturarvet. I Stockholms kommun är det Stadsmuseet som ansvarar för utpekandet och klassificeringen av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Syftet med undersökningen är att bidra med en djupare förståelse för hur kunskapen om kulturhistoriska värden i Stockholms byggda kulturmiljö produceras och legitimeras. Resultat och analys visar att diskurserna i Stadsmuseets översiktsdokument sedan klassificeringens introduktion under tidigt 1980-tal har förändrats av ideologiska, politiska och ekonomiska element. Museets och kommunens samtida översiktsdokument har en anknytning till kunskapsläget inom kulturarvsforskningen genom att argumentera för relativa, pluralistiska värden. Men den traditionella värdesynen och expertdiskursen i värderingsprocessen har lett till en värdering och klassificering som reproducerar en traditionell förståelse av det byggda kulturarvet. En universell metod i kombination med intern praxis används för att identifiera vilka kulturhistoriska värden som finns, utan att precisera vilka egenskaper som upprätthåller dessa värden. Det ger klassificeringen en svag anknytning till kulturarvsforskning, regeringens kulturpolitiska mål och den egna institutionens värdesyn i samtida översiktsdokument.

The aim was to identify geographical areas of concern in the process of catchment delineation in urban areas in geographic information systems, GIS. The aim was also to develop a new method for the delineation in order to address identified problems. The calculations of the catchment areas are important for subsequent hydraulic modeling, which is performed in order to properly design storm water systems capable of handling the storm water. An object oriented method was developed that took into account the identified, problematic factors in the infrastructure and buildings of the urban area. An alternative algorithm for the preprocessing of the digital elevation model, DEM, was tested to see how the results would differ from a current method for catchment delineation with another algorithm for the preprocessing of the DEM. The two different algorithms for DEM preprocessing were used before the same procedure of catchment delineation was performed on the DEMs in ArcGIS. The delineated catchments from the two different preprocessing algorithms along with the object oriented method, were evaluated against reference catchment areas manually plotted by hydraulic modeling specialists. The object oriented method showed a higher correlation to the reference than the topographic methods for the most important target parameters when performing well. However the object oriented method has to improve in precision and efficiency if it is to be used for the calculations. The catchment delineation methods with different DEM preprocessing algorithms yields different results. For the DEM preprocessing, an algorithm from Whitebox GAT seemed to performed better in flat areas and in areas where the storm water lines have been lowered into the DEM, than the ArcGIS method did. However the combination of Whitebox GAT and ArcGIS resulted in some problems with the catchment delineation and hence the combined method has to be refined in order to be used.

Denna studie har genomförts som en del i Mistra Urban Futures projekt Grön Produktion. Projektet vill utveckla stadsodlingsprojekt och affärsidéer och har beslutat att göra detta genom att titta på områdena utbildning och affärsmodeller. Denna studie riktar sig mot området utbildning och har undersökt hur utbildning skulle kunna öka urban matproduktion för att bidra till skapandet av en ny matproduktionsnäring och samtidigt öka städers ekologiska hållbarhet. Frågeställningar som behandlades var hur en utbildning av urbana matproducenter skulle kunna stärka och lyfta befintlig matproduktion i städer till en ny matnäring, vilka kunskaper som urbana jordbrukare har och önskar samt vilka kunskaper som marknaden önskar. För att besvara detta genomfördes kvalitativa intervjuer av olika aktörer inom den potentiella matproduktionsnäringen; kommunen, odlare, handeln och restaurangbranschen. Svaren har sedan diskuterats mot relevant litteratur inom området. Studien visar att en yrkesutbildning har potential att öka intresset för urban matproduktion genom att legitimera urban matproducent som yrke samtidigt som det svarar mot nya behov som uppkommer på marknaden. Studien visar också att en utbildning behöver vara anpassningsbar för att kunna locka både erfarna och oerfarna urbana jordbrukare. För att kunna bidra till en ökad ekologisk hållbarhet behöver utbildningen innehålla kurser som lär ut miljövänliga odlingstekniker samtidigt som det behöver vara ett fokus på hög avkastning då tanken är att studenterna efter avslutad utbildning ska kunna jobba med kommersiell produktion. Om en utbildning av urbana matproducenter leder till en ökad urban matproduktion med fler grönytor i staden ökar stadens resiliens, både genom grönytornas buffrande förmåga vid klimatförändringar och genom att det skapar städer med en högre självförsörjningsgrad. Ett kommersiellt urbant jordbruk kan komplettera det rurala jordbruket genom att utöka utbudet och tillgången till färska produkter med en kortare hållbarhet.

Detta arbetes syfte är att undersöka de boendes i Västerås inställning till gentrifiering –byggnaden av dyra bostäder i deras bostadsområde. Undersökningen utförs med hjälp av en kvantitativ metod – enkätundersökning i bostadsområden Hammarby, Jakobsberg och Pettersberg. Orsaker till problemets aktualitet – ökande population i Västerås, brist på olika typer av bostäder, ökande bostadssegregation. Västerås Stad arbetar med brist på bostäder i flera riktningar. En aktuell enkätundersökning ger ett stöd till stadsutveckling – vad är invånares i Västerås önskemål, vilka bostäder och infrastruktur behövs. Enkätundersökning tog plats under hösten 2020. Vykort med länken och QR koden till enkäten skickades till 6518 boende i de aktuella områdena, 609 giltiga svar samlades.  Detta arbete är en fallstudie (med 3 områden som stor i fokus), förklarande studie samt teorikonsumerande studie. Metod – kvantitativ undersökning i form av enkätstudie. Undersökning har en kvalitativ insats – respondenter fick en möjlighet att utveckla sina åsikter i vissa frågor, t.ex. förklara varför dyra bostäder behövs eller behövs inte. Dessa svar analyseras med metod av kvalitativ innehållsanalys. Resultat – 40,2% av respondenter i alla tre områdena är positiva mot dyra bostäder, men 59,8% har en negativ inställning i samma fråga. Faktorer som påverkar respondenters inställning: ursprung (inrikes- eller utrikesfödda), bostadsområde, nuvarande upplåtelseform, nuvarande bostadstyp, nuvarande hyra/avgift, vilken upplåtelseform intresserar och hur mycket vill respondenter betala extra i hyra/avgifter. Slutsatser: gentrifiering har mer negativa effekter än positiva i förhållande till bostadssegregation. Förutom negativ inställning från de boende i de undersökta områdena finns det anledning att anta att gentrifiering kan leda till en situation att bostadsområdena blir ännu mer segregerade. Låginkomsttagare drabbas mest av gentrifierings konsekvenser. En annan typ av social blandning när billiga bostäder byggs i ett område skulle ha ett bättre bemötande från boendes i Västerås sida. Respondenter i undersökningen bekräftar att olika alternativ behövs på bostadsmarknaden men billiga bostäder är mer önskvärda och efterfrågade än dyra.

No description available.

Antropogen inverkan på växthuseffekten är en bidragande faktor i den globala uppvärmningen, som i sin tur kommer att förstärka värmeböljor och den urbana värmeöeffekten. Kombinationen av dessa fenomen kan ha förödande konsekvenser. Höga temperaturer medför en minskad komfort för städers invånare och risken för värmerelaterad sjukdom och dödlighet ökar. Geoengineering som höjer det urbana albedot är en möjlig metod för att motverka allt mer intensiva värmeböljor, vilket i denna studie appliceras på Uppsala stad i form av vita tak. Den totala arean av mörka tak i Uppsala uppgår till 2,8 · 106 m2, vilket utgör mer än en tredjedel av Uppsalas totala takyta. Denna studie visar att implementeringen av vit plåt på mörka tak kan öka takets albedo med 0,42 vilket innebär att det finns en stor potential att öka det urbana albedot i Uppsala. Tidigare forskning tyder på ett samband mellan en ökning av det urbana albedot och en minskad medeltemperatur i städer. Det är därför rimligt att anta att en storskalig implementering av denna typ av geoengineering i Uppsala skulle kunna lindra effekterna av framtida värmeböljor.

Städer förtätas och tillgången till fysisk aktivitet och idrotter i idrottsanläggningar minskar. Mot denna bakgrund lät Malmö stad anlägga en ny typ av idrottsanläggning i en gammal industrilokal i området Sofielund. Anläggningen har fått namnet Urbant Sportcenter.Målet med föreliggande uppsats är att öka kunskapen om denna nya typ av urbana idrottsanläggningar. Syftet är att utifrån en fenomenografisk ansats analysera hur de involverade aktörerna förstår det Urbana Sportcentret i Sofielund, Malmö, som fenomen.Nio involverade aktörer har intervjuats och senare analyserats med hjälp av variationsteorin för att förstå fenomenet Urbant Sportcenter bättre genom att ta reda på hur andra erfar den på olika sätt.Resultatet visar att det finns sex kvalitativt skilda synsätt för hur det Urbana Sportcentret uppfattas i dag och även sex kvalitativt skilda synsätt för hur det Urbana Sportcentret uppfattas bli framöver. Utifrån dessa uppfattningar urskildes två ståndpunkter som de involverade aktörerna erfar som grunden för det Urbana Sportcentret, vilka var samverkan och användningen av den stora hallen. Det fanns många olika planer för hur samverkan och den stora hallen ska fungera. Det kan uppfattas som en kamp om vem som ska få sina planer genomförda och om anläggningen ska rivas eller bli kvar. Med hjälp av variationsteorin identifierades ett gemensamt mål med anläggningen, att skapa en attraktiv plats. Teoretiskt sätt kan de involverade aktörerna öka sin förståelse och således lära sig hur respektive erfar det Urbana Sportcentret med hjälp av att bli medvetna om de olika aspekterna som resultatet redovisat. Slutsatsen från föreliggande studie är att aktörerna inte har delat med sig av sina synsätt och saknar en gemensam kommunikation. / Cities are becoming densified and the accessibility to physical activity and sports at sports facilities is reduced. With this background, Malmö municipality allowed a new type of sports facility in an old industrial area in Sofielund. The facility has been named “Urbant Sportcenter” (the Urban Sports Centre).The aim of the present thesis is to increase the knowledge of this new type of urban sports centres. The purpose is to analyse how the involved actors understands the Urban Sports Centre in Sofielund, Malmö, as a phenomenon based on a phenomenological approach. Nine involved actors have been interviewed and later analysed using the theory of variation to better understand the phenomenon of Urban Sports Centre by finding out how others experience it in different ways.The result shows that there are six qualitatively different ways on how the Urban Sports Centre is perceived today and also six qualitatively different ways on how the Urban Sports Centre is perceived to be in the coming years. Based on these perceptions, two aspects were identified by the involved actors as the basis of the Urban Sports Centre, which were interaction and the use of the major hall. There were many different plans for how the interaction and the big hall should work and it can be perceived as a battle for who will get their plans executed and if the facility is to be demolished or remaining. Using the theory of variation, one common goal was identified with the facility, that is creating an attractive location. Theoretically, the involved actors can increase their understanding and thus learn how to experience the Urban Sports Centre by becoming aware of the different aspects that the results reported. The conclusion from this study is that the actors have not shared their views and lack a common communication.

Den befolkningstillväxt som sker idag skapar utmaningar för det befintliga bostadsbeståndet och vår bostadsförsörjning. För att klara tillväxten bygger vi våra städer tätare och högre vilket skapar både möjligheter och utmaningar. Ett sätt att effektivisera redan exploaterad mark kan vara att genom vertikal förtätning skapa fler bostäder på befintlig bebyggelse. Syftet med detta examensarbete är att belysa hur våningspåbyggnad i en urban miljö kan gestaltas och vilken påverkan den kan ha på mikroklimatet. För att undersöka huruvida det är lämpligt att förtäta ett utvalt objekt genomfördes en lämplighetsanalys baserat på ett tidigare examensarbete av Larsheim (2007), vilken behandlar inventering av fastighetsbestånd för vertikal förtätning. Denna metod har bearbetats i samråd med planarkitekt på Luleå kommun innan den tillämpades på det utvalda förtätningsobjektet vilket renderade i att byggnaden kunde anses lämplig att förtäta på. För att beskriva byggnaden och dess närområdes arkitektoniska karaktär utfördes en analys enligt Thiis-Evensen (1994) metod. Med hjälp av Pena och Parshalls (2001) metod ”Problem seeking” syntetiserades den arkitektoniska karaktärsanalysen tillsammans med förtätningsteori och teori om mikroklimat. Syntesen gav ett förslag till gestaltningsprogram för hur våningspåbyggnaden skulle kunna gestaltas. Examensarbetet resulterade i ett gestaltningsförslag se del 6. Gestaltningsförslaget. Påbyggnaden består av 45 lägenheter som är placerad ovanpå ett befintligt parkeringshus i Luleå, bostäderna är fördelade på tre plan vilka vilar på en förlängd pelarstomme. Påbyggnaden öppnar upp för nya möjligheter till ett attraktivt boende i innerstaden och har dessutom kvalitativa grönytor för lek och socialt umgänge samt odlingsbara ytor i ett växthus. I syfte att positivt kunna påverka de förändringar som kan ske då stadens tak bebyggs har mikroklimatsanalyser utförts utifrån faktorerna sol, vind, luftkvalitet, ljud, snö samt fenomenet ”Urban heat islands”. Analyserna som utförts har påverkat val av form och material för det i del 6. presenterade gestaltningsförslaget. Det presenterade gestaltningsförslaget bör i ytterligare steg undersökas av annan part då detta inte kunnat utföras under examensarbetets gång. Den lämplighetsanalys som testats i detta examensarbete bör valideras och utformas i närmre samarbete med intressenter och kommun för att säkerställa att rätt kriterier och tillvägagångssätt används då lämplighet för påbyggnad ska bestämmas. / The current ongoing population growth creates challenges for the existing housing stock and our housing supply. To handle this population growth, our cities are being constructed higher and more densely, which creates new opportunities and challenges. One way to make use of the already exploited land could be by using the principle of vertical densification to raise the existing building height and thereby being able to create new housing opportunities. The purpose of this master thesis is to illustrate how a rooftop extension could be configured into an urban environment and what impacts this configuration might have on the microclimate for the subjected area. To study the eligibility for a densification on the selected object, a method of eligibility analysis was carried out. The method used is based on a previous degree project by Larsheim (2007), which deals with stocktaking and assessing property stocks for vertical densification. The redesigned method was before being used on the selected object for densification drafted in consultation with planning architect at Luleå municipality. The final usage of the method resulted in the building being considered suitable for densification. A site analysis was conducted with regards to the existing building and its vicinity with a method written by Thiis-Evensen (1994). The method is focused on describing the architectural nature of the site. This analysis, together with the selected theory of densification and microclimate, was synthesized using Pena and Parshall's (2001) method "Problem seeking", which rendered a suggestion of a program for how the building could be configured. This master thesis resulted in a design proposal for a rooftop extension, see part 6. Gestaltningsförslaget. The extension is located on top of an existing multistory car park building in the centre of Luleå. The rooftop extension contains 45 apartments and consists of three elevated planes that resides on an extended pillar construction. A large green open area on the inner courtyard unlocks new opportunities for an attractive accommodation in the inner city. It also give the residents a room for social play and interaction as well as the opportunity to use cultivable surfaces in a new greenhouse. A microclimate analysis was carried out based on solar, wind, air quality, sound, snow, and the phenomenon of Urban heat islands in order to positively change the impact that might occur when the city’s rooftops are being extended. The analysis carried out influenced the selection of form and material in the design stage for the design proposal presented in part 6. The design proposal presented should be further investigated by another party. The eligibility analysis conducted in this master thesis should be validated and designed in close collaboration with stakeholders and municipalities to ensure that the correct criteria and approaches are being used when the eligibility of the rooftop extension is to be determined.