Syftet med denna studie var att undersöka hur socialsekreterare, som arbetar med barn- och ungdomsärenden, upplevde stödet från Barnahus. Socialsekreterare verkar enligt forskning under pressade arbetsförhållanden, vilket kan bidra till sjukskrivningar samt svårigheter att rekrytera och bibehålla personal. Som stöd i den rättsliga hanteringen av arbetet finns bland annat Barnahus; en verksamhet där ett flertal myndigheter samverkar. Målet är att erbjuda ett bemötande anpassat efter behov till de barn som misstänks ha varit utsatta för våldsbrott eller sexuella övergrepp. Mot denna bakgrund, och med KASAM som den teoretiska utgångspunkten, genomfördes sex stycken semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare från ett urval kommuner i Mellansverige. Resultatet påvisade att flertalet deltagare upplevde stödet från Barnahus som välfungerande. Dock framkom missnöje riktat mot andra samverkanspartners inom Barnahus, vilket enligt deltagarna behöver åtgärdas för att på ett adekvat sätt kunna möta behoven hos de barn som aktualiseras inom socialtjänsten. / The purpose of this study was to examine social worker’s experience of the staff support received from Barnahus. Recent research stated that social workers are suffering due to pressurised working environments, which can lead to difficulties with sick leave and a high staff turnover. Barnahus can be summarized as a place where concerned authorities are interoperating for the benefit of children who have been subject to violence or sexual abuse. They also offer support for social workers concerning the legal handling of said children. The study consists of semi-structured interviews with six social workers from different councils in mid Sweden. KASAM was used as the theoretical frame. Results showed that a majority of the participants were satisfied with the support. However, concerns about other authorities within Barnahus were raised. According to the participants these concerns need to be addressed in order to meet the needs of the children more effectively.

Fysiskt våld mot barn är ett fenomen som trots lagstiftning fortsätter att öka. Den här kvalitativa studien syftar till att undersöka familjebehandlarens erfarenheter och svårigheter som kan uppstå i arbetet med familjer där barn blivit utsatta för fysiskt våld av sina föräldrar. I undersökningen har fem familjebehandlare från tre kommuner med olika bakgrund och arbetsliverfarenheter intervjuats. Forskningsresultaten och genomförd analys redovisas i tematisk struktur. Resultatet påvisar liknande erfarenheter i behandlingsarbetet samt de svårigheter som kan uppstå då arbetet med våldsutsatta barn ofta är av delikat och komplex karaktär. Ett flertal svårigheter som identifierats är kopplade till föräldrarnas bakgrund. Studien visar att familjebehandling ger goda resultat men då ärenden avslutas i samband med behandlingens slutförande är det svårt att säkerställa dess verkan över tid.

Våld mot barn är ett allvarligt folkhälsoproblem och de yngsta barnen är en särskilt utsatt åldersgrupp. Inom forskningen om det förebyggande arbetet framhålls betydelsen av den tidiga identifikationen av våldet. Syftet i denna systematiska litteraturstudie var därför att undersöka vilka tecken som barn 0-6 år uppvisar – medvetet eller omedvetet – när de har utsatts för våld av en primär omsorgsgivare. Insamlingen av data bestod av en systematisk litteratursökning. Den genererade nio vetenskapliga artiklar, vilka utgör studiens urval. Samtliga artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultaten visade att de yngsta barnen som utsatts för våld av en primär omsorgsgivare uppvisar några olika typer av tecken: affektiva, sociala och utvecklingsmässiga. Exempel på mer specifika tecken som förekom var förhöjd spänningsnivå, aggressivitet, undvikande beteende och problem med känslomässig självreglering. Därutöver var en del tecken av en mer ospecifik karaktär. Med utgångspunkt i ett folkhälsovetenskapligt perspektiv diskuterades resultatet i relation till tidigare forskning och teori. Utifrån att det förelåg en brist på systematiska litteraturstudier där det angivna studieområdet undersökts utgör denna studie ett viktigt bidrag till det rådande forskningsfältet. Avslutningsvis föreslås det att forskare åtar sig att genomföra fler kvalitativa studier med likartade syften, eftersom den systematiska litteratursökningen visade att nästintill alla jämförbara studier hade genomförts med en kvantitativ metod.

Violence and other harmful practices start early in children’s lives and take place in environments designed to ensure safety. In Africa, 40 percent of all girls are married before their 18th birthday and two out of three children in Latin America and the Caribbean are regularly subjected to violent discipline at home. Eradicating this violence is an obligation of 196 states in the world, which gave rise to the question of whether there are gaps in the international law protection of children’s rights. This paper aims to critically examine the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices. My thesis is that there is a lack of protection under international law, which results in children on different continents being protected differently. The examination takes its starting point from the Convention on the Rights of the Child (CRC) and the prohibitions against corporal punishment (article 19) and child marriage (article 24.3) established therein. Thereafter the question is whether there are provisions in the regional human rights instruments on those continents that today have an established protection for human rights that sufficiently correspond to their content. To illustrate how well the international law protection works in practice two practical examples from respective continent are given prominence to. Here it begins to emerge that there are a number of societal obstacles for articles 19 and 24(3) in CRC to have full impact in practice, such as cultural values and pluralistic legal systems that give primacy to religious laws. These are obstacles that extend beyond the deficiencies in the international law protection and thus threaten the realization even of the standards that satisfactorily protect children from violence and harmful practices. My thesis can be answered as follows; there are shortcomings in the international law protection of the right of the child to freedom from violence and harmful practices, which to a certain extent results in children on different continents being protected differently. For example, neither the european nor the inter-american standard regarding child marriage lives up to that of the CRC. The real shortcoming, however, lies in the failure of states to “honestly” fulfill their obligations under international law, which results in even children on the same continent but in different countries being protected differently. / <p>Betyg: AB</p>

Abstract Children who live with or witness domestic violence are a vulnerable group that is difficult for society to identify and help. The children who live in these conditions can develop psychological consequences which they can carry with them for large parts of their lives. The purpose of this research was to study what professional social workers perceive as significant support for children who have witnessed domestic violence. In our research report, parental role, the first meeting with the children and the development are aspects that are highlighted for the children to receive the right support they need. Society's role to intervene, support and care for children has also been highlighted as crucial points in order for the children to receive the right support. Although this is a more difficult approach since witnessing domestic violence often is a hidden social problem, it is also accentuated that cooperation and care from everyone is important to maintain and protect children's rights. The questions that the research is based upon concern how professional social workers work with children, what obstacles and difficulties exist in the line of work, what is considered good support in working with children who and what professional social workers feel needs to be developed when it comes to support measures for children who have witnessed domestic violence. Four semi structured interviews were conducted with four different social workers with vast experience within the field. The answers we got from the interviews were analyzed via a thematical analysis. The result accentuated how different children are and how they react differently to witnessing domestic violence. The result also showed how important knowledge is in this line of work. The result also showed that social workers thought the support that is given is good but there is room for improvement and development to make the support for kids even better.

De yngsta barnens våldsutsatthet är ett allvarligt folkhälsoproblem och socionomer har en särskilt betydelsefull roll i det preventiva arbetet. Därutöver föreligger det en kunskapslucka beträffande de yngsta barnens våldsutsatthet, både i det aktuella forskningsfältet och hos yrkesutövande socionomer. Syftet i denna masteruppsats var att undersöka vilka tecken på våldsutsatthet som socionomer uppfattar att de yngsta barnen uppvisar och vilka förbättringsområden de kan identifiera, inom socialtjänsten, avseende att upptäcka våld mot barn i åldern 0–6 år. Metoden för datainsamlingen var semistrukturerade intervjuer och urvalet utgjordes av sju socionomer från antingen en mottagnings- eller en utredningsenhet. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedermera med en kvalitativ innehållsanalys och det resulterade i fem kategorier med två till fyra tillhörande underkategorier. Kategorierna Mer explicita tecken och Mer implicita tecken innehåller en variation av tecken på våld mot de yngsta barnen. Intressanta tecken som framkom i uppsatsen var beteendeförändringar, barns egna berättelser om våldsutsatthet och tecken i kombination med bristfälligt föräldrabeteende. Därutöver visade resultatet att de yngsta barnen ger uttryck för tillbakadraget och utagerande beteende när de utsatts för våld. Vidare resulterade analysen av socionomernas utsagor om identifierbara förbättringsområden i de tre kategorierna Utbildning, Metodutveckling och Arbetsförhållanden. Framstående resultat avseende dessa kategorier var att socionomer är i behov av mer adekvat utbildning och bättre arbetsvillkor samt att människors bristande förtroende för socialtjänstens försvårar socionomers arbete med våldsutsatta barn. Resultaten diskuteras i relation till tidigare forskning och teorier och utifrån ett folkhälsoperspektiv synliggörs det exempelvis att screening kan vara en potentiell nyckel i socionomers arbete med att förebygga våld mot barn. Förslag på framtida forskning innefattar bland annat att undersöka andra professionellas uppfattningar om vilka tecken på våldsutsatthet som de yngsta barnen uppvisar.

Syftet med studien är att visa hur domstolar resonerar kring våld samt beslutar i domar gällande vårdnad, boende och umgänge när det förekommer uppgifter om våld. När föräldrar inte kan enas i vårdnadsrelaterade frågor kan de vända sig till domstolen och statistik visar att antalet tvistemål har fördubblats det senaste decenniet. Under de senaste årtiondena har större reformer genomförts i Föräldrabalkens (1949:381) 6 kapitel, vilket är det kapitel domstolen ska utgå ifrån när den dömer i ett vårdnadsmål. Många av förändringarna har syftat till att öka möjligheten till gemensam vårdnad, växelvist boende och umgängesrätt. Det går inte att objektivt fastställa vad som är barnets bästa och därför blir domstolens bedömning avgörande i varje enskilt fall. Domstolen ska särskilt titta på; barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar, risken för att barnet far illa, barnets egen vilja och kontinuitetsprincipen. När domstolen ska besluta i vårdnadsmål innehållande uppgifter om våld måste dessa alltid prövas och en riskbedömning göras. Om domstolen finner en risk för att barnet kommer att fara illa så bör detta väga tungt i helhetsbedömningen. Om en förälder tidigare utsatt eller utsätter barnet eller annan familjemedlem för våld och andra kränkningar är det som princip bäst att den föräldern inte får ha vårdnad om barnet. Våld mot barn kan vara allt ifrån nypningar och förolämpningar till grova sexuella övergrepp och tortyr. Många barn upplever våld mot andra familjemedlemmar. Uppsatsens huvudsakliga empiri består av 27 hovrättsdomar i vårdnadsrelaterade mål avkunnade mellan november 2018 och mars 2019, vilka alla innehåller uppgifter om våld. Under studien har jag använt mig av flera metoder. En rättsvetenskaplig metod har använts i arbetet med att redovisa gällande rätt kring vårdnad om barn samt våld mot barn. Med hjälp av en kvantitativ innehållsanalys granskade jag de uppgifter om våld som förekommer i domarna samt våldets omfattning. Med denna metod granskades även det domstolen fastställt genom dom. För att kunna gå in mer på djupet och granska hur domstolen resonerar kring uppgifterna om våld kompletterades den kvantitativa studien med en diskursanalys. Resultatet visar att domstolen ofta förminskar det uppgivna våldet, när domstolen beskriver våldet används ord som ”samarbetssvårigheter” och ”högljudda konflikter” och en våldsutsatt förälders, mammans i denna studie, samt barnets utsaga ifrågasätts ofta. I 19 av 27 domar (70 procent) tilldelas våldsutövaren, pappan i denna studie, vårdnad och/eller umgänge och detta visar på att domstolen i hög grad anser att en våldsutövande förälder är en lämplig umgängesförälder. Domstolen har en betydande roll i avgörandet om vad som är ”verkligt” samt besitter stor makt att besluta över barnets framtida uppväxt. Domstolen betonar vikten av en god och nära relation till båda föräldrar men den ”goda” relationen kan enligt min mening inte uppnås när barnet utsätts för direkt eller indirekt våld. / The purpose of the study is to show how courts reasons about violence and determines in judgments concerning custody, housing and child contact when there is information about violence. When parents are incapable of deciding on custody-related issues, they are to turn to the court. Whereby, statistics show that civil cases in custody-related issues have doubled in the past decade. In the past few decades however, major reforms have been implemented in chapter 6 of the Children and Parents Code (1949:381) in which the court will derive its rulings on, when deciding the fate of any custody-related case. Many of the changes have been aimed at increasing the possibility of joint custody, alternating housing and contact with the parent with whom the child does not live. It is not possible to objectively decide on what is in the best interest of a child thus, a court’s verdict will be decisive in any such civil case. The court must take certain aspects into account, such as; the child’s needs of close relation to both parents, the risk of the child getting abused, the child’s own will and the continuity principle. When the court draws a ruling in custody cases containing information about violence, this infomation must always be thoroughly examined, and a risk assessment has to be made. If the court finds a risk of future harm of the child, this should weigh-in heavily in the overall assesment. If a parent uses violence or has previously subjected the child or other family member to violence and other violations, it is basically best that that parent may not have custody of the child. Violence towards children can be anything from pinching and insults to gross sexual abuse and torture. Many children experiencing domestic violence. The thesis´s main empirical object consists of 27 rulings in custody-related cases annonuced between November 2018 and March 2019, all of which contain information about violence. In writing the thesis, several methods have been used. A method of jurisprudence have been used to navigate the work of reporting on what the current law says about child custody and violence against children. With the help of a quantitative content analysis method, I examined the information about violence that appears in the judgments and the extent of that violence. This method also examined what the court determined by judgment. To be able to examine courts rulings more in depth and examine how courts reasons with the given information about violence the quantitative study was supplemented with a discourse analysis. The findings show that courts often diminish alleged violence. The court describes violence with words, such as “unpleasantness” and “loud conflicts” and the statement of a parent who´is subjected to violence, the mother in this study, and a child’s statement are often questioned. In 19 out of the 27 rulings (70 %), the violent parent, the father in this study, is assigned custody and/or contact with the child which shows that the court to a larger extent considers a violent parent as a suitable parent. The court has a crucial role in deciding what is real and possesses great power to decide on the child's future upbringing. The court emphasizes on the importance of a good and close relationship with both parents, in my opinion however, the ”good” relationship cannot be achieved when the child is subjected to direct or indirect violence.

Denna studie undersökte samarbetet mellan tandvård och socialtjänst i att identifiera barn som utsatts för våld. Syftet med studien var att identifiera hinder, utmaningar och möjligheter för förbättringar i samarbetet. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra tandvårdspersonal, två socialtjänstarbetare och en universitetsadjunkt som även är tandläkare med specialistutbildning. Resultatet visade fyra huvudteman: utbildning, hinder och utmaningar, dokumentation och samarbete. Respondenterna betonade vikten av utbildning om våld och samarbete mellan professionella grupper för att förbättra samarbetet mellan tandvård och socialtjänst. De hinder som identifierades var brist på riktlinjer för tandvårdspersonal att rapportera oro för ett barn och undviker skyldigheten att rapportera. Dessutom ansågs detaljerade journalanteckningar inom tandvården vara avgörande för socialtjänsten för att få ett helhetsperspektiv för barn som utsatts för våld. Samarbetet betraktades som avgörande för att få en övergripande bild av situationen och tillhandahålla adekvat vård. Dessa resultat kan användas för att utveckla och förbättra samarbetet mellan tandvård och socialtjänst i att identifiera våld mot barn. / This study examined the collaboration between dental care and social services in identifying children exposed to violence. The purpose of the study was to identify obstacles, challenges, and opportunities for improvement in cooperation. Semi-structured interviews were conducted with four dental care professionals, two social service workers, and one university lecturer. The results showed four main themes: education, barriers and challenges, documentation, and collaboration. Respondents emphasized the importance of education on violence and cooperation between professional groups to improve collaboration between dental care and social services. The obstacles identified included the lack of guidelines for dental professionals on reporting concerns about a child and the absence of exemptions from the obligation to report. Additionally, detailed journal entries in dental care were deemed essential to investigating the overall situation of children exposed to violence. Collaboration was considered crucial to obtaining an overall picture of the situation and providing adequate care. These findings can be used to develop and enhance collaboration between dental care and social services in identifying abused children.