Integreringen av utvecklingsstörda personer i samhället, har resulterat i att vården i större utsträckning än tidigare möter personer med detta funktionshinder. Finns det problem som kan uppstå i bemötandet av patienter med utvecklingsstörning som inte finns hos övriga patienter? Syftet med denna uppsats var att belysa bemötandet av patienter med utvecklingsstörning i vården. Uppsatsen är utförd som en litteraturstudie, och är baserad på tio vetenskapliga artiklar. Resultatet som framkom av artiklarna var en genomgående problematik kring kommunikationen mellan vårdpersonalen och patienter med utvecklingsstörning. Problemen med kommunikationen ansågs bero på kunskapsbrist hos vårdpersonalen, gällande funktionshindret utvecklingsstörning. Patienter med utvecklingsstörning kommer från början i ett underläge då inte kommunikationen fungerar. För att underlätta för vårdpersonalen och patienten med utvecklingsstörning i kommunikationen är det viktigt att mötet får ta tid. Att lära känna patienten med utvecklingsstörning underlättar bemötandet och kommunikationen. Ett bra bemötande ökar förståelsen för den sjukdom som patienten sökt vård för samt för insatt behandling. Detta leder till ökad autonomi för patienten med utvecklingsstörning.

Syftet med undersökningen var att bidra med kunskap om den pedagogiska metoden tejping och hur den fungerar som kommunikationshjälpmedel för döva personer som har en utvecklingsstörning. Det som studien skulle frambringa svar på var hur döva personer med utvecklingsstörning kan utveckla sin kommunikationsförmåga genom tejping. Tejping är en metod där små träfigurer används som ett komplement till samtal för att tydliggöra och konkretisera. Studien är gjord med en kvalitativ ansats och data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sex personer som använder tejping tillsammans med döva med utvecklingsstörning i habiliteringsarbete. I undersökningen förtydligas vikten av kommunikation även för dem som inte är så bra på att kommunicera med teckenspråk. Istället är det viktigt med visuella hjälpmedel och tejping är ett sådant som kan förstärka kommunikationen där det behövs. Resultatet visade att tejping har använts för att diskutera många olika ämnen såsom känslor, förberedelser av aktiviteter, socialt samspel med mera. Enligt respondenterna har de funktionsnedsatta personerna haft nytta av tejping i sin kommunikation och metoden anses vara ett bra kommunikationshjälpmedel. Flera personer har utvecklat sin kommunikationsförmåga kopplat till tejpingsamtalen och för ett par har tejping även tillsammans med andra insatser bidragit till att förbättra den dagliga kommunikationen. Tejping skapar enligt undersökningen bättre förutsättningar för att personer inom målgruppen ska förstå och hantera sin vardag genom att bland annat beröra ämnen som känslor, socialt samspel och förberedelser inför aktiviteter och händelser. Undersökningen visar också att visuella hjälpmedel är av vikt för dessa personer för att förstärka deras intryck.

All human beings need and have the right to a language. How a language is learned and used depends on the individual conditions. This study considers the work to development the language done by pedagogues in a special school for mentally retarded children. How do pedagogues work to develop the language in children who are so different and have so different conditions and needs? That is the central aim of this study. The purpose with this case study is to investigate and illustrate how pedagogues in a special school for mentally retarded children are working to develop the language of the pupils considering their speech, reading, writing and listening. Our expectation and ambition with this study is to provide something that all pedagogues can benefit by, irrespective of in what school or with what sort of children you are working. The study shows that the pedagogues in this special school for children with mental disabilities are working in many different ways with language development. The study also shows that from the teaching pedagogues in this special school for children with mental disabilities a great deal of individual adjustment is required since the children differ in talent and development.

Syftet med studien är att ta reda på vad en ungdom med utvecklingsstörning har för drömmar efter avslutad skolgång. Syftet är också att kartlägga vilka omkringliggande faktorer på olika nivåer som påverkar elevens möjligheter till att förverkliga sina drömmar. Vi redogör och diskuterar vilka individuella möjligheter och hinder som finns, vi tar även att ta upp närmiljöns och samhällets betydelse. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med en elev, dennes lärare samt yrkesvalsläraren på en gymnasiesärskola. För att få en vidgad syn på elevens situation har vi även genomfört observationer. Eleven berättar för oss om sina drömmar och visioner inför sin framtid. Vi diskuterar dessa drömmar med såväl läraren som yrkesvalsläraren. Genom dessa diskussioner samt den litteratur och forskning vi tagit del av, finner vi både möjligheter och hinder för eleven att förverkliga sina drömmar. De möjligheter vi ser för eleven är bland andra hans självförtroende, skolans förhållningssätt, familjens stöd, lagar och rättigheter som finns i samhället. De hinder som finns är elevens grad av utvecklingsstörning, kommunens begränsade utbud av sysselsättning och att lagar och konventioner inte efterföljs såsom de borde.

Idag har personer med lindrig utvecklingsstörning helt andra förutsättningar att utveckla förmågor hos sig själva än vad tidigare generationer har haft. Många personer med lindrig utvecklingsstörning klarar av mycket självständigt men på grund av deras funktionshinder är de i olika grad beroende av hjälp och stöd för att klara sig i sin vardag. Det innebär att de behöver professionellt stöd från personal, något som kan vara uppskattat men samtidigt upplevas vara jobbigt och kontrollerande.   Den här studien utgår från kvalitativ metod för att genom intervjuer med både brukare och personal studera hur de ser på stödet som ges på serviceboenden. Syftet med studien är således att få mer kunskap och ökad förståelse om hur personer med lindrig utvecklingsstörning ser på det stöd som personalen ger, samt hur personalen ser på sitt sätt att möta deras behov. Studien omfattar fyra brukarintervjuer och fem personalintervjuer.   Resultatet visar på positiva sidor av stödet, där personalen ser en glädje i att ge stöd till brukarna. Dock uttrycker både brukare och personal att de upplever att brist på tid påverkar det stöd som ges. Personalen uttrycker även att en viss kontroll från deras sida ibland behövs. Samtidigt upplever brukarna att de inte alltid får vara delaktiga och bestämma kring beslut som tas om dem och deras stöd. Studiens slutsatser visar att trots att personal vill att brukarna ska må och ha det så bra som möjligt, har de en syn som styrs av egna uppfattningar om hur ett vardagsliv ska se ut. De strukturella förutsättningarna som har framkommit i resultatet, bidrar även till att serviceboendena får institutionella drag och det påverkar stödet som brukarna får.

This study aims to explore how employment of people with intellectual disabilities has grown from only a few participants in the 1960 to be a statutory right. The aim is further to describe the progress and how theories about disability, normalization and social integration relate to the activity. Particular attention is given to the conditions of the labour market and how it influences the activity. Does the ambition to get activity closer the labour market changes and if there are changing, in what way? Is it important that employment resemble or can lead to a common work? The method is to study and analysis periodicals and newspapers articles and make interviews. The main result of the study is: theories about disability, normalization and social integration has nearly connection with the employment, the ambition to get activity closer the labour market changes between different periods, the conditions to the labour market make sense and for some people with intellectual disabilities it is important that the employment resemble or can lead to a common work but for many the important is that employment offers in situation and a environment that they enjoy.

The purpose was to describe the significance of participation concerning leisure time and household duties for persons with mild intellectual disability living in a group home with some support from caretakers. Interviews were performed with five persons, two men and three women, living in such a group home. The questions in the interview guide had an open character and were divided into four different areas, leisure time, economy, cooking, cleaning and laundry. The results indicate that all informants felt they participated in all four areas. Further on, the results show there was participation of three different kinds. Firstly, there was full participation concerning leisure time. Secondly, there was “participation with help”. The informants felt they had full participation, though they received support to manage dealing with their own money. Thirdly, there was less participation concerning cooking, cleaning and laundry. The informants did not have to do such things. The caretakers did it for them. The informants had the opportunity, they also had the capacity, but they seemed to be influenced by caretakers not to want, or need, to do it. It was a so-called constructed helplessness.

Wikland, M. (2008). Uppfattningar av hälsa hos kvinnor med utvecklingsstörning. C - uppsats i pedagogik. Högskolan i Gävle. Institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi. Begreppet hälsa kan definieras och uppfattas på många olika sätt. Studiens syfte var att identifiera uppfattningar av hälsa hos kvinnor med utvecklingsstörning. Som metod valdes kvalitativa intervjuer och observation. Ansatsen var fenomografisk (Marton & Booth, 2000). Totalt observerades och intervjuades fyra kvinnor med utvecklingsstörning. Intervjuerna spelades in med bandspelare och transkriberades. Materialet bearbetades och analyserades genom att lyssna på det upprepade gånger för att upptäcka likheter och skillnader. Därefter avgränsades väsentliga utsagor, nyckelord och citat. Tolkningarna kategoriserades i beskrivningskategorier. Tre kvalitativt skilda beskrivningskategorier utgjorde resultatet och dessa är att känna trivsel och glädje, att göra saker - att vara till nytta samt att slippa vara orolig. Nyckelord: utvecklingsstörning, uppfattningar av hälsa, hälsa, fenomenografi

No description available.

Syftet med denna uppsats är att undersöka andra lärares uppfattningar om den undervisning de bedriver i arbetet med elever som har autism och utvecklingsstörning i grundsärskola.Undersökningen är baserad på halvstrukturerade intervjuer med lärarna där intervjusvaren är tematiserade utifrån studiens frågeställningar. Resultatet visar att lärarna upplever att deras uppdrag, att undervisa elever som har autism och utvecklingsstörning, är komplext.  Lärarna relaterar till läroplanen när de resonerar kring uppdraget men samtidigt lyfter de fram olika aspekter av kunskap som ska vara i fokus i undervisningen. Samtliga lärare lyfter betydelsen av att arbeta för elevernas delaktighet och självständighet, dock inom givna ramar. Lärarna belyser olika aspekter i undervisningen, bland annat kring miljöanpassningar där de lyfter fram struktur och rutiner som en anpassning. Kring kommunikation synliggör lärarna utmaningar i att tolka elevernas kommunikation och val av kommunikationsstöd. Dilemman som lärarna lyfter fram är att det finns en risk att de assisterar elever i situationer som de kan klara själva och att tolka elevernas kunskaper i olika kontexter. Vad gäller att skapa förutsättningar för eleverna att samspela med andra, i och utanför klassrumsmiljö, menar lärarna att det är viktigt att vara lyhörd för elevernas olika uttryck till samspel och att arbeta med samspel i olika vardagssituationer. Personalens roll framhävs också som den vanligaste samspelspartnern. Lärarna har olika inställningar till möjligheten för eleven med autism att gå i klasser med elever som inte har autism. Många lärare anser att det är en rättighet för eleverna och att det är viktigt att olika kompetenser blandas. Andra lärare är kritiska och menar att det inte alltid är möjligt och att den specifika kompetensen finns i klasser för elever med autism. Studien visar att lärares arbete, med elever som har autism och utvecklingsstörning, är komplext och att det finns många dilemman och utmaningar. Det är en ständig utmaning att erbjuda eleverna undervisning som är anpassad till elevers behov och samtidigt erbjuda flexibilitet och skapa möjligheter till att få eleverna aktiva och självständiga.