Bakgrund: Fritidsutbudet för personer med utvecklingsstörning är begränsat. År 2009 antogs FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den innebär att dessa personer ska ges möjlighet att kunna delta i fritidsaktiviteter. Syfte: Att undersöka hur personer med lindrig utvecklingsstörning uppfattar sina anpassade fritidsaktiviteter i grupp. Metod: Intervjuer genomfördes med åtta vuxna personer med lindrig utvecklingsstörning vilka deltog i fritidsaktiviteter i grupp. Resultat: Samtliga intervjupersoner upplever det positivt att delta i sina respektive fritidsaktiviteter. Aktiviteterna och gemenskapen är viktiga faktorer för intervjupersonernas trivsel i respektive grupp. Diskussion: Intervjupersonerna utvecklar även sociala färdigheter genom sitt deltagande i fritidsgrupperna. Slutsats: Fritidsaktiviteterna och miljön där aktiviteterna utförs är betydelsefulla för intervjupersonerna. Detta kan relateras till arbetsterapi där meningsfullhet samt fysisk och social miljö är viktiga aspekter för hur aktiviteterna upplevs. Intervjupersonerna ges möjlighet till delaktighet genom att de får vara med och påverka aktiviteternas utformning. Detta är en viktig aspekt inom arbetsterapi.

The aim is first to identify concept of citizenship and the dimensions of the same, in the political science theory, which can be crucial, to that a citizenship may be found available for people who have a cognitive delay. Thereafter examine the prevalence and significance of these, in policy documents from two different organizational forms, through an analysis, in the form of a discussion, on the basis of political science theories in the field. The study's aim in a reflective way, highlighting key requirements for an accessible citizenship for the target audience, and thereby clarify the priorities in daily activities that can support an emancipatory citizenship process for people who have a cognitive delay.

Få studier har studerat personalens roll i att främja fysisk aktivitet hos personer med utvecklingsstörning. Denna kunskapsbrist utgjorde syftet för denna studie. Syftet med studien var att undersöka hur personalen upplevde den fysiska aktiviteten hos vuxna personer med lindrig- och medelsvår utvecklingsstörning, som bodde i gruppbostad. Särskilt fokus fanns på vilka hinder och möjligheter som personalen upplevde sig ha för att främja fysisk aktivitet hos de boende. Studiens metod byggde på sex semi-strukturerade intervjuer med personal på gruppbostäder för vuxna personer med lindrig- och medelsvår utvecklingsstörning. Materialet analyserades med inspiration från innehållsanalys och systematisk textkondensering. Resultatet visade att personalen uppgav att de boende var i olika grad fysiskt aktiva. Aktiviteterna genomförde de på egen hand eller med stöd från personalen. Möjligheter som personalen ansågs sig ha var resurser i form av tid och pengar samt det nya schemasystemet som hade gett dem ökade möjligheter att anpassa sig efter de boendes behov. Hinder som upplevdes var litet intresse för fysisk aktivitet från de boende, yttre förutsättningar såsom transportsvårigheter och personalbrist. En slutsats är att personalen upplevde sig ha resurser för att främja fysisk aktivitet hos de boende. Hinder som personalen uppgav var bland annat de boendes motivation, utemiljö samt transportsvårigheter.

No description available.

Kvalitet i särskolan handlar enligt Skolverket (2001a) om de mål som formulerats för elevernas undervisning. Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare arbetar med bedömning av elevers kunskapsutveckling i träningsskolan. Hur genomförs den pedagogiska kartläggningen och dokumentationen? Vilka bedömningsredskap använder lärarna? Är målen i de individuella utvecklingsplanerna (IUP) tydligt kopplade till kursplanen? Kvalitativa intervjuer genomfördes på två träningsskolor i en kommun i mellersta Sverige. De intervjuade är nio klasslärare som ansvarar för bedömning av elevers kunskapsutveckling i träningsskolan. Resultatet visar att en kontinuerlig bedömning av elevers kunskapsutveckling genomförs. Den pedagogiska kartläggningen utgörs i huvudsak av observationer och löpande anteckningar. Några av lärarna använder en kartläggningspärm som utgår från kursplanens fem ämnesområden. Portfolio används till viss del. Men när det gäller elever på tidig utvecklingsnivå menar lärarna att kartläggningsmaterial med checklistor som innebär att sätta kryss i ett formulär för att synliggöra vad eleven kan tenderar att peka på de saker som eleven inte kan. Dokumentation kan istället visa på elevens förmågor och lyfta det positiva. Videokameran framhålls av lärarna som ett bra pedagogiskt redskap vid bedömning, särskilt av elever på tidig utvecklingsnivå då den registrerar den icke verbala kommunikationen. Lärarna kan gå tillbaka och analysera videoinspelningarna och på så sätt upptäcka små signaler som är svåra att upptäcka i vardagen. Lärarna anser att kunskap om elevernas funktionsnedsättningar är viktigt vid såväl bedömning av elevernas kunskapsutveckling som vid utformningen av undervisningen och för att kunna anpassa och tillrättalägga miljön. Kommunikation är det redskap lärarna använder för att nå eleverna. För elever på tidig utvecklingsnivå ligger fokus på samspel och interaktion. För elever på tidig utvecklingsnivå upprättar lärarna vad de kallar upplevelsemål. De syftar till att ge eleverna upplevelser som ger erfarenheter. Lärarna arbetar målinriktat, den individuella utvecklingsplanen är ständigt närvarande och målen i IUP är tydligt kopplade till kursplanen. Internetbaserad IUP en datorstödd metod som kan användas som ett levande verktyg där arbetslaget kan gå in och skriva löpande anteckningar, lägga in bilder och filmsnuttar. Föräldrar görs delaktiga i större utsträckning genom att de får inblick i undervisningen vilket i sin tur kan ge en större medvetenhet om målen i kursplanen.

Immigrationen till Sverige har ökat markant de senaste åren. Kommuner och skolor får ta emot barn och ungdomar från många olika kulturer och grundsärskolan är inget undantag. På grund av elevernas funktionsnedsättning krävs ofta ett mer nära samarbete med elevens hem, vilket ställer andra krav på speciallärarnas insikt och bemötande. Syftet i studien var att undersöka interkulturell kompetens hos grundsärskolans speciallärare i mötet med elever och föräldrar av annan kulturell bakgrund. Undersökningen baseras på 17 halvstrukturerade intervjuer med fokus på respondenternas beskrivningar av mötet med och erfarenheter av, olika kulturbakgrunder och elever och familjers livsvärldar. Intervjuerna genomfördes utifrån teman. Intervjuerna spelades in och transkriberades för att analyseras. Resultatet visar att speciallärarna anser att det viktigaste i mötet med familjer av annan kulturell bakgrund är att visa respekt, tillit och förståelse för varandras kulturer. De är eniga om att det egna intresset är viktigaste faktorn för att utveckla interkulturell kompetens. Hälften av speciallärarna lyfte fram fram att det fanns svårigheter i att tydliggöra hur det svenska skolsystemet fungerar. De upplevde även en förväntan från föräldrar, att skolan ska normalisera deras barn. Det framkom att speciallärarna kände ansvar för att stötta och ”guida”, inte bara eleven utan hela familjen in i det svenska samhället.  Flertalet av speciallärarna lyfte fram behovet av kompetensutveckling.

Studiens syfte var att beskriva och analysera hur undervisande lärare i grundskolan och grundsärskolan beskriver sitt agerande för att stärka kunskapsutvecklingen hos elever med en lindrig utvecklingsstörning. Intresset riktades mot faktorer i den egna undervisningen som lärarna ger uttryck för leder till stärkt kunskapsutveckling. Även kompetenser och förmågor som lärarna ser som viktiga att utveckla för elever med en lindrig utvecklingsstörning var av intresse.  Studien utgår från en syn på kunskapsbildning som bygger på sociokulturellt perspektiv. En kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjuer valdes som datainsamlingsmetod. Elva intervjuer genomfördes och transkriberades. Intervjuernas fokus var infomanternas beskrivningar av egen undervisning. Lärarna i studien gav uttryck för åtta olika faktorer för stärkt kunskapsutveckling. Dessa är Styrdokument, Organisation, Förväntningar och livskompetenser, Inventera elevernas kunskapsnivå, Skapa socialt samspel och förtroendefulla relationer, Skapa sammanhangsförståelse, lust och meningsfullhet, Varierade metoder och arbetssätt samt Skapa struktur och tydlighet. De centrala kompetenser och förmågor lärarna framförallt betonar att eleverna utvecklat utifrån kunskapskraven är vardagsnära förmågor som syftar till självständighet. Grundsärskolan erbjuder en trygg och tillitsfull lärandemiljö men med en tendens att förskjuta tyngdpunkten mot värnandet om eleven i stället för mot utmaning och kunskapsutveckling. Studien har fördjupat vår förståelse för de dilemman som lärarna i grundsärskolan står inför, att både ta hänsyn till den svårighet som elevernas funktionsnedsättning innebär och rätten till att utvecklas så långt som möjligt.

No description available.

Den här studiens avsikt är att lyfta frågan om hur lärare i grundsärskolan arbetar med eleverna så att eleven får en egen förståelse för sitt lärande och sin egen kunskapsutveckling. Det gör vi bland annat genom att undersöka hur ett antal lärare inom grundsärskolan beskriver hur de arbetar med formativ bedömning och deras tankar kring detta. Vi har valt en kvalitativ ansats för studien och har intervjuat 16 lärare som arbetar i grundsärskolan och i inriktningen träningsskolan. Vi har även valt att belysa studien utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Strandberg (2006) menar att lärande är en sociokulturell praxis som innefattar psykologiska processer och interaktion med andra människor samt aktiviteter. Resultatet av studien åsyftar till att samtliga av lärarna i studien sa sig tycka att formativ bedömning i grundsärskolan är svårt. Under intervjuerna fick lärarna sätta ord på sitt tillvägagångssätt, vilket ledde till att lärarna fick syn på och kunde verbalisera sitt arbete kring formativ bedömning. Dessutom upplevde lärarna i studien att det inte ges tillräckligt med tid att diskutera bedömning i sina arbetskollegier och det fanns svagt deltagande, intresse och engagemang för bedömning hos skolledningen. När lärarna beskrev sitt arbete med att få eleverna mer delaktiga i sitt lärande beskrev de att de använde sig av artefakter, så som IKT till sin hjälp för att tydliggöra och visualisera lärandemål och elevens utveckling och utvecklingsmöjligheter. De beskrev också att den formativa bedömningen möjliggjorde utvärdering av den egna lektionsplaneringen.

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera framgångsfaktorer kring lönebidrags-anställningar för personer med lindrig utvecklingsstörning samt vilken typ av förberedande arbete som upplevs som gynnsamt. Studien är genomförd utifrån en kvalitativ forskningsmetod, där vi genomfört intervjuer med 15 informanter; sex unga vuxna med lindrig utvecklingsstörning som har eller snart skulle påbörja, en lönebidragsanställning samt nio nyckelpersoner, involverade i övergångsarbetet på olika sätt. Samtliga informanter beskrev positiva följder av möjligheten att få prova på praktik- och arbetsplatser med olika inriktningar. Nyckelpersonerna framhöll vikten av att tid läggs på matchningsarbetet utifrån individen kontra arbetsplatsens arbetsuppgifter och möjligheter till anpassningar. Elever och unga anställda uttryckte en stor vilja till självständighet och att begränsade arbetsuppgifter är en faktor för att möjliggöra detta. Bland elever och unga anställda fanns en stor medvetenhet kring deras funktionsnedsättning. Flera informanter framhöll att handledare behöver se och stötta samt inbjuda eleven/den unge anställde till delaktighet, även närstående är viktiga i det arbetet. Nyckelpersonerna betonade hur relationsskapandet mellan skola och arbetsplats är av stor vikt, liksom de ungas förståelse gällande arbetslivets krav och en väl avvägd plan för att möta dessa i ökande svårighetsgrad. Detta ökar möjligheten att lyckas vilket i sin tur leder till en ökad självkänsla. Utifrån studiens resultat konkluderas att det är av stor vikt att skolpersonal och andra berörda involverade i övergångsarbetet etablerar en god relation till arbetsplatsens handledare för att möjliggöra en nära samverkan och en öppen dialog. Både nyckelpersoner och elever/unga vuxna behöver ha kunskap om hur den enskilde individens funktionsnedsättning påverkar i olika sammanhang samt hur relationer och socialt samspel påverkar utveckling och lärande. Angeläget är att medvetet arbeta med psykologiska faktorer, vilka utvecklar och stärker individen både på ett personligt och yrkesmässigt plan, vilket i sin tur leder till ökade möjligheter att leva ett mer självständigt liv.