Bakgrund: HIV/AIDS är en allvarlig, smittsam och kronisk immunbristsjukdom. Idag förekommer sjukdomen överallt i samhället, men en stereotyp bild av sjukdomen lever fortfarande kvar. HIV/AIDS är en stigmatiserande sjukdom och leder till diskriminering vilket förekommer i vården. Detta är ett problem eftersom att målet med hälso- och sjukvård är en god vård på lika villkor. Syfte: Att beskriva HIV/AIDS-positiva patienters upplevelser av diskriminering i vården. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på tio vetenskapliga originalartiklar. Kvalitativ innehållsanalys genomfördes i enlighet med Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Två övergripande kategorier framkom; Diskriminerande handlingar med underrubrikerna felaktiga hygienrutiner, brytande av sekretess, nekad vård och kroppsspråk och Verbal diskriminering med underrubrikerna icke relevanta frågor och opassande språk och hårda ord. Slutsats: Patienter med HIV/AIDS blir utsatta för diskriminerande handlingar och verbal diskriminering i vården, vilket orsakar patienten vårdlidande. Detta sker av olika orsaker. Dessa orsaker bör problematiseras och elimineras eftersom diskriminering sker både medvetet och omedvetet. Först när vårdpersonal har självinsikt nog att göra det omedvetna medvetet, exempelvis genom handledning, kan förändring av diskriminering i vården ske. Kunskap om HIV/AIDS är en nödvändighet för att inte diskriminera denna patientgrupp.

En återkommande uppgift för sjuksköterskor på en somatisk slutenvårdsavdelning är att på ett tryggt och säkert sätt lämna över information och ansvar om patienterna vid slutet av arbetspasset. Bedsiderapportering är en överrapporteringsmetod som möjliggör patientdeltagande. Fördelarna till trots, så verkar det vara en anonym företeelse på svenska vårdavdelningar. I denna litteraturöversikt var syftet att undersöka hur bedsiderapportering vid skiftbyte, inom somatisk slutenvård, påverkar patientsäkerheten. Sjuksköterskor anser att patientsekretessen är en anledning till oro, vilket inte delas av patienterna. Vid bedsiderapportering kan även säkerhetskontroll av patient genomföras. I Sverige verkar det finnas ytterst lite forskning inom området, och mer svensk forskning vore önskvärt. Överrapportering inom somatisk slutenvård är ett vanligt förekommande inslag i sjuksköterskans vardag, vilket ska vara ett tillfälle att erbjuda patientsäker vård som innebär skillnad i vårdkvalitet för den enskilde patienten. Information om överrapporteringsmetoder bör ges under sjuksköterskans yrkesförberedande utbildning, för att främja patientsäkerhet. Bedsiderapportering är en överrapporteringsmetod som involverar patienten vilket talar för en förbättrad patientsäkerhet.

Forskning inom området missbruksvård visar att eftervård kan ha betydelse för fortsatt nykterhet/drogfrihet hos individer som varit placerade på behandlingshem. Studiens syfte är att belysa eftervård vilket görs genom att jämföra hur professionella inom tre kommuners socialtjänst uppfattar och beskriver sin kommuns arbete med eftervård och samverkan i relation till eftervård. Studien baserades på nio kvalitativa intervjuer av professionella inom socialtjänsten i sin kommun. Resultatet visade att intervjupersonerna från de tre kommunerna definierade eftervård och dess innehåll på ett liknande sätt där boende och sysselsättning spelade en stor roll. Resultatet visade även att planeringen av eftervården har brister i de tre kommunerna och att samverkan med psykiatrin fungerar dåligt i samtliga kommuner. Utifrån dessa brister föreslås framtida verksamhetsutveckling inom socialtjänsten kring nya arbetsformer när det rör planering av eftervårdsarbete samt studier och mer pedagogiska tillvägagångssätt kring kommunikation och samverkan med psykiatrin. Då det genom tidigare forskning och utvärderingar visat sig att resultaten av eftervården är otydliga föreslås vidare forskning inom området för att främst få en tydligare definition av eftervård och dess innehåll samt vilka metoder som ger bäst resultat i ett eftervårdsarbete.

Introduktion: Palliativ vård är en helhetsvård, där en obotligt sjuk människa blir hjälpt utifrån fyra perspektiv; fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Att vårda en människa i slutet av sitt liv, är en av de största utmaningar en sjuksköterska kan ställas inför. Syfte: Studiens syfte var att undersöka sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter i ett palliativt skede på en specialmedicinavdelning där vården växlar mellan kurativ och palliativ vård. Metod: Studien hade en deskriptiv design med kvalitativ ansats som avsåg att belysa sjuksköterskors upplevelse. Data samlades in med hjälp av två fokusgruppintervjuer. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet av sjuksköterskornas upplevelser bildade fyra huvudkategorier: mötet med patient och anhöriga, problem och svårigheter, möjligheter till förbättring och positiva faktorer. Dessa kategorier delades in i elva underkategorier. Slutsats: Det som sjuksköterskorna upplevde som mest framträdande i mötet med patienter i palliativ fas var att relationen präglades av respekt för patientens integritet och autonomi. Sjuksköterskornas ambition var att ge vård av god kvalitet men strukturella hinder som t.ex. brist på tid och begränsade lokaler upplevdes som svårigheter. Utbildning och handledning i palliativ vård efterfrågades vilket skulle kunna vara utvecklande och stödjande för sjuksköterskorna.

Undersköterskors arbetsuppgifter inkluderar vård av patienter och hantering av servicesysslor. Hantering av servicesysslor samt förflyttningar på vårdavdelningen upptar en väsentlig del av en undersköterskas arbetstid. Denna studie kartlägger undersköterskors roll på en vårdavdelning på Vrinnevisjukhuset i Norrköping, Sverige. Studien analyserar hur undersköterskor fördelar sin tid mellan olika aktiviteter samt utformningen på hur en framtida utbyggnad på vårdavdelningen kan tänkas utformas. Metoder som användes var tidtagning med stoppur, kostnadsberäkningar, simuleringsmodell samt intervjuer inom relevanta yrkesområden. Studien erhåller en kartläggning över hur nuläget ser ut för undersköterskor på en vårdavdelning. Här har tider för varje aktivitet som utförs av undersköterskor inkluderats. Varje aktivitet är uppdelad i kategorier indirekt/direkt vårdkontakt, servicesysslor, personalrum och gångtid. Syftet med kartläggningen är att kvantitativt belysa tidsdistributionen för yrkesrollen undersköterska. Studien presenterar utvärdering av servicesysslor samt ett flertal alternativ gällande hantering av servicesysslor. Utgångsläget för hantering av servicesysslor är att undersköterskor sköter dessa eller att inhyrd tredje partner tar över hanteringen. Alternativen utreds med hjälp av kostnadsberäkningar och argumenterande för- och nackdelar. Syftet är att observera det bästa utfallet gentemot kostnadseffektivitet. Alternativa framtida utformningar av avdelningen har gjorts med hjälp av  en simuleringsmodell. Modellen är uppbyggd efter datasammanställningen från nuläget, där modellen presenterar den mängd tid som är fördelad på respektive aktivitet samt den tid som läggs på att gå mellan olika rum på vårdavdelningen under en dag. Syftet med modellen är att finna en struktur på avdelningen som ger minskade förflyttningstider. Tre olika scenarion skapas för detta syfte. Studien presenterar ett tredelat resultat. Första resultatet som  presenteras är tidsdistrubutionen för undersköterskor. Kartläggningen visar att hälften av tiden läggs på indirekt/direkt vårdkontakt, 13 procent på servicesysslor, 28 procent i personalrummet och 9 procent av tiden läggs på att gå. Kostnaderna för att anställa en till undersköterska eller hyra in VNS hamnar på 27 000 kronor kontra 21 000 kronor. Förslaget är att hyra in en tredje partner för hantering av servicesysslor. Detta grundar sig på att detta är det lägre kostnadsalternativet samt för att bland annat hålla ner lagerföringskostnader och strukturera upp skötseln av servicesysslorna. Alla tre scenarion i simuleringsmodellen ger ett bättre utfall än nuläget gentemot hur mycket som läggs på gång samt hur många aktiviteter som hinns genomföras. Det tredje scenariot ger det bästa utfallet med en ökning på patienttiden med tre procent, gångtiden reduceras med 0.5 procent och antal aktiviteter som hinns utföras under en dag ökas med 27 stycken.

Abstract In this study eight caregivers, all with long experience from working in nursing homes for people with dementia, were interviewed.  The aim of the study was to describe the caregiver’s experiences in caring for people with dementia and Behavioral and Psychological Symptoms of Dementia disorder. Data were processed by qualitative, inductive, content analysis. The results were presented in four categories: To connect, Two days are never the same, Being calm and giving time and All are needed. The result showed that caregivers met a variety of difficult and varied tasks in nursing. The caregivers responded to people with dementia disorder by adjusted the meeting based on current conditions. They also spoke calmly using few words and let contact with the person with dementia disorder take time. They used both verbal and nonverbal communication to create contact, sometimes they even used humor or music to connect. However, a good treatment presupposes supportive context, both at the group and organizational level. The caregivers mentioned the importance of a functional team where continuous needs-based planning and clear objectives were essential elements in the care of people with dementia disorder. The nurse, specialist in elder care, has a central role in the care for persons with dementia. With her expertise nursing is able to develop and ensure the care as well as combine the theoretical knowledge together with work experience. Keywords: Dementia, Elder, Experiences, Nursing home / ABSTRAKT I föreliggande studie har åtta vårdpersonal med lång erfarenhet av arbete på vård och omsorgsboende för personer med demenssjukdom personer intervjuats. Syftet med denna studie var att beskriva vårdpersonals upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom och BPSD. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och induktiv ansats. Analysen resulterade i fyra kategorier: Att skapa kontakt, Ingen dag är den andra lik, Vara lugn och ta sig tid samt Alla behövs. Resultatet visade att vårdpersonal i vård och omsorgsboende ställdes inför en mängd svåra och varierande uppgifter i omvårdnaden. Vårdpersonalen bemötte personerna med demenssjukdom genom att anpassa mötet utifrån rådande förutsättningar. Vårdpersonalen pratade lugnt, använde få ord och lät kontakten ta tid. Både verbal och icke verbal kommunikation användes för att få kontakt och i vissa fall humor och musik. Ett gott bemötande förutsatte emellertid ett stödjande sammanhang både på grupp- och organisationsnivå.  Vårdpersonalen beskrev betydelsen av ett fungerande team där kontinuerlig behovsbaserad planering och en tydlig målsättning var viktiga delar i vården av personer med demenssjukdom. Specialistsjuksköterskan inom vård av äldre har en central roll i att leda och samordna vårdarbetet i teamet med den demenssjuke personens behov som utgångspunkt. Med sina expertkunskaper kan sjuksköterskan utveckla omvårdnadsarbetet och säkerställa att den teoretiska kunskapen omsätts och kombineras med erfarenhetsbaserad kunskap.   Nyckelord: Demens, Äldre, Upplevelser, Vård och omsorgsboende

No description available.

Arbetsterapeuter som leder gruppterapier måste ha goda kunskaper om gruppteorier, hur aktivitet kan användas i grupp samt de faktorer som gör terapin effektiv. De måste ta hänsyn till vilka faktorer klienterna värdesätter för att terapin ska uppfylla klienternas behov och därmed bidra till en positiv förändring i deras dagliga liv. Syftet är därför att, genom en litteraturstudie, beskriva vad arbetsterapi i grupp innebär för vuxna personer inom den psykiatriska vården, utifrån klienters och arbetsterapeuters perspektiv. Studien påvisar att både arbetsterapeuter och klienter anser gruppterapi som en framgångsrik behandlingsform. De har liknande syn på vilka faktorer som är effektiva med gruppterapi, men från olika perspektiv. Klienterna anser att det är sammanhållningen i gruppen och interaktionen med andra människor som är de mest betydande faktorerna medan arbetsterapeuterna lägger större fokus på aktiviteten. Det framkom även att gruppterapi har en positiv effekt på klienternas dagliga liv.

Sammanfattning: Bakgrund och syfte: Att ha struktur i vardagen är viktigt för personer med psykiska funktionshinder men de har ofta problem att skapa och bibehålla både en yttre och inre struktur. Trots att struktur är ett vanligt arbetsområde för arbetsterapeuter inom psykiatrisk verksamhet i Sverige, saknas det forskning som undersöker arbetsterapeutiska interventioner med syfte att främja struktur för personer med psykiska funktionshinder. Syftet med denna studie är att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av arbete med struktur i vardagen för personer med psykiska funktionshinder. Metod: En kvalitativ intervjustudie valdes för att besvara syftet. Åtta arbetsterapeuter verksamma inom allmänpsykiatrin i ett svenskt län intervjuades utifrån en halvstrukturerad intervjuguide. All data från intervjuerna bearbetades med kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i sju kategorier med ett övergripande tema – Aktivitet förutsätter struktur. Temat och de sju kategorierna utgjorde strukturen för resultatet. Resultat: Arbetsterapeuterna beskriver att i stort sett alla patienter de arbetar med har problem med struktur i vardagen, att bristen på struktur påverkar i stort sett alla vardagsområden liksom att strukturen ofta är det första som faller när en person mår sämre. Arbetsterapeuterna lägger stor vikt vid att arbeta klientcentrerat vilket bland annat innebär att lägga sin egen syn på struktur åt sidan för att anpassa åtgärderna efter patientens önskemål och behov. Att arbeta med struktur beskrivs som tidskrävande. Dels på grund av att utredningen ofta tar tid då ämnet struktur kan vara känsligt för patienten att prata om men också på grund av att det är omfattande att utreda. Undersökningen visar att problem med struktur i vardagen kan beskrivas som en dålig spiral där problem i struktur ger effekter i flera delar av patienternas liv. Med hjälp av arbetsterapeutiska interventioner kan denna spiral vändas, då en förbättring i strukturen kan ge ringar på vattnet och på så vis förbättra patienters vardag. Utvärdering av effekt sker ofta parallellt med åtgärderna och arbetsterapeuterna upplever att de ofta har ont om tid för strukturerade utvärderingar. Slutsats: Struktur i vardagen beskrivs som grunden till att få en fungerande vardag. Vikten av ett klientcentrerat arbetssätt betonas för att uppnå struktur, men begränsas till viss del av ekonomiska och organisatoriska hinder. Denna studie uppmärksammar ett behov av vidare forskning inom området för att arbetsterapeuter i arbetet med struktur i vardagen för personer med psykiska funktionshinder ska kunna utgå från en mer evidensbaserad grund.

ABSTRACT   Background: Aging and losing cognitive and physical functions is difficult. To also be affected by dementia means that you lose some part of your identity and the ability to take care of yourself. It is important to find alternative, non-pharmacological ways to increase health for the elderly and those who are affected by dementia. When dogs are used for therapeutic purposes in health care it is roughly divided into two different forms; AAA (Animal Assisted Activity) and AAT (Animal Assisted Therapy). AAI (Animal Assisted Intervention) is also used as a term, in which AAT is included. These three forms of animal contact do not require verbal communication, which is advantageous to use for people with dementia. Purpose: Through a literature review examine whether dogs affect the health of elderly residents, living in nursing homes suffering from somatic diseases and/or dementia. Method: Literature study with a total of nine included articles, of which one is qualitative and eight are quantitative. The databases used are PubMed, CINAHL and SCOPUS. Results: One can derive some improved health in people living in nursing homes through the presence of dogs. However, one can not see any connection in the articles on how much time is required with the dogs or if any form of therapy (AAI, AAT or AAA) is more beneficial and effective. Conclusion: The result demonstrates that there are positive effects on mental and physical health of those exposed to dogs in nursing homes. However, more research on larger groups is needed to determine whether there is evidence of how these therapies should be used and on what patients. Keywords: dogs, health, dementia, nursing home