I vårt samhälle har det under en längre tid diskuterats kring ungdomsidrotten i samband med elitsatsning kontra en alltför tidig utslagning. I den här studien har syftet varit att undersöka hur ungdomar med lindrig intellektuell funktionsnedsättning upplever sina möjligheter till delaktighet i en idrottsförening. Studien baseras på 12 kvalitativa intervjuer med ungdomar i åldrarna 13-19 år. Idrottsföreningens aktivitet riktar sig först och främst till ungdomar med olika grad av intellektuella funktionsnedsättningar. Studien fokuserar på att belysa begreppet delaktighet och handlar om informanternas upplevelser av inflytande, kompisrelationer, inkludering, socialt samspel och deras självuppfattning. Resultatet visar att ungdomarnas upplevelser av delaktighet var relativt hög, men att upplevelsen skiljde sig åt i olika sammanhang, i relation till om upplevelsen var socialt relaterad eller aktivitetsrelaterad. Det förekom även inslag av att upplevelsen fanns inom båda kontexterna. Resultatet pekar på att majoriteten av informanterna upplevde sin delaktighet som väldigt hög inom idrottsföreningen i ett socialt sammanhang och att aktiviteten, i detta fall innebandyn, upplevdes som mindre betydelsefull ur ett delaktighetsperspektiv.

Denna studie har en Lesson/Learning Study-inspirerad forskningsansats och syftar till att utveckla elevernas förmåga att tolka känslouttryck. Studien har genomförts i grundsärskolans inriktning ämnesområden (i vilken elever med svår och måttlig utvecklingsstörning går) och i denna uppsats fokuseras särskilt undervisningsdesignen. Syftet är att beskriva och identifiera vad design och iscensättning av olika lektionsmoment, i förhållande till tolkning av känslouttryck, erbjuder eleverna. Forskningsfrågorna kretsar kring vad design och iscensättning av studiens olika lektionsmoment erbjuder eleverna samt vilka indikationer på lärande och urskiljande av mening som framträder i iscensättningen av lektionsmomenten. I bakgrunden beskrivs elevgruppen vars undervisning studien syftar till att utveckla, elever med svår eller måttlig utvecklingsstörning, vad svensk forskning har kommit fram till angående undervisning i grundsärskolans ämnesområden samt elevgruppens kommunikativa svårigheter och möjligheter. Studiens teoretiska referensram bygger primärt på sociokulturell teori samt variationsteori. Metodologiska överväganden har gjorts med stöd i variationsteori och Lesson/Learning Studymodellen. Empiri i form av transkriptioner av videoinspelningar från fyra olika undervisningsgrupper ligger till grund för studien. Det empiriska materialet har analyserats med stöd av begrepp, t.ex. kritisk aspekt, artefakt, mediering och meningserbjudande, vilka har koppling till den teoretiska referensramen. Studiens slutsatser antyder att de olika lektionsmomenten ger merparten av eleverna meningserbjudande, dock i olika hög grad. Vissa moment, såsom rollspel och övning i autentisk miljö, förefaller lättare för läraren att iscensätta i interaktion med eleverna, vilket kan leda till att eleverna i större utsträckning urskiljer de kritiska aspekterna och utvecklar sin förmåga att tolka känslouttryck.

Autism tillsammans med utvecklingsstörning medför ett flertal olika funktionsnedsättningar, exempelvis kommunikationssvårigheter, hyperaktivitet och ritualbeteenden. Föräldrarnas livsvärld påverkas i form av en fullständig anpassning av livet utefter barnets behov. Studien bygger på en kvalitativ analys av fyra biografier, vilket ger en god inblick i föräldrarnas livsvärld. Resultatet presenteras i fyra huvudteman: Första tiden med den nya familjemedlemmen; förändrade levnadsvilkor; att få vardagen att fungera samt att inte längre orka kämpa, vilka beskriver föräldrarnas upplevelse av att leva med ett autistiskt utvecklingsstört barn i Sverige. I vårdarbetet möter sjuksköterskan dessa föräldrar och barn. Föräldrarna upplever att det i mötet med sjuksköterskan är viktigt att sjuksköterskan ser och bekräftar både föräldrarna och barnet i situationen familjen befinner sig i, vilket inte alltid är en självklarhet. Då sjuksköterskan får en bättre inblick i föräldrarnas vardag ökar möjligheten till förståelse för föräldrarnas livsvärld. Sjuksköterskan kan utifrån detta minimera risken för upplevelse av kränkning vilket föräldrarna ibland beskriver som ett resultat av sjuksköterskans agerande. Genom ökad förståelse kan sjuksköterskan bedriva en bättre anpassad vård, både för föräldrarna och barnet. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Studien utreder syftet med betyg i grundsärskolan, samt huruvida betygsättningen i sig eventuellt leder till ökad stigmatisering för elever i grundsärskolan. Bakgrunden beskriver bland annat grundsärskolan som skolform samt syftet med betyg. Därefter följer teoridelen som tar avstamp i Goffmans teorier om stigmatisering. Studien är en systematisk litteraturstudie om betyg i grundsärskolan, utifrån syftet med betygssättning i grundskolan. Vidare visar studien att de tre främsta syftena med betyg i grundskolan inte är applicerbara i grundsärskolan och därmed saknas ett tydligt syfte med betyg i grundsärskolan. Betygens ogiltighet och brist på syfte leder till att grundsärskolan framstår som en imitation av grundskolan snarare än en egen skolform. Därmed ökar stigmatiseringen genom att elevernas avvikelser blir tydligare och eleverna framstår som onormala. Efter resultatet följer en diskussion som bland annat belyser hur betyg kategoriserar elever och påverkar deras framtidsmöjligheter. Diskussionen tar också upp hur skolan ökar elevers stigmatisering genom bemötande och hur stigmatiseringen ökar genom kategorisering och betygsättning. Studien avslutas med specialpedagogiska implikationer som till exempel lärarnas etiska och specialpedagogiska dilemman vad gäller att sätta betyg som saknar giltighet. Den delen av lärarnas uppdrag gör att även lärarna tvingas bidra till en dubbel stigmatisering av grundsärskoleeleverna.

<p>I uppsatsen undersöks vilken betydelse faktorer som familj, skola och vänner har för identitetsuppfattningen hos ungdomar med lindrig utvecklingsstörning, från deras eget perspektiv. Genom tematiska intervjuer med fem ungdomar som går i gymnasiesärskola har undersöks hur de såg på sin barndom, uppväxt, familjerelationer, kamrater och den egna självbilden. Resultatet har huvudsakligen analyserats utifrån E.H. Eriksons teori om identitetsutveckling. Resultatet visade att alla intervjupersoner upplevde att de under sin barndom hade kamrater och nästan alla hade en bra relation till sina föräldrar. Under tonåren förändrades detta och idag upplevde mer än hälften av de intervjuade att de inte hade några kamrater som de umgås med på fritiden och alla utom en ansåg att relationen till föräldrarna hade försämrats betydligt. Barndomsberättelserna vittnade om mobbing och många skolbyten hos en del av intervjupersonerna. Nästan alla ungdomar i studien förmedlade en bild av sig själva som osäkra på hur de ska bete sig vissa sammanhang. Analysen tyder på att ungdomar med en lindrig utvecklingsstörning kan ha svårigheter att förlika sig med att gå i särskola och att de inte vill förknippas med särskolans övriga elever. I min studie berättade mer än hälften av ungdomarna om sorg över att inte vara som alla andra ungdomar.</p>

<p>Sverige dömer idag personer med utvecklingsstörning till påföljden fängelse på samma grunder som gäller för andra lagöverträdare. Fram till 1992 kunde lagöverträdare med utvecklingsstörning dömas till placering på specialsjukhus men numera särbehandlas inte längre denna grupp. 1999 tillkallade regeringen en kommitté och gav dem i uppdrag att utreda frågor om ansvar och påföljder för psykiskt störda lagöverträdare. Ett förslag som lades fram var en ny form för verkställighet av fängelse, slutet boende, för vissa funktionshindrade, däribland utvecklingsstörda. Syftet med denna uppsats var att öka kunskapen om hur fängelsevård ser ut för personer med utvecklingsstörning som vistas på slutna anstalter, med fokus på sociala och psykologiska aspekter. Studien hade en kvalitativ metod och belyste psykologers erfarenheter av och syn på fängelsepåföljd för personer med utvecklingsstörning. Tidigare forskning har visat att det finns vissa problem som berör intagna med utvecklingsstörning. Vår studie visade på liknande resultat. Psykologerna hade erfarenhet av intagna med intellektuella funktionsnedsättningar och ansåg att det fanns en viss problematik runt dessa personer. Diagnosen utvecklingsstörning var dock inget som psykologerna stött på hos de intagna och det verkade saknas fokus på den här typen av funktionshinder. Psykologerna var dock eniga om att det borde finnas en särskild vårdform för den här gruppen lagöverträdare.</p>

<p>Syftet med vår undersökning har varit att belysa särskolesamordnarnas, skolpsykologens, lärarnas och föräldrarnas uppfattningar och kunskap av att elever fullgjort sin skolgång i särskolan. Ett ytterligare syfte har varit att ta reda på vilka strategier informatörerna använder sig av för att öka medvetenheten om konsekvenserna av vald skolgång. Ett vidare syfte har varit att öka kunskapen om hur rutiner för mottagande i särskolan ser ut i de kommuner som vi har gjort vår studie i. Vi har genomfört intervjuer med personer som har ansvar eller del i att ett en elev utreds för att eventuellt bli mottagen i särskolan. Resultatet av intervjuerna har visat att kunskapen om vilka konsekvenser som finns av att en elev blir placerad i särskolan är stor. Uppfattningarna ser olika ut beroende på vem vi har intervjuat. Särskolesamordnarna har en bredare syn på konsekvenser som sträcker sig i ett större perspektiv om vilka möjligheter och hinder det finns för eleverna i deras fortsatta vuxenliv. Lärarna och psykologen ser till stor del fördelar med särskolan. Att eleverna får jobba efter sina förmågor, skapa en bättre självbild och att de får hjälp till aktivitet efter skolans slut. Vi har även genomfört en enkätundersökning för att ta del av föräldrarnas uppfattningar om konsekvenser. Resultat visar att större delen av föräldrarna är insatta i vilka fördelar särskolan medför. Ungefär hälften av föräldrarna anser att de har fått information om möjligheter och hinder för deras barn efter de har gått ut gymnasiesärskolan.</p>

<p>Syftet med uppsatsen är att belysa erfarenheter föräldrar till barn med utvecklingsstörning har, av råd och stöd från samhället. Undersökningen är gjord med en kvalitativ metod och materialet har samlats in genom halvstrukturerade intervjuer. Sju föräldrar till barn med utvecklingsstörning har intervjuats, med en avgränsning till barn som inte har Downs Syndrom [DS]. Materialet har bearbetats med en kvalitativ analysmetod. Resultatet visar att föräldrarnas upplevelser av samhällets råd och stödfunktioner inte överensstämmer med deras behov. Föräldrarnas behov är olika beroende på barnens problem och familjens situation, men likheter kan ändå ses. Slutsatserna av resultatet är att föräldrar till barn med utvecklingsstörning som inte är DS, har en utsatt situation. Det beror bland annat på barnens problem men framförallt på brist på information, att föräldrarna ständigt blir ifrågasatta, att kontakterna är så många och att föräldrarna måste slåss för sina barns rättigheter. Då dessa faktorer som påverkar föräldrarna återkommer över tid, är ännu en slutsats att ingen påtaglig förändring skett av samhällets stöd, till denna grupp föräldrar.</p>

<p>Denna litteraturöversikt visar att det finns en hel del litteratur och forskning inom området föräldrar med förståndshandikapp. Den forskning som gjorts är till största delen internationell, men de resultat denna studie kommit fram till bör kunna vara användbara under svenska förhållanden. Syftet var att belysa ett antal bestämda faktorer som kan påverka insatsers effektivitet, bland annat attityder, sociala nätverk och handikappmedvetandet. Resultatet visar att förmågan hos många av föräldrarna kan förbättras med hjälp av träning och utbildning. Studien har sin utgångspunkt i systemteori och visar att insatsers effektivitet påverkas av olika system runt den förståndshandikappade föräldern, där även föräldern själv ingår som ett system.</p>

<p>SAMMANFATTNING:</p><p>Syftet med denna uppsats är att få djupare förståelse för hur det för ett barn att växa upp tillsammans med en utvecklingsstörd syster eller bror. Studien undersöker vilka konsekvenserna ett syskonskap blir för ett barn genom att kartlägga och analysera deras förmåga att hantera svåra situationer och hur olika problem kan påverka deras egen utveckling. Studien baseras på fem djupintervjuer med vuxna syskon som berättar om sina upplevelser under sin barndom. De upplevelser hos syskonen som framkom under analysen av det empiriska materialet och som bekräftas av den tidigare forskningen var förekomsten av både positiva och negativa känslor. Behovet av föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet, känslan av att bli förstådd av omgivningen framgår tydligt. Saknaden av en normal uppväxt eller saknaden av ”normal” syster/bror utan utvecklingsstörning tyder på att både föräldrar och syskonen behöver samhällets stöd.</p>