Studien syftar till att empiriskt utforska lärare – elevrelationen på skoltid. Studien undersöker hur lärares gensvar och elevers respons på träningsskolan uttrycks i situerad undervisning. Fokus är relationens betydelse för inlärning vilket granskas genom att analysera kommunikationen mellan elever och personal ur ett relationellt perspektiv. Denna studie tar sin utgångspunkt i barnkonventionen (UD, 2006) och barns rättigheter att i undervisning ingå i demokratiska relationer. Utifrån en grundläggande syn på utbildning betonas barns rätt till undervisning, med respekt för varje unikt barn och barnets rätt att möta undervisning som möjliggör deras potential (UNICEF, 2007b). Författaren till studien är verksam inom grundsärskolan med inriktning träningsskola där valet av ämne "Den Relationella Brännpunkten" väcktes ur ett intresse av bemötande, förhållningssätt och vad som sker mellan människor. Träningsskolans elevgrupp kan anses mer sensitiv än andra grupper av elever. Delvis beroende på de funktionsnedsättningar som legitimerar en plats i särskolan, det vill säga utvecklingsstörning. Elevernas vilja, åsikter och motivation måste ofta upptäckas av personalen genom en kartläggning av elevers behov och intressen då det sällan framkommer direkt från eleven. I den kartläggningen är vårdnadshavares information mer betydelsefull än själva diagnosen som inte ger några pedagogiska eller didaktiska svar. En helt avgörande faktor är hur väl personalen lyckas i sin relation till eleven vilket både kräver en djupare teoretisk förståelse av funktionshindret, och ett genuint intresse för eleven som individ. Ansvaret för att bygga upp, bibehålla och utveckla relationen är lärarnas. Studien, som är av kvalitativ art, som genomförs på grundsärskolan med inriktning träningsskolan. I fokus är de processer som påverkar relationsbyggandet. Därmed bidrar studien till kunskapsutveckling inom området relationell pedagogik. I resultatet av studien anser författaren att studien bara skrapar lite på ytan till ett relationellt perspektiv men ändå ser, trots sin ringa storlek och begränsning sådana vinster med att uppmärksamma ett relationellt förhållningsätt att studien lär fortsätta fast då som praktiknära aktionsforskning.

Syftet med studien har varit att undersöka om en för skolan ny undervisningsform i ämnet kommunikation gett någon utveckling av tolkning eller reaktion på ljud och tal hos elever med cochleaimplantat.  Skolan är en nationell statlig specialskola för elever med dövhet, hörselnedsättning och utvecklingstörning i kombination. Studien har genom en kartläggning försökt påvisa om någon utveckling har skett inom en tidsperiod av sex till åtta veckor. Detta har skett genom att göra en fallstudie av två elever i två olika klasser på skolan. Kartläggningen har skett genom enkätsvar och intervjuer av föräldrar, klasslärare, talpedagog och hörselingenjör. I uppsatsens teoretiska utgångspunkter ingår hur ett CI implantat fungerar och hörselnedsättningens betydelse. Vi har valt att även belysa utvecklingsstörningen samt flerfunktionnedsättningen då de har betydelse för studiens resultat.   Resultatet av studien påvisar en marginell utveckling av reaktion/tolkning av omvärldljud men en utveckling, vilket är positivt då studiens tidsram är mycket kort när det gäller undervisning av denna målgrupp av elever. Nyckelord Cochleaimplantat, utvecklingstörning, kartläggning, auditiv stimulans, undervisning

Studiens avsikt är att undersöka hur lärare inom grundsärskolan inriktning träningsskolan definierar kommunikation samt hur lärarna arbetar med kommunikation i klassrummet. Lärarna anser även att det finns en del möjligheter och hinder i arbetet med kommunikation. Med hjälp av att genomföra intervjuer kan vi få stor insikt i hur lärare tänker och arbetar med kommunikation med eleverna. För att tolka lärarnas historia har vi valt sociokulturella perspektivet som teoretisk utgångspunkt och analyserat utifrån Janice Lights (1988) aspekter gällande kommunikativ kompetens. Definitionen av kommunikation är omfattande vilket studien visar, kommunikation är allt ifrån reaktioner till talat språk. Studien visar att lärare arbetar på olika sätt för att eleverna ska utveckla sin kommunikation, då lärarna upplever att eleverna är individer med olika förutsättningar och behov av kommunikation. Alla lärare upplever både möjligheter och hinder i undervisning av kommunikation. Det lärarna i studien upplever gör kommunikation möjlig och som samtidigt kan hindra eleverna är; individanpassning, AKK, elevkännedom, många vuxna, egenskaper hos läraren, omsorg, klassammansättning och kunskap. En slutssats av studien visar att med hjälp av kommunikationshjälpmedel begränsas elevernas möjlighet till att skapa och upprätta relationer.

Det är angeläget att få kunskap om hur eleverna i grundsärskolan uppfattar sin egen skolgång och sitt eget lärande utifrån begreppen inkludering och delaktighet. Denna studie tar fasta på ett elevperspektiv, där 12 elever intervjuades och tidigare hade gått på högstadiet i grundsärskolan, som får komma till tals. Syftet med denna studie är att beskriva och analysera skolerfarenheter kring delaktighet hos före detta elever i grundsärskolans senare år och hur dessa kan förstås. Detta är en kvalitativ studie och för att försöka få en förståelse för elevernas erfarenheter kring delaktighet kring sitt eget lärande under tidigare skolgång, har en kvalitativ intervjumetod använts i studien. De intervjuade går i gymnasiesärskolan idag, men har tidigare gått på högstadiet i grundsärskolan. Resultatet i studien visar interaktionens betydelse mellan olika aktörer i skolan som ökar elevernas känsla av delaktiget. Vidare visar studien elevernas önskan om att få lyckas i det egna lärandet och känslan av att få utvecklas som individ, där lärararen har en betydelsefull roll. Alla elever visar sin delaktighet utifrån sin egen känsla av delaktighet och om några elever hade fått vara med och bestämma lite mera under tidigare skolgång, kanske deras lärande hade sett annorlunda ut. Till sist visar studien på att framgångsrikt lärande är att goda relationer skapar motivation och ett lärande hos eleven, samt hur skolan och samhället kan bemöta och skapa förståelse för individer med utvecklingsstörning.

Syftet med studien är att ge nyexaminerade speciallärares syn på hur de upplevt att utbildningen till speciallärare med specialisering mot utvecklingsstörning rustat dem för en mycket varierande yrkesroll. Eftersom studenter som undervisats i speciallärarutbildningen med inriktning mot utvecklingsstörning förväntas bli experter på vad det innebär att vara utvecklingsstörd i ett inlärningsperspektiv, innehåller studiens centrala delar: historiskt perspektiv, diagnosen utvecklingsstörning, särskolans karraktär samt yrkesrollen och speciallärarundervisningen. Speciallärarens roll som i dagens utbildning speglar helhetssynen på barns och elevers möjligheter till lärande och socialisation utifrån grundtanken på hållbar utveckling, innebär hänsynstagande till både den psykosociala miljön och den fysiska miljön. Studien fångar med hjälp av kvalitativ metod i intervjuer fyra speciallärares tankar runt sina upplevelser av utbildningens potential att rusta dem inför kommande arbetsuppgifter av högst varierande slag. Resultatet visar att dagens studenter har olika skäl för sina studier och med det sannorlikt också olika krav på och förhoppningar om vad studierna ska bidra med. Oavsett vem som tillfrågas framkommer det att risken finns att man fått insikter som bättre passar i det förgångna än i framtiden. Sammanhang och meningsfullhet har stor betydelse för möjligheten att placera in utbildningen i en egen yrkesmässig kontext.

Individer med utvecklingsstörning har betydligt sämre levnadsstandard än de övriga samhällsgrupperna. Tidigare forskning belyser speciellt konkurrensen på arbetsmarknaden som en faktor. Min studie lägger fokus på elever med utvecklingsstörning avseende deras tankar inför vuxenlivet, som då omfattar arbetslivet, och det stöd de fått av omgivningen och erfarenheter när det gäller praktikarbete. Syftet med studien var att få en inblick i elever med utvecklingsstörning egna tankar och erfarenheter angående ett så ”normalt” vuxenliv som möjligt och hur skolan förbereder dem inför det. I analysen har jag använt mig av ett teoretiskt perspektiv på normalisering. För att genomföra detta har jag använt mig av kvalitativa intervjuer, med semistrukturerad grund. Informanterna var sex stycken elever som antingen går eller har gått på Yrkesträningsprogrammet på Ålands Yrkesgymnasium. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att sedan analyseras. Studien visade att skolan försöker skapa så normala förutsättningar som möjligt för att eleven skall lära sig olika färdigheter både i skolan och på praktikplatsen. Eleverna uttrycker att den sociala förmågan har varit den som utvecklats mest vilket kan ses som ett resultat av att skolan försöker skapa en sådan normal miljö för eleverna som möjligt. Eleverna ansåg även att den sociala förmågan var viktig i vardagslivet. Dock tyckte eleverna att det ställdes krav från olika håll. Detta kan vara en krock av de sociala arenorna som eleven lever i. Att ständigt hoppa från en normal situation på boende till en annan normal situation, med regler och normer som finns, i skolan och i hemmet så är det fullständigt förståeligt att de känner av kraven från olika håll. Inför framtiden hade samtliga elever en önskan till ett helt normalt liv. De önskade sig ett jobb, ett boende och familj och ville helst inte leva inom omsorgens dörrar utan målet var att bli frisk från sitt avvikande beteende.

Denna studie har undersökt hur personal i särskolan upplever och beskriver sin föräldrasamverkan. Studien belyser vilka möjligheter och hinder personalen beskriver att det finns i samarbetet med föräldrar och hur föräldrarna påverkar barnets skolgång genom sitt eget intresse och engagemang. De frågeställningar som ligger till grund för studien är hur personalen beskriver föräldrasamverkan och sin relation till föräldrar. Hur personalen uppfattar och beskriver föräldrars roll, engagemang och intresse i elevens skolgång. Dessutom vilka möjligheter och hinder som personalen uppfattar finns i samarbetet med föräldrar. Huvudmetod för studien har genomförts med webbenkäter till anställda inom flera olika särskoleverksamheter. Dessutom har intervjuer gjorts med två informanter. Resultaten från enkäter och intervjuer har sammanställts och analyserats. I studien konstateras att personalen anser att föräldrasamverkan är viktigt ur flera olika synvinklar och att det är mycket viktigt att föräldrar skall känna sig trygga med skolan och personalen som arbetar där för att eleverna skall lyckas i skolan.

Den här studien har undersökt hur elever i gymnasiesärskolan och i särskild undervisning för vuxna ser på kunskapsbedömning och betygssättning. Syftet har varit att undersöka vilka uppfattningar och erfarenheter elever har av olika bedömningsformer och betygssättning, samt i vilken grad betyg är en motiverande faktor för elevernas lärande och framtida liv. En frågeställning har även varit att få en uppfattning om vilken kännedom eleverna har om kunskapskraven, som ligger till grund för betygssättningen, för olika skolämnen och hur de upplever dem. Studien konstruerades i form av halvstrukturerade kvalitativa livsvärlds-intervjuer med sex elever från gymnasiesärskolan och fem elever från särskild undervisning för vuxna. Resultatet har analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv på lärande och utveckling. Studien visar att betygssättning är betydelsefullt för den intervjuade gruppen, fastän betygen inte garanterar gruppen att kunna ha bruk av dem i framtiden i något speciellt syfte. Betygen visar sig vara en motiverande faktor för lärande, för cirka hälften av de intervjuade eleverna. Elevernas kännedom om kunskapskraven förefaller inte vara särskilt stor. Formativ bedömning är den bedömningsform som eleverna upplever som den metod som förbättrar lärandet mest samt som bidrar till att ge dem förmågor som de anses behöva i skolan och i framtiden.

Studiens syfte var att undersöka hur åtta elever i inkluderande verksamheter med diagnosen lindrig utvecklingsstörning upplever sin skoltid med fokus på lärande och delaktighet. Genom elevernas berättelser ville vi få en bild av hur de upplever delaktighet på olika nivåer i undervisningen. Målsättningen var att utifrån ett inifrånperspektiv försöka ta reda på hur de insatser syftande till delaktighet och inkludering som de aktuella eleverna deltagit i haft inverkan på deras kunskapsutveckling - enligt eleverna själva - samt vilka didaktiska metoder och strategier som de anser gynnar det egna lärandet. Genom en fenomenologiskt inspirerad kvalitativ ansats undersökte vi respondenternas upplevelser och erfarenheter kring delaktighet och kunskapsutveckling. Som datainsamlingsmetod för detta ändamål valdes semistrukturerade intervjuer med karaktär av samtal. 14 samtal genomfördes och transkriberades. I centrum för samtalen låg respondenternas egna utsagor. Resultatet visade att de tillfrågade eleverna på det stora hela har bestämda uppfattningar om vad de anser vara viktigt att lära sig under sin skoltid för att få så bra förutsättningar som möjligt inför framtiden. De anser i mångt och mycket att de får möjlighet att lära sig just detta, men påtalar samtidigt att de utmaningar de ställs inför inte alltid är på rätt nivå. Eleverna kan ge många exempel på under vilka förutsättningar de lär sig bäst gällande sådant som anpassningar i miljö, material och vuxenstöd - men de framhåller inte inkludering som den viktigaste faktorn för utveckling av sina kunskaper. Snarare tyder resultatet på att delaktighet i grupper där elevernas stödbehov tillgodoses och där de kan uppleva gemenskap utan att skiljas ut anses vara de viktigaste förutsättningarna för trivsel och lärande.

Syftet med denna studie är att ta reda på om de institutionella förutsättningarna för självbestämmande är möjliggörande eller begränsande för målgruppen vuxna på en låg kommunikativ- och kognitiv utvecklingsnivå (måttlig till svår utvecklingsstörning). Genom en kvalitativ textanalys av styrdokument som Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), Socialstyrelsens- och kommunala styrdokument samt kompletterande intervjuer fanns tanken att få en djupare förståelse för vilka faktorer som styr självbestämmandet för vuxna på en låg kommunikativ- och kognitiv utvecklingsnivå. De områden som vi valde att studera var daglig verksamhet och boende med särskild service, på grund av att de två insatserna tillsammans täcker in den enskildes hela liv. Resultatet visade att det finns en otydlighet i hur styrdokument som LSS, Socialstyrelsens- och kommunala riktlinjer beskriver självbestämmandet och hur det ska uppnås för den enskilde.  Däremot visar resultatet från intervjuerna med kommunernas utvecklingsenhet att det finns en tydlighet i hur personalen kan arbeta pedagogiskt med olika metoder för att möjliggöra den enskildes självbestämmande. Genom att använda oss av interaktionistisk- och nyinstitutionell teori ges resultaten en teoretisk förankring och kan bidra till kunskapen om hur de institutionella förutsättningarna är möjliggörande eller begränsande för självbestämmandet. Sammantaget visar resultatet att personalens kunskaper om funktionsnedsättningar, utbildningsnivå och olika specialpedagogiska metoder främjar självbestämmandet.