No description available.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att stärka patienters och närståendes livskvalitet samt lindra lidande i livets slutskede. Palliativ vård grundas ur ett personcentrerat förhållningssätt där möjligheten till patientens delaktighet i att utforma sin vård främjas.  Syfte: Syftet var att undersöka fenomenet delaktighet hos vuxna patienter inom palliativ vård.  Metod: Studien är utformad enligt en icke-systematisk litteraturstudie. Analysen genomfördes som en latent innehållsanalys.  Resultat: Patienternas upplevelser av delaktighet i livets slutskede presenteras som temana Främjande för delaktighet och Hindrande för delaktighet. Temana mynnade ut i fem kategorier hantering av sjukdomssituationen, ovisshet, värdigt bemötande, att inte se till individen och påverkan av sjukdom. I resultatet framkom det att patienters delaktighet inom den palliativa vården främjades av information, kunskap, förståelse samt en relation till vårdpersonalen byggd på tillit och respekt. När patienter inom palliativ vård inte upplevde sig sedda och/eller bekräftade av vårdpersonalen kunde känslan av isolering och utanförskap infinna sig och hindra patienternas upplevelse av delaktighet.  Slutsats: De främjande och hindrande upplevelserna patienterna erfarit påverkade hur väl de valde eller blev inkluderade i delaktigheten av sin vård. Delaktigheten grundar sig på en personcentrerad vård där vårdpersonalen ser patienten som en unik individ.

Bakgrund: Varje år dör ca 95 000 människor i Sverige och 60 % av dem beräknas behöva palliativ vård. De flesta lider av undernäring i form av anorexi och kakexi eller biverkningar av strålning och kemoterapi som är en gemensam orsak till aptitförlust eller aptitlöshet vilket orsakas av olika symtom. Dessa problem kan orsaka ett lidande. Genom personcentrerad vård och kompetenta sjuksköterskor med specialistutbildning kan patientens livskvalitet höjas. Syfte: Studiens syfte var att beskriva hur palliativa patienter upplever sin aptitförlust. Metod: Allmän litteraturstudie baserad på kvalitativa artiklar. Resultat: Studien visade att patienter med aptitförlust har en stor önskan om att bli hörda och att sjuksköterskan ska finnas där för att lyssna på dem. Upplevelser som önskan att överleva, skuldkänslor, förlust av kontroll på olika nivåer och relationer som är konfliktladdade påverkade patienters aptit negativt. Upplevelser och aptit har ett stort inflytande på livskvaliteten. Slutsats: Att arbeta efter personcentrerad vård kopplad till KASAM kan vara en lösning för att kunna öka patientens livskvalitet i samband med ökat matintag. Webbaserad utbildning som DUNÄT kan vara en stor hjälp till att öka förståelse för nutritionens vikt. Kollegial utbildning kan vara till hjälp för att öka medvetenhet om möjliga problem. En noggrann omvårdnadsanamnes gör det möjligt att rätt åtgärd kan inledas. Medvetenheten om att patienten är en unik person med unika upplevelser kan göra stor skillnad för alla inblandade.

Bakgrund: Palliativ vård innebär ett holistiskt förhållningssätt där målet är att lindra lidandet och främja bästa möjliga livskvalité vid en obotlig sjukdom. Palliativ vård och vård i livets slutskede bedrivs inom alla vårdformer. Det är därför viktigt att även grundutbildade sjuksköterskor har kunskap om palliativ omvårdnad. I både personcentrerad vård och palliativ vård är närstående en viktig del och deras kunskap och behov behöver uppmärksammas. Syfte: Syftet med studien var att belysa närståendes upplevelser i det palliativa vårdandets slutskede på en sjukvårdsinrättning. Metod: En förenklad systematisk litteraturöversikt baserad på tolv empiriska studier med kvalitativ ansats. Resultat: Fyra kategorier framkom som påverkade närståendes upplevelser, Kommunikationens betydelse i livets slutskede, Vård utifrån ett holistiskt perspektiv, Fysisk närvaro, en meningsfull uppgift och Sjukvårdens roll i livets slutskede. Positiva upplevelser relaterade till lyhörd och tillmötesgående personal där närstående inkluderades och sågs. Omvårdnadens kvalité och miljön var faktorer som påverkade värdigheten likaså otydlig kommunikation. Konklusion: God kommunikation och ett personcentrerat förhållningssätt ligger till grund för en god palliativ vård. Omvårdnaden kan inte enbart utföras utifrån standardiserade rutiner utan behöver anpassas efter individ och behov.

No description available.

Bakgrund: Världen över ökar migrationen till följd av att människor väljer eller tvingas att flytta från sitt hemland. Detta speglas även inom den palliativa vården, där sjuksköterskors erfarenheter visar utmaningar när de vårdar immigrerade personer. Det kan uppstå en osäkerhet kring hur patienter vill leva den sista tiden, till följd av exempelvis olikheter i religion och synen på döden. Genom att få kunskap om vilka erfarenheter immigrerade familjer fått när en familjemedlem vårdats inom palliativ vård kan vårdpersonal få bättre förutsättningar för att ge en god och personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva immigrerade patienter och deras familjers erfarenheter av palliativ vård. Metod: Arbetet utfördes som en litteraturöversikt av kvalitativa studier. För framställande av resultat utfördes en tematisk analys. Resultat: Tre teman identifierades; erfarenheter av kommunikation, erfarenheter av stöd och erfarenheter av vårdmiljö. Erfarenheter av svåra samtal upplevdes av majoriteten som något negativt som helst undveks, då svåra besked och döden var tabu. Många erfor språkbarriärer då man inte kunde förstå språket och inte kunde förmedla sig. De flesta upplevde dock att de fick ett bra stöd från personalen och även från varandra samt att de fann stöd i religionen. Olika erfarenheter kring vårdmiljö beskrevs också och många upplevde det som positivt när den sjuke vårdades i hemmet medan andra kände sig tryggare på sjukhus. Slutsats: Många erfar ett bra stöd från den palliativa vården. Resultatet pekar dock på att förbättringsområden finns då språkbarriärer och kulturella skillnader kring döden kan bidra till svårigheter att bedriva optimal vård. En slutsats är att det oftare behövs anlitas tolkar och att palliativ vård bör bedrivas med kulturell finkänslighet.

Bakgrund: Världen över ökar migrationen till följd av att människor väljer eller tvingas att flytta från sitt hemland. Detta speglas även inom den palliativa vården, där sjuksköterskors erfarenheter visar utmaningar när de vårdar immigrerade personer. Det kan uppstå en osäkerhet kring hur patienter vill leva den sista tiden, till följd av exempelvis olikheter i religion och synen på döden. Genom att få kunskap om vilka erfarenheter immigrerade familjer fått när en familjemedlem vårdats inom palliativ vård kan vårdpersonal få bättre förutsättningar för att ge en god och personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att beskriva immigrerade patienter och deras familjers erfarenheter av palliativ vård. Metod: Arbetet utfördes som en litteraturöversikt av kvalitativa studier. För framställande av resultat utfördes en tematisk analys. Resultat: Tre teman identifierades; erfarenheter av kommunikation, erfarenheter av stöd och erfarenheter av vårdmiljö. Erfarenheter av svåra samtal upplevdes av majoriteten som något negativt som helst undveks, då svåra besked och döden var tabu. Många erfor språkbarriärer då man inte kunde förstå språket och inte kunde förmedla sig. De flesta upplevde dock att de fick ett bra stöd från personalen och även från varandra samt att de fann stöd i religionen. Olika erfarenheter kring vårdmiljö beskrevs också och många upplevde det som positivt när den sjuke vårdades i hemmet medan andra kände sig tryggare på sjukhus. Slutsats: Många erfar ett bra stöd från den palliativa vården. Resultatet pekar dock på att förbättringsområden finns då språkbarriärer och kulturella skillnader kring döden kan bidra till svårigheter att bedriva optimal vård. En slutsats är att det oftare behövs anlitas tolkar och att palliativ vård bör bedrivas med kulturell finkänslighet.

No description available.

Bakgrund: Idag beräknas cirka 55 000 människor i Sverige att leva med ett aktivt substansbruk. Prognosen kan upplevas som oerhört betungande på många sätt, vardagen präglas av stigma och utanförskap. Även inom dagens Hälso-och sjukvård bemöts dessa patienter på ett negligerande, respektlöst sätt. Sjuksköterskans uppgift syftar till att stödja den enskilde individen genom vårdförloppet samt stärka dennes hälsa. För att människor med substansbrukssyndrom ska kunna få ett gott, professionellt bemötande krävs kunskap om dessa patienters förutsättning, upplevelser och behov. Syfte: Att beskriva hur patienter med substansbrukssyndrom upplever sjuksköterskors bemötande inom den somatiska vården. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ design och en induktiv ansats. Studien baserades på totalt åtta vetenskapliga artiklar. Som analysmodell valdes Friberg (2017) analysmetod. Resultat: I resultatet identifierades de två huvudkategorierna Negativa upplevelser och Positiva upplevelser beträffande bemötandet som hålls inom dagens Hälso-och sjukvård. Starkt övervägande var definitivt negativa upplevelser. De negativa upplevelserna gav fyra subteman; Brist på formell kunskap, Att bli annorlunda bemött, Att bli misstrodd, och Att få sämre tillgång till vård, stöd och behandling. Inom de positiva upplevelserna kunde subtemat Vänlighet utvinnas. Slutsats: Majoriteten av patienter med substansbrukssyndrom upplever ett dåligt bemötande av Hälso-och sjukvården. Brist på kvalitet, kunskap, kompetens skulle kunna vara en förklaring till detta. Genom ökad kunskap, kännedom och insikt kan detta förebyggas.

Demens är samlingsnamn för ett flertal sjukdomar och idag lever ca 130 000 – 150 000 personer med diagnosticerad demenssjukdom i Sverige. Vården av personer med demenssjukdom i livets slutskede försvåras av den kognitiva nedsättning som sjukdomen innebär med påverkan på personens kommunikationsförmåga. Forskning visar att den vård som ges i livets slutskede till personer med demenssjukdom riskerar vara kvalitativt sämre gällande symtomlindring. Vårdpersonalens förmåga att lindra symtom och möta personens behov i livets slutskede är avgörande för personens livskvalitet under den sista tiden i livet. Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av och attityder till att vårda personer med demenssjukdom i livets slutskede. En litteraturöversikt genomfördes för att besvara studiens syfte. Sökning genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsychInfo och resulterade i 15 vetenskapliga artiklar som efter kvalitetsgranskning inkluderades och ligger till grund för studiens resultat. I resultatet framkom betydelsen av relation och partnerskap i livets slutskede, betydelsen av samarbete i team samt att skapa relation med anhöriga. Det behöver också finnas organisatoriska förutsättningar för vårdpersonalen i form av gemensamma vårdplaner, stöd och kompetens för att ge en god vård i livets slut Slutsatsen var att vården i livets slutskede behöver utgå från ett personcentrerat förhållningssätt där vårdpersonalen använder relationen med och kännedom om personen i behov av vård som en nödvändig grund i omvårdnaden. Vårdpersonalen behöver kompetens i både demensvård och i palliativ vård. Det finns ett behov av ytterligare evidensbaserad kunskap och utveckling av strukturerade arbetssätt för att stödja vårdpersonalen att genomföra en god vård i livets slutskede.